Senaste kommentarerna i forumet

Mycket konstig känsla att inte vakna upp med krossande huvudvärk och spykännslor idag! Vaknade jag upp som en nyponros eller en kvittrande näktergal, knappast. Känner mig riktigt risig ändå. Ingen skall inbilla sig att det här kommer bli en dans på rosor. Det är en lång mörk färd innan ljuset i tunneln börjar synas, det får man nog vara berädd på men jag förväntade mig väl inget annat heller. Man blir ju inte direkt sugen på att dricka heller när man ser programmet ”Tunnelbanan” och påminner sig om att det hade lika gärna varit jag.

I dag kommer att bli en nykter dag!

Kramar till alla er därute som kämpar därute!

”Just idag är jag stark”

Det betyder så mycket att någon förstår hur det känns och det är ju bara ni som gör det eftersom ingen i "verkligheten" vet hur jag har det.. Livet är nu.. tack för att du påminde mig om hur det känns när man druckit, värre än att städa ensam en fredag.. Miss Lyckad, Knaskatten och Studenten- tack för att ni finns när det känns jobbigt. Och katten, det är ju precis så, att jag gör det här för mig själv och det är inte så lång tid av ett helt liv.

Lägenheten blev i alla fall städad igår och diag har jag sprungit, styrketränat och yogat (jag är bara så sjukt präktig..).

Snart kommer mina barn och jag är pigg?

Starkt jobbat! Allt börjar med en första dag, själv är jag på min tredje. Jag har samma problem som dig, dricker för mycket när det väl blir av. Så fruktansvärt trött på mitt beteende, vissa saker växer man ifrån, men detta består. Enda sättet för mig är att inte ta en droppe, tänker ta den hjälpen som finns, egentligen är det lika lite att skämmas för som diabetes.

Lycka till!

Och, faktiskt - nu är det någon på "rätt sida" som tipsar om det - det betyder att fler kommer testa! Fler kommer bli friska! Jag vill krama hela världen!

...här går det mindre bra. Han släpper alkoholen mer och mer, men det tar bara fram i ljuset allt som alkoholen maskerat; han har inget självförtroende, han kan inte hantera sina känslor överhuvudtaget, han är rädd att "göra fel" hela tiden. Och jag börjar tro att han hellre offrar vårt förhållande än litar på mig och "öppnar sig"

Och inte fick jag jobbet heller...

TACK finaste du för det tipset - jag varken jublade eller gjorde vågen; jag började gråta istället.

Tanken på att det just nu sitter någon där ute som kommer bli FRISK - jag är så lycklig :D

Åh, Anxiete tipsade mig att läsa din tråd - jag är en stark förespråkare för Naltrexone och Sinclair-metoden, det har fungerat hyfsat bra för min pojkvän (hyfsat och hyfsat; han har gått från en halv dunk vin varje dag till en fylla varannan helg!)

Så glad att fler upptäcker det här :)

Jag rekommenderar att du läser "the cure for Alcoholism" av Roy Eskapa om du inte redan gjort det - bara ta ditt piller en timme innan och tillslut kommer det försvinna - så glad för din skull! Rent ut sagt överlycklig!

Så nu är de påbörjat. En kontakt led mobilia teamet också under helgen för mitt mående.

Jag orkar verkligen inte mer nu. Mitt liv är en mardröm pga av alkoholen och har fortsatt men jag har intr kunnat

Skulle det vara möjligt att gå ut på en vinrunda och dricka alkoholfritt vin?

...tills det går dåligt.
Tyckte det gick bra men åh jag är så trött.. nytt jobb, nya skolor åt barnen och jag är trött trött trött..
Tjejmiddag igår.
Två glas på krogen på vägen dit på fastande mage, sen vin vin vin och irish coffee på det, jag är ju dum i huvudet.
Hämtade dottern från bussen, hon cyklade och trillade i stormen, jag cyklade och vinglade, hon grät och jag kom med ursäkter.
La mig vid 11 och kräkte en gång i natt.
Mår skit och dottern tröstar och älskar mig.

