Senaste kommentarerna i forumet

Vinboxen är slut, min snuttebox är slut.
Känns som att jag kastas ut från en klippa utan fallskärm.
Hjälplös.
Det är lördag och jag kan inte handla mer imorgon det är stängt..
Jag har ingenting att ta till och jag känner panik.
Tänk att en enda kväll utan alkohol får mig att känna mig helt panikslagen och livrädd.
Jag borde va livrädd för alkoholen!!!!
Jag borde sluta ,när jag ser hur jag tappar hår,minne, fokus, sömn, hudfärg, omdöme, ork, livsgnista och får fula hudutslag och munsår!!!!
Vad ska skrämma mig tillräckligt mycket?
Det som skrämmer mig är att jag faktiskt inte tror att något skulle skrämma mig tillräckligt.
Jag skulle hotta något kryphål för att okeja en vinbox till iaf!!!!

Hej!

Vilken fin resa du gjort... Inspirerande...
Ska skriva ut hela din tråd så att jag har det i papperskopior.
Kan riktigt känna hur bra du mår ända hem till mig..
Har själv påbörjat min resa till förbättring och tillfrisknande
och självklart nykter idag fast det är Lördag.Gick bra..:-)
Tack och varm kram!

//John

Efter över en vecka på var sitt håll kom jag till min kille ikväll och jag tänkte att det skulle bli så skönt, att mina farhågor och rädslor kanske berodde på att vi inte har setts på ett tag och att det skulle kännas bättre när vi väl sågs. Han undrade om jag kunde köpa med mig två 3,5:or. Okej, tänkte jag, bara två öl ikväll, skönt. Kom hem till honom och ser även fem 2,8:or i kylen. Så under kvällen har dessa intagits plus en whiskey.

När vi hade lagt sonen var hans första fråga "Är inte du trött? Det var juh ett tag sen du tog din sömnmedicin." Sen började vi dividera vad vi skulle göra; om vi skulle kolla på något eller liknande. Jag märkte att han fiskade efter att han ville spel, vilket jag sa och han svarade att det kan han väl tänka sig att göra om vi inte ska göra något. Så jag sa "spela du" och han försvann direkt. Kul. En vecka utan att ses och nu ligger jag ensam i sängen och han super sig full. Undrar ens vad fan jag gör här.

Visst, om jag inte ville att han skulle spela så skulle jag ha sagt det men jag känner bara att han borde väl ha någon egen vilja att vara med mig, eller? Är jag småaktig?

Mina rädslor och farhågor har inte försvunnit i alla fall, det är en sak som är säker tyvärr.

Jag skulle inte säga att det är normalt men så är jag juh själv väldigt osäkert på vad som är normalt eller inte.

Dricka i veckorna skulle inte funka för mig, hur mycket andra än säger att det är okej. Och gårdagen.. Vad säger han själv idag?

Känner med dig verkligen. Utifrån borde mitt val vara enklare för vi bor inte ens ihop, kan inte ens tänka mig hur du har det. Har du någon att prata med hemmavid?

Vad bra att ni skriver här och belyser era partners alkoholproblem, som blivit era problem.Det är ju så med beroende och missbruk att det jobbiga sprider sig hos dom närstående..Jag hade liknande problem som er för flera år sedan..Det har gått fram och tillbaka..Mer datorspelande till mer alkohol..Efter separation och återförening har problemet bara blivit värre..Det var som en berg-och-dal bana..Till slut drack jag mig själv till beroende..Nu förstår jag att har man blivit a-beroende, så kan man aldrig mer dricka socialt..Eller om man jämför med tex droger..Kan man efter att varit beroende av heroin dagligen nöja sig med en halv spruta i veckan? Svaret är såklart nej..Tyvärr spelar det ingen roll vad partnern eller omgivningen förstår om missbruk och beroende för den som missbrukar..Det är såklart bra för partnern..Men ingen kan få någon annan nykter..Det är lika svårt att försöka tvinga någon att banta, sluta missbruka droger osv..Det är bara missbrukaren själv som måste få insikt om sitt problem..Eftersom många förnekar sitt problem kan det vara svårt..Läs gärna på missbrukssidorna, så finns det många av oss som tar återfall och som heller inte förstår att det inte går att ”bara dricka ibland” om hjärnan är beroende..Styrkekramar till alla som har det jobbigt på grund av alkoholen??✨

Checkar in här ibland. Ser så många som kämpar mot en motståndare (A) som inte låter sig besegras. Jag höll på i flera år. Det var en daglig tortyr.
Tills jag gav upp. Gav upp tanken att kunna dricka ett glas någon gång, socialt, som andra kan. Som jag kunde tidigare i mitt liv.
Det fina med att erkänna sig besegrad (av alkoholen) är att kampen försvinner och faktiskt mitt sug också. Har nu inte haft lust att dricka nu på snart 3,5 år. Alkohol är en ickefråga. Det är en nåd, något ofattbart underbart att få leva som en fri människa. Även tankarma som konstant snurrar i mitt huvud har nu lugnat mer sig.

