Senaste kommentarerna i forumet

det är med allt elände som alkohol skapar! Hemskt för dig, du har ju på sätt och vis förlorat bägge dina föräldrar! Hur mår du själv mitt i allt detta? Har din mamma druckit länge? Kram

Jag trivs med att vakna på morgonen utan att försöka gissa hur dom sista timmarna dagen innan slutade,

Jag trivs med att kunna besöka min familj en lördagskväll, att se glädjen i deras ögon över att ikväll är inte kvällen då jag super jag inte ihjäl mig.

Att kunna jobba pigg och kunna prestera.

Bra att du är på banan igen Anders :-) Följer dig lite..
Är också säker på att det faktiskt finns en missbrukargen. Vissa tror att det har med
alkoholkulturen i hemmet under uppväxten att göra och att man sedan utvecklar
ett riskbruk för att beteendet varit normen i hemmiljön. Kanske är det både och men
missbrukargenen har jag själv troligen. Kan missbruka choklad m.m. om det finns hemma.
Riktig frossare i allt... Tabletter, inga problem där heller, jag tar det som finns om det ger rus.
Elton John berättade en gång i tiden att han kan knarka på allt möjligt som ger rus
och det är genen han bär på som är orsaken till missbrukarbeteendet enligt honom själv.
Sömnmedel och lugnande mediciner gör helt klart A- problemet mer komplext beroende på
medicinens egenskaper. Lugnande, sedativa + sömnpiller i en övergång till
A-fritt liv för att slippa abstinens är bra men att blanda skiten med A eller
vara/bli beroende av preparaten är en dålig väg att gå. Ett sidospår som i värsta
fall kan leda tillbaka till A-missbruk igen, om det är benzo man tar.
Benzo är oerhört beroendeframkallande i sig och svår att sluta med.
I kombo med A är det livsfarligt. Men det vet du väl redan Anders..
Menar bara väl...Har själv haft benzoproblem och det är bara skit.
Blev en ond cirkel av allt. Försök att trappa ner även den biten när du orkar
är mitt råd.

Bra jobbat Anders och styrka till dig

//John

Idag har mitt humör varit jämnt och jag tillfreds.
Så skönt att känna hopp och slippa alkoholdjävulen på axeln.?
Vill alltid ha min nykterängel där ??

Kramar
???

Hejsan! Har du haft en bra måndag?

Längtar efter att få sträcka ut kroppen och få en genomknådning! ❤️

God mat och höstluft blev det ikväll i alla fall, hinner checka av te också innan sängen!

Känns då och då som att man inte ”slutar dricka” utan att man börjar och fortsätter sluta. Inte som att man går in och säger upp sig, går därifrån och går till ett nytt jobb. Mer som man går in och säger upp sig varje dag på samma jobb ;)
Vet inte vad jag ville ha sagt eg. det lät inte så pepp direkt men det skulle iaf vara neutralt. Och nu ska jag föröka sluta med mer uppåt.
Var var jag nu. Jo, det blir ju så klart lättare och roligare hela tiden (faktiskt), men man har kvar känslan av att man går längs randen på kratern där man skulle kunna hoppa i eller snubbla i. Så jag känner lite att vi borde få medalj varje dag resten av livet. Hmmm inte mkt bättre...
Okej så här då, fy fan vad vi är bra som inte dricker! Här får ni dagens medalj av mig. Den sitter tatuerad på er så denna nyktra dag aldrig kan tas ifrån er!
För mycket?

….att jag är övertygad om att jag har någon typ av missbrukargen/personlighet. Jobbade som ung i en godiskiosk och åt godis till jag spydde. (Fick äta så mycket jag ville). Snusar inte lagom - utan 2 dosor om dagen. Som ung ofta fullast på fester och ute - hade inte något stopp. Så det är rätt självklart att jag inte heller kan käka insomningstabletter "lagom" - det är inte min personlighet:-) Ett syskon som också snusar lika mycket och börjar sin dag med 2 Treo (och har gjort så i typ 20 år) Också glad i att dricka mycket - men tror dock inte på en problemnivå, även om hen tidigare har haft svårt att stoppa vid en "sund" mängd. Alkoholism finns i överflöd på ena förälderns släktgren. Kusiner som är alkisar, så...…..

