Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du sätter mål för dig själv. Det funkar för mig med. Jag går på beroendecentrum och sa för 14dagar sedan att jag ska vara nykter iaf en månad till. (nu uppe i 4månader). i alla fall så känner jag att sjukpersonalen hjälper mig att hålla mig nykter om någon till vet om mina mål.

att låta dagen ha sin gång hade inte gått för mig. Är rädd att jag hade fått infall och druckit mer än jag velat då.

mvh / KG

Dag fem utan A.ska ut till på ett skogsäventyr med min son,så det lär nog bli nyktert ändå tills
på söndag.vet faktiskt inte varför jag dricker då jag har två perfekta barn och en fantastisk fru
som nu börjar bli less på mina återfall,det bara blir så!

Nåja nu blir det ny tag för Strulputte

Det du skriver passar in perfekt på mig själv,själv inne på femte dagen som nykter och lär vara det hela helgen
då jag ska ut med sonen på ett skogsäventyr långt ifrån A och systembolag.hoppas att det reder sig för dig.

Tro på dig själv och lev livet.

Hej
Fredag och nyss hemkommen från skolan. Tänker på dig Märthan ❤️, hoppas du får hjälp och stöd! Var rädd om dig!
Kram Sigge

Passar samtidigt på att lyfta din gamla tråd. Klart att du vill leva och klart att du vill gå vidare. Kom igen nu vännen!

Leave that zero and get yourself a hero.

Du kan inte ha en karl som ger sig på dig psykiskt och som ger sig på eran son fysiskt. Lägg till mer så dricker han för jämnan. Inte ska väl din tid som sjukpensionär se ut såhär? Om något så behöver du stöd och lugn?

Men hallå du... Vart tog du vägen igen...? Pallra dig hit nu.

Du har varit med om en väldigt hotfull och våldsam situation igår och du och sonen har upprättat en anmälan. Nu vill din make att ni ska iväg från bostaden och han har fortsatt att dricka alkohol även idag. Polisen sa igår att kvinnojouren ska ringa idag. Om de inte gör det, så tycker jag att du själv ska ta en kontakt för att få stöd och hjälp i din situation just nu. Det kan finnas en risk för ytterligare våld och hot - om det blir så igen, tveka då inte att ringa 112 (hellre en gång för mycket än en gång för lite!). Du har också en del praktiska frågor kring skilsmässa och advokat. Ett första steg att ta skulle kunna vara att ta kontakt med Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 (läs mer på kvinnofridslinjen.se om du vill), de kan informera om olika verksamheter som kan ge stöd där du bor och även ge stöd och råd direkt i telefon.

Varma hälsningar
Sofia, Anhörigstödet

Tror att det kommer att bli en mycket intressant föreläsning för dessa AT-läkare! Och ingen är väl bättre att berätta än den som har egna erfarenheter att krydda med. Kanske inte finns någon anledning med att "komma ut" i det sällskapet - det får väl situationen avgöra. Kanske avsluta efter avslutad föreläsning med: By the way, jag är själv en av alkoholisterna! Men det kanske inte påverkar hur de tar emot budskapet. Svårt att veta? Hur som helst. Lycka till med föreläsningen!!!

Grattis till dina 14 dagar. Bra jobbat! Själv så fick jag medalj på AA-mötet för en månad nykter. Tyckte tidigare att det var lite "löjligt" med dessa utdelningar - men när jag satt där med den i handen så kändes det så bra. En bekräftelse och ett bevis för att jag varit nykter, som jag kunde hålla i handen en stund.

Du har ju redan reflekterat över ditt drickande, och tycker att det är för mycket. En bra bit på väg! Du startar dessutom en egen tråd för att ventilera detta. Jättebra! Här finns vi andra - som precis som du har problem att hantera alkohol på olika sätt. Svårt att säga vad du skall göra - oftast är den egna viljan/önskan inte tillräckligt. Kan du tänka dig att gå till en vårdcentral? Kontakta en beroendeavdelning för samtal? Någon nära vän att "lufta" problemet med, eller familj? Kan du tänka dig att testa ett AA-möte? Sätta upp ett mål till att börja med - kanske en vecka eller 3 veckor framåt att avstå alkohol? Om du gör det så ta det ändå en dag i taget. Ditt enda mål för denna dag är att du skall vara nykter. Klarar du det så siktar du på samma mål i morgon, osv.

