Senaste kommentarerna i forumet

Att du har fått ladda ljus och sol..Nu orkar du med vintern lite bättre får vi hoppas. Jag tänker mycket på detta ”parsupandet” som har ökat. Dvs att båda parterna i ett förhållande är alkoholberoende. På semesterresor syns det ännu tydligare, där det dricks i tid och otid. Jag har fått avsmak för allt drickande, så jag drar mig undan sådana tillfällen. Jag har sett nog. Hoppas du får en fin vinter. Och att du har framtidsplaner för dig och barnen. Du är så stark och fin, så det är synd att din man är så alkoholberoende, att han inte orkar bli fri igen. Det ordnar sig på sikt ska du se. Hoppas ni tänder mycket ljus och har lite myskvällar. Varm kram?

Funderar ju på att gå på ett aamöte (finns kvinno möten här)
Någon som kan berätta vad som händer på ett möte.

Fnissade lite åt rubriken. Så brukade jag säga till mig själv och till olika instanser när jag var på besök.

Lite som när ens föräldrar sa åt en att gå ut och leka istället för att spela TVspel.

Lite allvarligare denna gång men ändå! :-]

Helt klart trist besked. Men du nämner att det tar 2 veckor att få ut antabusen ur systemet.
Borde gå att ta en dos var 14:e dag. Då blir det en krycka med liten dos och kanske att
levern orkar med när det är så sällan.
Annars kan jag rekommendera Gabapentin som lugnar ner vilket begär som helst.
Lyrica är också bra. Bägge dessa är vanebildande men väldigt bra mediciner
som får en att inte tänka på A. En defensiv åtgärd där medicinen intar platsen
för alkoholen upplever jag det som när jag tar det. Tänker inte på alkoholen
när/om jag tar det. Jag har inget sug men väl lockelser till att dricka och
jag tar hellre något preparat som tar bort lockelsen än dricker på lockelsen.
Vidare finns CBD -olja som dämpar suget/lusten.
Titta på Malou "efter tio" sök på CBD-olja. Mycket effektivt mot A-sug.
Detta med A nämner man inte dock. Mycket hysch kring CBD och kontroversiellt
är det... Jag resonerar som så att allt är ju bättre än alkohol som förstör
mycket i kroppen och psyket. Läs på lite om ovan nämnda är mitt tips..
CBD tar bort sug/lockelser till A, så är det..
Hoppas Luddrigt att du på något sätt lyckas med att nå ditt mål
gällande nykterheten.

Styrka till dig..

John

Försök att se problemen och lösningarna utifrån. Vad skulle du säga till en vän som levde som du/ni? Kärleken brukar försvinna i alkoträsket, kvar blir bara en konstig relation som handlar om alkohol..Åk iväg någonstans med barnen.Gör saker utanför hemmet. Ofta blir man ledsen och arg på den som dricker, så livet hemma kan vara jobbigt.Sen mår man bättre om hen=partnern låter bli att dricka. Nästa gång hen dricker tillbaka i ilska eller vad man nu känner. Den som dricker agerar hela tiden som den vill eller som beroendehjärnan vill. Och partnern dansar efter..Glad, ledsen, hoppfull, ilsken, förbannad, kär, sur, osv..Det trista är att våra älskade ungar kan ta efter eftersom vi vuxna är deras vuxenmodeller. Även om ni skulle separera så finns alltid möjlighet till återförening. Hoppas du hittar styrka och ställer krav som gynnar dig och barnen..Varm kram..

Grattis till dig och va skönt att du känner dig duktig, det har du all rätt att göra.
Jag tycker du ska unna dig en liten belöning av något slag.
Vad som helst UTOM ett glas, tro för jösse namn inte att du är redo för att testa med en "liten".
Många är de som trott att de kunnat hantera en liten belöningsdrink efter en vit period.
Nej hitta något annat, något som ger dig frid i själ och hjärta, en massage tex, sånt är fint för stressade själar. :-)

Stay Strong

Du ser det finns hopp bara man vill.. Du grejar det :-)
" Be din man skjuta dig", inte bra om jag skrev så :-)). Du slipper huvudvärken då kan man säga..;-
Nä men skämtåsido.. vi var många som blev lite oroliga.
Hoppas att du snart mår bättre...

