Senaste kommentarerna i forumet

Jag vilade hemma ?
Fick lite ångestpåslag kring 22 så tog en hutt theralen. Sen kom gamerboi hit och tog ut vovven och snozade.
Sov i 11h (lite därför jag inte tycker om theralen), sen sov vi middag efter frukost. Tog ut vovven på långpromenad. Köpte lite godis och kakor. Somnade om när jag kom hem, vaknade ganska nyligen. Lagar middag, ska ta ut vovven igen och snart gå och lägga mig.

All that sleep?
Tackat nej till sällskap idag, har ju älsklingsvovve som vill ligga nära alltid. Är lite besviken på mig själv för att jag inte orkat ta tag i plugg idag. Men jag har varit så jävulskt trött. Får Kötta i morgon.

Noterat en ny typ av ätbeteende, no me gusta. En vecka till måste tatueringen vila och sen kanske jag kan börja träna igen ❤️ Gud vad jag saknar det. Har lite kvar av förkylningen i kroppen.

Denna lördagen lär inte gå till historien men kropp och knopp har fått vila.

Fridens ?

Jag känner igen mig där; man jobbar sig halvt fördärvad för att stötta och hjälpa och fixa och ha sig - och när de väl BLIR bättre så är man så jävla slut så man orkar inte ens vara glad - och DESSUTOM måste man då gå på äggskal för att inte göra dem arga eller ledsna eller frustrerade, så att de börjar dricka igen. På det ska man lära sig våga lita på dem igen. Och detta medan de är stolta över SIN prestation, och inte alls begriper hur misshandlad man varit under deras supande, för det drabbade ju bara dem själva.

Johejdu. Bitter och trött och hopplös, och känner mig så jävla ouppskattad och oälskad. Allt handlar bara om vad han vill hela tiden. Jag börjar ångra att jag någonsin gav mig in på det här.

Skriver av mig

Känns jobbigt med mig just nu. Mår dåligt, gråter och känner mig arg helt plötsligt... så många känslor som snurrar omkring...
Min kille har sett mig nere nu och håller om mig och vill väl...
Jag är inte ledsen på han nu utan det har blivit för mycket som hänt mellan oss....
Går och spänner mig inför nästa gång! Nästa gräl! Och när hans attityd spricker fram igen...

Har pratat med honom...
Han ser mest rosa över allt, medans jag ser allvaret....

Det som har blivit förändrat nu är att i flera veckor har han fått nytt beteende när de kommer till alkoholen...
Han är tom nykter flera dagar. Jag har berömt honom för det.
Men det är jag som mår dåligt....
Jag har ängnat för mycket tid och energi åt oss.
Och visst!!! Det har gett reslutat i honom när de gäller och vara nykter oftare, men det har kostat energi....

Jag är mentalt bruten

Vägen mot nykterheten är ju inte en raksträcka! Det ingår lite kurvor, backar o krön. T.o.m. återvändsgränder..... Upp på hästen/vägen igen. Ta nya tag - och slå inte så hårt på dig själv. De nyktra dagarna har du ju med dig - de är inte förlorade. Kämpa på Mod!!

Hur ska jag lyckas?
Blir så besviken på mig själv.
Ville ju klara av det här?

..lurar oss själva.

Ja det är samma här, på semestern är det mer än fredag o lördag samma med långhelger. Ta bara påsken då vi var i stugan i fjällen så dricks det varje dag, det börjar när vi kommit hem från fjället o fortsätter hela kvällarna, ja nästan varje kväll under hela veckan.
Jag har kunnat ta en öl eller två och är nöjd sedan och inte varje dag.
Testade igår att ställa ett ultimatum men jag är ju kvar fortfarande, vilket betyder att jag är för vek än, måste allvarligt tänka på vad jag vill och vad som är bäst för mig.
Ska prata med barnen imorgon och förklara för dom vad som händer och att den kan hända att jag flyttar hemifrån ett tag för att se om hon tänker till

Campral fungerade inte för mig. Till störst del för attt jag glömde ta dom. Man skulle ta 2 på morgon och 2 på kväll

Kramar

John

Har inte tagit något piller idag, men är ändå inte sugen på alkohol överhuvudtaget.

