Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att få höra av er båda.
Lite märkligt att du bara typ två minuter efter att jag hade kollat av forumet skrev ett par rader på min tråd.
Hur kan jag veta det så pass bra, jo jag satt på färjan på väg hem från stugan och gluttade på mobilen, och den avgick 17:40.
Så två själar och en tanke...

En helg har passerat, en blåsig sådan vid stugan, kom i mörker och regn på fredagen så pass illa att man inte kunde ha ficklampan precis framför sig vid roddbåten eftersom regnet bländade i reflexerna.
Genomsur ända in på skinnet fick kläderna hänga över köksstolarna och droppa ner på en handduk på golvet.
Lite huttrigt för man var avkyld, stugan var inte uppvärmd men kroppen var ändå tacksam för lite torra kläder.
En räkmacka från matbutiken avslutade kvällen fint när stormen ven runt knutbräderna.
Man vet att man är väldigt nära naturen när man är vid stugan, stekheta och stilla dagar på sommaren, blöta och kalla höstar, blåst och stormar, höga vågor med gäss, klingade kättingar från bojar och bryggor, dimma med mistlurar lång borta i horisonten från stora fartyg.
På morgonen hade nattens storm slitit bort en 16mm kätting till bryggan så den stod på snedden, och blåsten fortsatte.
Svågern och jag försökte förgäves dragga efter kättingen på havsbotten men vågorna slog över relingen på roddbåten och vi fick ösa den tre gånger.
Genomblöta och frusna satte vi oss i bastun och jisses så härligt det var att åter känna blodet flöda i våra ådror.
Svettiga satte vi oss utanför bastun och lät blåsten dra iväg med ångorna från våra kroppar, det var en surrealistisk känsla.
Blöta och frusna, sedan svettiga och varma, och så utsätter man sig igen för kylan och blåsten, precis som om man sade till Gud eller någon annan där uppe som styr över vädret, kolla....vi utmanar dig, nu nakna!
Helt slut somnade vi ovaggade den kvällen, slitet i blåsten och vätan hade tagit musten ur oss, efter en gudomlig god middag med oxfilé och frugans smarriga potatisgratäng hängde ögonlocken tunga som grytlock redan på förkvällen.
Sov det gjorde jag, som en liten bäbis, liksom man hade släckt lampan och sedan tänt den igen tio timmar senare, nästan i samma position som man somnat.
Söndagen bjöd på sol och helt vindstilla, hallå!, är det här samma helg?
Vi har påbörjat vinterstängningen av stugan, plockar ihop utegrejer för det blir inget mera utehäng i solen, fyller grabbens rum med dynor och pryttlar ifrån paviljongen, plockar bort utombordaren på den andra roddbåten och vinterkonserverar den, släpar den upp för trapporna och den verkar bli tyngre för varje år, fyra gånger får jag stanna och plocka upp lungorna som verkar har blåst ur min kropp av allt flåsande.
Man sliter som en idiot vid stugan, och hela tiden hittar man på mer att göra, och jag trivs med det.
På något sätt har livet vid stugan blivit min själsliga frizon, här kan jag göra som jag vill och det är inte så noga med om det blir perfekt eller inte, viljan finns där, och själen, medvetenheten också.
Så självklart har det inte varit, innan min nykterhet så var det min frizon för okontrollerat drickande, man var bara nykter på förmiddagarna, och då sov man den mesta av den tiden, fyllesov.
Så stugan var förknippad med ett ständigt rus, och man såg inte allt det där andra, naturen, ljuden, säsongerna, stjärnorna, insekterna och fåglarna, grönskans tillväxt och död.
På något sätt har jag vänt blicken inåt och tittar på det som är viktigt, hur mår jag och hur är min plats i etablissemanget?

Det enda jag är säker på, är att allting förändras...
Och istället för att klaga på rädslan inför förändringen, så försöker jag i mesta mån att se fördelarna.
Och fördelarna med nykterheten har jag ju redan förklarat här ovanför, jag är medveten i min existens, ser varför jag är här.
Det finns massor av saker som inte kanske är toppen, men vad gör väl det?
Jag har hälsan och kanske ser lite för mycket på vad åldern gör med min kropp, men det är ju helt naturligt.
Mina barn utvecklas till helt fantastiska avbilder av oss själva, och nu ska jag avslöja något som nästan ingen annan vet om....
Jag ska bli morfar till våren, och Berra generation två är i antågande.
Det är så starkt att jag nästan inte kan hantera det, och så spännande att jag nästan exploderar.
Tänka sig, du ska bli morfar, du som nästan var på väg att låta alkoholen ta livet av dig...