Jag får leva med mitt eget sällskap ett bra tag framöver. Och det är ganska trevligt :-) Jag har nog gått igenom den värsta perioden i mitt liv. Eller det kan iofs bli värre.
Min fd sambo fick inget erbjudande om lägenhet eftersom han dricker. Han bor istället på ett ställe för hemlösa, som för 5 år sen. Nytt nu är att socialen gör en utredning som sen kan leda till behandlingshem. Ingen aning hur lång tid detta kan ta? Svårt att förstå att han inte till varje pris skaffar lägenhet, men han har blivit totalt apatisk.
Jag mår bra förutom när jag riskerar att träffa på honom eller när han sysslar med telefonterror. Svarar nästan aldrig, det blir bara fel.
Sitter framför brasan nu efter en hektisk dag i stan.
Ha en trevlig kväll /Där igen eller kanske jag ska kalla mig Miss K igen

Härligt att du kör på, och nu har du som sagt gått igenom mycket tufft utan stötdämpare. Så då vet du att du har styrkan.

Härinne pratar vi ju alkohol. Självklart. Men jag tror inte att jag är ensam om att även missbruka något annat, t.ex som i mitt fall, insomningstabletter. Det är ju för att vi är alkoholister! Vi vill sinnesförändra. Jag har under flera år ätit dessa, i högre doser än vad läkaren föreslår - åtminstone dubbel dos. När jag tar ett fyllerace så har det hänt att jag har kombinerat detta med väldigt högt intag av dessa tabletter. Konsekvensen blir ju bl.a. att när man sen skall ner på "normal" dos så blir man abstinent. Jag är där just nu. Alkoabstinensen är över - men tabletterna spökar. Jag har under dessa dagar tagit en halv tablett dagtid bara för att stå ut. Skall ta itu med detta - men pallar inte just nu. Borde lägga korten på bordet även där och ge mig in i en avgiftning.

Nåväl, åter till alkoholen! Utan alkohol så ökar ju mina chanser markant att även kunna ta itu med tabletterna. Det måste börja där. Jag har nu varit nykter i nästan 2 veckor - och det känns så fantastiskt skönt. Kantstött? Ja ganska mycket, men det är över. Jag är åter på banan och tar den hjälp jag såväl behöver. Det är jag glad för.

Bara så/Anders

Men jag tänker lite som att nykterheten kan de inte ta ifrån mig. De kan ta mitt jobb eller ge mig skit, jag kan bli sjuk eller att min fru lämnar mig eller vad som helst. Men ingen utom jag kan ta ifrån mig min hårt ihopkämpade bedrift att vara nykter. Så länge jag är nykter så kommer jag att klara mig ur betydligt mer än om jag börjar dricka. Jag är en sån som inte dricker (längre) och det är jag stolt över oavsett om livet pissar på mig. Stoltheten växer med varje nykter dag.
Edit: Det stärker mig vid tillfällen där risken att ta till flaskan är överhängande. Och jag måste nog känna de där känslorna utan att döva dem.

Det blir bra med en kopp kaffe. Är du Gevalia-fan eller vad har du för sort i koppen?
Det är lätt med nykterhet när man själv vill och är motiverad. Ibland flyger motivationen iväg på semester och så står man där rätt oförberedd.
Då är det kanon med mål, som den här månadsmedaljen du så gärna vill ha.
Tankarna på att dra i sig alkohol är inte farliga. Det är temporära tankar som du kan vänta ut tills huvudet fylls med annat.
Kram på dig och lycka till på mötet imorrn.

Jag hittade en text från FAA (Food Addicts Anonymous) som jag vill dela med mig av. Så här lyder den:

"Min kropp är speciell.
Jag kommer inte att frammana inre konflikter genom att vara kritisk mot min kropp.
Om det inom mig pågår en kamp mellan kvinnlighet och styrka eller
manlighet och styrka, kommer jag inte att använda min kropp
som ett psykologiskt slagfält.

I stunder då jag känner mig otillräcklig, arg eller deprimerad,
kan jag bli för hård mot mig själv.
Vid dessa tillfällen kan jag komma att betrakta mitt utseende med avsmak.
När det händer får jag svårt att acceptera min vikt, min längd
och min fysiska existens.
Kanske driver självförakt och inre konflikter mig till att börja med
riskfyllda dieter, stegrad överätning eller kraftigt överdriven träning.

När jag får denna insikt, blir jag medveten om att min kropp
inte är orsak till den inre konflikt jag eventuellt upplever
och jag kommer att upphöra att misshandla eller försumma min kropp,
som ett uttryck för att lösa inre tumult.
Istället kommer jag att lära mig att uppriktigt uttala och uttrycka
mina känslor för att därigenom undvika att bestraffa mig själv."

Jag växte upp som en tapetblomma ungefär. Jag fanns till men var inte efterfrågad eller bekräftades. Jag tror vi är många som varit osynliga under barndomen och som först i vuxen ålder kommer till insikt om att vi har rätt att finnas till så som vi är. Vi har rätt att leva, att behöva likaväl som att ge, och om ingen frågade oss vad vi ville, tyckte och kände när vi var yngre så kan vi göra det för oss själva nu. Därför tänker jag börja fråga mig själv flera gånger om dagen: "Winna, vad behöver du just nu?"