När jag slutade visste jag inte vad som väntade på mig på den nyktra sidan. Det vet jag nu. Jag kan inte bedkriva exakt, men kom över! försök igen, igen och..
Det är värt det. 7 gånger om
Kram

Checkar in här ibland. Ser så många som kämpar mot en motståndare (A) som inte låter sig besegras. Jag höll på i flera år. Det var en daglig tortyr.
Tills jag gav upp. Gav upp tanken att kunna dricka ett glas någon gång, socialt, som andra kan. Som jag kunde tidigare i mitt liv.
Det fina med att erkänna sig besegrad (av alkoholen) är att kampen försvinner och faktiskt mitt sug också. Har nu inte haft lust att dricka nu på snart 3,5 år. Alkohol är en ickefråga. Det är en nåd, något ofattbart underbart att få leva som en fri människa. Även tankarma som konstant snurrar i mitt huvud har nu lugnat mer sig.

När jag slutade visste jag inte vad som väntade på mig på den nyktra sidan. Det vet jag nu. Jag kan inte bedkriva exakt, men kom över! försök igen, igen och..
Det är värt det. 7 gånger om
Kram

Hur går det för dig? Hoppas du återvänder hit.

Tillbaka på ruta 1 ?

gå ut och ha en rolig kväll med ”svärpappa ” ?? Så skönt att gå ut med någon man känner som man är trygg med ! Go for it ??

Hej Rosette,
Jag vill först få uttrycka hur fint det är att i din komplicerade situation läsa att du skriver med både kärlek och respekt för din mamma. Hon har drabbats av en beroendesjukdom. Hon kan inte rå för det men hon kan ta ansvar för sitt mående och tillfrisknande.

Du vill inte avslöja henne, det tycker jag är rätt. För då tar ju du det ansvaret. Därtill förlorar du del av din respekt för er relation som jag ser det.
Egentligen handlar din situation om två skilda saker och jag tror att du ska vara noga med att separera dem från varandra. Arbete och privatliv. Då måste du komma fram till att ta ansvar för det du kan - dej själv.

Din pappa är inte på samma bana som du och egentligen spelar det mindre roll. Du behöver prata med din mamma. Berätta att det ställer till bekymmer för dej på arbetet och fråga om och hur ni kan komma närmare en lösning tillsammans. När det gäller din privata relation så måste ni också komma överens. Du kanske inte ska lita på din mamma. Inte sätta dej själv i situationer där hon riskerar att misslyckas och ställa till det för dej och inte minst - att hon inte på något vis äventyrar ditt barns säkerhet ifall hon skulle bli berusad. Kanske ska hon bara träffa barnet korta stunder där det finns en enkel närhet för dej att ta över?

Det är svårt att acceptera att du inte rår på din mammas sjukdom, att du inte kan förändra henne. Du kan bara sätta upp staket (begränsningar) för dej och ditt barn, se till att skydda er från det som hennes svårigheter kan ställa till med. Du behöver inte sluta tycka om henne, tvärtom. Försök tänk dej in i hennes situation, hur hade du velat bli bemött?

Du behöver hjälp med att begränsa din omgivning och deras skvallrande om henne. Vad ska du göra med den informationen?

Din son har börjat reagera på ditt mående. Du behöver ta hand om dej själv och honom. Inte försöka kontrollera mamma. Det behöver du befria dej ifrån.
Acceptera det du inte kan förändra - din mammas beroendesjukdom.
Var modig - prata med henne, kom överens om hur ni ska kunna ha en relation både i arbetslivet men främst privat.
Förstå att det är skillnad på att acceptera det du inte kan förändra och modet att förändra det du kan tillsammans med henne.