Skriv gärna vidare i din tråd - här finns gott om ödmjuka och kloka människor som gärna läser vad du skriver - och kanske kan komma med tips och erfarenheter - och ibland bara en "klapp på axeln". Vägen är sälla spikrak - den är oftast kantad av snedsteg och dikeskörningar. Så fungerar det helt enkelt. När det sker, låt det inte stoppa dig i din önskan att minska eller lägga av med alkoholen. All styrka till dig. Häng kvar på forumet ett tag - och använd din tråd som "dagbok" kanske, mest för din egen skull.

Vänligen/Anders

Grattis till alla dina vita dagar starkt jobbat av dig ?? Jag själv är på dag 1 igen efter att jag varit vit i en vecka men jag kämpar vidare mot nya vita dagar igen. Styrkekram?

Idag gick jag till min husläkare och berättade (nästan allt) om mina tabletter. Att jag har ökat dosen, samt att jag även senaste tiden ibland har tagit en halv tablett dagtid. Kändes skönt att berätta. Berättade även att jag för en massa år sedan fick diagnosen dystymi, och att jag då fick antideppresiva som jag tog under nästan ett år. Jag förklarade att det på intet sätt är ok att ta insomningstabletter under dagtid, vilket gjorde att jag ville träffa honom. Han skrev ut ett annat lugnande och bokade in mig på en tid nästa vecka. Han ville se om jag med hjälp av dessa lugnande kunde låta bli att ta sömnpiller på dagen - samt om jag då kan minska ner nattdosen. Han nämnde ju också att antideppresiva även fungerar mot ångest - så kanske blir det att jag hoppar på det "tåget" igen? Han avslutade med: "Bra att du kom hit!"

Hej har levt i hop med min man i 20 år nu och vårat förhållande har verkligen varit upp o ner tack vare hans drickande, gömmande , ljugande! Han har 2 vuxna barn sen tidigare samt jag med, sen fick vi vårat kärleksbarn som precis fyllt 18 nu sista 2 åren har varit ett rent helvete med drickandet han ger sig på mig psykiskt jag har förstört allt, ekonomi hans drömmar att han måste arbeta eftersom jag är sjukpensionär sedan 2 år tillbaka pga olika operationer i hela kroppen , han säger att det är han som drar in alla pengar mm. Men vad som hände igår går ej att beskriva krossat hjärta han kom hem från arbetet ca 14.30 säger att han ska ha pengar jag talar om snällt finns inga! Han blir galen kallar mig alla okvädningsord man kan sen kommer han hem 21.30 aprak går raka vägen in till mig och sonen gapar och skriker om allt min son ber honom gå ut, då går han emot honom och hotar med att bilen som står därute tänker inte han betala det kan din jävla morsa göra det finns en skuld på den som dom två gjort upp. Givetvis känner sig sonen lurad och blir arg tillbaka ber honom en gång till att gå ut då går han emot honom igen varpå sonen puttar till honom så han ramlar helvetet brakar löst sen börjar dom slåss jag ringer polisen vilket vi har gjort ex antal ggr. Dom kommer efter en stund dom sitter i köket 2 poliser och en polis med oss och frågar om vi vill göra anmälan pga att hot från honom gentemot mig han ska döda mig ha ihjäl våra hundar bränna ner huset mm sonen gör anmälan eftersom att dom slagits. Detta är första gången vi anmäler honom och ena polisen säger att idag ska det ringa någon kvinnojour. Helvetet måste ta slut orkar inte längre tänker att jag tar livet av mig vet hur egoistiskt detta tänk är men känner så. Hjälp vet ej vad vi ska göra han tycker vi ska dra härifrån vilket vi har gjort ex antal ggr men måste ju försöka ta ut skilsmässa fixa en advokat han tänker lura mig på allt finns det några bra tips??? Nu på morgonen gick han upp muttra och gick direkt ut till garaget och sitter och super igen!!!!