Jag ser fram emot att få svar.

Vad hände nu? Plötsligt kom en önskan om att dricka vin flygande! Varför? Jag har ingen aning. Jag som var så positiv så sent som tidigare idag. Hur kan jag glömma allt och bara vilja dricka? Jag vill inte bli full men gärna lite lagom berusad. Ingenting har triggat mig. Jag längtar bara efter vinet. Gud, så tröttsamt. Men jag har inte druckit och nu är det lite väl sent att börja. Jag börjar bli lite trött på att vara såhär "duktig". Jag får nog göra en kopp kaffe. Mig har det hjälpt med enstaka alkoholfri öl och det har inte triggat något sug alls men just nu har jag ingen hemma. Jag ska nog handla det imorgon. Suget är väl en trea på en femgradig skala så det är inte så att det inte går att låta bli. Det känns mer som att jag inte har lust att låta bli. Det kanske är samma sak?
Imorgon är det möte. Jag vill så gärna klara en månad i sträck och få månadsmedaljen. Dessutom är det bra för mina stackars inre organ. Jag oroar mig lite för leverskador. Jag undrar om min svullnad under bysten kan vara bukvätska som man kan få när levern är i dåligt skick. Jag borde kanske söka läkare. Eller så vill jag inte veta. Jag vet inte. Jag vet bara hur mycket oro och lidande jag gått igenom senaste fem åren när jag fick reda på min hjärnsjukdom som är obotlig. Ibland önskar jag att jag aldrig gått till läkare från början för då skulle jag fortfarande inte vetat om den. Det är ju meningslöst att veta när det inte finns någon bot. Ok, jag får göra kaffe nu och försöka tänka på vad som helst utom just detta.

Feber idag. Men inte ont i bihålorna. Var på jobbet och fixade med en massa, varav en sak var en timmes möte. Helt slut efter det. Men kavajen satt snyggt på kroppen, Its something ?‍♀️

Sen hem, kontakta exet för att få tag på ljudfilen. Böla lite för feber och jobbigt samtal med avokat och polisen idag och jobbigt att lyssna på filen. Bölade lite för jag hörde hans röst igen och när
Han kallar mig för hjärtat och älskling (aj ?). Lite som att riva upp ett igensytt sår typ. Plötsligt minns jag allt igen, jävla skit, jävla våldtäkt. This too shall pass.✊️

Elvis dök upp lite spontant utanför min dörr och kramade på mig. Han sa att jag var svinvarm och gick in i en caregiver roll, så helt klart feber idag. Sen gick han och handlade på Apoteket och handlade hem mat till mig. Proppade i mig alvedon och ingefära.

Nu har jag tittat på film och halvt sovit halvt varit vaken. Elvis gick hem när alvedonen börjat verka.
Förhöret är på torsdag. Berättat för en polare att jag var rädd, han sa att han följde med utan att jag hade något val och att han älskade mig. Men jag frågade exmannen tidigare idag om han kunde följa med, han är fortfarande den tryggaste personen jag känner. Han tog ledigt från jobbet och följer med.

Lät tårarna falla inför Elvis, vågade visa mig sårbar. Skyllde på feber (gråter alltid när jag har feber). Hade känts jätte konstigt att berätta om känslorna för exet för honom och vågar inte prata om våldtäkten med honom. Vill inte att det blir som med exet. Litar inte tillräckligt på honom ännu, har vissa murar uppe igen. Men han vet en hel del. För han är kompis med exets bästa kompis, som jag också är kompis med. Hon som hade fest där exet spelade. Jag vet, liten värld. Jäkla Incestfest.

Skitsamma. Idag blir det inte många knop gjorda. Åt upp en burk Nutella. Dricker te. Tycker synd om mig själv och mår ganska dåligt faktiskt. Kan inte sjukskriva mig, hade känts så fel på 2h/dag. Och de hade gjort fel på mitt företag, så jag kommer få
Ut mer i lön. Hurra. Jag överlever.
(Men jag fick gjort mycket bra idag på jobbet. Kanske berättar om det en annan gång).

Nu ska jag fortsätta slumra och sova/titta på Netflix. Glad över att jag har så himla fina människor runt mig. Undrar om Elvis är någon jäkla skyddsängel typ. Han dyker upp i de där ögonblicken ni vet, när man behöver någon.

Ogillar starkt mitt immunförsvar.
Hoppas innerligt att ni har det bättre. Ta hand om er ❤️

Fridens ?

