skrev Andrahalvlek i ?

@eling Helt rätt inställning. Ta dig an festen med en positiv nyfikenhet. Fokusera på de andra gästerna och samtalen.

Kram 🐘


skrev vår2022 i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Ja, platser, situationer och olika känslolägen kan få djävulen att poppa upp. Under åren som nykter har jag skapat nya minnen på olika platser och i olika situationer som tidigare kopplats ihop med alkohol. Så det senaste minnet är från när jag är nykter. Det har verkligen varit en så härlig känsla att få ladda det med nykterhet och hur bra jag mår som nykter. Hur jag kan se allt med lite nya ögon och med alla sinnen.

Är på en kortare semester uppe i norr mitt i naturen. Det är så vackert väder också! Jag och maken vandrar och spenderar timtals i skogen med våra hundar och jag är så tacksam för att jag är nykter. Har flera gånger jämfört med hur det var då, när jag drack och var mer eller mindre bakis och även då vandrade timtals i skogen, hur trött och hur sliten jag var av att gå. Hur jag mest längtade efter att komma till stugan och få dricka vin och missade att njuta av det vackra. Jag är så tacksam för min nykterhet! Jag njuter, orkar och upplever allt, här och nu! Mitt sinne är lätt och jag är i balans med mig själv och livet. Nu längtar jag efter en stor kopp nybryggt kaffe istället😁.

Så att vara nykter är livet på en pinne! Ha det gott!❤️


skrev eling i ?

I eftermiddag vankas fest. Suget finns där jag skulle vilja hälla i mig vin just nu. Snart skulle jag börja. Jag skulle redan vara lite onykter innan festen börjar. Men det ska jag inte göra! Jag ska fokusera på att observera de andra och känna efter hur det känns att vara i det sociala umgänget nykter, det kanske blir roligt ändå. Fokus har annars bara varit på att få dricka och utan att behöva smyga på samma sätt som när det är en vanlig dag, det har varit det jag har sett fram emot med sociala tillställningar.


skrev Carisie i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Hej 👋🏼
Hoppas migränen viker hädan snarast. Här ska ut och travas i skog & mark och leta svamp 🍄‍🟫 idag.

Nån alkohol serveras inte här och det är en fröjd att inte ens tänka tanken - för det för jag liksom inte ens i ett helnyktert sällskap ☺️

Ha en fin dag
🩵


skrev Carisie i Nu är det dags

@Påvägmothälsa Hej 👋🏼 Önskar dig en fin och ledig helg 🩵


skrev Carisie i Promillebikt

@Flarran God middag Flarran.
Jag vill bara kika in från ett soligt Småland och säga att det känns fantastiskt roligt att läsa så mycket positivt i dina inlägg de senaste dagarna ☀️
Det gör mig så himla glad!

Hoppas du får en skön helg
🩵


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran För att citera min husgud Annie Grace: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga.” Och efter en tids nykterhet får vi den förmågan tillbaka 🤩 Och kompis med glädjen är tacksamhet.

Googla på förundranseffekt - förundran är en annan kompis som vi ska ha hålla oss så när vi kan. Förundran är allt som får dig att säga wow 🤩

Kram 🐘


skrev Carisie i Hemligheten

@lejla77 Bra jobbat 👏🏼 Kämpa på - det finns så mycket att vinna 🥇

Ha en fin helg
🩵


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@vår2022 Hej 👋🏼 Ja det är fantastiskt! Vid middagen igår serverades ingen alkohol pga mammas partner. Men hen lyfte på baken direkt efter middagen och gick hem till sig och vi vet alla vad det betyder. Syrrans man är nykter sedan 11 år så det faller sig naturligt när man är här att det inte serveras så mycket/ingen alkohol.

Vi får se om vi tar oss ut i någon svampskog idag och ikväll ska vi åka in till närmsta by (Gud jag är på landet) och äta på någon av byns typ fem restauranger 😂 Troligen kör mamma och syrrans yngsta (13) följer kanske med? Om hon inte har en massa kompisar hon ska hänga med.

