Senaste kommentarerna i forumet

Här är det fritt fram att skriva ut sitt lidande. Det är ok att vara ledsen över sin situation. Ok att sakna.
Men du, vad är det du väntar på? Livet pågår nu.
Inte ska du väl supa bort livet när väl utredningen är klar. Vad ska du då med utredningen till? Är den inte i syfte att kartlägga svårigheter och sätta in rätt hjälp så det svåra blir mer överkomligt?
Kärlek, tillhörighet och känsla av sammanhang är livsviktigt för oss tänkande flockdjur. Men det börjar med kärleksfulla handlingar gentemot sig själv. Fortsätt vara nykter, träna och äta hälsosamt. Om det inte ger cred utifrån så vet du iallafall själv vad du åstadkommit?

Det blir bättre, även om det tar tid.
Jag har varit nykter 4 månader och jag har nu börjat känna glädje och lycka inför saker. Värt att kämpa för ?

När man glömmer av att tänka på alkohol, det är ett bra tecken!

Att hålla sig sysselsatt, se till att vara mätt, nöjd och glad är ett bra läge att befinna sig i.

Läste att du också målade lite ibland.
Jag är likadan, min kreativa sida pockar på ibland och tyvärr mest när jag är vinpåverkad..
Ska försöka sätta mig vid staffliet en dag och se vad som händer nu helt nykter.
Det måste ju inte alltid bli något..
Varför måste man alltid tänka att saker man skapar ska bli så perfekta?

Ha en skön dag?

Kramar
???

Hoppas ni får tid snabbt och vad bra att sonen är positiv också.

Härligt att det går bra med nykterheten du kan väl kalla dig en nyktergal??

Te är väl ett utmärkt alternativ att välja. Finns ju hur många smaker som helst.

Kramar
???

Vad bra att du meddelar din frånvaro!
Blir alltid så orolig när det plötsligt blir knäpptyst från någon som tidigare varit väldigt aktiv. ( Vad har hänt med Sommarflickan tex?)
Ha det nu så jättebra och bli lugn och fin på alla sätt och vis. Det är du verkligen värd.?

Kramar
???

Jag är borta till söndag och det är absolut inte för att jag dricker utan nästan tvärtom. Jag tar hand om mig själv på ett ställe där det inte finns alkohol, så ni behöver inte oroa er för mig?

Vinäger, klart du får skriva om dig själv- det är intressant att få andras perspektiv och berättelser! Jag har också funderat på om det är ett bekräftelsebehov som gör att man alltid ska ta hand om andra, men jag vet inte... Vi får bli lite bättre på att ta hand om oss själva (även om jag är mycket tacksam över att du tar hand om mig här på forumet?).

FinaLisa, du är verkligen en omtänksam person, det märks... Och visst blir man stark av att ta hand om sig själv, men det gör också att man kan blir väldigt trött när man inte ber om hjälp. Inte bara trött utan ibland helt utmattad (jag iaf).

Till alla som kämpar därute- önskar er ett bra slut på veckan och en vit helg! ??

Du är väl en prinsessa ändå ? Du behöver inte prefixen party- eller prestations- för att vara en riktig prinsessa !

För övrigt anser jag att ungar inte alltid behöver nyttig mat. Det finns näringsvärde i köttbullar med mos oxå. Som tur är dras de till bär och gillar kanske för ungar ovanliga saker som broccoli och spenat... orka, liksom. Men de är i gott skick och uppskattar min kokkonst desto mer då den drabbar dem.

Styrkekramar ?

Du fixar det här!
Kram?

Skönt att ni fått hjälp med sonen- det kommer att bli bra! Motion ger endorfiner så det kan rekommenderas...

Stor kram till dig idag?

.. kommer du inte att ångra?. Förutom dagen efter så är det ju ganska nice att kunna följa alla konversationer och inte vackla när man reser sig från stolen.. och kunna finnas för barnen. Ja, sen kan du ju sitta och vara nöjd med dig själv, lite överlägset så där och skriva ett skrytigt inlägg dagen efter. Go for it!!!

Alkoholfria viner är ju tyvärr inte lika goda, rosévinet jag drack var ingen njutning men bättre än läsk. Jag gillar också Richard Julin, men har för mig att du provade det under din förra nyktra period och inte var så positiv? Jag tycker dock som Biggie att det är jättegott! Min vita favorit är Natureo som går att köpa i en vanlig affär. Som sagt, inte njutningsbart men helt ok och alkoholfritt (många "a-fria" har 0,5% alkohol..). Röda viner är bara att glömma. Sen är ju GT utan gin en höjdare;)

Lycka till med festen nu- det fixar du! Jag åker bort till söndag så du kan tyvärr inte få någon akuthjälp av mig, men lovar att tänka på dig under våra meditationer.

