Senaste kommentarerna i forumet

@Thompa_68 ja men jag känner detsamma men i och med att jag känner mig så beslutsam denna gången så ger det mig extra kraft i att vara öppen och äga det tror jag. Ja jag håller med text är så mycket lättare än prat 😅 fick ivf svar från min man; han är på jobbet o skrev att han inte kan svara nu men älskar mig o stöttar mig så det känns ju fint 😇

En liten rapport efter jul- och nyår är överstökat. Jag skrev i en annan tråd att jag tycker storhelger är utmanande och dessa var de första sedan vårt alkoholstopp för fyra månader sedan. Inte skrivit mycket annat på sistone men läst, reflekterat och funderat en hel del. Varför tycker jag storhelger är utmanande, på vilket sätt, vad gör jag åt detta egentligen?

Vi kan börja med en sak: vem är jag, vad vill jag uppnå, vilket delforum ska/bör jag skriva i. Det var det första jag fick fundera på när jag kom hit i augusti. Mitt svar ges av vad jag gjort hittills; bevisligen har jag skrivit i de flesta av delforumen här - jag är många saker, överlappande och parallellt, har olika roller/modaliteter.

- Dricker jag för mycket: ja det gjorde jag, jag vet hur jag kom fram till det och kan ha litet tips till folk som undrar. Generellt, söker man sig till AH, skapar en användare och skriver i delforumet så vet man innerst inne att man dricker för mycket, vill väl bara ha en bekräftelse på att misstankarna är befogade som steg ett.

- Förändra sitt drickande: detta var vad jag kom fram till att jag ville göra och det är i detta delforum denna tråd finns. Den kan vara kvar här, även om det är radikala förändringar jag diskuterar.

- Vara måttlig: i likhet med väldigt många andra så var detta ett mål för mig i början, "kunna dricka som folk", "vara normal" etc. Jag släppte denna idealbild efter en tid men den lever kvar i viss mån hos min bättre hälft, vi gick in i detta som ett par och ska fixa detta som ett par även om våra idealbilder inte är identiska - åtminstone inte nu i början.

- Forum för anhöriga: jag är även nära anhörig till en människa jag älskar djupt, vi har varit tillsammans över halva mitt liv och det har varit helt fantastiskt på alla plan. Vi utvecklade dock ett gemensamt problem med "slentriandrickande", detta bestämde vi oss för att åtgärda tillsammans. Begreppet "medberoende" ser jag på så vis som mycket beskrivande för oss båda, vi triggade varandras drickande och nu ska vi hitta vägen ur detta. Förmodligen naturligt att en av oss får "ta lead", eller att vi turas om - det var hon som var drivande i början, sedan har jag drivit i långa perioder. En lärdom som jag tar med mig i denna roll är att jag inte kan påverka annat än mina egna beslut och känslor, en mycket värdefull grundfilosofi från de gamla stoikerna. Det hindrar givetvis inte att jag kan motivera andra att göra bra saker, kanske genom att föregå med gott exempel.

- Vara alkoholfri: detta blev med tiden det jag identifierar mig som idag, normaltillståndet jag vill ligga i för att må bra. Det vidare livet: rent tekniskt kvalificerar jag mig inte att skriva i detta delforum, kanske aldrig, men läser mycket om funderingar om livet etc hos de som varit alkoholfria i åratal - bra för mig att inspireras av.

Så hur gick det nu dessa storhelger? Kort sagt blev det exakt som jag planerat. Jag visste att det kunde bli aktuellt med några glas vin och så blev det. En forummedlem (Gåbert) sammanfattade min inställning perfekt: jag vill inte bli berusad av alkohol igen, och därför är det enklaste sättet att nå detta att helt enkelt inte dricka något alls.

Nu drack jag några glas vin, av komplicerade skäl, men så ytterst långsamt att alkoholen förbrändes i samma takt som den intogs. Jag verifierade med alkometer innan sängdags att det jag kände i kroppen och att beräkningarna var korrekta: 0,0 promille. Jag gjorde detta i smyg, vill inte överdramatisera och jag tror hon skulle bli ledsen av att se det.