Hoppas du har en fin och skön helg.
🩵


skrev Andrahalvlek i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Min dotter mår bra igen, nu senast var det en vurpa på cykeln som krävde 9 stygn. Men allt har läkt och stygnen är borttagna. Hon har fått sjukt mycket beröm av typ alla - att hon är modig, duktig och tålmodig 🤩 Och det är hon, tyvärr har hon lite för mycket erfarenhet av sjukhusvistelse för allt möjligt.

Varje gång det händer henne något går jag upp i stabsläge - fixar logistiken och briefar alla inblandade. När allt gått bra och uppdraget är slutfört känns det som om någon klubbar mig i bakhuvudet med ett vedträ. Dödstrött, kan nästan somna stående. Det senaste nu är att jag får värk i kroppen dessutom.

Och det är först nu, efter 4,5 år som nykter, som jag klart kan se dessa samband. Den nyktra resan är sannerligen en resa där man lär känna sig själv och sina behov - och utvecklas. När vi drack fastnade våra hjärnor liksom i startblocken. Det blev ingenting av någonting.

Skönt att du till slut kunde se vad det var som skavde igår. Allt löser man inte, men att bara veta vad det är som skaver är en lösning i sig.

Kram 🐘


skrev B.Å i Tillsvidare 2.0

@Ny dag bra jobbat och grattis till dag 19!

Hoppas migränen har börjat släppa nu och att du kan njuta av en härlig lördag. Hos mig skiner solen idag och förhoppningsvis förgyller solens strålar din dag med.

Kram


skrev B.Å i Promillebikt

@Flarran håller med om att tacksamheten är något vi ska ta vara på för det är just den som gör livet så värdefullt och underbart. Jag känner mig också som en liten hundvalp idag, när solen skiner så där och gräset är fortfarande grönt. Tänker att denna dag ska man verkligen ta vara på. Tänk att vi lyckades vakna nyktra till denna underbara dag, klart vi ska känna tacksamhet och gå ut och nosa på dagen 😀

Önskar dig en fortsatt glad och trevlig dag kompis ❤️


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@Himmelellerhelvette tack för att du delar med dig, så skönt att läsa att du känner igen dig…jag har verkligen gått på moln och gårdagens sug kom som en fet käftsmäll. Jag blev så arg (på mig själv) och hade ingen lust att gå och lägga mig (men tack för tipset, det kommer jag nog göra ifall det händer igen och jag inte orkar ta fighten) utan jag ville rida ut alla känslor och analysera situationen. Det hjälper verkligen att man kommit till insikten om att det inte är ”ett (1) glas” det handlar om.

Jag tror aldrig jag kommer kunna nöja med med det, inte ens om 10 år. Så min plan (för tillfället) är att tillåta mig själv att sabba allt när jag genuint och av hela mitt hjärta är övertygad om att jag hellre vill dö än leva nykter.

Vilket jag inte vill, jag vill inte dö, jag älskar livet och jag kommer alltid välja livet.

Nu när jag tänker efter kommer jag ihåg en kvinna jag kände för många år sedan. Hon började dricka igen efter 30 år som nykter, det gick bra. Man kanske kan sätta ett sånt långsiktigt mål då att införa måttligt drickande om 30 år.

Känner att jag är väldigt självupptagen just nu, tänker så mycket på huuuuur jag mår, varför och att jag är så väldigt duktig och bra människa 🫣

Analyserar sönder mig och mina känslor, vilket är ovant (jag hade ju inte tid för sånt förr och var dessutom lätt hjärndöd!) men väldigt nödvändigt. Jag tror jag kommit på vad som fick igång allt igår – tänk att vi behöver lära känna oss själva igen nu när vi inte går runt med hörselkåpor och blicken spänd i marken.

Väldigt spännande ändå och SÅ! skönt att ha ett hemligt ställe (AH) där man får lov att vara självupptagen och bolla sina tankar och känslor. Tack för allt stöd och kloka ord, det är så roligt att resa tillsammans ❤️❤️

Ha en superfin lördag min vän 🤗


skrev Flarran i Promillebikt

Nu har man varit lite självsnäll mot sig själv och gett kroppen en kopp med varm choklad och tre goda limpsmörgåsar. Man behöver då inte alls alkohol för att känna sig lite nöjd och glad. Tänk att man satt så fast i alkoholträsket så länge och då korkat nog kunde tro att man var fri och lycklig som berusad, ack ja, det är inte lätt att vara människa alla gånger.