Kramar!!!???

En seg morgon, en intensiv dag. Men jag tar det, minut för minut. Måste börja röra på mig också, motion, kondition. Längtar efter det (tror jag). Ha en fin onsdag! ♡

Du behöver ju inte alltid vara smart, rolig och fyndig;). I din tråd får du ju vara precis som du vill.. jag läser iaf:)

Sorgen över något man "förlorat" när man slutar dricka känner jag igen. Jag har ju tappat en bit av det som definierar mitt jag, jag var ju Partyprinsessan, den som alltid ville gå ut och dricka, dansa.. Jag hoppas verkligen den delen av mig kommer att fyllas av något annat för jag kan ju inte bara vara prestationsprinsessan på jobbet och den präktiga mamman som fixar alla aktiviteter, ser till att barnen alltid är mätta (på nyttig mat), välkammade, välklädda och alltid har gjort läxorna. '

Kram till dig idag??

Det är som du säger, vi är många som är på väg upp till "Level2" nu (Vart tog förresten Mary vägen och Mirabelle? Deras trådar är borta..). Jag kommer att åka bort idag, till ett ställe där det inte finns alkohol, och är tillbaka på söndag (Dag 14:)). Du behöver alltså inte oroa dig för mig?

Jag önskar dig en helt underbar helg!

Gäsp !

Ibland snurrar det rejält uppe i hjärnkontoret, speciellt när man går igenom stressiga stunder. Blir värre om man sovit dåligt som jag gjorde när det var som varmast i somras. Då kommer mitt gamla jag fram. Irriterad och lättantänd krymper jag innåt. Mitt ego tar över. Jag, mitt, mig vill bestämma. Jag vill hinna med saker för min skull, andra borde anpassa sig. Missnöjt konstaterar jag att saker är åt helvete. Det drack jag alltid på i mitt tidigare liv. Därför är det ett tillstånd som jag genast måste ta mig ur.
Har märkt att allt förändras om jag tar till några enkla knep. Som att göra något oväntat för någon annan. Utan gentjänst. Det kan tex vara att jag berömmer någon, talar om att jag uppskattar personen. Överraskar någon med en gåva, ett telefonsamtal, en lagad lunch, vad som helst som visar omtanke. Det tar alltid mig ur mig själv. När jag gör någon glad, eller hjälper en främling, en vän eller min tjej så slutar jag genast att vara självcentrerad och mitt ego lugnar ner sig.
Funkar faktiskt varje gång. Och personen som man överraskat eller hjälpt blir ju glad också. Win win :D
För loggen: 1218 nyktra dagar nu.

Tack Lerigen och Femina för hälsningar ?

Kämpa på alla, det är så in i bomben värt det ?

Ledsen, du har ju en jobbig grej, kom på det nu.
Hoppas det går fint.
Ber om ursäkt... Missade detta.

Stor Kram

John

Känner igen mig och mitt liv i ditt första inlägg. Ville mest bara ge en lyckönskning och kommentera att min fru som sällan drack och väldigt lite vid de tillfällena, också gått ner på nästan noll sedan jag kastade sista burken. Gissar att vår vilja och motivation kanske smittar. Jag försöker dock att hålla käften när hon dricker och inte allt för ofta försöka påpeka att det är cancerframkallande lösningsmedel hon har lärt sig är gott :)
(Hjälper mig att tänka så men ingen annan)

Hur har du det ?

Ville bara säga : Bra skrivet som uppmuntran till Vinäger som kämpar.
Men just det där när man mår som bäst. Glad för något eller bara jäkligt
uppåt. Då vill man fira och det är då jag har som lättast att ta till
en kall.Hjärnan som hejar på nåt otroligt. Svårt att stå emot den kraften just
då.

