Senaste kommentarerna i forumet

Käre John,

Vad kul att vi kan fortsätta racet tillsammans !

Jag mår ju bättre utan socker som verkar påverka mina hjärnsubstanser. Men mina kära aminosyror ( aspartamet ) tröstar i munnen när sötgrisen vill ha sitt !

Kram ?

Fast din son verkar ju inte må bra som det är nu heller, så det känns lite som "pest eller kolera"

Om karln VILLE sluta dricka så finns det ju hjälp, men vill han inte det - eller ens erkänna att han dricker - så är det ju värre. Är det så så låter det ju som att ni skulle ha det bättre utan honom...

Kommer även ihåg att jag fick extrem ångest när de satte in Seroxat. Fick panikångest och trodde på riktigt att jag skulle dö. Åkte till akuten där de gjorde EKG o visade att hjärtat fungerade som det skulle. Hade blivit förvarnad - men inte att det skulle slå till så häftigt. Otäck upplevelse - men sedan gick det väl en vecka/14 dagar innan jag började känna effekten och förändringen av mitt sinne.

Och Kärleksguden: Hoppas att det blir bra för dig när du byter till SSRI!

Såå fint..
Finns inga ord..Väldigt, väldigt bra gjort av dig

Bästa hälsn.

John

Tack för ditt svar! Lite vad jag tänkt mig - kommer ihåg att det sexuella blev lite lidande när jag åt Seroxat för 18 år sedan. Just nu så har jag knappt några "toppar", utan mest grubblerier och "handlingsförlamning", ångest och oro. Sällan genuint glad över något, svårt att skratta, har lite social fobi - och har eg bara kontakt med mina få nära vänner. Tycker annat umgänge är lite jobbigt. Så vad som helst utan detta skulle ju vara bättre. Därför kanske SSRI skulle vara på sin plats igen? Men jag vill ju inte bli en känslolös zombie - även om jag nästan känner mig som det nu. Och det är ju det jag vill bryta bl.a. Får se vad läkaren säger på onsdag. För min del så är det ju en "storstädning" på gång - och en av anledningarna till att jag druckit har ju varit känslomässiga. Eller snarare enda anledningen. Nu är jag ju nykter - och känner att jag måste fortsätta med alla hjälpmedel för att hitta mig själv igen. Går i terapi sedan ett år tillbaka - och avser fortsätta med det även om jag börjar med SSRI. Grundstenen i hela bygget är ändå att jag håller mig nykter.

Tycker du att medicinen hjälper dig att avstå alkohol i någon mån?

//Anders

Jo pga att min son studerar på universitetet samt att han är jättekänslig. Så en separation skulle skada honom mycket.
Har varit på väg många gånger men han har hotat mig då
Så funderar på att prata med någon om detta, men vem. Tror det blir bäst.

Kanon... Jasmine kör också och u.t. utan socker med början idag.
21 dagar ska det bli.. hmpf.. ;-) nåja men värt ett försök i alla fall.

Kram

John

Att unna sig själv en ny start, så ser jag på det. Verkligen det bästa jag gjort för mig själv. Hoppas träningen går bra❤️

också för inspiration! Precis vad som behövs för mig dag 2 i nykterheten, en framtid att se fram emot att bli fri från dessa destruktiva gift.

Det kapar alla toppar. Dåliga som bra. Man blir mer jämn i humöret. Jag går på låg dos kroniskt. Blir zombie med för hög dos. Grubblar mindre men till priset av lite mindre glädje men fair trade off. Det diskuteras om de har någon eg effekt men jag tycker det. Svårare att få orgasm.

Hittade detta på nätet.
Tråkig men sann beskrivning,åtminstone i mitt fall hur mina relationer ofta sett ut.

Molly's best friend Lucy* began taking heroin when they were both 18. "Since then, I've supported her through countless crises. She'll be in some awful situation and even though she's got herself there, she needs help getting out of it," says Molly, who is now 26 and a trainee solicitor.

