Senaste kommentarerna i forumet

inställning, att möta A rakryggad och nykter måste till om det ska hålla i längden. Visst är vi värda ett bättre liv än det i alkoholens misär och tvång.

Sitter på färjan?Gick inte färdigt på intron. Sa att det inte passade med deras tider i mitt liv just nu.Dom önskade mig välkommen tillbaka..Var faktiskt kul att träffa på människor i liknande boenden på annan ort som jag jobbat med länge..Tack för uppmuntran MM...Du är en verklig vän?Kram

Jo. Jag kan hålla med om att det vore bra att dra ned på nyhetsintaget. Problemet är bara att jag är journalist, så det är i stor utsträckning mitt jobb att vara uppdaterad (även om Trump, jag har nog läst på mer än de flesta, det gör sannerligen inte att det känns bättre...).
Men jag har just nu möjligheten att välja att jobba med lite annat än katastrofflödet...Det är nog bra.
GAD har jag diagnosticerat mig själv med. (Tycker att det borde heta GÅS, på svenska dock. Skulle vara roligare att ha en diagnos som heter GÅS...). Jag blir till exempel livrädd när jag hör sirener på stan, då tror jag att jag har glömt strykjärnet på hemma, vilket ju är lite konstigt eftersom jag nästan aldrig stryker kläder. Tack för svar, det stimulerar!

Fredagar är jobbiga, det lockar ett speciellt sug. Men nu ska jag se till att det inte finns något hemma i helgen, så snart systemet stängt blir det lugnare i huvet.

Kollade min app, om jag räknar bort mina 2 dagar med alkohol så har jag varit sober i 3 månader.
92 dagar av 94. Inte fy skam :)

Kollade ciggen å, 1 månad 26 dagar. Ta bort typ 6dagar ish. Varit lite mer liberal till Smokelismoke. Men det är ju ändå lixom över en och en halv månad utan nikotin. En jävla skillnad.

Klappar mig själv på axeln typ. ?

Tack för svar, ja detta har pågått i så många år så jag ser ingen annan utväg, Kärleken från min sida är i princip obefintlig på grund av detta och som jag ser det så har jag i första hand tänkt på henne och vad händer henne om jag lämnar, samma med barnen, nu har dom blivit så stora att jag tror dom förstår. Jag måste börja tänka på mig själv och vad som är bäst för mig, Jag känner att jag måste ställa detta ultimatum för min egen skull för att se vad hon gör, väljer hon alkoholen så känns det enkelt men väljer hon att avstå alkoholen så vet jag inte om det gör saken lättare för min del. Jag måste helt enkelt tänka vad jag vill med resten av mitt liv. Det är som du skriver, det sätter sina spår i själen hur man mår själv rent psykiskt.
Jag återkommer när jag gjort detta.

Ett ultimatum kan vara rätt om det utgår från dig själv! Och med det menar jag att du ställer ultimatumet för att du har fått nog och verkligen lämnar om hon väljer vinet! Däremot om du ställer ultimatumet för att få henne att sluta så kan det sluta med besvikelse för din del! Är man inte redo att fullfölja (lämna) är det min erfarenhet att det är bättre att låta bli att ställa ultimatum! För ens egen skull och för ens självrespekt! Känner igen mig i din situation! Har haft ett förhållande med en man som var berusad VARJE fredag och lördag, drack varje dag på semester och långhelger! Blev helt slut av det och lämnade i december förra året! Jag hade ställt typ100 ultimatum innan det men var inte redo att fullfölja! Det gjorde att han tappade respekten för mig! Och jag kände att jag svek mig själv vilket i sin tur har satt spår i själen! Fundera noga igenom vad du har för syfte med ditt ultimatum! Är det ett ”hot” för att få din fru att sluta dricka! Eller är det ett löfte till dig själv ” om detta fortgår lovar du dig själv att ta dig ur det destruktiva”! Lycka till och styrkekramar till dig!

Jobb avklarat. Satan i gatan vad ostimulerande det är. 2h känns som en smärre evighet. Självdör lite.

Nu blir det tuben hem, handla lite frulle, promenixa med vovvsen, träffa kompis, gå på möte hos psykolog, koncert med flickvän och eventuellt en liten pubbträff, sen kommer gamerboi över i kväll.

I morgon ska jag böja studera ordentligt och organisera båda flyttlådorna med kurslitteratur.

Skönt med helg ❤️

Fridens ?