Dricker din kille sig full även fast han tagit tabletten?
För som jag kände igår fanns det inte på kartan att jag skulle kunna dricka mig full. Låg tvärt om och längtade till alkoholen gått ur kroppen så jag kunde köra bil igen.

Jag blir så imponerad och stärkt av er styrka. Fortsätt kämpa!
De som aldrig mått piss kommer aldrig förstå det här med sug, beroende, ångest. Är tacksam över att jag vågade ta steget hit. Nu har jag många steg framför mig men känner mig inte lika ensam när jag läser vad ni skriver. Tack.

.. kan man kalla det min man har i helgen. En annan som verkligen inte spottar i glaset. Tror att jag tidigare skrivit om min misstanke om att min pappa dricker för mycket, något som börjar få mer och mer fäste. Han bor på annan ort, ses inte ofta. Sist han var här drack de båda tillsammans och mycket. Kände sent igår kväll, när min pappa blev märkbart berusad, att jag skämdes. Såg på morgonen att han haft med sig ett glas in i sovrummet och i mina just nu bittra tankar kan jag bara tänka att det var en återställare. Nu för en timme sen tog han en öl. Min man kom just hem och hade köpt mer. Igår ville jag slänga ut dem båda två bara för att jag blev så arg! Arg på den förbannade alkoholen, som liksom förvandlar båda de män jag älskar så mycket. Gick och la mig istället och kramade barnen, glad att de redan sov så de slapp se sin morfar helt förändrad.

Och som jag skrev i anthraxias tråd nyss.
Vad hindrar oss att börja vår egen resa med oss själva där vi börjar sätta upp sunda gränser.
Hittar ställen att gå,antingen in i oss själva eller faktiskt lämna den miljö som är sjuk.
Återvända när den är frisk igen.

Sakta så tror jag att man ser att man själv bidrar till att förgifta den.

med sina tårar,anklagelser ilska osv.
Det är det sista den beroende behöver,men som vi så mycket behöver få göra oss av med.
Vår ilska och frustration över att situationen är som den är och de inte ser.

Men vi då?
Vi som faktiskt ser och bara står och stampar på samma ställe och är arga och förtvivlade.
Låter oss luras av hoppet att det ska bli bättre och lägger vår lycka i någon annans händer.

De är sjuka i en beroendesjukdom och kommer att fortsätta vara sjuka så länge de inte gör nödvändiga förändringar.

men vi då?

Så ja,jag försöker bejaka mig själv och se mig som sin bäste vän som jag vill ska få ha det bra och må bra och njuta av livet så gott det går.

Jag känner mig så dubbel i att skriva till dig.
Jag ser hur mycket du behöver hoppet och tron att han ska klara detta.
För utan det,inget vi som du så gärna vill ha.

Men om du klarar att släppa taget bara lite om situationen,vad händer då?

Dvs om du antingen accepterar läget som det är,du har en man som både vill och inte vill släppa sitt eget grepp om alkoholen.
Han är rädd för bieffekterna,vad händer om han gör slut med sin drog.
Orkar han med den resan osv.

Och vad gör det med dig,de scenarion att han slutar/inte slutar oavsett vad du tycker och försöker påverka.

Vad händer om din resa bara blir din och hans resa hans.

Dvs du släpper den stora kram du vill ge honom i att ge honom din kärlek och ditt stöd.

Bara backar lite och ser vad du kan göra med ditt liv utan att han är involverad.
Inte så att det måste vara antingen eller.
att du måste gå,eller stanna kvar.

Jag vet att man så gärna kommer i en antingen eller situation när man sitter och resonerar med sig själv.

Om du bara helt enkelt låter allt vara som det är och beklagar när det går dåligt och är glad när det går bra.

Men utan de ytterligheter som jag vet brukar finnas med i detta.
Hans misslyckanden blir dina och hans framgångar blir dina.

Vad kan du ha för framgångar själv utan att han är ikopplad i det?

