Senaste kommentarerna i forumet

och dina underfundiga inlägg. Läser och ler, ett skönt avbrott med lite lättsamhet i allt det tunga. Vet ju att du har den någonstans nödvändiga djupheten ändå.

Tack för alla fina finurliga, förändrande, frågande och ifrågasättande funderingar hos mig. Du berör. ?

Om du visste vad jag känner igen mig i detta. Ångesten, inte minst. Skriver om min egen desperata kamp i början av min tråd. Själv drack jag i hemlighet delvis på grund av skam, delvis för att skydda och inte oroa min man. Vad gäller det sistnämnda blev effekten tvärtom, dåligt samvete för jämnan gjorde att jag drack ännu mera smyg. Precis som du skötte jag det snyggt, inga skandaler. Bara lätta ångesten lite. Och lite till...

Gissar att det skiljer en hel del på våra liv. Jag är 50+ har varit tillsammans med min partner i ca trettio år och alla våra barn är vuxna. Har dessutom haft förmånen att redan från början fått ha ett lyckligt förhållande. Men det hjälper inte alltid, tyvärr...

Det jag är mest rädd för är hur det blir för dig i fortsättningen. För mig gick det bra under många år, men det eskalerade och till slut var det för sent. Snälla du, sök hjälp igen och igen, om du inte får det gehör du önskar. En dag finns rätt person där.

Förra veckan drack jag handsprit! Hade någon sagt till mig så sent som för ett par veckor sedan att det kan sluta så illa, hade jag med ett snett leende skakat på huvudet. Never ever. Där är jag nu, det kan gå ruskigt fort.

Snälla, bespara dig en massa onödiga alkoholdimmiga år och sök hjälp nu. Visst, för din familj, men absolut främst för din egen skull.

Kram

(Uppdatering: Letade upp inlägget i min tråd jag relaterade till ovan. Det är skrivet som ett svar till någon den 29 oktober 2017:

"Ja, det är hemma mina alkoholproblem tar över. Kan vara nykter på fester, erbjuder mig ofta att köra, men vill gärna (jättegärna) ta något när jag kommet hem. Dricker så gott som alltid något efter jobbet, inte nödvändigtvis vin, även om det inte kan bli så mycket att det märks. Detta är min stora hemlighet, ingen, jag betonar INGEN, vet vilken kamp jag utkämpar varje dag. Jag skäms och tror ärligt att jag kommer att klara av att sluta innan jag blir avslöjad. Som sagt, nu tar vi en dag i taget!"

Inte meningen att ta över din tråd, jag raderar gärna det här sista om du vill.)

Ja visst är det så Ullabulla. Småbarnslivet är en lång kamp för vissa och när man inte mår bra inom sig själv så blir det inte bra alls. Jag känner ju aldrig att jag riktigt hittat mig själv och att göra den resan i småbarnslivet känns omöjligt.
Jag kan berätta hur konstigt den än låter att min sambo vet inte att jag kämpar med alkoholen.. Jag har inte haft ett sånt missbruk så saker går över styr hemma. Jag dricker "lite snyggt" på kvällarna i soffan tills jag domnar bort i mina känslor. Och blir ofta glad, lugn och tillfreds, framför TVn, ofta de sista glasen för mycket när de andra lagt sig. Och när det är illa när jag har ångest, som ofta beror på lång period av alkohol varje dag, så sveper jag nått extra glas med vodka eller whisky i smyg. Bara så jag blir lugn. Det låter kanske inte rimligt men så är det. Alkoholen påverkar inte mitt tal särskilt så jag kan dricka ganska mycket utan att det märks.

Så jag gör denna kampen själv i min tysthet därför att alkoholen håller på att förstöra mig själv inifrån med ångest, depression och kropp som förfaller. Jag kommer ingen vart i livet. Så även om jag nu vill påstå att mitt drickande med direkt onykterhet inte skapat så mycket problem än så gör den ju självklart det indirekt genom mitt mående på dagarna som till ganska stor del beror på att jag dricker för mycket.
Varför har jag denna kampen själv då kan man fråga sig. Därför min sambo är uppväxt med en alkoholiserad mamma och hon är skadad av alkoholismen redan. Det skulle såra och riva upp henne om jag berättade att jag också skapat ett missbruk.