Det känns allt lite fånigt att det ska ha tagit så himla många år att börja förstå det allra mest fundamentala. Men det viktigaste det fick jag då helt gratis utan egen tanke med mig på vägen och har det ännu levande inom mig, fast väl på en lite högre nivå känner jag så här i stunden.

Det är då att Gud fader hjälper den som hjälper sig själv, och att Herren är min herde är inte så svårt för mig att hålla med om så att säga. Solen skiner nu fint utanför köksfönstret även denna dag också. Så vill precis som en liten hundvalp eller nåt sånt, liksom ut och nosa på världen om en liten stund.

Fast här säger mig den balanserade och nyktra logiken att jag inte ska ta ut mig helt, alltså utan bara kanske ta mig en liten lagom stilla promenad ned till matbutiken efter mera mjölk som väl behöver att införskaffas för de kommande dagarna alltså. Det är ju roligt att kunna fortsätta med sin frukostrutin.

Hörde här om dagen på en podd om psykologi som lyfte vikten av att kunna känna tacksamhet, vilket jag som dystymiker har haft rätt svårt för. Men det är nog lite som de tänkvärda ord terapeuten i radioprogrammet var inne på att när man förstår att man faktiskt har en del att vara tacksam för så börjar man lätt att känna sig rik och då sköter man även oftast om sig lite bättre också. Var dag är en ny möjlighet att göra det hela lite bättre än gårdagen alltså. Det var kul att du @vår2022 tittade in en sväng här kompis, önskar även dig en trevlig och fin dag.

Ha det gott!


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@vår2022 vad konstigt att det dyker upp ändå…efter så lång tid, helt utan förvarning kopplar hjärnan ihop händelser och situationer, märkligt. Det gäller att vara förberedd – åh jag är så glad att ni finns här och delar med er när det händer läskiga saker. Igår var det riktigt läskigt men idag är han borta 👊

Ha en fin lördag ❤️

@Andrahalvlek åh vad jag känner igen mig i situationen du beskriver, en närstående behöver fullt fokus, man är livrädd, samtidigt som man är stark och helt närvarande och nästan inne i en bubbla – helt fokuserad på det som händer. Jag har tänkt mycket på att en sån situation skulle kunna få igång gammalt beteende – precis som du säger, när allt är ordnat, man sätter sig i bilen och kan pusta ut, det är då det kan hända.

Men tydligen är djävulen listigare än så….den har inga planer på att invänta tillfällen man har förberett sig för. Jag tror jag vet nu vad det var som fick igång allt igår, en sån himla löjlig sak som jag aldrig tidigare tänkt skulle kunna bli livsfarlig. För mig alltså.

Jag hoppas din dotter mår bra nu…det är så fruktansvärt jobbigt när barnen inte mår bra och man inte kan ta bort det onda 😭💔. Och ännu värre blir det när man ska försöka lösa allt med en hjärna som körs på halvvarv.

Usch det gör vi inte mer!