"Usually I'll help her and things will be OK for a bit, but then she'll have another crisis and the process repeats itself. I feel so tired and frustrated with the whole situation, but that's just the way it goes."

For years, Molly tried to steer her friend onto a different path. When Lucy seemed apathetic about applying for university, Molly wrote her applications for her. "But then she got kicked out of college because she just didn't go. Until recently, I was transferring her money every few days because she told me she had no money for food… and this is just the tip of the iceberg."

When someone becomes addicted to drugs or alcohol, their friends and family often end up in a situation like this, picking up the pieces. But, according to Dr. Robert Lefever, founding director of the PROMIS recovery clinic in the UK, repeatedly helping an addict with their problems could be symptomatic of a different kind of problem, one he calls "compulsive helping."

"Wanting to help a friend or family member in crisis is natural, but the first thing I have to do when treating an addict is peel off the compulsive helper," he says.

According to Lefever, who is one of the only mental health professionals to speak widely on the phenomenon, compulsive helpers often end up trying to run the addict's life for them, taking on their responsibilities and consequently stopping the addict from learning from their mistakes. "It's a common dynamic, because addicts go looking for compulsive helpers and compulsive helpers go looking for addicts. The need to be needed meets the need to be fixed."

The alternative to compulsive helping, he continues, is tough-love. "If you have a partner who is a gambler and you pay off their debts, that's your compulsive helping. You've made their addiction worse. It'd be better for them to go bankrupt or to prison."

ADVERTISEMENT

The concept feels counterintuitive "because we're taught to praise people who put other people before themselves," says Lefever, who set up a support group in London for compulsive helpers called Helpers Anonymous. They meet weekly and run on the same model as Alcoholics Anonymous. The 12 steps include mantras like: "We admitted we were powerless over other people's lives and our own compulsive helping, and that our lives had become unmanageable."

The reason for creating a space for compulsive helpers to meet is simple, Lefever says. "By coming to Helpers Anonymous, compulsive helpers acknowledge that ultimately they can't do anything to stop someone else engaging in self-destructive or addictive behaviour. But they can alter how they respond to it, in a way that's more constructive for both parties."

For something vaguely related, check out this classic VICE doco:

He says the hardest part of unlearning compulsive helping is standing back and letting the addict suffer the full consequences of their actions. "It's not easy, but sometimes you have to leave people in the pain that they've created. You didn't cause the pain, you just didn't bail them out.

"Maybe another compulsive helper will step in to fill the gap, or—and this is what we hope for—maybe the person will step up and take responsibility for themselves. That's not to say you should deny someone care and compassion. But you have to draw the line between what is healthy and what is unhealthy."

Compulsive helping can happen at work, too. "A compulsive helper will be a compulsive helper across the board, tidying up people's messes, taking on work they weren't asked to do," says Lefever. "They often work in care focused professions—social work, nursing, or legal aid. You hear stories all the time about the nurse that does 20 hours of unpaid overtime, but they don't need a medal, they need help."

"I've managed addiction services for 10 years, and I often see practitioners who get too involved with helping their clients," says Stephanie Chivers, a habit and addiction specialist. "When a client calls them in a crisis and says 'I need to see you today,' they will look at their already-packed diary and make time. They make their clients the centre of their world at the expense of other aspects of their life."

By doing this, Stephanie explains, practitioners are compromising their own happiness and their ability to make sound professional decisions. "I probably see it more among women than men, but in my experience there tends to be more women working in supportive services anyway."

Although compulsive helpers and addicts are commonly drawn to each other, compulsive helpers can also end up helping people that don't have addiction problems. "I had a friend in an emotionally abusive relationship," says Trish*, 28, a journalist. "Time and time again I would cancel my own plans to comfort her when they'd had an argument, or he'd done something that should have been unforgivable."

