Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar och fantastiskt med dina 3,5 år utan A!
Ja jisses en sådant självbedrägeri som ingår i beroendesjukdomen?

Tack! Som sagt jag fortsätter med mina ?här och hoppas innerligt att de blir många.

Fin eftermiddag! ☘

har iofs bara mig själv att skylla.

och försöker. Min plan är följande: noll "konstgjort" socker, dvs. godis, kakor, glass osv.
Pasta, ris: bara fullkorn. Bröd: mest rallarhalvor, ibland surdegsbröd.
Potatis: ok, fast kokta, väldigt sällan pommes.
Grönsaker, fett, kött, ägg, ost, bönor. ärtor osv: utan begränsningar.
Yoghurt, smoothies, flingor: ytterst sällan
Och det svåraste. Frukt, jag älskar frukt. 1 per dag klarar jag inte av. Det blir fler.

Detta är min plan. Igår vid middagen stod det goda vinflaskan framför mig, gästerna drack, jag kunde lukta och det gjorde absolut inget. Men jag snodde tre skedar glas från min mans skål när han var borta... Jag får inte. Annars måste jag ta sprutor, förstör min kvarvarande njure och dör inom 10 år. Jag vill inte dö. Idag funkade det bra. Jag kan säga att jag håller på att avsluta dag 1 idag...

Winna, äta på nätterna är inte bra. Jag är hungrig på nätterna för att jag försöker hålla sockret nere. Kanske dricka mycket på kvällen skulle fungera? Jag dricker typ två te eller något sånt. Det är lite vanesak också, jag kämpade mer de första nätterna för att bli av med detta ovana.

Men mitt tidigare missbruk finns redan i min journal. Är så otroligt rädd för mitt läkarbesök på fredag. Att allt går åt helvete då. Att min arbetsgivare vill att jag besöker företagshälsovården inom min nuvarande sjukskrivning. Känns som jag är körd.

Har googlat recept och ska laga lite veg mat till middag, varit med delar av fam på promenad i skog och mark. 1 mil blev det och det känns såå bra efteråt. Det är det man ska tänka på, hur bra det känns efteråt. Funkar ju nästan med allt, tänk hur bra det känns när jag varit nykter en hel vecka..kanske jobbigt under tiden men Wow vad bra det känns efteråt, när det är gjort.

Lite kaffe och en proteinbar nu och läsa lite i boken ” hjärnstark”. Intressant och man blir peppad att röra på fläsket???

Önskar alla en nykter & skön söndagskväll?

Jag börjar också idag!

kommentar från en av administratörerna här på forumet.

Kontakta dem !

”Jag läste att du skrev tidigare att du inte litar på svenska myndigheter och inte vill bli dokumenterad som alkoholist. Det började klia i mina fingrar och jag känner att jag gärna skulle vilja tipsa om lite andra alternativ, hoppas du tycker att det är ok. Om du inte är intresserad så kan du sluta läsa nu! ;-)

Man kan få hjälp utan att vända sig till en myndighet, exempelvis:
* Privatpraktiserande terapeut med kunskap om alkoholproblematik
* Delta i AA-gemenskapen och hitta en sponsor som stödjer
* Delta i programmet via webben som du kan hitta har på Alkoholhjälpen, då du har en rådgivare som stöttar
Osv... Det finns mer hjälp men jag stannar där.

Om du har läst så här långt så önskar jag dig en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet”

Idag ska bli min första dagi det nya nyktra livet ? har druckit mer el mindre varje dag nu i 5 v, före det drack jag så fort jag var ledig. Just nu är jag stark i mitt beslut men jag vet att det kommer sämre dagar. Glad att jag har hittat hit och denna tråd.
Nu börjar min kamp mot rättigheter.

Jag har inte läst hela din tråd, men att du redan i #26 sätter fingret på precis den här villfarelsen är fantastiskt. Snacka om att vi bedrar oss, eller hur? Medan jag drack hade jag nånstans den här drömmen om att få uppleva första fyllan igen. Den var så magisk, som en natt på slottet - och varade just bara en enda gång också.
Sista sommaren jag drack så gav alkoholen mig ytterst sällan ro. Det var hela tiden det här jagandet efter mer, efter avkopplingen som aldrig satte in, och att häva den jädra bakisångesten tog en sån himla tid. Den kunde förstås bara botas på ett enda sätt också, med mer alkohol.

Bara fortsätt på din väg och en fortsatt fin söndag till dig också.

Just nu drar tankarna mot en redig kalasfylla, kedjerökande och titta på stjärnorna i natten.
Moffa en jäkla massa mat med dipp och sova länge länge.

Jag är trött, jag är sjuk och jag orkar inte. Att behöva gå till polisen för ytterligare ett förhör gör mig ledsen. Det triggar ångest som tusan. Kanske vill jag fly, kanske är det därför jag börjar tänka mer på alkohol. Gammalt invant beteende vid olustkänsla?