Livet är stort!

Berra

ultimatum eller krav prata med frun och se vart det leder, det kan ju vara skönt för dej att säga vad du känner . Oavsett om hon förnekar eller förminskar sitt drickande så är det ju ett problem i ert förhållande.
Vad gäller dotterns råd så kan bara du avgöra om du vill ta dem åt dej för hur man än vill ta hänsyn till familj så är det du som ska leva ditt liv.... Så skönt att du har stugan som tillflykt, det kan ju vara ett uppvaknande för din fru om du helt enkelt åker dit ett tag och bra för dej att ha en trygghet utan att behöva fatta de stora besluten med en gång.
Fortsätt gärna skriv ?

Du har svaren i ditt inlägg.. Alkohol skapar problem som du bara får genom konsumtionen.
Har också gjort bort mig å det grövsta.. Det är inte värt något.
Du har glimten i ögat... du blir bättre utan helt klart. Ångesten ska du inte ha. Förvärrar bara..
Du har sjabblat liksom många här men du kan bli bättre precis som vi som kämpar här inne på forumet försöker uppnå.
Plocka fram dina positiva sidor och ha kvar glimten i ögat när du påbörjar ditt nya nyktra liv;-)
Självkänslan kommer med nyktra dagar.. håll ut..

//John

Och jag sa att som ni vet så bråkar vi väldigt mycket hemma på helgerna på grund av alkoholen och nu orkar jag inte med det längre och att jag måste tänka på mig själv och fundera vad jag vill och eventuellt kommer jag flytta till stugan ett tag så att vi båda får tänka igenom detta. Dom förstod men dottern tyckte jag skulle prata med en av hennes vänner och be henne prata med min fru för att hon kanske lyssnar mer på henne istället för mig. Jag vet inte vad som är rätt. Sedan tyckte hon att jag ska försöka en gång till i veckan när hon är nykter och förklara hur jag känner och sedan avvakta till nästa helg och se vad som händer.
Jag tänker inte ställa ultimatum utan bara förklara hur jag tycker det är när hon dricker för att se om hon överhuvudtaget lyssnar på mig. Låtet det klokt?
Min dotter märker nog att något är fel på mig då jag för det mesta är lite sur och stressad, det sa hon till mig.
I morgon ska vi åka till huset för att bestämma en del saker och tänkte då passa på att prata med henne i bilen. Inte för att jag känner mig så pigg att åka då jag inte vad som händer med oss, är vi fortfarande tillsammans när huset är klart i januari.
Jag tar gärna emot råd från andra i samma situation.

Hemma igen efter en skön vecka i Grekland med öl/vin varje dag. Ångrar mig inte. När jag loggade in på denna sajt var det bokstavligen att "förändra mitt drickande" som var mitt mål, inte att bli nykterist. Det känner jag att jag delvis uppnått. Jag har lärt mig en hel del och fått en del nya erfarenheter och aha-upplevelser. Hur det kommer bli framöver får framtiden utvisa.

Känner igen mig, kan inte ge råd men stötta. Håll i.

Ni som har varit här ett tag betyder mycket för mig som är ny, det ger hopp att läsa om Er resa. Finns det andra som har klarat sig så kan jag.

Ha en god söndag kväll!

Blir så glad av era peppande ord. Ja, jag mår riktigt bra nu. Så himla skönt att slippa kampen, åtminstone för tillfället. Njuter av tacksamhet för varje dag det nyktra livet rullar på. Eventuella svackor tar vi när de kommer.