Hoppas du snart får hjälp att börja lösa upp knutarna så att det blir lättare att se vad du behöver göra för din skull.

och vinn hans respekt en gång för alla! Verkligen! Stannar du nu så förlorar du mark eller vad man skall kalla det! Och vad är det för stil av honom att ”hota” dig med att det är definitivt slut om du flyttar!? Hans egen förlust i så fall! Nej stå på dig nu och låt dig inte manipuleras! Visst är det synd om honom men vem är det som häller i honom spriten? Han själv och han väljer det aktivt! Så som du agerar (flyttar) är så vi alla borde göra/borde ha gjort! För då finns det nog en chans att poletten ramlar ner hos den som dricker! Backar man däremot så tappar de respekten för en tyvärr! Ställde typ hundra ultimatum till mitt ex men veknade varje gång när han grät! Det sista halvåret grät han inte, ångern var borta och han bara fnyste åt mig för han visste att jag aldrig gjorde allvar av det! Och här sitter jag nu och är ledsen och arg på mig själv för hur jag lät mig behandlas! Upp till kamp?? kramar

Ja man vill ha ett avslut! Avslut hade vi men ett dramatiskt och dåligt! Gick väl lite i linje med hur vårt förhållande varit! Tror också på sorge-år! Fanns ju mycket bra som man saknar! Som du säger Anxiete en liten dejt kanske det är dags för? Min goa och fina svärdotter vill att jag ska dejta hennes pappa! Kanske ska släppa mig själv fri och göra det! ? Behöver ju inte ta det så allvarligt utan bara ha lite kul! Med en person som jag dessutom redan känner och VET är snäll och go! Så skönt att ni finns här och förstår precis! Nu känns det lite bättre, tack! Massor med kramar till er! ???

Du är helt normalt funtad ! Är det inte så att man vill ha ett avslut för att kunna ”packa ihop soppåsen och kasta den i soptunnan”
Man vill att den som sårat och gjort illa ska begripa vad de gjort, de behöver inte säga förlåt men iaf ha insikten att de agerat fel.
Jag tror på ett ”sorgeår” även när det gäller relationer som tar slut, man förlorar ju något som uppstått av kärlek och att det sedan inte fungerade och att man blir sårad innebär ju inte att det som var bra inte funnits, eller hur? Så var ledsen en stund och låt det göra ont men inte för länge söta du ?
Gällande lugn och ro.... där är vi lika ? det man inte har saknar man men det får inte bli för mycket av det goda ! Så..... skapa lite turbulens i ditt liv men på dina villkor ! En liten dejt kanske ?? Behöver inte vara ett nytt förhållande men lite skratt och glädje och uppskattning skadar aldrig
Stor varm kram ?

Börjar jag med om någon dag, jag ska byta till SSRI från annat preparat. Min läkare sade att man kan få ångest första dagen/dagarna så jag fick lugnande utskrivet också

Gråter floder när jag läser detta.. känner igen mig så..! Varför ska det finnas känslor. Tänk så många gånger dom varit elaka med oss och struntar i våra böner? Men stå på dig! Det ska jag göra.

Det bästa skulle naturligtvis vara om man inte tog några tabletter alls. Men vid ont i huvudet tar jag värktabletter och dessa sömntabletter och pulssänkande gjorde livet lättare under en jobbig tid. Sen blir det precis som ni säger nån sorts rädsla för att inte få sova utan. Det blir som en försäkring att ta en tablett. Kanske sockerpiller skulle fungera lika bra! Alkohol gjorde ju att man somnade även om det blev en dålig kvalitet på sömnen. Ångesten på morrontimmarna var fasansfull! Nej alkohol tar jag aldrig igen, det är jag säker på. Jämfört med det känns sömntabletter ganska oskyldigt. Mitt mål är att försöka vara utan igen men just nu känns det som att jag behöver dom. Och vi behöver inte ha dåligt samvete för det.

Tack!
Efter jag skrev detta så bröt jag ihop o grät. För första gången kom han o ville prata med mig. Han grät o bönade o bad att vi skulle stanna. Han frågade vad vad jag ville att han skulle göra, han gjorde bad som helst bara vi stannade. Jag sa att vi flyttar i vilket fall som helst, jag o barnen behöver ro. Men att vi har ju varann ändå och visar han att han klarar av att vara nykter så flyttar vi tillbaka. Han grät o grät o tyckte att nu när han ska vara nykter behöver vi ju inte flytta. Allt ska bli så bra och han ska överösa oss med kärlek sa han. Han sa även att om vi flyttar då är det slut. Han tänker inte sätta sin fot i lägenheten någonsin.
Så nu mår jag om möjligt ännu värre... jag älskar ju honom! Tänk om han menar det nu? Tycker så jäkla synd om honom! Om vi nu flyttar, tänk om han aldrig kommer till oss och inte vill ha kontakt? Jag är så jäkla nära att stanna..!