Tack för att du finns – önskar dig underbar lördag 🤗


skrev Himmelellerhelvette i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Det har varit min motivation många gånger just det du skriver om att ”jag vill inte ha ett glas” I nio månader, varenda gång suget kom fick jag fråga mig själv om jag verkligen bara ville ha ett glas. Det viste jag att jag inte ville och då lät jag bli. Jag lovade mig själv att om jag känner någon gång, genuint och ärligt att jag faktiskt bara vill ha ett glas då har jag kommit dit där jag kan bli måttlig men det inträffade aldrig och har nu två år senare fortfarande inte inträffat. Jag vet fortfarande att jag inte bara vill ha ett glas och när suget blir för stort, för det har hänt två gånger senaste halvåret, då läser jag om någon bok om beroende eller lyssnar på någon alkispodd eller beroendepodd, skriver och läser mycket här. Kollar HALT (hungrig, arg, lonely/ensam, trött). Det är alltid någon känsla jag inte får tag på eller att jag är törstig, hungrig, sovit dåligt, bråkat med någon, en situation jag inte gjort som nykter innan eller så som triggar. Många gånger har jag gått och lagt mig då det första halvåret för då handlade det mest om att jag var trött. Kroppen hade så mycket att läka efter allt jävla vin jag hade druckit under så många år. Kroppen behövde läka och då behöver man mer sömn än vanligt tror jag för att underlätta läkningen. Jag var som du, lycklig på moln första månaden och sedan kom en dipp där kring 40-50 dagar. Jag har för mig att många bekräftade mig i den dippen just efter den tiden? Att det är väldigt vanligt. Kram❤️


skrev vår2022 i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie Låter mysigt med massor av skratt och att laga mat med syrran❤️. Det är härligt med syskon som man har en bra relation med. Man har varit med om så mycket gemensamt i livets uppväxt, både ont och gott och ibland behöver man bara ge en blick eller ett ord så förstår den andre exakt!

Ha en fortsatt trevlig tillvaro och gott umgänge❤️


skrev Andrahalvlek i Det är aldrig försent

@Sattva Ja, det kommer ta tid. Det är en typ av sorgeprocess som man måste ta sig igenom. Jag minns min första ensamvecka i lägenheten som igår, trots att det blir 11 år i december. Barnen var hos sin pappa (de bodde varannan vecka). Min tv lyckades jag inte få ljud på, bara bild. Jag vägrade ringa och be om hjälp. Jag satt i min nyinköpta fåtölj och tittade på en tyst tv-skärm, och det var så tyst att jag hörde klockan i köket ticka. Fy fan. Och det var ändå mitt beslut.

Jag genomlevde en snarlik sorgeprocess när äldsta dottern flyttade hemifrån, men inte lika mycket när yngsta flyttade. Då var jag så delaktig i processen, och sov hos henne i flera veckor under en övergång. Att komma hem var då bara skönt.

Det är först senaste året, med lillprinsen som sällskap, som jag på riktigt njuter av min självsamhet. Vi är flockdjur, så man måste vårda sina gemenskaper. Tycker så synd om äldre som är helt ensamma, där hemtjänstens besök då och då är den enda ljusglimten.

Kram 🐘


skrev vår2022 i 1år och framåt🙏

@Himmelellerhelvette Förstår att det kan kännas svårt och när grundtilliten har fått sig rejäla smällar som du berättar om tex gällande din pappa. Att inte kunna få känna trygghet och tillit till sina föräldrar, de viktigaste personerna i början av ens liv. Att bli så sviken, övergiven och lämnad av dina föräldrar på olika sätt. Att de inte lyckats ta sitt föräldraansvar med den omsorg och kärlek som ett barn behöver för att få en trygg start i livet och att så mycket ansvar lagts på dig för deras mående.

Att sedan öppna upp sig och anförtro sig till någon där det finns en risk att den ska försvinna. Då sätter självförsvaret in och risken för att bli lämnad är för stor att ta. Det är ett stort steg att våga ta med alla risker som det kan innebära, men det kan också vara värt att ta den risken för att få professionellt stöd i detta så komplicerade. För att få avlastning och inte riskera att själv tappa fotfästet och gå in i dåligt mående. Chansen att få någon som stannar kvar finns ju också.

Nu ska jag inte försöka övertyga dig om detta mer😁. Var och en hittar sitt sätt att deala med tuffa saker i sitt liv. Vänner, forumet är hjälpsamt och ett bra stöd för att bolla tankar och känslor med och böcker kan ge massor av kunskap, insikter och strategier. Man får jobba med att ”tuffa till sig” lite genom att sätta gränser och inte ta på sig andra känslor och ansvar för deras liv. Fokusera mer på sitt egna mående och vara egoistisk i det, på ett sunt sätt som gör att man är omtänksam, snäll och kärleksfull mot sig själv, för att man ska orka och känna livsglädje.