Idag har jag varit nykter i 3 veckor. Hurra! Vissa dagar är allt så enkelt, så lätt medans andra är pest och pina.
Men jag kämpar på, krigar. Hittar på saker att göra då jag blir sugen.
Jag går...oj vad jag går. Frisk luft och motionen i sig gör dagarna enklare.
Nu siktar jag på att klara v.4 ✊
Kram till alla och envar! ?

Skriver av mig här

Jag är låg och nere....
Det känns lite som jag går och är falsk mot han just nu. Varför då kan man fråga? Jo för att jag vet någonstans att det är bättre att ta beslutet. Det är inte lätt beslut, jag står just nu o vaklar, ska jag eller inte...
Jag frågar mig själv vad kommer finnas kvar om vi går isär? Jag själv, vår vänskap, jag får slut på våra sjuka grova gräl, och våra vänner lugnar sig ( nu ska man inte tänka på andra men men )

Och sedan den andra frågan. Vad finns kvar om vi stannar???
Känslan av när? Kommer nästa bråk...
Bråk kommer?, en viss närhet kommer jag ha kvar.

Vinner jag eller förlorar jag nåt?
Vissa stunder på dagarna tänker jag på hur han är. Enligt andra är han fantastisk. Han är det när han inte blir full och dum. Men ändå så gör vi oss illa.... det har pågått så länge, kampen mellan att dricka måttligt och inte med han... det är förs nu han börjar dricka mer ok!!! Men det har redan skett allt för många gräl :( känns som jag vart så inne i allt med honom att göra att jag inte tänkt på hur jag mår. Det jag känner är ilska, frustration över tiden som gått, tid till allt oroande, och att jag sa upp ett arbete som jag i nuläget ångrar bittert. Jag har offrat mycket.... men ska det gå ut över honom???? Känns som det går ut över han nu!!!

Jag har även haft tanken att se till att få utrymme.... att kanske åka iväg nån vecka utan honom... allt känns så inflamerat, som att jag behöver läka

Fasen Sannah, vad skönt att du kommit i gång så med träningen? här blir det bara att slappa i soffan ikväll. Upp tidigt i morgon och hjälpa en väninna flytta.

Ha en go fredag allesammans och hoppas vi inte blåser bort ikväll ?

Igår satte jag mammas urna på stolen vid bordet på den lokala delibutiken och beställde ett glas Rhonevin. Sedan reciterade jag ’The Parting Glass’ för henne. Jag tror hon log i sin himmel. Hoppas det.

För övrigt var dagen sockerfri.

Kram till alla ?

Jag har varit nykter i snart 6 månader och jag hade samma tankar som du i början. Det mesta kändes faktiskt meningslöst. Nu när jag har varit ute på krogen och liknande nykter så har jag faktiskt skitkul. Men det tog sisådär 5 månader innan det vände. Visst kan jag sakna att ta ett par öl för att få det extra kul, men stannar man på krogen tillräckligt länge så inser man att det inte skulle vara värt det. När människor blir för fulla och gör saker de aldrig hade gjort nyktra, då är man jäkligt lycklig och stolt över att man valt att dricka alkoholfritt! Det går att ha superkul utan alkohol, och dessutom så mår man bättre.
Det att känna sig utanför pga att "alla" andra dricker har jag inte hittat något svar på ännu, jag blir fortfarande ledsen av det ibland. Varför just jag?

Stort tack för dina ärliga svar IronWill. För mig har det hjälpt att läsa hur du tänker, och jag har kunnat rensa bland mina tankar. Jag vet var min gräns går nu, och den tänker jag inte gå på i nuläget. Istället tänker jag följa barnens gräns. Dom har inga problem med att pappa dricker vuxendricka, oftast tycker dom bara att allt blir lite roligare då (man får vara uppe längre, äta chips och godis, dricka läsk, se på film etc), och inte ska jag bryta upp en hel familj bara för att jag har höga kvar på livet.

Om det eskalerar och blir fler incidenter som i fredags, ja då är det en annan femma. Men i nuläget stannar jag och accepterar våra olikheter.

Tack IronWill och alla ni andra också för att ni hjälpt mig rensa i huvet! ❤️

Och fick till träning tre gånger denna vecka! Känner mig nöjd och stolt.
Ikväll blir det att avnjuta en alkoholfri öl.
Gillar verkligen öl och att den är alkoholfri är den bästa vinsten!
?