Kramar

John

Tack så mycket för kommentarerna och svaren. Ringde idag också alkohollinjen för att prata av mig och be om stöd utifrån, ettsamtal som jag verkligen behövde där jag fick ännu mer bekräftat att det är alkoholen som styr mig när jag gått över den där gränsen, den har kontrollen. Är fast besluten på att få kontroll över det som alkoholen gör med mig när det blir för mycket, och den enda vägen jag ser kvar är att helt sluta och påminna mig om vad som hänt tidigare när det börjar kännas som att jag ändå ju faktiskt skulle kunna klara av det den här gången.
Har läst många trådar och inlägg härinne idag och på något sätt känns det stöttande att läsa att de tankar jag själv haft faktiskt finns hos många andra också. Just den biten med när tiden gått efter senaste misslyckandet och man börjar tänka att "det var ju faktiskt inte så farligt" och att "nu har jag bättre koll och kommer kunna sluta när det är tillräckligt"
Det värsta just nu är att jag kanske inte får en chans att visa hur mycket jag menar det den här gången, då min sambo helt tappat tilliten till mig och vill i princip att vi går isär...jag kan inte klandra henne då jag lovat henne förut utan att lyckas. Känner en enorm tomhet och ledsamhet över vad jag har orsakat. Även om fallet skulle bli så, så har jag min övertygelse att ändå ge upp A, det räcker att jag ser på min dotter för att skammen över vad jag tillåter hända när jag dricker slår till som en slägga.

Nu känns det som jag bara skriver allt från mina tankar och jag ber om ursäkt om det blir långdraget och rörigt. Tack för svaren återigen, snart en ny dag igen.

Men sen jag slutat dricka har jag märkt hur oerhört mycket alkohol det dricks på tv, film, tvspel och annan media. Tänkte inte på det direkt tidigare men nu är det överallt. Grannen kommer över, ta ett järn. Hård arbetsdag, ta ett järn. Lösningen på allt, ta ett järn.

Gymma! Att gå till gymmet får mig alltid att känna mig bra :)

Största delen av de som var där var min sambos vänner, de jag satt med en stor del av kvällen var deras respektive, föll sig naturligt att vi pratade medan de andra hade sitt..ursäkta ordvalet men menade inget med det.

Ja det är skönt att kunna skriva av sig direkt ur hjärtat! Ville bara säga att du inte är ensam som du säkert förstår när du läser här på Forumet! Känner igen mig i mycket av det du skriver. Fina och bra samtal som får en att hoppas men som inte leder någonstans! Vänd fokus till dig själv och försök hitta saker du kan göra för att du ska få det bättre utan inblandning av din man. Kram

.... måste börja hänga här lite mer.

Kram??

Jag förstår precis hur du känner med skammen. Jag säger inte ens nåt till min bästa kompis. Vi bor i ett litet samhälle och det snackas säkert om min man, men inget som jag hört om. Jag önskar jag kunde prata men vet heller inte vart jag ens ska börja. Hur ska man börja förklara nåt som pågått i så många år och som river fasaden fullständigt!

Tänkte på dig idag. Hoppas du får hjälp nu! Du är värd att bara få bli ompysslad.
Kram?