Du berättar om din mamma som druckit för mycket alkohol och det har lett till flera tuffa situationer och händelser. Det har verkligen tagit mycket energi från dig och gör fortfarande. Det gick så långt att hon passade din son på 1 år och var onykter, haft abstinens på arbetet med mera. Du fick tillslut nog och satte en tydlig gräns. Det hade effekt och hon började gå i terapi och på sikt kunde du börja känna tillit till henne igen.
Nu på senaste tid har hon vid ett tillfälle halkat dit och du funderar på hur du ska bemöta henne. Du har även flera andra saker kring detta du funderar på, att ni arbetar på samma arbetsplats, att du ljuger på arbetet åt henne. Och kring att du är den enda i familjen alla pratar med om det här.
Det låter som du tar mycket ansvar samtidigt som att du är medveten om att du inte kan ha det så och behöver hitta sätt att själv må bra också.
Klokt att du tagit steget att börja skriva här på forumet. Ibland tar det lite tid innan man får ett svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Hoppas du kan hitta lite du inspireras av och att något här blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nej det är inte roligt och fräscht att vakna dagen efter med bismak av alkoholen i munnen och att man förstör en hel dag bara för man ska dricka några timmar det är inte värt det. När jag drack ölen igår tänkte jag att det är inte så gott igentligen och behöver jag verkligen dricka? Dom frågorna bubblade upp i huvet på mig och det ser jag som något positivt och jag hoppas att jag en dag tröttnar helt på att dricka. Bra att du planerat att dricka a-fritt på festen och det har ju gått bra förut när du gjort det så det kommer gå bra igen? Ja visst är det konstigt att man lovat sig själv inte att dricka och helt plötsligt sitter man där och dricker ändå? Den biten får vi jobba på ?

Tänkte att jag kanske blir gladare om jag får lite mat i magen. Men jag får väl svälta när jag inte har en partner som är duktig på matlagning och bakning.

har stekt spagetthin i 40minuter nu men den blir aldrig mjuk.

Ja, inte är det lätt inte, men det är bara att ta nya tag. Det är så märkligt bara att jag är så benhårt stenfast på att inte dricka och sen gör jag det iallafall. Jaja. Tjejfest i helgen. Har tänk köra alkoholfritt iallafall. Så himla kul är det ju inte att vakna med den där skumma alkoholsmaken i munnen... ?
Styrkekram tillbaka! ?

Du har varit stark som inte druckit på 2 veckor bra gjort ? men ibland faller man för suget och man vaknar upp dagen efter och är besviken på sig själv och tänker att det inte var värt att dricka men det är lätt att vara efterklok ? Jag drack 6 öl igår efter att jag varit vit i en vecka och jag känner igen detta planerandet som att man bestämt sig i förväg i det undermedvetna att man ska dricka men det får vara slut med nu. Jag var nära att gå in på Systembolaget i onsdags och jag velade fram å tillbaka men jag hittade kraft i mig själv att låta bli så jag kan vara stark om det behövs. Men igår gav jag efter och lät suget vinna tyvärr. Men som du säger så tar vi ny tag och börjar räkna vita dagar igen för vi är värda att må bra och det får vara slut på att vara självdestruktiv och fly in i dimman vi mår bättre utan giftet? Nu tänker jag testa mig själv på riktigt och se hur länge jag klarar av att var vit och 5 veckor har jag klarat som längst förut. Dag 1 för mig idag. Styrkekram ??

Tack för ditt svar, gråter här för det här är visst så jobbigt för mig och har inte tänkt på, ännu mindre pratat om, det fullt ut men nu börjar allt landa.

Men jo, jag börjar nog inse att även om det kanske inte ses som du problem enligt tabeller och annat så är det ett problem för mig. Jag vill inte leva det här livet. Pratade med honom sent igår och jo då, två öl blev till nio och han var full när vi pratades vid.

Vi har pratat om det i omgångar men inte ordentligt tror jag. Det var väl den gången som han betedde sig illa mot mig men det är nog glömt sen länge. Ska nog försöka prata med honom idag. Ikväll kommer sonen och vill inte ta det när han är där. Och nästa helg ska vi åka bort för att fira två år. :( Allt känns bara skit.

Dag 130.

Blir inte riktigt bättre. Vart på psykiatrin och min antidepressiva ska bytas mot ny. Och de ska hjälpa mig att kanske söka nytt jobb då ja har de svårt att göra saker själv. Jag antar att de gör allt de kan. Men Jag förväntar mig en dag då allt vänder. Jag har i inte tålamod.