Var kan jag gömma mig?
Hur kan jag göra bot?
Varför gör jag såhär.
Ångest

Tack alla som svarar. fortsättning på föregående, jag glömde skriva en sak. Jag sa åt henne att hon får välja mellan mig eller vinet och hennes svar vet jag inte hur jag ska tänka. Hon sa bara ” jaha där kom den också”. Nu var det fel av mig att säga detta när hon druckit, även om det bara mindre igår kväll, denna diskussion måste jag ta när hon är nykter, jag vet det så väl.
Jag behöver råd från er andra som är eller varit i samma situation för just nu så jag så kluven i mina tankar.
Jag skulle tagit tag i detta för flera år sedan men det är lätt att vara efterklok och samtidigt har man hela tiden gått med den dumma tron att det blir nog bättre, jo pyttsan vad bättre det blivit.

Mår skit. Har så sjukt ont i huvudet. Och nej... det är inte abstinens. Jag är ingen som dricker varje dag, men när jag dricker har jag svårt att dricka ”lagom”. Huvudvärken kommer av spänningar och ångest från en fylla i torsdags. Det blev droppen. Jag vill inte mer. Går sönder lite mer för varje gång det händer. Vill bara gråta och sova tills allt är glömt.
Jag är en bra människa som oftast är ”nykter och skötsam”, men så fort alkoholen kommer in i bilden så blir det fel. Så har det varit i mer än 20 år.
20 år.
20 år.
Fy fan vilket slöseri.
Det här är första gången jag skriver någonstans om detta. Törs inte skriva så mkt detaljer än av rädsla att någon ska förstå vem jag är.
Jag hoppas dock att skrivandet kan hjälpa mig.
Fy fan för ångest och smärta.

Härligt med sovmorgon strax en god frukost. blir nog en toppen dag trots vädret.?

Min första nyktra fredagskväll på evigheter. Vi inhandlade till Tacos och jag kände direkt att vin ville jag ha till det. Tacos utan vin, nej det går inte. Köpte hem Coca cola istället, tänkte: blir ju inte det samma. Men se det gick bra. Vilade och såg lite på Tv. Blev faktiskt en bra film med som jag kommer ihåg idag, underbart. Nu tar vi lördagen och ser hur det går!

Ännu så länge så går det bra.

Strulputte

Satt just och tänkte i samma banor: varför låta en sur gubbe förstöra min helg? Mannen tog sig en brakfylla igår så lär vara bakis och sur idag. Jag tänker inte låta det förstöra hela min helg, han mår så bra dåligt utan mig hemma också, så jag antar också utmaningen och avlägger rapport imorgon! Ha en skön och rolig dag ni också!

Ja, det känns skönt! Behöver byta ut gamla vanor som sagt?
Lycka till med att hjälpa till att flytta Stumpan!

Det har vart snällt av er att stå ut med mina utspel, peppat mig, fått mig att må bra de här månaderna. Jag har gillat att läsa på anhörighetssidan , jag har nog läst nästan varenda sida. Skojar inte. Jag är inte pojkvän eller pappa än, men när jag blir det ska jag ha er i åtanke, ert ”lidande”har inte vart förgäves om vi säger så, jag har fått väldigt mycket. Jag har behövt allt beskrivande in i minsta detalj för att förstå.

/Kärleksguden

Fått tag på naltrexonet på annat håll

Hej sofia! Tack för svaret!
Jag känner mig osäker på om det är rätt ställe att skriva det på pga att det är jobbet som orsakat mina problem och det är inte enbart att jag börjat dricka eller blivit beroende. Min kollega och jag som blir "särbehandlade" är goda vänner och även han har planer på att sluta jobba på denna arbetsplats pga detta.
Men min kollega är 25 år gammal och har betydligt mycket mer erfarenhet än mig, han har körkort, han har fler kontakter och chanser att hamna på ett annat företag.

Jag har ingenting. Jag har en cykel som kostade 300 kr och motvind på vägen till jobbet varje dag. Och som vintern närmar sig blir vinden till is, snö och kyla. Jag tycker själv att jag borde kämpa, plugga för att fixa körkort och bil, jobba för att tjäna pengar för att betala för körkort och bil, jobba söndagar för att cheferna säger att jag ska det. Men i verkligheten blir det oftast inte så. Ibland har jag mina små motivationskänslor; då börjar jag städa i lägenheten, eller göra något annat produktivt, men den känslan försvinner snabbt.