Våren var skit. Där vi är på vårens helger var det två som var nyktra. Ingen annan var full en enda helg. Det tappas helt ansvar för ALLT annat än sitt eget ego och det är jobbigt för både mig och barnen. I nyktert tillstånd tog vi ett snack (som så många gånger förr) och i slutet av ett bra samtal frågade jag om jag kunde påminna om detta löftet och fina samtalet. Trodde kanske att poletten skulle trilla ner nästa gång vid en påminnelse. När nästa gång kom, påminde jag om vårt samtal och han säger att han bara ljög. Jag blev så sårad, även om det hänt tusen gånger förr. Han är aldrig våldsam på något sätt men tykig och otrevlig eftersom han tycker jag är tråkig och bitter när han är i det tillståndet. Sommaren fortsatte med samma sak och samma löften och samma sms om hur ledsen jag är och han förstår och lovar att sluta. Sen är det bortglömt och han bryr sig inget om att ljuga mig rakt upp i ansiktet, det bekommer honom inte. På vår dotters kalas drack han öl när han lagade mat. Jag påpekade att det var väldigt olämpligt men han slukade hela och ifrågasatte vad det spelade för roll. Det har fortsatt hela hösten med löften och svek. Jag har också uppmuntrat till skyarna när en helg gått bra. Men ingenting biter. Och hjälp har han fått för några år sedan. Det gick bra men helt plötsligt slutar han med antabus och öppnar en öl. Han hade ”kontroll” nu men det gick ju sådär. Hans dotter vägrar komma till oss om jag inte är hemma pga alkoholen. Inte för att han gjort nåt utan för att han blir så annorlunda. Men inte ens det biter på honom. Jag är körd i botten och känner att jag vänt ut och in på mig själv för att få honom att förstå men det bara rinner av.
Vi har bra jobb och inga i vår närhet har liknande problem. Jag skäms och klarar inte prata om detta, ens med min bästa vän. Skönt att kunna skriva anonymt här, det lättade mitt hjärta.

Jsg känner igen mig så i det du skriver. När jag blev medlem här trodde jag kanske att det bara var anhöriga till de som som däckar varje helg och aldrig kan sköta sitt jobb. Min man dricker inte ens varje helg men smyger med det och dricker särskilt när jag inte är hemma. Det har gått så långt att jag inte åker bort utan våra barn. Jag kan inte lita på att han tar mer ansvar för dem än sitt drickande. Och detta lovande att sluta gör mig helt knäckt. Kanske inte så mycket svar på ditt inlägg men ville visa att jag finns här och att vi är många i samma sits

Det var en bra jämförelse Santorini...jag för jag tänker ju på det med sorg och längtan...idag hade jag samma sug efter träningen, åkte och köpte kvällsfika istället. Känner att jag tänker mer på A än jag brukar, antagligen för att jag inte "får" dricka...Känns jobbigt inför helgen, att inte kunna ta ett glas medans man fixar det sista med maten och kunna dricka ett eller två glas till middagen. Fast redan nu när jag skriver detta så inser jag ju att det bara är bra, så trött jag är och så ledsen för det som hände (barnen är fortfarande oroliga och pratar om det, skär i hjärtat att det är jag som satt dit den taggen)
Fortfarande besviken över resultatet jag fick i fredags, men bara att kämpa på. Vad ska man annars göra?

Trevlig kväll alla snälla människor!

Vi har gått ett par gånger på familjerådgivning. Jag har berättat att jag inte kan stanna om han forsätter att dricka, att jag måste se till barnens bästa. Han har lovat att söka hjälp men inte gjort det - och jag har inte lämnat honom. Vid nästa tillfälle vi går till familjerådgivningen funderar jag på att berätta att jag ser två vägar framåt, den ena att han söker hjälp - på riktigt (vad det nu är) och den andra att vi börjar dela på oss, t ex bo växelvis med barnen i huset. Han får välja eller komma med fler förslag. Om han väljer att söka hjälp behöver jag tips på vad som är bra. För ett par år sedan tvingade jag honom att kontakta företagshälsovården och prata om sina alkoholvanor. Han träffade personen 2 ggr och sa sedan att det inte var någon fara.