Jag klarar att låta bli alkohol längre perioder men det slutar ändå alltid med att jag blir deppig ändå och tillslut har jag ingen motivation kvar till att vara nykter. Det är väl så att alkoholen blir sista utvägen till lycka när man inte hittar den på riktigt och just nu så vet jag inte riktigt vad jag ska göra eller komma vidare.
Jag tror att något saknas i mitt liv och fastän småbarnsåren är tuffa så tror jag att det har med min relationen att göra. Eller så är jag bara en person som aldrig riktigt kommer hitta mig själv och aldrig bli riktigt nöjd.
Jag önskar Sannah att jag kunde hitta någon att prata med men jag vet inte var jag ska vända mig. Mina samtalsbesök har blivit avslutade två gånger när jag sökt hjälp genom vårdcentralen. De kan väl inte lägga resurser på en sån som mig sålänge jag inte gör någon annan än mig själv illa och kan sköta ett jobb och dra in skattepengar.
Kram till er!

... kan du dricka nåt annat än alkogel ? Snälla fina du ?

Du är jättetapper nu. Supermodig. Skickar massa styrkekramar ?

Kramar!

Mitt i allt har du kommenterat hos mig. Tack.

Känner din smärta, hur ångesten river och sliter i dig. Vet hur döden - den oåterkallerliga - kan påverka oss. Tyvärr kan jag inget mera göra just nu. Tala om för dig att allt blir värre med A vet du ju redan...

Kanske kan jag få dig att hänga på mig. Jag som ALDRIG skulle söka hjälp har nu tid i veckan hos både husläkare och på beroendeklinik. Vi är ju rätt lika och nu kanske det är dags även för dig. Vad har vi att förlora på det?

Ta det på rätt sätt, det var förstås bara ett försök till en puff i rätt riktning. Kan jag så kan du. ?

Kram

Och tack för att du finns. ?

Önskar att din vardag och ditt liv snart samarbetar till det bästa för just dig. Det är du så värd.

Kram

Kommer ihåg att jag i början av en nykter period fick maginfluensa - och blev glad. Är det någon gång man inte längtar efter alkohol, så är det då...

Menar förstås inte att jag tycker att det är bra att du är sjuk nu.

Skönt att du känns så stabil, tror att du fixar det den här gången. Har aldrig hört dig så övertygad.

Kram ?

Ta bort alla onödiga måsten! Känna in vad man lägger värde och tid på.
Livet ska inte vara en tävling i planerande.

Grattis!
Dina texter ger hopp för många som har svårt att bryta med A.
Bra att tråden sparas och kan hjälpa andra som kämpar :-)
Brukar själv läsa i inläggen i din tråd

//John

Jag är på ska vi köra sober december tillsammans. Vi kan stötta varandra här som vanligt. Jag har absolut ingen lust att vakna med Fylle Ågren mer i mitt liv..

Att få skriva av sig känslor och tankar är ju en del av forumets storhet. Det är sällan vi andra inte alls förstår...

Håller med i det allra mesta. Vara här och nu. Inte fastna i det gamla och inte lägga all tid på det som komma skall.

Att älta är sällan givande, men att ta lärdom av "gammalt" är ofta det som för oss vidare.

Att tänka framåt och planera är tyvärr ett måste i vår värld. Vi behöver en inkomst, oftast genom att avlönat arbete, vilket kräver arbetstider, vilka i sin tur kräver planering för när vi måsta gå upp och sedan ta pendeln, tuben, bussen eller bilen för att komma i tid.

Ber om ursäkt om du tycker att jag tar upp för basala saker, men det är i vårt samhälle svårt att leva i nuet. Förstår att du inte avsåg dessa vardagliga saker när du skrev ovanstående, med det försvårar att mer eller mindre allt bygger på planering.

Hoppas att du förstår att jag tycker och önskar att precis allt skulle vara som det du skriver. Vi får i alla fall göra vårt bästa och ta bort alla onödiga måsten.