Ta alltid ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Kram på er alla kämpar ♡

Det är som IW säger. Helt klart.. 11 v. är jag snart inne på. själv Jävligt svårt att inte ta ett glas när man har en svacka..
De här vågorna av lust till A kommer och ofta när man är i en svagare period, Man måste vara stark då.. Själv har jag svårt att skilja på lockelsen
till ruset och att identifiera om det är ett sug. Lockelsen kan ju vara sug men jag väljer kanske att
tro annorlunda.. Hjärnan är knepig.. Nåväl.. Du har en framtid. Du har tagit ett steg som du kommer att vara
evigt tacksam för att du tog. Många här inne är väldigt illa däran. Dit vill du inte... Jag lovar..
Kör på nu.. Men att jobba hårt kan ju ge andra bieffekter.. Har du någon hobby som du kan ta upp
och engagera dig i?Jobba hårt ger ju en bra ekonomi iofs. Jag jobbar också hela tiden men jag tycker om
det så jag tror inte att jag lider av det direkt. Mår du bra av att jobba hårt så är det ju av godo.
Kanske att man måste lära sig att vara A-latent. Tycker att ordet Alkoholist är rätt hårt.Låter inte bra..
A-latent är lite snällare..När du är nykter är du snäll mot din kropp.. fortsätt vet jag..
Du har det som krävs..

Styrkehälsningar

John

att den som inte är beroende blir sedd som ”sur , gnatig och ibland dominerande. Vi vet ju vad som kommer att hända oftast innan det har hänt och den trevlige, utåtriktade , glade personen som är vår andra hälft ” begriper ingenting” Så kanske din dotter märker att du inte är dej själv, eller så är hon oroad och tar ut det på den som känns mest stabil. Nu gissar jag bara men oavsett vad så är det nog bra att du sätter dej och pratar med dem, försök att inte skuldbelägga din fru utan koncentrera dej på dina känslor och tankar.
Lycka till ?

Hoppas du har kryat på dig! Jag är så sporadiskt här numera men måste ju spana efter dig när jag är inloggad. Blev glad att se att du finns kvar här med dina betraktelser. Så klokt att ta barnen med och 'möta' en smärtsam verklighet. Jag har själv inte varit där, mannen har varit. Jag värjer mig, fegt nog, men behöver inte se för att lita på berättelserna som jag läst många. Varm hälsning så här på söndagskvällen, lev väl och ha det gott / mt

för vänliga ord. Det värmer. Jag har inte kollat min egen tråd på länge, bara skrivit nåt enstaka inlägg i andras trådar. Jag vet inte, hur klok och nyanserad jag är, men jag har definitivt lärt mig mer om livet och om mig själv under de år jag skrivit här. Har hittat en plats där jag arbetar aktivt med Stegen och det tillför nya insikter. Att söka sitt sanna jag är som att skala en lök, nya lager ger nya insikter. Det paradoxala är att skalandet, som ju på ett sätt är att söndra sig själv, för djupare mot kärnan så söndrandet är samtidigt ett helande. Jag känner så starkt att ömsesidigheten är en väsentlig del i det som är verksamt, eller hjälpsamt, i stegarbetet. Jag tycker så om tanken som Olle Carlsson uttryckte om Katarina församling: här hjälper vi inte andra, här hjälper vi varandra. Det ställer människor jämlikt tillsammans. En ingång till samarbete där människans värdighet är i centrum.
Allt det bästa till dig aeromagnus och till andra som läser. Varje dag, varje stund och situation inrymmer möjligheten att välja, och att ta makten i sitt eget liv. Det enda liv du har makt över. / mt

5 veckor nu. Toppenbra!
Jag har 69 dagar minus 1 dag om jag räknat rätt.
Man räknar och det är i sig konstigt men kanske hjälper det lite att hålla koll..
Vi kämpar på...

//John

speciellt påmind om dig två dar i rad. Det har kommit via radion P1 (men jag mår bra?). Sätter länkar
https://sverigesradio.se/avsnitt/1148729
https://sverigesradio.se/avsnitt/1148972
För övrigt är jag en av dem som 'älskat' akademiskt skrivande.... skulle gärna vara din sekreterare. Men du kommer att fixa det alldeles utmärkt själv. Kram och lev väl ❤️?? / mt