Jag rekommenderar inte någon av er att utmana er nyvunna kontroll på detta sätt, riskerna är stora. Men jag vet exakt varför jag gjorde detta: för att utforska vad det var för "normalt drickande" som min älskade ville prova, noga lägga märke till vad som sker i hjärnan och kroppen när man tar några glas vin, för att kunna vara ett ännu bättre stöd framöver i vårt gemensamma projekt.

Vi måste vara på det klara med att vi alla är olika. Vissa skulle se detta som ett misslyckande, att jag/vi nu bröt den fina sviten av fyra a-fria månader. Som ni förstår så ser jag inte detta som ett misslyckande alls för egen del, inte ens ett avsteg. Det var ett nödvändigt taktiskt drag i just denna situationen. Det var inte heller något misslyckande för min kära fru, hon ville kunna dricka "normalt" vid vissa väl valda tillfällen och det bevisade hon att hon kunde utan några problem. Kanske gav det även henne en trygghet när hon såg att alkoholjävulen inte flög i mig efter ett par glas vin, vem vet.

Självklart släpper jag inte garden, det finns hur många exempel som helst på forumet där medlemmar berättar att de återgått till tidigare osunda vanor efter några månader eller till och med år av att avstå alkohol. Där ska vi inte hamna.

Så är läget, och jag ser fram emot ett fantastiskt 2026 för oss båda och er alla!

@Jempa123 För mig har det förvisso varit en utmaning att berätta om alkoholfrihet, men det absolut värsta har varit att möte en närstående efter att jag misslyckats med nykterheten och påkommits med att dricka alkohol igen. Det är ett tveeggat svärd, berättar man skänker det för mig avdramatisering och skapar också ett tryck på mig att hålla i, men när jag misslyckats har det verkligen känts som pest och pina.

Men nu när jag på riktigt känner att alkoholfriheten är varaktig och uthållig så har jag börjat meddela mina närmaste om läget, med förhoppningen att det denna gång endast ska fungera som piska och morot för mig, och inte att jag ska få möta besvikna blickar framöver.

Jag är som person betydligt bättre på att kommunicera skriftligt än verbalt, kanske finns det någon "feghet" i det, men jag tycker nog att vi ska ge oss själva en duktig klapp på axeln när vi berättar om vår förändring, oavsett form. Det är ingen lätt sak att göra, vi gläntar till vårt innersta, där mycket skam och sorg finns gömt. Så skriv du till vänner, det är hur som helst mycket bättre att förbereda marken än att försöka få till en diskussion när förväntningarna och alkoholen börjar flöda.

@Thompa_68 ja verkligen!

Min man jobbar idag och jag är ledig. Feg som jag är drog jag iväg ett meddelande på messenger där jag deklarerade att jag inte ska dricka mer.

Tycker nästan detta är det jobbigaste, att berätta. Fick meddelande från en annan vän med en bild på ett långt kvitto från bordershoppen där de varit och tänkt att detta ska vi ha under våra husbilshelger i vår…kanske bara ska dra av det plåstret med och skriva nåt…

Eller t ex en skolkurator om det känns mer neutralt 🤗

@Thompa_68 ja jag tänker så. Har börjat följa en massa nyktra utländska konton på insta som blandar drinkar etc hej vilt. Tidigare har jag tänkt att om jag ändå inte får dricka så ska jag inte dricka nåt alls. Denna gången ska jag botanisera i detta för att ge mig guldkant som nykter

@hoppfullsambo
Ok då förstår jag ♥️
Kan de anhöriga avlasta barnen ibland? Så de får lite ”paus”? Att de kan känna sig trygga i att prata med dem om sina upplevelser?
Barn skyddar gärna och håller allt inom sig.

@hsp-metal Så starkt att du har hållit i alkoholfriheten trots att livet känts tungt! Dela gärna när det känns tungt, det kanske lättar att skriva av dig lite och återblicka på för reflektioner när det passar. Mina motgångar hittills under denna förändringsresa har blivit klart lättare att hantera tack vare fin återkoppling i forumet.