Då ska jag göra det, det verkar som de granskar helt nya trådar manuellt pga spam, nåväl, den dyker säkert upp, kanske tar längre tid med granskningen då det är lördag....väntan har aldrig varit mitt bästa ämne, samma när jag dricker. Fulleffekt direkt även om jag försökt lura mig att dricka finare sorter, öl, vin samt en massa andra idiotiska regler, har jag alltid brytt mig mest om hur snabbt det slår. Uppväxt med att tänka på %:en

Följer din tråd!

Om du hittar din egen tråd så lägg den som favorit. Då hittar du den enkelt i fortsättningen. Följer gärna din tråd också om jag hittar den.

Har precis läst igenom din tråd och blir lite full av skratt. Varför, det är ju inget att skratta åt? Jo, för att jag känner igen mig själv så himla mycket. Jag skrattar snarare åt mig själv. Efter ett helt vitt år tyckte jag också att det var dags att fira. Hur skulle jag då utföra detta firande? Jo, självklart med några öl....och kanske en och anna wiskey...och kanske en bag in box också som pricket över i:et...min satans dumma fan. Firandet höll i sig ett par år. Lyckat beslut. Nu har jag hållt mig nykter i 4 månader. Det går ganska bra, klar att jag blir sugen då och då.....men det är ju sånt som vi måste lära oss att leva med. Tyvärr, och det är med viss sorg jag säger det, så tror jag att sådana som du och jag inte kan dricka. I alla fall inte som "vanligt" folk gör. Och i alla fall inte jag. När vi sätter igång så blir det "all in" med allt vad det innebär. Skiter i ansvar och konsekvenser. Det är ju så gott att berusad. Vi får nog göra ett av de stora valen, antingen dricka med allt vad det bär med sig eller hålla oss nyktra. Att hatta fram och tillbaka funkar inte. I alla fall inte för mig, kanske gör det så för dig.
Titta i backspegeln, hur har vårt drickande sett ut? Normalt, utan ångest och dåligt samvete? Nä, inte för mig i alla fall. Det är så jag gör, just nu, för att hålla mig nykter....tittar i backspegeln och funderar på vart det hela bär om jag forsätter att sprita.
Om du verkligen vill slippa gömma dig, ha ångest och göra som du gör så måste du nog ta beslutet att aldrig mer dricka igen.....och då menar jag aldrig mer i hela ditt liv. Många har gjort det och kan leva med det. Jag har gjort det och jag hoppas att jag ska klara det, för mig finns det inget alternativ. Kanske finns det det för dig?

Vet du vad en intellektuell person är? Jo, det är en person som tänker på sex mindre är 5 gånger om dagen.
Vet du vad en alkoholist är? Jo, det är en person som tänker på alkohol mer är 1 gång om dagen.

Jag är inte intellektuell, men jag tänker på alkohol mer än en gång om dagen.

Jag håller tummarna för dig......och alla oss andra också.
/Ola

a

Följer med på vår resa, har själv startat en tråd men den verkar inte dyka upp, någon som vet?
Tillsamman kan vi fixa detta!

Tack!! Kommer följa dig och flera andra här.

Du behöver vila och ta hand om dig själv. Hur mår du idag? Kram

Tack!! Jag kommer behöva skriva här ofta för att ha en chans att fixa detta. Jag kommer dela med mig mer detaljer framöver, men just nu är jag rädd för att göra det.

... även om det inte är lätt att sluta dricka. Alkoholen är liksom bästa ångestdämpande vännen för stunden. Men, i längden ökar bara ångesten och man dras in i något som är svårt att stoppa. Been there, done that... Du kan om du vill, det är min övertygelse.

Kram och tack för påminnelsen i mon tråd??

... av mina vänner, men inte alla. Jag var på alkoholfri barrunda förra lördagen, alkoholfri middag i tisdags och alkoholfri AW med kollegor i torsdags. Funkar med de flesta, men har vissa "partyvänner" och där funkar det inte... eller jag är väl inte tillräckligt "stark" för att säga till dem att jag inte dricker... ännu. Hoppas du har en fin lördag!?

Jag är också ny här. Nu har vi iaf tagit första steget åt rätt håll.