Jo nog famlar man omkring och försöker hitta saker att hålla sig fast vid.
Som läget är nu så håller vi på att bygga hus och vi har båda sett fram emot detta, dessutom på annan ort, men nu ser jag inte fram emot det. Jag har hela tiden gått med tron att det ger sig nog men efter förra helgen så har jag börjat tänka, vad lever jag för liv? Är inte jag värd bättre än så här?
Vi bråkar varje helg och så har det varit sedan många år tillbaka och min ork har tagit slut nu, det är väl därför dessa tankar kommit om att leva själv.
Jag tror också barnen är stora nog att förstå, speciellt dottern och jag undrar om inte hon känner på sig något, hon är arg hela tiden, speciellt på mig och det beror nog på att mina tankar är någon annanstans och är inte deltagande i diskussioner tillsammans med frun.
Idag åkte jag och klippte gräset vid sommarstugan och vad skönt att få vara själv och bara få va.
Jag ska berätta för barnen ikväll innan dom åker iväg på jobb att eventuellt kan det bli så att jag flyttar till sommarstugan ett tag för att vi båda ska få fundera vad vi vill i fortsättningen, dom vet ju hur vi har det med bråk varenda helg. Det går bättre när vi har vänner hemma på middag för då kan hon inte sitta och kasta skit på mig hela tiden.
Tack än en gång för kloka råd och svar, vill gärna hålla tråden vid liv så skriv om ni har lust.
Ha det bra alla på forumet.

Är verkligen helt slut efter denna helg, har inte lämnat soffan idag? nya tag i morgon i alla dall, träningen är inplanerad!

Hej, är också ny här sen igår. Har kanske inga direkta råd nu, inne på 4:dagen nykter. Men har bestämt mig att nu får det vara nog.

Har haft vita perioder, längsta tre år. Sen fick jag för mig att jag var botad. Det var jag inte, vad jag ångrar att jag inte höll i. Denna gång ska jag lyckas, är beredd att göra vad som helst.

Nåväl, välkommen hit och lycka till!

Ska absolut inte dricka på denna känsla. Blir värre då och jag kan inte leva med att svika mig själv på min
självvalda nykterhet. Jag bestämmer nämligen... Bra känsla att ha och luta sig mot.
Tror att jag spänner mig för mycket och får lite ont i kroppen. Kroppen är ju van med konstgjord avslappning via A.
Vet att B12 hjälper mot värk och jag överdoserar detta. Saken är den att när värken kommer så blir man lätt lite deppig
och då är svackan ett faktum. B12 har även en lugnande inverkan. Muskulär medicin som man kan ta mycket av.
Svackorna kommer i skov konstigt nog. Funderar på om jag kanske är bipolär eftersom mina toppar är för höga
och svackorna för djupa.. Eufori växlar med avgrundsdjup ibland.. Men hur gör man en sådan utredning? Det är ju inte
genom blodprov direkt.. Tack för pepp Anders. Hoppas att du fixar det du också. Du har väl 2 månader snart..?
Funkar medicinen? Tar ju 3 veckor innan effekt så det är kanske lite tidigt. Provade Cipramil men blev heeelt sänkt av det.
Hjärnan är inte riktgt med i matchen hos mig, inget som biter riktigt.. Atarax iofs, funkar ganska väl men blir trött av det.
Lyrica är överlägset men det är vanebildande så det törs jag inte ta alltför ofta. Dämpar smärta och lugnar

//John

….när du skriver om den "terapeutiska onykterheten". Bra formulerat! Det är nog just den som så många av oss söker när vi "självmedicinerar". Om det hade räckt med det så...…. tyvärr så fortsätter vi ju ofta att dricka långt förbi just denna terapeutiska onykterhet. Bra att du är observant på dig själv och att du kanske är på väg in i en svacka. Jag tänker lite som du just nu - går och längtar efter kvällen/natten. Och det känns ju inte normalt. Men så är det bara ibland.

Hoppas du tar dig ur svackan - och att du inte får för dig att dricka på det!

I min ny-nykterhet har jag ganska svårt för tristess. Kan man vara bra på att ha tråkigt?
Blir lätt stressad av tristess dessutom. Måste ha något att göra hela tiden.
Vanesak kanske.. Med A så rann allt av en. Tyckte att det var helande på något sätt.
En terapeutisk onykterhet som man tog för att lägga stressen från ex.vis arbete bakom sig.
Rätt ofta längtar jag efter natten och sömn och det är ju inte så bra eftersom livet ska levas
vaket till större delen. Lite djupa tankar nu och jag har kanske en svacka på ingång nu
om jag inte redan är där vill säga. Kan vara så.
Rätt hanterad så ska jag klara mig ur alla svackor som jag vet kommer då och då.
Går ju inte att undvika dessa...
Svackorna är dock lite färre nu och mindre frekventa ju längre in i nykterheten jag kommer.
Sign. Jasmine hade ju en svacka nyligen och jag tror att man får lära sig att de kommer.
Väldigt bra och givande att läsa andras trådar för att få lite ryggrad och känna att man inte är helt solo
i sina tankar och svackor. Ska kela med hunden lite för att få lugn i kroppen den vägen.
Hunden är riktigt kramig av sig så det funkar bra ;-)