Lyckligtvis är tjejerna ointresserade av vågar, speciellt äldsta. Lillan har frågat mej hur det kommer sej att hon är så mycket tyngre än sina klasskamrater och mitt svar är då ’för att du är 15 cm längre’. Hon vet detta intellektuellt och jag pekar på att hon har stl 34 till 170 cm och är färdigvuxen.

Har inget emot att väga mej - jag mår alltid bäst av att veta, ha alla korten på bordet. Bättre det än att noja ?

Är jättelycklig att tjejerna inte vikthetsar..

Nu ligger jag i soffan och dina ord värmde långt in i själen.
Tack:)

... vad jag känner igen mig! Gå in och läs min tråd "Är jag en moraltant?", det skulle kunna ha varit jag som skrivit din text! Skulle nästan kunna tro att det är samma man vi skriver om!
För mig blev det en helt ohållbar situation då jag har en 10-årig dotter och jag ville inte att detta skulle vara en normal tillvaro för henne, en uppväxt med en bonuspappa som alltid, alltid, alltid gick omkring med ett glas vin eller öl i handen. För mig blev det även en varningsklocka med reaktionen när man tog upp frågan. Jag tänker att om man inte har problem med alkohol så kan man diskutera det i lugn och ro utan att det blir drama och ilska. Jag hade gärna sett att oron togs emot utan att den kastades tillbaka i ansiktet på en. I mitt fall fick jag rådet att gå på antidepressiva för det var mig det var fel på...

Jag känner så igen mig i oron, vilsenheten, känslan att man överdriver och att man börjar ifrågasätta sig själv. Man hamnar i en bergochdalbana med bra dagar då man dras med i allt som fungerar men så kommer en dal då man känner att det här inte är normalt. Inte sunt, Inte OK. Inte önskvärt. Inget man vill fastna i själv. Besvikelsen då jag insåg att han värderade alkoholen högre än mig. Det faktum att han inte ville/kunde/hade någon önskan att dra ner på sitt drickande vare sig för min eller framför allt sin egen skull knäckte vår kärlek. Som att stå bredvid någon som spelar rysk roulette med sin hälsa och undra när kulan ska komma.

Jag pratade aldrig med min 10-åring om den verkliga anledningen till varför det tog slut. Jag svarade lite svävande att ibland tar kärleken slut osv. Men så häromdagen vid middagen så frågar hon plötsligt "mamma, varför drack X så mycket?"... Hon hade också registrerat att han alltid hade ett glas vin i närheten.

Jag kan inte råda dig till vare sig det ena eller andra. Det hela handlar om vad DU kan tänka dig att stå ut med, helt krasst. Det jag lärde mig var dock att tro inte för en sekund att du kan "rädda" den här mannen. Tro inte att du kan älska bort hans alkoholproblem. Om inte han ser något problem med hur han dricker så kommer han aldrig att ändra på det. Du kan bara styra hur du förhåller dig till det.

Jag bollar gärna mer tankar om du vill. Som sagt var, jag känner så väl igen detta men det tog mig ett år att inse vidden av problemet. Kärlek gör en blind.

med en god kopp te. Känn att det här gör du för din egen skull, för att få ett gott liv, ett nu och en framtid. Visst kommer du vilja gå in i dimman, men känslan när du motstår och sedan vaknar upp morgonen efter; det är den vackraste stunden på jorden, färgsatt av tacksamhet och daggfräsch själ.
Du säger "stå ut" till mig. Jag säger samma sak till dig. Det går.

Du har hållt på att snora länge nu...
Fryser du så kanske du har feber och då kan det vara dags att gå till doktorn.
Kanske du behöver antibiotika?

Krya på dig kram ?

Är det något speciellt? Fy, låter inte kul alls ju.
Men så himla starkt av dig att klara dig utan vinet även en sån här skitdag! Då klarar du vad som helst, eller hur?

Bara njuta och fröjdas i det nyktra flödet, gott att höra!

Kramar
???

Haha! Ja, men det är faktiskt jätteskönt att ha honom att bolla med.
Fattar verkligen att det inte är kul att gå upp i vikt när du har slutat med alkohol! Det borde ju vara tvärtom, liksom? Har du förändrat något mer i ditt beteende, tröstat dig med något eller så?
Jag har gått ner två kilo, men har också lagt om rätt mycket de senaste veckorna. Från att hälla i mig alkohol och (söta) drinkar och äta obegränsat med vad jag vill och mest sitta still, till att köra lite periodisk fasta, tänka mer på vad jag äter (även om en svingod kaka slank ner i dag på jobbet) och springa några gånger i veckan. Hade jag inte gått ner något av det skulle jag ha blivit sur på universum.
Kram på dig Jasmine. Du är så gullig som alltid kommenterar. Det betyder massor!

...men värmen härinne består.?

Kämpa på Jasmine???
Jag tänker på dig?

Kramar
???