Sköt om dig❤️


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

@Andrahalvlek ”det är hennes liv och hennes ansvar” jag ska repetera det massa gånger nästa gång jag behöver.
Det är så mycket lättare att klippa banden med en förälder som är elakt mot en än en förälder som är snäll. Jag har en av varje, min pappa är manipulativ och genuint elak mot mig, både rakt ut och som ett ondskefullt moln, slingrar sig in hos mig tills jag litar på honom sedan slår han mig där det gör ont, han har verkligen fått mig att tvivla på mig själv oräkneliga gånger, snäll-slå! Snäll-slå. Det mixtrar med hjärnan kan jag lova. Så många år som jag inte förstod varför jag mådde så dåligt i hans sällskap tills jag tillslut fick nog och då var det inga som helst konstigheter att bryta den relationen. Med mamma är det annorlunda. Hon är verkligen genom snäll och kärleksfull mot mig men så otroligt skadad i hjärnan efter ett helt liv av missbruk.
Jag har givit mamma en lista på alla nummer och jag har dragit hårda gränser för att kunna andas det är bara att jag tycker så synd om henne som drar ner mig emellanåt, och det dåliga samvetet att jag inte bjuder henne på kalas och så får det går inte ha en missbrukare bland folk. Sorgen att inte kunna ta en kopp kaffe och prata allmänt för hennes hjärna är för förstörd, hon kan inte sånt.

@vår2022 Jag förstår att det är jättebra men det är ett för stort berg för mig att bestiga, att lyckas få tid, lyckas få en jag har förtroende för och sedan att den ska stanna. Nä jag klarar inte av att bli besviken och jag hade blivit så besviken om jag hade lyckats hitta en jag kan känna förstående för och sen ska hen flytta/byta jobb eller nått! Jag lär mig massa strategier genom böcker som jag övar på och så pratar jag med olika människor så jag bearbetar lite här och lite där med vänner och så hjälper ni mig massor här på forumet. Jag kommer ur mina svackor med hjälp av allt det tycker jag ändå. 🙏❤️

Tack snälla för ert stöd och stöttning och klokheter och kärlek❤️


skrev has i Erfarenheter av antabus

@Letlive förstår att det kändes skönt! Ett steg i det egna tillfrisknandet: sluta ta ansvar för det som inte är vårt att ta.

Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden. Hur en driver sig själv långt över de egna gränserna, och vad priset då blir för en själv.


skrev vår2022 i Det är aldrig försent

@Sattva God morgon! Det är en stor förändring i ditt liv och en slags separation också. I det kommer sorg och massor av tankar och känslor, fram och tillbaka. Visst är det en jobbig känsla att inte bli vald men som du säger har ni har båda gjort ett val, han sitt och du ditt. Att det kommer många känslor innebär ju också att det ni har haft har betytt något för dig.

Det tar sin tid att landa och vad fint att du har människor omkring dig som hjälper dig att landa mjukt. Sköt om dig❤️


skrev Sattva i Det är aldrig försent

@Sisyfos Ja, vilken pärs det faktiskt var! Men nu vet jag vem hon är så att säga...
Kram!


skrev Sattva i Det är aldrig försent

Lördag. Haft min första "vardagsvecka" som separerad/särbo. Varit otroligt trött. Och skör. Får inte riktigt ro i detta nya. Varit ledsen o arg; varför väljer maken att flytta 40 mil bort??? Att bli särbos var nödvändigt, inget att tveka på där, men han valde verkligen det bästa för sig, inte för oss. Och då kommer tankar om att jag inte betyder mer än så. Och där brukar jag säga till mig själv att sluta tänka i de banorna, hans val handlar inte om mig utan om honom.
Det kommer ta tid att landa. Men jag har så mycket bra och fina människor omkring mig så jag landar mjukt.

Jag tittar in hos er jag brukar, men har inte riktigt orken att skriva idag. Jag kommer igen senare!


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Påvägmothälsa Nämen så bra du är! Höll också budget igår, så det känns bra. Hoppas du får en fin dag på jobbet!