Hälsningar från en något butter

//John

Vi är inga dåliga människor, det är vad jag försöker säga till mig själv, när jag får för mycket ångest när jag druckit. När jag varit nykter ett tag så vet jag att jag inte är en dålig människa, då kan jag även känna det. Alkoholen gör konstiga saker med en, att vara alkoholist är bara en liten liten del av en människa.

Hoppas att din ångest snart går över, vi tar en dag i taget.

I skogen låter härligt Anxiete? Jag är också så otroligt tacksam för detta forum och att ni finns här alla kloka och fina människor! Har tagit en promenad i den älskade skogen! Suttit på en stubbe och tittat ut över sjön! Tänkte på sandkornet och kände mig liten på ett bra sätt! Sjön den låg där för 200 år sedan och ligger där fortfarande om 200 år! Bara människan som tittar ut över den som byts ut! Ska verkligen se till att göra resten av min ”lilla stund” här på jorden så bra som möjligt! ?☀️

Känns som vi har liknande problem. Är inte heller en person som dricker dagligen. Men det kan vara nog så jävligt ändå.
Hejar på dig att du fixar detta!

Ångesten ger sig inte. Vill fly. Vill aldrig mer dricka men är rädd att jag kommer göra det så fort jag mår bra igen. Därför är det viktigt att jag skriver hur dåligt jag mår efter en fylla. Det sitter i länge. Känner mig som största idioten på jorden. Känns som alla tycker jag är jobbig, gapig och tar för stor plats. Jag tror att andra tycker att jag är en looser när jag dricker. Är alltid rädd för vad andra ska tycka. Jag hatar mig själv när jag dricker så tar för givet att alla andra också hatar mig då.
Har haft hjärtklappning och ångest i tre dagar nu. Döljer det väl för anhöriga men inombords är det kaos.
Jag dricker (drack) två gånger i veckan så jag räknas kanske inte som beroende, men jag mår piss och måste därför sluta dricka. Jag blir lugn för stunden när jag dricker, men har ALLTID ångest dagen efter. Blir jag för full bland folk så är jag allt annat än lugn. Gör alltid bort mig då och ångesten och flykt-känslan håller i sig i flera dagar. Senaste året har suget efter att skära mig kommit. Det skrämmer mig. Jag trodde den delen av mitt liv hade passerat. Jag vill aldrig hamna där igen. Alkohol ÄR en drog som är accepterad av de flesta. Den förstör för så många. Jag hoppas jag klarar att säga hej då helt till A. Jag behöver inte A.

Enda stödet jag har bor 40 mil ifrån mig och en psykolog.. Båda säger ju såklart att detta är ett problem och att han måste ta tag i sig själv.. Nu har han varit nykter i två veckor med många kommentarer om alkohol.. Så man förstår ju att det finns i hans huvud på ett sätt som inte är hälsosamt..
Blev så ledsen när han sa till sin psykolog att enda anledningen att jag är orolig är för att jag är uppvuxen med det.. På ett sätt har han ju så klart rätt för jag vill aldrig att våra barn ska växa upp på det sättet, men jag har också en erfarenhet som får mig att se saker på ett klart sätt.. Hans psykolog hade även sagt till honom att han inte behöver gå dit med utan kan få stresshantering online istället.. Det måste ju vara mer än stress..
För ett års sen försökte han hoppa ur bilen på motorvägen när han va onykter.. Och det är ofta självmordstankar när han är onykter så man vet ju inte alls vart man har honom.. Är hans tankar om självmord även i nyktert tillstånd?
När är det bra? När är det dags att bara inse fakta att han inte kommer att förändra sitt eget tillstånd..?
Tack för att du skrev ❤️

Vänliga hälsningar