För barnen kan inte välja. Tack miss lyckad. Dessa ord kommer jag att hålla mig fast vid. Det är lättare att på kort sikt se hur uppslitande en separation kommer att vara för barnen. Betydligt svårare att se hur de (och jag) tar skada på lite längre sikt. Jag blir illamående bara jag tänker på att riva upp familjen och lämna den man jag delar allt med.

å jag har varit så duktig o hållt mig nykter sen 20 oktober. känns som att jag klarar detta galant, när jag väll bestämt mig för något då klarar jag det.

Tillsammans klarar vi att motstå..Använd HALT..Var vaksam på när du känner dig Hungrig, Arg, Ledsen, Trött/Törstig..Det är ofta då vi tar till alkohol..Spela hela filmen..Dvs. Tänk vad som händer efter första glaset..Flera glas..Senaste värsta fyllan. Allt dåligt som alkoholen förstör för dig och andra..Du klarar det?

Om du inte kan hänga med utan att dricka, så får du skapa din egen fredagspepp. Kanske skaffa nån kul aktivitet på fredagar. Ett bra träningspass och fika med någon efteråt. Massa godis (för alla kalorier du inte får av alkohol) samt Netflixmarathon. Gå på en stand-up/fotoutställning/fotbollsmatch. Nån form av belöning och bryt mellan arbetsvecka och helg. Du spar antagligen en del pengar som du kan lägga på annat. Jag hänger på vissa aktiviteter (pub, aw, utekväll) om jag uppskattar de som är med. Förr uppskattade jag alla efter några glas. Men nu bara om jag verkligen vill och inte lika länge. Har faktiskt varit kul ändå. Men som sagt kan du inte stå emot så hitta något annat. Se det inte som ”förlorad tid”, gör något av den.
Om jag kollar på alla festkvällar jag haft mellan 25 och 40, så kan jag nog inte säga att jag hade missat speciellt mycket om jag gjort något annat av tiden. Hade säkert faktiskt haft det bättre om jag skitit i 90% av dem.
Var kreativ!

Nu var du hård Nurture. :) även om du säkert har delvis rätt.
Jag känner väl igen det där. Hade i mitt fall inget att göra med något annat än kärleken till fyllan. Männen söp ofta hårdare och längre och där passade jag bättre. Ibland kunde det hända att jag stannade kvar. Inte för sällskapet dock. Eller jo för att ha nått över huvud taget, vem det var var mindre viktigt efter 6-7 bärs. Bara jag slapp sluta kröka.

Men du (TS) skriver att din familj betyder ”precis allt för dig”. Då måste du jobba på att visa det. Annars är risken att det är alkoholen som betyder precis allt för dig. Du har ju hittat rätt som skriver här. Och det är ett bra steg på vägen. Iaf var det det för mig. Och det är lite av en klassiker som du beskriver ovan. Man lovar och håller sen upp ett tag (tills ångesten släppt) och börjar sen smått förtränga hur man betedde sig och vad som hände. Lite tvivel på om man faktiskt har problem. ”Lite snefyllor händer väl alla”. Sen ”lite öl ska man väl klara av?”. Och vips så kör man på känn igen. Observera att det är samma ”känn” som funkade så bra förra gången. Ditt ”känn” skulle aldrig få körkort.
Ska du skära ner så funkar det med stor sannolikhet inte på mycket länge att gå på känn. Jag har iofs aldrig lyckats men rent erfarehetsmässigt så är det när jag släppt på reglerna som det fallerar. Eller om jag testat en regel som ligger över gränsen där man skiter i regler.
Jag valde att sluta helt för 6 månader sedan. Känns jobbigt men fan så mycket bättre än det du beskriver ovan. Du hittar liknande historier i varenda tråd här. Tar du tag i det nu är du 3,5 år före mig! Min fru är nu betydligt mer övertygad om att jag menar allvar och jag kan verkligen (börja) säga att familjen betyder allt för mig och mena det. Innan var det dagsvis om det var ölen eller familjen som dominerade min värld.

Tänkt på dig hela dagen, lycka till på torsdag.
Kramar
???