Edit jag raggar på tre tjejer nu. Världens harem. Nu gäller det bara att snärja dom lite listigt. ?

En liten update

Jag raggar nu på två tjejer, det gäller att ta för sig, snälla pojkar slutar sist och det är jag tacksam för för då får jag fler tjejer.

Håller med sign. Santorini. Vad som helst är ju bättre än alkohol.Många som missbrukar A är livrädda
för att sluta eller hålla uppe p.g.a. obefintlig sömn vid A-stopp. Sömngivande läkemedel minskar sannolikt missbruket av A för de
som vill sluta/minska och som annars använder alkoholen för att kunna sova.
Behöver bara gå till mig själv, jag använder Propavan och/eller Atarax. Utan dessa skulle det bli vin helt klart.
Bra Anders att du gick till läkare, sömnpiller är för natten. Hoppas du hittar rätt medicin och rätt kombo..

John

Jag är inte nykter alkoholist som du efterfrågar utan har varit ihop med en alkoholist men avslutade förhållandet i december förra året! Känner igen beteende mönstret så himla väl! Den där nonchalanta och kalla attityden ”ja men dra då” typ! Så smärtsamt att man inte är värd mer! Tycker du är urstark och gör helt rätt i att flytta till eget boende med barnen! Kanske kanske vaknar din man upp när han får ta hårda konsekvenser av sitt supande! Löp linan ända ut nu och flytta! Även mitt ex kunde dra iväg, ibland puts väck en hel helg, och supa nånstans utan att höra av sig och man blev lika orolig och förkrossad varje gång! Massor med styrka till dig! Kram

Du har så rätt - utan sömn så kapsejsar man ju till slut. Tack o lov så verkar de flesta läkare också ha förstått det - och att man ibland behöver hjälp. Problemet är ju när även (jag) ser till att missbruka dessa. Det leder ju till en ren fobi för att inte kunna sova - och snurrar till hjärnan ordentligt. Jag är helt med dig: Allt är bättre än alkohol! För oss som inte kan hantera alkohol så leder den bara till att förstöra och förgöra. Inget annat.

Hej!

Kommer kanske att börja äta antidepressiva SSRI. Har gjort det tidigare, och det fungerade. Att vi missbrukar alkohol är ju ofta självmedicinering mot depression eller ångest. Skulle bara vilja veta om det är fler som använder SSRI, eller har gjort det - och hur det har funkat/fungerar? Jag är nu i läget att jag har kapitulerat inför alkoholen - och nästan lägger mig "platt". Jag vill hitta mig själv igen - och tror att jag har varit nedstämd de senaste åren men bara "tågat på" - med ibland katastrofala följder.

Hur funkar dessa mediciner för dig? Har de hjälpt? Vilket är "bäst". Bara rent allmänt sådär.

Hej! Jag sitter lite här med samma fundering. Är det normalt eller inte? Min man och jag har tre barn ihop, äldsta 6 år. Han kommer från ett annat land med annan syn på alkohol, och alkohol inför barn. När han festar dricker han nästan alltid tills han däckar, en vanlig helg utan kompisar kanske 7st 6:or whiskey. ”Det är ju fotboll”.

När vi först flyttade till Sverige drack han inte så ofta, eller mycket. I takt med högre stress och fler barn har det blivit mer och mer. I våras drack han även på vardagarna ibland, dock bara typ 3 normala glas whiskey. Ljudet av ismaskinen får mig att vilja fly hemmet. Han har ett helt vitrinskåp á la ikea fyllt till bredden med whiskey och sprit, som han iofs inte går bärsärk i annat än när det är fest. Varje söndagslunch med mina föräldrar ska det drickas, ett par glas vin + nån eller några whiskey.

Igår gick han över en gräns för mig. Yngsta dottern ramlade på dagis och jag fick ta henne till akuten. Allt gick bra men hon var omtöcknad hela dagen. Mannen var orolig och sa han skulle komma hem tidigare pga detta. Vi väntar och ringer, undrar var han är. ”Kommer snart, ska byta buss strax”. Efter 2 timmar ringer vi igen, ”stannade på skolan, var tvungen att fixa en grej”. Ytterligare två timmar ringer 6-årige sonen till honom och frågar ”när kommer du egentligen?” ”Jag är precis utanför stan” svarar han. Ytterligare 3 timmar senare är jag beredd att ringa polisen och efterlysa honom. Så ramlar han in, full... detta var första gången han skitigt i sina barn, och ljugit för dom rakt i ansiktet.

Hur hanterar man detta?