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte gå till polisen igen. Jag vill inte vara med om detta längre. Hur ska jag klara detta själv utan exet? Jag vet inte om jag orkar (jag kommer orka, för jag måste).
Jag är rädd. Jag är ledsen. Jag vill inte sitta i det där lilla rummet med ful belysning utan fönster och i detalj berätta hur han våldtog mig igen. Jag vill inte svara på om jag kunde agerat annorlunda. Vad spelar det för roll egentligen?Jag sa nej och han fortsatte. Hade jag agerat annorlunda och skrikit, hämtat en kniv, slagits? Visst hade det blivit annorlunda, men nu gjorde jag inte det. Jag kapitulerade. Försvann från mig själv. Gav upp. Vad är det för fråga egentligen kära polisman?
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte.. jag vill inte mer.

Jag är orolig för att trilla tillbaka i meningslösheten. Jag är rädd för att falla tillbaka i mörkret igen. Jag är rädd för att inte orka. Jag känner mig ensam i detta, för jag vågar inte be om någons hjälp. Vill inte bli besviken. Just i denna aspekten av livet lutade jag mig väldigt mycket på exet och ingen annan. För ärligt så litar jag knappt på någon. men jag litade på honom, och han gick. Fan.
Min mamma frågade mig varför han våldtog mig. Vad är det för jävla fråga?... Hur ska jag kunna svara på det? För han är en våldtäksman? Vafan vet jag?

Jag är rädd för vad som komma skall, och till trotts vänner och relationer känner jag mig ensam (iallafall just nu när jag ventilerar i ångesten).

Så om jag var min bästa vän vad hade jag sagt då?
Det är okej att vara ledsen. Det är jobbigt det du går igenom. Det kommer nog suga ett tag igen, men du kommer klara det. Drick vatten och gå ut på en promenad. Be någon följa med dig till polisen, du är inte ensam, våga vara sårbar inför andra. De finns många som älskar dig.
Jag älskar dig.
Ut och gå nu ❤️
Du får vara rädd, det är okej. Du kommer klara detta också.

Fridens ?

Det gick bra igår. För dig med.

Nu är det verkligen sugit, jag tittar därför på den här briljanta animationen och lagar mat. Kämpa på med ljudböckerna.

https://io9.gizmodo.com/this-deceptively-cute-animation-illustrates-the…

Jag undrar när det ska sluta trigga igång saker i mig.

När maken klirrar i köket (när olivoljeflaskan slår mot vinägerflaska t.ex.) så spetsar jag öronen och likt Pavlovs hundar börjar jag reagera med förväntan. Jag blir spänd och "stannar upp" i det jag gör i angränsande rum. Tidigare brukade det kunna innebära att han förberedde ett glas vin åt mig.

Eller nu när jag själv klirrar med glasflaskorna i kylskåpet - dressingflaskan mot saftflaskan. Klirr! Då blir jag spänd och på min vakt. Var det någon som hörde? Och sedan den där efterföljande "skamkänslan" jag hade.

Klirrandet fortsätter att trigga igång detta i mig, även så här fem veckor senare. Undrar när jag ska ha blivit "utsläckt" på denna betingning? När kommer klirrandet av flaskor vara något jag inte reagerar fysiskt och psykiskt på längre?

Jag har varit nykter 1 vecka nu. Tufft. Jag brukar ligga i sängen och spela spel på mobilen. Då blir jag trött efter ett tag och somnar. Har även hittat gratisböcker på internet. Läser nu en deckare och ligger jag när jag läser blir jag trött efter ett tag. Lycka till med sömnen alla. Kram/Georgia

...tänker att han bara var så stolt över sin öl. Pratade om den halva kvällen och sedan hade hans bror messat honom att den var helt ok, bara behövde lite tillväxt jadajadajada....Tänkte inte att det var någon baktanke bakom faktiskt.

Hej IronWill!
Jag har hittat en app som är jättebra. "Easy Quit Drinking". Den måste du testa. / Georgia

Alkoholeufori. Alltså. Jag förstår inte detta romantiserande av A när suget kommer, det är bara slitsamt och tar av min energi samt drar ned mitt humör.
Belöningssystemet delar ju endast med sig max futtiga 20 minuter av lyckokänslor när man tagit det första glaset. Det är ju inte mer än så! En kort sekund av välmående. Sen tar det abrupt slut. Amygdala stänger igen dörren och kastar bort nyckeln. Ensam är jag kvar bara Full Trött och Seg eller Alkosocial med Blackouter och Konsekvenser Dålig Sömn och den mest plågsamma Ångesten dagen efter som man kan tänka sig..
Så jävla sjukt att då överhuvudtaget ha sug.
Okej då! Drick då de första 20 minutrarna så länge belöningssystemet sänder ut välmående. Gör det!
-Javisst om jag hade klarat det. Kan ha en halv flaska vin hur länge som helst hemma utan något som helst intresse av att tömma den. För det är för lite, alldeles på tok för lite>: behöver ju så mycket mer när jag dricker.
Ja men då så då har jag ju alltså kommit fram till i mitt resonerande: alkoholsuget som kommer och går är ju endast en illusion å har ingen som helst verklighetsförankring. Varför då slösa tankemöda på sug överhuvudtaget?
Jag kan inte dricka, dricker alldeles för mycket när jag dricker och kommer aldrig att endast kunna ta ett par glas de första 20 minutrarna.