ADVERTISEMENT

Trish remembers investing emotional energy into the friendship, only to have her friend inevitably get back together with her boyfriend. "The next day they'd be back together, and I'd be left feeling totally drained. I'd hear from her again a few days later when there was another crisis and she needed to hear my pep talks." Eventually, Trish moved to a different city. "We lost touch and they broke up about a year later."

As for Molly, she is currently trying to cut ties with Lucy. "We decided to go to a festival together but she didn't have any money, so I saved up and paid for both of us, meaning that I didn't have much free cash," Molly says. "Once we were there, she ditched me for a guy she'd just met who bought her alcohol... because I said I wouldn't."

på dig, och tack för ditt uppmuntrande inlägg.

Tack för tipset! Har varit lite ut och in i AA, men trivs bra i en grupp när mig så det ska jag göra. Nu tar jag all hjälp jag kan få har jag bestämt. Så underbart som vanligt att vakna nykter, känner ett stor hopp och vilja till förändring. Har druckit i stort sett varje dag sedan april, ett sådant vansinne. 4-7 starköl har blivit det normala för mig varje kväll, och många kvällar har min fru inte märkt att jag druckit, så normaliserat har mitt påverkade jag blivit. När hon somnat fyller jag på med lite mer alkohol tills jag slocknar. Sedan varje dag är halva dagen en skitdag till bakfyllan gått över och planering och inköp för en ny kväll med A tar vid. Har sett att många gör en slags dagbok över sin resa och det är även min avsikt, ska försöka skriva varje dag tills jag kan säga att alkohol numer bara är ett minne. Ha en bra dag där ute alla!

Stilla undran; varför går det inte att lämna honom?

En av mina egna stora motiveringar till att stanna med min pojkvän när det var som värst var att jag hade utvägar, och alltså inte hade bråttom någonstans - att sitta FAST i den här situationen mot sin vilja måste ju vara tusen gånger värre.

Om du berättar varför du inte kan lämna så kanske någon på forumet vet en lösning som passar just dig - det är många här som ändå HAR lämnat, och klarat det.

Nu är jag på jobbet igen.

Grått som bara den, hoppas ja blir gladare av den nya antidepressiva jag ska börja med imorrn.

Mvh /KG

Vilken härlig läsning att starta veckan med ! Blir glad i själen vid varje livstecken ifrån dej.
Tänk vad mycket som händer i ens liv, även om man ibland tycker att det är stillastående och tänk vad mycket du har framför dej ! Barnen växer och utvecklas, blir stora och ska göra en massa misstag som vi ” gamlingar” inte begriper ?
Du och din kärlek växer och utvecklas, får mer tid för varandra osv . Och allt detta kommer du att uppleva med klara sinnen..
Livet är fantastiskt ! Kram ?

Tänker på våra barn..Nu är snart alla vuxna..Eller på väg att bli..Som förälder hoppas man ju att barnen ska få det bra och göra goda val..Har vi lärt dom det? Har vi själva gjort goda/kloka val? Som vi är nöjda med..Det finns massor som jag kan ångra när det gäller mig och våra barn..Tex att jag blev alkoholberoende och att jag inte tidigare ställde ultimatum för deras pappa när det gällde just alkohol..Kan ju inte göra något ogjort..Jag får försöka välja mer rätt nu..Tex jobb och miljöer jag mår gott i..Det är det jag önskar mig nu när jag åker till orten för att prova på jobb..Eventuellt besöka stället jag sökt jobb på för unga med missbruk..Känner mig lite melankolisk idag..Lite tveksam inför det nya..Läser en bok av Eva Sanner..Passionskoden..Handlar om att våga hoppa..Att våga göra val i livet som känns jobbiga men ändå spännande..Det finns ju oftast en väg tillbaka eller åt ett annat håll..Det viktigaste är att jag är nykter, att jag är min egen nykterhet..Dvs jag har dragit i de flesta tåtar man har räckt mig, men ändå hittat en egen väg i det hela..Jag har fina vänner på hemorten, men vill gärna ha fler nu på den nya orten..Kram till alla, och våga nytt?