@mtb-cyklist Haha, jag är alltså inte ensam om att ha firat ett intensivt träningspass med några öl och snacks! :-) Gäller att ge utrymme för endorfinerna istället, men det är en del tuffa invanda ritualer som man måste bryta. Vi kämpar på!

@Jempa123 Håller med, alkohol stressar kroppen och hjärnan mest hela tiden, och gör återhämtningen mycket långsammare. Jag känner mig mer utsövd trots färre sömntimmar, men det behöver bli bättre. Tror också att det tar tid för kroppen att ställa om, har man druckit destruktivt under många år är det väl naivt att tro att allt ska återställas snabbt. Ser att flera i forumet och också en del medicinsk expertis pekar på 3-6 månader som en tidrymd där i princip det mesta ska ha kunnat återställa sig efter ett alkoholstopp. Så det är bara att hänga i och samla dagar, en dag i taget.

@asdf1973 Tack, det värmer och betyder så mycket, och tack detsamma till dig! :-)

@Jempa123 Stort tack! :-) Ja, vissa aktiviteter är historisk starkt sammanflätade med alkohol, skidresor en sådan. Jag vet inte om det jobbigaste var saknaden av att kunna anta alla de erbjudanden om alkohol som fanns, eller vissa vänners besvikelse eller osäkerhet över att jag inte längre fanns tillgänglig som dryckesbroder. Själv skidupplevelsen var betydligt mer intensiv som alkoholfri, och jag är enormt nöjd att ha sluppit minnesluckor och morgonångest för olämpligt beteende.

Ett tips är att ladda rejält med alkoholfria drycker av olika slag så man har att ta av direkt vid ankomst. För mig var det viktigt att det alltid fanns något att dricka utöver vatten, så var glaset alltid fullt och ingen behövde truga på mig alkohol.

@Thompa_68 ja jag försöker tänka så här, jag sover dåligt när jag dricker men somnar lättare, nu har jag svårare att somna men vaknar ivf inte bakis 😅 tar väl tid för kroppen att ställa om? Jag har druckit så mycket så länge att den aldrig fått vila ordentligt…

@Jempa123 Sömnen har varit, och är fortsatt en utmaning för mig. Vissa dagar har jag sovit mycket, men oftast blir det avbrott flera gånger och svårigheter att somna om. Det känns som hjärnan går på högvarv och drömfabriken kör treskift. Det är hanterbart ännu så länge och jag ser det som ett utslag av att hjärnan dras med i förändringen. Det är ju positivt i grunden, men nervbanorna förändras inte utan motstånd vilket ger en del negativ effekter. Den sömn jag får och känslan när jag går upp är av betydligt bättre kvalitet än när alkoholen blåste sömn i mig.

Jag önskar dig en riktigt bra dag, med lätthet i stegen! :-)

@Thompa_68 tack för att man inte är ensam. Känns som jag öppnar upp mig mer och mer för varje bakslag för att kunna lägga till några pusselbitar.
Känns även som jag har extra starka belöningscentrum i hjärnan.
T.o.m belöning efter ett bra träningspass kan bli en bov att belöna sig med alkohol.

@Yojo Abstinens känns verkligen fruktansvärt (har varit med om det ett par gånger) men är bara farligt om du har druckit väldigt mycket under en lång tidsperiod. Då kan det verkligen behövas läkarhjälp, vet folk som har behövt få sprutor med B-vitamin och benso samt varit under uppsikt hos läkare. Detta är dock gubbar som varit länge i gemet.

Hoppas du mår lite bättre nu och en sak som faktiskt hjälper är att gå ut och promenera.

@Molnet @Jempa123 @TemporaryPurposa Ni har i de senaste inläggen verkligen träffat på något viktigt, från att det kostar mycket mer energi att försöka dricka kontrollerat än att helt avstå från alkohol, till att det gäller att fylla livet med positiva upplevelser och komma bort från ens egen (och andras) fördom om att livet är tråkigt som alkoholfri. Tack för inspiration och motivation jag hämtar från er!