Bara en reflektion

// John

Jag fortsätter att skriva i din tråd för att vi har delat det här forumet rätt lönge nu och jag är också rätt misslyckad nu. Flyttat gränser, tar risker, vet att jag mår bättre utan. Minns att du skrivit att du inte heller får någon riktig kick av att dricka, så jag känner igen det hos mig. Vissa får energi, kan inte sluta etc, men vi började nån annanstans. Sen vet jag inte om det ändrar sig över tid. Eller, jo, det är väl precis så det går till. Det är en progressiv sjukdom. Får fortfarande ingen riktig kick, men tappar omdömet.
Den bittra sanningen är att jag är precis lika misslyckad som du. Jag var så säker o självklar när jag skrev sist och sen gick det några timmar och "bara en gång till..." som blev fel. Blir rädd för mig själv. Så ja, jag förstår.
Samtidigt så vet jag att jag faktiskt la av förrut. Och jag tänker göra det igen. Och kan jag så kan du. Har ung samma farliga tider som du. Tänker satsa på träning o a-fritt. Jag är trött på det o livrädd. Det går lättare efter hand, så mycket vet jag. Så att fokusera på nåt annat i morgon de kritiska timmarna. Det tänker jag försöka Går det inte måste jag söka hjälp. Annars får det snart konsekvenser för mig, min familj och mitt jobb. Och det vill jsg inte. Hoppas du kan få lite hopp och jag hoppas och tror att det är möjligt för oss båda.

Du är bra som tänker som du gör. Du är mer förberedd nu. Tankar kommer och går, så är det.
Du har klarat det tidigare. Så får du tänka.
Gillar när du säger att du är förberedd för det måste man vara. Tänker lite lika som du.
Det är en fajt för dig nu, men du om någon vet att det blir bättre efter lite längre tid.
Individuellt förstås men kanske en vecka till sen är det lättare igen.
Har för mig att du fick återfallet i Mars och hade hållit i fem månader, stämmer det?
Om det stämmer är det fan bra. Du kan göra det igen vännen

Kämpa på, håller på dig ;-)

Kram

John

Det går bra ett tag, sen slappnar man av eller ”vill spåra ur”. Om man ska klara måttligt så måste man hålla sig till sin gräns även när suget kommer. Och gränsen måste vara under nivån där man slutar bry sig. Jag klarar det inte långsiktigt, nån månad visst men sen... Men du är ju ung, blir värre ju längre tiden går, så bra att du tar tag i det nu i någon form. Min insikt i din ålder var inte stor :). Jag tror inte (och har läst att) alkoholism inte är genetiskt nedärvt, men jag tror fortfarande att flera av oss har biologiskt svårare att stoppa oss själva i tid. Sen är kanske en delförklaring att vi reagerar olika på alkohol. Vi kanske har ett rikare känsloliv som vill ut och får oss att leva ut mer när vi är påverkade. Jag har polare som kan dricka betydligt mer än jag kunde, men ändå verkade inget hända. De somnade kanske till slut men inga skandaler eller ångest.
Vi får olika kort helt enkelt. Häng inte upp dig på det, det är inget misslyckande eller något ”fel” på dig. Forumet är fullt av folk och dessutom är det ju bara en bråkdel av alla som har problem med a som är här. Kan inte egentligen råda då motivation kommer inifrån. Men bestäm dig och gå in för ditt beslut. Vad jag lärt mig är i alla fall att oavsett vilken väg man tar så går det inte att tro att ”nu är det lungt”.
Jag tyckte dock i slutändan att det var lättare att fatt ETT beslut. Jag är en sån som inte dricker, och sen leva så, skäms inte över det ett dugg. Säger en gång till folk att jag inte dricker och nån kanske tjatar men sen är den debatten över. Att dra ner är att fatta många beslut. Ska jag dricka idag? Hur mycket ska jag dricka? Hur säger jag nej till 4:e groggen (kanske resten av kvällen) även om de trugar och tjatar? Vad gör jag om det ska skålas och jag redan nått min kvot. Så planen måste vara klar och följas.
Du hittar en lösning, huvudsaken är att du slipper må dåligt i dagar eller månader för en kväll du kanske inte ens minns. Kämpa på!

och dagen har fyllts med övningskörning, matlagning, lite städning o promenader m hunden. Har även hjälpt maken med att sätta upp lite garderober o hyllor på ovanvåningen. Har inte haft tid att tänka på den här sidan, å inte heller alkohol. Inte sugen alls, om jag ska vara ärlig. Känns riktigt bra men jag sänker inte garden. Inte än!

Borde jag bli bekymrad för att jag blivit "beroende" igen? ;-)

...vad liknar man det vid...duva? (var det första som kom upp i mitt huvud, men vid närmare eftertanke vet jag inte duvor i sig uppträder särskilt nykter...hahaha).

Jag är nykter och glad. Ytterligare en fantastisk dag (rent dryckesmässigt i alla fall) och fortfarande inte en kirrevimptecken på sug efter alkohol.
Hallå nyktra liv, vad jag älskar dig! ♡