Tack ironwill för dina peppande meningar. Jag är inne på min 11v nu men fy fan vad jag saknar ruset och avkopplingen. Ser ingen ju framtid just nu. Jobbar dygnen igenom nästan för att minska suget. Kommer det nån ljusare dag i livet eller är det en kamp man ska lära sig att ta som alkoholist? Är tvecksam på mig själv.
Känns iaf bra att man kan skriva av sig här och prata med andra om damm bekymmer.
Ha en fin helg ?‍♂️

Igen, TACK för ditt svar, det hjälper surret i hjärnan väldigt mycket, tusen tusen tack!

Du verkar vara en oerhört insiktsfull och klok person, och verkligen bra frågor som fick mig att fundera i lite nya banor (fastän jag funderat i dom banorna förr men inte ”vågat” fullt ut...). För nu måste jag fokusera på vad JAG vill. Under dessa år har fokus nästan enbart legat på att ”bara vi kan vara tillsammans blir allt bra”.

Om jag och min kärlek träffats vid en annan tidpunkt i livet är det mycket möjligt att jag faktiskt kunnat leva med hans vanor/problem. Och kunnat hantera oron.
Men han är 14 år äldre än mig, har redan barn, jag har det inte (bara där finns också ett ”problem” som vi pratat om då han inte ser att han vill ha fler barn...men det kan vi i alla fall prata om :)

Och min oro, vad gäller den egentligen? Mycket bra fråga!! Är ju lätt att bara vara orolig för att man liksom bör vara det. Men dels, kanske lite larvigt, är det att han kommer dö och lämna mig ”onödigt” tidigt (med tanke på vår åldersskillnad). Dels att det kan eskalera när han går i pension (är ju rätt många år dit men ändå). Och sen är det väl så att hälsan också spelar in... men, kommer på mig själv att det största problemet är nog ändå att JAG inte tycker om det, rätt och slätt. Att min oro mer gäller mig själv, att jag ska bli så arg att jag till slut pajar allt, en gång för alla. Att jag faktiskt börjar tjata, och blir någon jag inte vill vara. Så kan ju förstå att han eventuellt synar min oro som jag påstår gäller honom (fast den gör ju det också). Jag vill inte ha alkohol som en part i vårt förhållande, jag vill kunna ha helt nyktra semestrar, ha en pigg partner som inte alltid måste ha en drink i handen bara för att...
och hans alkoholintag provocerar mig nästan, svårt att beskriva med annat ord. Skäms nästan för att ens skriva det, men jag känner någon sorts förakt. Hur kan han liksom vara så dum att han häller i sig så mycket gift? (Även om jag vet att det inte handlar om det! Men var nyttigt att läsa det du skrev, att hjärnan blir kidnappad). Han som jag i allt annat hyser det största förtroende och respekt inför, han som är den bästa jag mött, alla kategorier! Och så gör han så här...öl på öl, whisky på whisky, tömda vinflaskor... allt under en ”livsnjutar-etikett”, trots att kroppen tar stryk. Att jag tar stryk. En ständig irritation och frustration, fast inte synlig så ofta. Vi har ju ofta druckit ihop och haft hur trevligt som helst. Så även där kan jag förstå att mina enligt honom plötsliga ”påhopp” blir lite svåra att förstå. Allt detta gör att jag känner mig falsk, och när jag tar upp frågan så vill jag ju vara ärlig. Men hans reaktion gör att jag inte vågar vara helt ärlig, eller snarare- jag kan inte för då sätter han ju punkt genom att säga att förhållandet är slut...
För såklart kan han ju inte, hur väl han än känner mig, läsa mina tankar. För mig är det ju nämligen inget plötsligt påhopp, utan en irritation (kombinerad med oro) som alltid ligger där, men lika ofta är den i schack och jag behåller det för mig själv.

Precis som du säger - inget är svart och vitt! Och ett förhållande är inget undantag.

Är så knäckande att trots att kärleken (med stort K!!) finns där så går det liksom inte i praktiken. Men med tanke på att vi redan har lite uppförsbacke så blir liksom alkoholproblem och vår olika syn på det...övermäktigt. Jag vet att min oro och irritation kan dyka upp till ytan när som helst, och att det då blir dessa ohanterliga bråk, det gör allt ännu värre. Och det är inte rättvist mot vare sig honom eller mig.

Har själv förstått att det han säger med att göra slut är en försvarsmekanism, ett sätt att sätta punkt, men kändes så fint och tröstande att läsa det du skrev om det. Så tack för det också!

Är inte lätt detta, men vem har sagt att livet ska vara lätt...

Stor kram till dig!