Kram

Rimmar betydligt sämre än Sober October. Kanske vore bättre med Remember December.
Men jag har satt målet att vara vit hela December. En stor utmaning med tanke på Julbord, Jul och Nyår. Men jag vill inte vakna upp en enda gång denna Månaden med alkoholångest. Tänker inte ligga på rygg och skämmas av att jag gjort bort mig för familj eller vinglat ute på stan. Jag tänker vakna varje dag och minnas hur jag kom i säng. Jag har målet att sitta på Julaftonskväll med min familj ,utan att hetsdricka snaps bara för att bli full så snabbt som möjligt.
Hoppas några kan tänka sig att haka på, ju fler som stöttar varandra, desto enklare.

Förstår precis hur du menar, man tycker att allt slås i spillror och det var onödigt jobb att räkna dagar. Men tänk tvärt om, varje ny vit dag är ju en seger. Försök stålsätta dig på semestern. Bästa är ju att berätta för dina vänner hur det ligger till, så kanske du kan få kraft och stöd av dem. Men är inte lätt, jag höll själv tyst på senaste resan. Inte redo att stå upp för mitt problem inför alla. Men hoppas att jag snart är där. Kämpa!

Det dricks otroligt mycket i många av dom romaner och deckare jag läser också. Ofta beskrivs även baksmällan. Det belyser hur alkoholen finns i alla sammanhang, hela tiden. Så inte konstigt att vi gärna vill tro att vi ska kunna lära oss att dricka måttligt. Det kan vara ett visst socialt handikapp att vara nykterist. Beroende på ålder och umgänge. Men fördelarna överväger och man lär sej att hantera det.

När jag i början ställdes inför extra stora utmaningar, lyckades jag lura A-hjärnan med att tänka "jag låter bli nu, för jag kan ju alltid ta något senare". Så körde jag det situation efter situation. Kanske inte världens bästa strategi i förlängningen, men i det mest kritiska förhandlingsläget kan det tillfälligt funka. Du har ju rejält ökat dina chanser att lyckas genom att redan nu önska en vit semester.

Lycka till!

Härliga tankar, keep up the good work.

Finns viljan finns möjligheten.
Hitta andra belöningsformer än alkohol.

Stay Strong

Först av allt, välkommen hit! Du har tagit ett stort steg och är på helt rätt ställe.

Om du har en bra kommunikation med din fru angående alkoholen och verkligen vill övertyga henne om att du menar allvar nu, visa henne det du har skrivit ovan. På det sättet du så desperat och fint beskriver din situation borde få henne att förstå att det är annorlunda nu.

Kanske vill du ha tråden för dig själv, helt förståeligt, skriv då ett brev till henne där du beskriver samma känslor.

En sak till som du måste ta ställning till är om du är beredd att söka hjälp för att få behålla din familj. Det är ändå det optimala "beviset" på att man verkligen vill göra allt. Att ringa Alkohollinjen är bra, men det kan komma att kräva mycket mera.

En sista reflektion: Du slutar främst för att din fru kräver det just nu och för att ångesten efter en nyligen hemsk händelse är stark, men det kommer aldrig att funka i längden om du inte själv vill det innerst inne. I förlängningen, nästa gång en öl med grabbarna erbjuds, efter kanske tre-fyra vita veckor, hur gör du då?

Önskar dig ett stort Lycka till!

Ju mer vi funderar på inte desto mer vill vi. Om vi lyckas vara här och nu och inte bakåt eller framåt. Fokusera på allt bra känna tacksamhet och inte slå på oss själva. Det ordnar sig. Allt händer av en mening.
Jag är introvert och svamlar som en smärre dåre med mina inlägg.
Men just för mig finns det anledning.
Jag rör mig framåt mot ett liv jag vill leva och det kräver mycket!

Ska ta reda på mer vad du vill i livet. Sätta värde på dig själv. Att fly och blunda gör inte saken bättre. Jag har själv gått i samtals terapi och det gör under!!
Vi fixar inte allt själva.
Kram till dig

Känner mig oerhört privilegierad. Tack igen!

Tänker på det som nydag2018 skriver om att vara en förebild, att det är att vara mänsklig och ärlig. Det är nog så det är, men själv har jag satt likhetstecken med att prestera något och visa alla att det är så här man ska göra för att lyckas. Hm, och det gör jag ju nu, söka hjälp är förstås ett sätt att se till att man ökar chansen att just lyckas.