@Bubbelmorsan Åh tack för att du skriver, det värmer så mycket att någon annan tänker på en. Jul och nyår passerade utan alkohol. Ska jag vara ärlig har jag varit rätt deppig, mycket beroende på att jag har tänkt mycket på min nära som skulle börja dricka igen. Men jag har hållit mig fri från alkoholen och så tänker jag fortsätta.

Har inte riktigt orkat skriva här eftersom livet har känts lite tungt men jag tänkte att jag ska försöka börja nu igen.

Har försökt sammanfatta mitt 2025 och inser att även om det hände några riktigt tunga grejer så är det framförallt positiva saker som har hänt. Men jag saknar min nära väldigt mycket även om jag vet att det dåliga övervägde det positiva.

@Molnet God fortsättning på dig också, och tack för alla klokheter du delar. Snart börjar färden mot längre dagar accelerera på riktigt, soltimmar behövs! Livet fortsätter sina toppar och dalar, men som alkoholfri är grundnivån för mig väldigt mycket högre, jag kämpar på en dag i taget.

Vad skönt att du tog dig ur det @Dragonfly

Kan verkligen varmt rekommendera att gå på ett AA möte om du inte vill gå till vården. Det kommer säkert kännas läskigt i början men väl där kommer det vara så skönt att inse att du inte är själv.

@Tezzan Härligt att du håller i, snyggt jobbat! De positiva effekterna kommer, och för mig är en av dem att vakna varje morgon och vara tacksam och stolt över ännu en nykter dag. Jag förmår tänka klarare, även på saker som är mer utmanande. Allt är givetvis inte guld och gröna skogar bara för att man puttat undan alkoholmonstret ett tag, men grundstämningen så mycket bättre.

Jag önskar också dig en trevlig trettondagshelg och en bra start på oxveckorna! Kanske kan vi sätta lite guldkant på tillvaron med att laga en riktigt god middag hemma någon vardag, testa ett par nya alkoholfria ölsorter eller prova den där meditationsappen vi hört om.

@mtb-cyklist Känner igen mig väldigt mycket! Jag tror att jag tillhör de som har extra starka belöningscentrum i hjärnan och därför går upp och ned som en sinuskurva i mitt mående. Med alkohol som självmedicinering kunde jag förstärka topparna och kanske minska dalarna något i början, men till slut stod jag där med allt lägre toppar och djupare bottnar. Nu när jag på obestämd tid är alkoholfri fortsätter belöningssystemet att pocka på uppmärksamhet. Här är glädjen i samvaron med vänner, bekräftelse både på jobb och privat på att man gör bra saker och duger som man är, och inte minst närhet, lust och intimitet viktiga ingredienser för att få de kickar jag är behöver, utan att alkoholen behöver visa upp sitt fula tryne.

Lust och sex är laddade områden som kan skänka enorm glädje, tillfredsställelse och känsla av samhörighet. Det kan också skapa klyftor, besvikelser och tystnad i en relation. Det här är ett område jag behöver jobba mycket med tillsammans med min livskamrat. Vår kommunikation har på detta området varit undermålig länge, men nu ska jag ta de första stegen så får vi se var det landar.

@Dragonfly Vad fint att du hittade en upplevelse genom att bara närvara och finnas! Att-göra listor är bra, men den sanna glädjen tror jag man enklast finner på det sätt du så bra beskrivit här. Det skapar för mig också en tacksamhet, över att jag orkat ta steget till förändring och att jag får och kan uppleva de små sakerna i livet som tillsammans betyder en hel del.

@Yojo Häng i bara, det blir bättre för var dag och du kommer märka skillnader inom kort både fysiskt och psykiskt! Du gör det jättebra, det är en investering i dig själv som kommer att betala sig tusenfalt, så kämpa på. Det är träningslägrets första dagar, och då är det naturligt att det kommer tankar om tvekan och vemod, innan effekterna av ansträngningen börjar visa sig. Skriv av dig här, vi är många som vill stötta.

Och man mår ju inte väl att man väljer destruktivitet för bekräftelse.