I början av min nykterhet frågade jag mig ofta om jag någonsin kommer sluta tänka på alkohol. Den dagen har inte kommit, men tankarna om alkoholen har med tiden mest blivit ett dagligt konstaterande att jag avstår den. Det är härligt att kunna säga "Nej tack, jag dricker inte" och känna att det är sant.
Det som oroar mig är att jag ska bli uttråkad. Första vita tiden bestod av frustration och förtvivlan, men också lyckorus över att vara nykter. Nu är livet mer jämnbra. Känslorna är ganska små. Jag vill inte sitta och skriva listor med fördelar att vara nykter. Jag vill att dom ska vara helt uppenbara.
Men just är jag stolt över att en dag i taget har blivit 10 månader. Ta hand om er, alla ni som kämpar därute.

En vecka går fort. Jag blåser bort den åt dig. Men......Jag förstår det där. Gör ont i mig.
Så kände jag ofta även om det var skönt att ha ett jobb där man "färdades" bort, jag längtade ofta hem.
Efter dottern. Åh när barnen inte har det bra, då gör det ont i mammahjärtat.
Sysselsätt dig så går det fort. Jobba/Sova/Jobba/Sova

Jag skickar ett MM-hjärta till dig. Som lite tröst.

Du kan oroa dig och dricka, men det löser ju inte problemen. Trump, Kina, globala uppvärmningen, Ryssland, grundämnesbrist, högerextremismen, ebola, flyktingrisen, terrordåd, vad du än oroar dig för är sannolikt betydligt mindre direkt skadligt än ”botemedlet” du tar till. (Alkohol.)
Du behöver nog dels en paus i det konstanta flödet av sensationellt dåliga nyheter. Det säljer mer tidningar än att saker går åt rätt håll.
Sen måste du kanske gräva lite i varför du oroar dig så mycket över världen att du får ångest. GAD (General Anxiety Disorder) kan orsaka liknande symptom och går att behandla. Jag är inte psykolog men kanske att du skulle prata med en, om den typen av oro driver dig till att dricka. Världen är kvar ett tag till.
Jag menar inte alls att föringa din oro, den är verklig och det går upp och ner i en föränderlig värld. Men din rädsla för livet riskerar ju att föratöra ditt liv. Mkt mer än det du är rädd för.
Ta hand om dig, och minska ner på din informationsinhämtning.

Hej misty65 ??
Ja, jag tycker dessa möten hjäper mig att stå kvar och följa MIN VÄG! Den känns RAK och RÄTT varje gång jag går därifrån ?
Bygger på 12-stegsprogrammet, som är helt nytt för mig. Har ingen uppväxt med alkohol eller annat missbruk i familjen eller i min närhet ?
"Min" grupp består bara av kvinnor i olika åldrar och med anhöriga män/barn/föräldrar som är beroende av olika drycker/droger m.m. Vi är anonyma i gruppen om vi vill ??
Fick tipset om mötena från min kontakt på socialen ??
Kolla om det finns något i din närhet, om du tror det kan hjälpa dig ?
Styrkekramar ?
GrönKatt ??

Jag tycker också att det låter som att han har problem med alkohol, men inte har vilja att ändra det. Kanske kommer han aldrig att vilja göra det. Eller så händer något som får honom att vilja leva nyktert.
Tyvärr tror jag inte du kan göra så mycket.

Vad är källan till din oro? Är det att han kommer att dö i förtid? Att han när som helst kan eskalera? Eller sociala konsekvenser av hans intag?
Kan du tänka att han har en sjukdom och att du måste leva med det? Och därmed distansiera dig ibland och göra egna saker och låta honom vara ibland. Som sagt är ju livet inte svartvitt så det kanske går att acceptera och ändå ha en rätt bra relation?
Men om det påverkar dig negativt och upprepat så kanske det är bättre att ta en jobbig tid med sorg och saknad för att sedan hitta någon som du kan ha en bättre relation med.
Jag tycker inte att du ska se det som att han ”väljer” alkoholen över dig. Det är inte riktigt ett val, det funkar inte så. Hjärnan är kidnappad. Och att hota med att göra slut är något man tar till för att sätta absolut punkt för diskussionen. Jag har också sagt så, tyvärr (ush). Aldrig menat det innerst inne men det är en försvarsmekanism.

En vecka nykter idag??

En vecka nykter idag??

Vad kul att höra av dig igen det var inte igår?Hoppas allt är bra med dig och att du har kontroll på ditt drickande och allt går bra för dig? Ja tre abborrar blev det i alla fall och det är ju bättre än inget? Hur har det gått för dig sen sist? Ha det så gott??