Fy sjutton för Listig Falsk och Stark!

Ha en fortsatt fin söndag alla ni därute!<3 <3 <3

Men tänker jag på sockret och slisket och snackset så kör det ihop sig i huvudet. Igårkväll var det dags igen för den stora påsen ostbågar och godis. När jag gick och la mig tog jag med mig påsen och varje gång jag vaknade under natten läste jag några sidor ur en deckare och malde ostbågar. Hade jag varit ett spädbarn hade jag blivit ammad i stället - jag undrar om det är den känslan jag är ute efter. Tryggheten. Omhändertagandet. Att vila obekymrad och älskad i en varm och välvillig famn.
När jag fick syn på påsen i morse uppfylldes jag av liknande känslor av smuts och skam som när min blick föll på tomma burkar och flaskor som aktiv missbrukare.
Jag tar inte hand om mig själv när jag håller på så här.

rabbitgirl; vi vet ju att den vägen fungerar. Nolltoleransvägen. Jag mår bra utan socker men det är svårt att släppa besattheten efter att den fysiska abstinensen klingat av. Bara det är ju en väckarklocka. Att ge sig själv mat som man står ut med att äta i långa loppet är också en grej. Jag vill äta mycket mer grönsaker är vad lchf-dieten förespråkar. Pasta och ris klarar jag mig alldeles utmärkt utan, men jag saknar potatisen. Kanske får man skräddarsy lite? Lyssna in vad kroppen har att säga, vad som funkar i vardagen. Som det är nu är det vilda västern med mathållningen, sen sätter jag mig själv på Alcatraz och är stenhård - ja, och så håller det på så där ohållbart.

Du har väl ingen tråd längre ? Det finns en signatur kp under ’förändra sitt drickande’ som behöver din visdom..

Kram ?

som har erfarenhet av alkoholproblem och arbetsgivare?

Alla mina tankebanor just nu slutar med komplett elände. Arbetslös, bostadslös, utslagen, död. Det är extremt påfrestande.

Min arbetsgivare som har tusentals anställda har samarbete med ett externt företag avseende alkoholfrågor och jag har själv när jag var chef varit på information med dem. Hur det fungerar i praktiken vet jag dock inte.

Om du kan bromsa och sakta in utan att informera jobbet så kan du försöka. Att vara så öppen är inte för alla. Din psy kan inte informera ftghälsovården utan ditt medgivande. Ifallatt allt går överstyr och du behöver läggas in är situationen givetvis annorlunda.

Styrkekramar ?

Så, nu har vi plockat fallfrukt längs vägen och lillan skall göra äppelkaka ?

Jag får titta på när hon äter ?

Välkommen hit.

Jag tänker som så att om det är kompetenta människor där på företagshälsovården så förstår dom vad det handlar om att komma tillrätta med alkoholproblem och kan stå bredvid dig och stötta dig. Som du och MM varit inne på så kan det finnas en vinst i att komma ut helt och hållet. Det blir som en personlig befrielse och man vet att man står för det som är sant och faktiskt i sitt liv. Det kan förstås också vara ett vågspel som är avhängigt om man möter dom rätta människorna.

Det här med att tänka... Och tänka och tänka. Jag tänker också alldeles förfärligt mycket. Och hamnar i spiraler, rena dödsspiraler som tar ner mig fullständigt. Jag har fått en viss distans till min hjärna och vad den uträttar genom att se att det finns nåt beständigt bortom tanken. Att sinnet och hjärnan är instrument, verktyg, som är jättebra att ta till när dom behövs. Men att dom också står för ett allestädes närvarande tjatter och bakgrundsbrus. Man ska fasen inte tro på allt man tänker. Googla sånt som "don't believe your thoughts" och hitta lite inspiration om du lockas av tanken på att inte lockas och tro på tanken. Så att säga.

Jag vill förstås heja på dig också i din kamp. Det gäller att finna sig ett liv, skapa sig ett liv, som går att leva. Önskar dig en bra söndag.

Tack för ni skriver hos mig , läser här inne men är inte så bra på att skriva .
Blir så peppad av er alla !
Idag är det en månad sen jag drack senast , känns jättebra .
Är så skönt med min man , han dricker inte heller , bara om vi är på kalas o då mkt sparsamt . Tacksam för det .
Han mår bättre när jag oxå är nykter .
Jag kan inte förstå varför jag ibland ändå dricker o smyger ?
Min man håller med sommarflickan2018 make : det känns nedvärderande att jag tror han är så korkad att han inte märker när jag smyger, för han märker minsta lilla jag druckit .
På lördag är det kräftskiva , jag ska vara chaufför så jag behöver inte ens fundera , det är bra
Ha en härlig söndag alla !
Kramisar ?

Tänker jag att jag HAR ju problem med alkohol och att det är bra att det upptäcks och att jag får rätt hjälp. Men är livrädd för konsekvenserna om det upptäcks. Tänker också att detta klarar jag själv.