Ja har väntat så många dagar utan någon ork i kroppen.

Jobbet låter mig inte vara ifred, utan ringer varje dag, ja sjukskrev mig i måndags och är schemalagd att arbeta även nu o helgen. Men jag orkar inte. Och har valt att inte svara på samtalen alls. Jag bara ligger hemma i sängen, tittar på nyheter och ”nöje”. Äter mat ibland, går och lägger mig igen. Repeat.

Depressiv är nog ordet som beskriver läget.

Är det meningen att ja ska arbeta nu på måndag? Rösta vad ni tycker.

Hej!
Åh, känner med dig!! Känner igen så mycket av din berättelse!!
(Läs gärna min tråd ”är min oro befogad”)

En nykter helg på två år, för mig är inte det normalt. Men Jag förstår dig preciiiis, man vill hitta tabeller och mått och se vad som är normalt eller inte osv osv osv... hitta bevis. Bevis för ens magont. Men man glömmer, eller snarare förtränger, den viktigaste frågan - hur vill jag ha det? Oavsett alla jäkla tabeller.

Jag brottas i detta nu med tvivel och magont, jag och min kille bor inte heller ihop men nu när relationen fördjupats efter tre år så känner jag att jag inte kan blunda längre.

Har, precis som du, växt upp med lite alkohol, och jag ifrågasätter ofta mig själv, kanske han bara är en sån som gillar att dricka och kan dricka mycket utan problem?

Men börjar landa i att det är visst ett problem. För jag mår dåligt av det. Jag vill inte ha alkohol i mitt liv runt 5 dagar i veckan (och varje helg och semester). Och han kan inte ens prata om sin konsumtion, min oro är bara min enligt honom. Att han skulle inse eller acceptera att han har problem är i nuläget helt uteslutet.

Och efter många funderingar, samtal, råd, tårar och läst runt här- vill man inte ens se att man har problem, ja då är förändring omöjlig...

Bara du kan välja hur du vill ha ditt liv. Oavsett om han nu har ett riskbruk eller missbruk eller ”bara” ett stort bruk.

Jag har kommit fram till att jag inte kan ha så här mycket alkohol i mitt liv. För det ger mig magont. Det gör att jag känner mig falsk. Det gör mig rädd. Hans reaktion de få gånger jag försökt prata om det gör mig så sårad och spär på min oro än mer. Och jag kan inte, vill inte, ha den här oron i min relation. Och kan inte han hjälpa mig med den (utan bara förvärra den...), ja då funkar det ju inte.
Jag älskar honom oerhört, vi är som nykära efter 3 år. Så jag förstår dig, mer än väl.

Inget liv är det andra likt, men gällande alkoholproblem verkar många likheter finnas.

Kan ni prata om detta, liksom på ”allvar”? Eller viftar han bara bort det? Har han förstått vidden av hur jobbigt du tycker det är?

Är svårt att stå på sig när man själv tvivlar, men till syvende och sist handlar det ju om ens eget liv. Ska det prioriteras under hans liv? Nej.

Stor kram till dig!!

Tänka annorlunda och känna sjäkvempati.
Tänka på morgondagen och våga känna alla känslor och låta det vara som det är.
Flykten bort för två timmar är det värt det?! Svaret är nej.
Acceptera livet.?

Dag 0, lördags drack jag vin som sagt. Det var inte gott. Ej heller det som åkte ner i min Osso Buco i onsdags. Måndag, tisdag, torsdag och idag är nyktra dagar. Imorgon ska jag och kärleken på stjärnkrog. Då blir det lite, ”fiiint”.

Sedan tillbaka till nelnyktra dagar, de underbara vardagarna med jordgubbssaft och kaffe.

Lillkattan var bortsprungen i en vecka. Hela familjen var utom sej. Imorse kom hon springande. Jättehungrig, men utan en skråma. Nu får lilla kattfröken hålla sej inne ett tag.

Styrkekramar till alla ?

Blev tyvärr sjuk? men som sagt på måndag! Och tror det då blir någon form av styrka??
En fin fredag önskas alla?