Knepigt det där för en duktig flicka som alltid rett ut saker på egen hand. Tack för att ni öppnar mina ögon. Lite sårbarhet skadar inte, om man nu kan säga så. Här törs jag i alla visa mig det med råge. Brutalt ärlig, som någon uttryckte det.

Tack Rosette för peppande ord. Angående att vara en bluff eller inte, eftersom man sällan varken vill, kan eller bör berätta precis allt för alla i sin omgivning, så kanske ordet bluff inte är det rätta. Snarare att vara en strategiker på ett positivt sätt, som ser till att överleva rent fysiskt, men också socialt. Därmed inte sagt att man ska smussla med hemligheten för alltid, var sak har sin tid. Dessutom är vi alla olika, vilket vi konstaterat mer än en gång.

Jasmine, finaste du, tänk inte ens tanken på att du ska hänga här oftare för att någon eventuellt skickar ut ett rop på hjälp. Du är här i första hand för att själv må bättre. Sedan hjälper vi varandra efter förmåga och ork, forumets styrka. Ni vet växeldragningen, som jag väljer att kalla det. Det finns så gott som alltid någon här, vilket jag/vi fått erfara mer än en gång.

I morse ringde jag vår lokala beroendeklinik och väntar nu på att någon därifrån ska höra av sig. Vågade inte chansa på att klara mig till på torsdag. Skäms som f-n, trots att jag inte ska det, jag vet, men det blev ett par shots Alcogel i går. Jag behöver i alla fall inga ytterligare bevis på att jag har ett missbruk...

Ta hand om er. Ni vet, en dag i taget blir veckor som blir månader som blir år. All nykterhet börjar med en dag. Kanske just den här dagen.

Många varma hälsningar från en mitt i allt hoppfull Vinäger.

Uppdatering: Har fått tid även på beroendekliniken på torsdag. Så den 29:e smäller det. Då börjar mitt nya liv. Det måste jag tro på. Så ska det bli. Sådeså.

Du framstår ändå som medveten och beslutsam. Tänker att du har hängt upp allt på medicin och glömt att du kan göra mycket på annat sätt. Kontakt med vården angående detta har du redan, utnyttja den.

Förstår verkligen att Antabus är ett hjälpmedel och en stor trygghet. För de flesta är den första tiden den jobbigaste och den har du förhoppningsvis passerat. Därmed INTE sagt att det är över. Prövningar kommer ofta i perioder.

Ett harmlöst medel som hjälper många är L-glutamin, en aminosyra som minimerar sug. Kolla upp det om du inte redan gjort det.

Helt ärligt, jag tror stenhårt på att du fixar detta nu. Läs bland andra IronWill och Granit för extra motivation.

Tack för all pepp hos både mig och andra, du betyder mycket här.

Lycka till!

Skön tisdag, vaknar pigg och utvilad. Innan vi somnade igår pratade jag och frun om alkohol konsumtion på vår kommande resa. Ärligt, jag fick ångest påslag av att prata om A. Innerst inne vill jag fortsätta räkna vita dagar även under semestern. Jag vill göra ett försök att ha en totalt nykter semester.

Har läst ditt sista inlägg med stor behållning. Du har liksom jag insett fakta att vi blir sämre människor när vi druckit alkohol. Vi har inga bromsar när vi börjar dricka. Mönstret med att gubbarna sitter för sig och surrar under fester känner jag igen. Jag tror det kanske har med var i livet du befinner dig rent geografiskt. När våra kids var små bodde vi på landet i Norrland. Där kunde vi gubbar sitta och prata bil/snöskoter och dricka bärs i ett rum utan kvinnor. Våra käraste satt samtidigt i ett annat rum och pratade om sitt och drack vin. Hur som helst gillar jag att läsa dina tankar. Kämpa på och räkna vita dagar. Vi fixar det här tillsammans genom att stötta varandra.?

Miss lyckad och John-Erik tack för råden. Jag tar till mig dem och ser fram emot många vita dagar. Ha det så fint!