Jag skriver här i åtanke att jag kan vara helt ärlig med vad jag tänker.
nu höll jag på att skriva att "jag tycker jag är värdelös" men det är inte helt korrekt då jag vet att jag är en relativt speciell tillgång för företaget jag jobbar för. Men att vara speciell är utamattande det också.
Att alla vill ha ens hjälp.
Men man är bara en person. Vad ska jag göra? Stressen tar sig och man blir utamattad, man vill tänka på något annat men kan inte.

Jag drar mig till alkohol.Under den senaste veckan då jag jobbbade dagsskift kommer jag hem ca kl 3 på eftermiddagen, tar några gin och tonic och går och lägger mig, vaknar runt 9 och kollar youtube i några timmar medans jag tar nån öl eller tre. jag förstår till 100% att detta inte är rätt väg att gå och att man bara ska kämpa vidare etc etc. Men hur kämpar man vidare när man inte har något ork? Ska man bara strunta i orket och kämpa vidare ändå?

Om inga konkreta svar eller tips eller "tröst" finns så skit gärna i att svara, jag vet mycket väl att det här antagligen är fel ställe att fråga om detta om då det antagligen handlar mer om min egna personlighet snarare än om alkoholen och att jag dricker för mycket, men om jag inte hittar nån väg ut, vart ska jag annars gå än alkoholen.

Vi vet alla (dom flesta iallafall) att den svenska sjukvården är överbelastad, och att folk inte bryr sig om oss egentligen. Varför ska jag gå till en terapeft som hellre vill komma på någon fejkidé så att jag inte kommer dit längre så att han/hon får mer tid att tänka på allt annat.

Jag skulle kunna skriva tusen rader till men jag orkar inte skriva mer

Med vänliga hälsningar,
damnz

Ja så är det, ikväll var dock en hyfsat bra kväll, hon drack betydligt mindre än hon brukar så det gick att prata någorlunda, det är som hon skärpt till sig ikväll för hon har nog sett att jag mått pest i veckan sedan förra helgen då det spårade ur ganska ordentligt, men helgen är inte slut än, det är ju en lördagkväll också. Jag grubblar så jag blir galen över detta, gör jag rätt eller fel om jag lämnar. Det finns ju känslor kvar även om kärleken dött. Vi har ju trots allt varit tillsammans i 22 år.
Ja jag var starkare förut idag när jag bestämt mig för att sätta ultimatum, mig eller alkoholen ,men nu velar jag och jag tror det blev för att hon inte drack lika mycket ikväll, men jag tror innerst inne att detta var tillfälligt av henne att hon tog det lugnare.
Jag sa till henne att jag är väldigt osäker gällande vårat äktenskap och jag tror hon lyssnade även att jag vet att det var fel att säga när hon druckit.
Nu väntar bara att se hur lördagkvällen blir.
Är det någon fler som känt samma som jag gör nu?

Skönt att du har kommit till insikt. Vit flagg - I give up. Menar du har ju inga problem att hålla dig utan A, bara problem att då och då inte fatta att det inte går. Typ 1 gång per år. Bra också att du tagit itu med sömnisarna. Vet att du skrev om det förra sommaren, men inte riktigt vågade släppa dom då. Nu har du tagit det beslutet. Det är ju verkligen ett jättekliv till. När du tog ditt återfall sist så var jag inte rädd för alkoholen, utan för att du skulle peta i dig för mycket tabletter. Nu går tankarna till Ikaros. Undrar vad som hänt honom?

Så ja på riktigt. Stor risk att faktiskt droppa ner död om vi inte slutar.
Direkt eller indirekt alkoholrelaterat.

Ta dina 3 veckor och lägg fokus på harmoni, lugn och djup, fin energi.
Djupandas och ta vara på ditt värdefulla liv. Hösten är underbar.

Köpte ny cykel för ett par veckor sedan, vi kanske korsar våra vägar ute på Djurgården.
I så fall:
Hej Anders.

Kram

MM

Betyder det att du tog dig mod och sökte hjälp?
Med tanke på att du har fått Naltrexon.
Vet din oro kring körkortet.

Kram

MM

Jag hoppas den käre vännen är du själv för det är så jag önskar vi alla skulle se oss själva som, en riktigt kär vän !
Så många råd jag gett andra som jag själv borde lyssnat på , så många monologer jag lyssnat på men själv aldrig krävt att få hålla, så många gånger jag svikit den som borde varit min allra bästa vän , dvs jag

Nu kör vi ?

vi på söndag??? Nu är jag taggad till tusen på att rycka upp mig imorgon! ✌️?