Igår fick jag hjälp av min bäste vän att köra de sista möblerna från mitt barndomshem.
Vi pratade om kommande helg då vi ska till stugan och fixa vedförråd med allt som hör till. Plötsligt slår det mig att det är den 16:e och det innebär ännu en månad i mitt nya liv.
Helt sjukt vad tiden bara går utan att jag reflekterar och räknar dagar.

Jag jobbar vidare med stegen och ska träffa min sponsor imorgon för att gå igenom nummer 5. Visserligen har jag redan talat med min fru om min allra djupaste hemlighet. Den där som ställer till en kramp i magen som tidigare hade drivit mig till en kasse Bellman, och jag var helt och fullt inställd på skilsmässa. Så blev det inte. Istället känner jag att det inte finns någon som helst anledning att vara oärlig mot någon alls längre.
Jag känner mig tillfreds på ett sätt jag aldrig tidigare gjort, även fast jag inbillat mig så många gånger att livet varit perfekt med diverse och allehanda lögner för mig själv.

Vi pratade igår om hur jag ganska ofta skickade skärmdumpar efter ha gjort diverse ”Är du alkis?”-tester till min fru.
Givetvis fuskade jag i dessa för att försöka bevisa för mig själv och min kvinna att jag inte hade några problem.
Jävlar vad vi skrattade åt det igår!

Och allvarligt nu.
Hade jag inte sökt mig till Alkoholhjälpen och tagit mitt första steg mot hjälp (extra supertack till Li-Lo!), vidare till vården, missbruksenheten och Anonymitetsrörelsen; Ja, då hade jag suttit själv kvar någonstans utan familj, hem och arbete.

Och känslan av en ny början. En ny start! Och idag blir det träning av?☀️

Kan inte annat än att hålla med. Mår så mycket bättre i både kropp och själ av nykterheten.

Det är självklart inget problem att dricka i den mängden, heja dig! (Men, vi har ändå något sorts problem eftersom vi måste "hålla koll" på oss själva hela tiden??).

Jag var också på långpromenad igår i solen med en vän som orkade lyssna på alla mina jobbproblem.

Önskar dig en fin nykter dag! (För idag är det ju måndag och inget vin;))

Kram?

Har ju haft otaliga diskussioner med honom om hans drickande och orkar inte ha fler. Har även en vuxen grabb som bor hemma och jämt pratar med mig om drickandet och om hur allt var förut.
Måste nu börja tänka på mig själv annars går jag under. Min man är mycket aggressiv när han fått i sig sprit och jag får alltid höra vilken hemsk person jag är.
Vad kan jag göra för att inte må dåligt. Att lämna honom går inte. Det värsta är ju att se min son må så dåligt

Det har gått bra och jag tänker nästan inte alls på a längre. Vill inte ens dricka något a-fritt vin. Jag är inte intresserad av att få smaken i munnen, känner stark motvilja mot just vin. Ibland kan jag ta en lite a-fri öl som törstsläckare, men bara en.

Jag har flyttat mitt focus till andra saker som jag mår bra av, som att simma, gå på spa, massage, Yoga och löpning. Det är mitt sätt att prioritera mig själv. Det enda som gnager är att jag ätit smågodis och choklad, lite varje dag. Det måste trappas ner och bort.

Just nu är jag sjuk och ligger nerbäddag i soffan med en mugg te och snart en film att se.

Det är hemskt,jag vet....Efter några dagar vänder det och känns bättre men just när man slutar så känns det som man skulle fungera mycket bättre om man fick alkohol i kroppen....Känslan när man blir piggare,sover bättre och slipper ångest är ändå så värt det!Kämpa på!!

En fin nykter dag till blir det, och idag utan socker med ?

Styrkekramar ?