Senaste kommentarerna i forumet

...och det finns många likheter. :-( Han går på högstadiet. Imorgon skulle BUP sitta tillsammans på remissmöte och avgöra vem som skulle ta sig an nya patienter, däribland sonen. (Eller så var det nästa vecka, sköterskan hade inte koll på sin kalender!!!) Hon skulle höra av sig i alla fall. Utifrån det att han då ev. möter en psykolog/läkare/sköterska så skulle de göra en ny bedömning om vilket stöd han skulle få (och om det ens var något för dem). Jag anar att detta kan bli en lång resa där jag är tvungen att använda mycket av min energi för att stötta sonen.

"Har han något beroende?" "Ja-a...ett spelberoende" slapp det ur mig och direkt jag sade det så såg jag att det var så och likheterna med mitt eget beteende. Hur låst man blir, hur inramat och inrutat och isolerat det blir. Att inget annat spelar någon roll. Det bara MÅSTE bli förändring för även honom. En del kommer att lösa sig automatiskt när skolan börjar igen och det blir en automatisk begränsning. Och detta med rösterna skrämmer mig och jag tänker att det inte ska bagatelliseras.

Tack för era varma ord!

Hoppas du har haft en bra dag och kan lägga till en till vit dag till samlingen.

Kram?

Precis som Amanda... ni var bland de första förebilder jag hittade här.
Jag ska kopiera det där till min tråd så jag minns.

Kram till er båda!??

I senaste numret av Filter finns ett långt granskande reportage om Thomas Eriksons böcker.
Efter det så är jag inte så sugen på att läsa dem....

Sobriety is the new black sparar jag i min "nyktra" citatsamling. Tack för den Nurture!?
(Hoppas det går bra med fixandet i huset!!!)

Och från ADHD när jag tyckte det var läskigt att man kunde få sug efter alkohol efter lång tid:
Var inte rädd för tankarna. Det är bara tankar. Själv ser jag det som minnen, påminnelser om hur det varit, eller bara fantasier. Vore ju konstigt om inte en bib eller en slatt vin skulle väcka associationer.
Man kan neutralisera draken i hjärnan genom att ta ett kliv utanför sig själv och se den som ett intressant fenomen.
Skratta eller gråta? Varför inte både och. Sörj det som varit och skratta åt hur tokigt man kan tänka.

.. och alla andra fina! Tack för att ni finns- era kommentarer beyder allt?

Ikväll har jag gråtit då en TV-serie jag följer påminde mig om hur snabbt livet kan ta slut, hur svårt det kan vara att välja kärleken, hur sorgligt det är att jag tappar halva mina barns uppväxt, hur härligt det borde ha varit att ha bebisar fast jag bara minns att jag var trött. (Kan tillägga att jag under TV-seriens sändning på en timme räknade till femtillfällen då de drack alkohol...).

Det har varit en dag som började bra med en bra dag på jobbet och slutade med tårar. Tänk vad snabbt det kan vända, på gott och på ont.

Jag gör i alla fall check på Dag 8 och efter imorgon ska jag till ett ställe där det inte serveras alkohol (yogakurs igen) så jag räknar redan nu med att kunna checka av Dag 14 på söndag.

Sov gott allihopa??

... när den började så bra! Kram?

.. trots att det nu börjar bli mörkare ute. Och skönt att polletten har trillat ner så du inte får för dig att lämna oss igen??

He he närå. Men lyckan sitter inte i alkoholen. Den bara hjälper dig att slappna av snabbt så du kan få tillgång till lyckan som redan finns där i situationen. Utan alkohol måste du hitta ett nytt sätt att komma åt ”den härliga känslan”. Det blir annorlunda ”härliga känslor”. Men ett rakt svar är nej, du kan inte bli salongs utan att bli salongs. Men härligt är det att inte bli det!

.. det där låter allvarligt. Jag hoppas verkligen ni får hjälp! Skickar energi och kramar???

En kompis IRL som är med på resan. Wow- lyx dig... Glöm nu inte bort oss bara;)

Jag smydrack ofta vitt vin i ett färgat glas som stod i skafferiet samtidigt som jag drack vatten vid bordet. Haha, inte så coolt?. Men, nu är vi coola med bubbelvatten i glasen och den där lite överlägsna minen man får när man inte dricker?

Jag tycker det låter som din son har allvarliga problem om han hör röster.
Ni har väl fått hjälp på BUP?

Jag vill inte skrämma upp dig men om det skulle vara början på någon psykossjukdom så ökar chansen att bli bra om man får hjälp tidigt.
Han är inte så gammal vad jag förstår?

Kramar
???

Ikväll gråter jag för att mina barn inte är här, för att jag valde att lämna deras pappa och därmed förlorade halva deras uppväxt. Det är så oändligt sorgligt och ett beslut som får så stora konsekvenser att det är svårt att överblicka. Jag vet att många säger att "man ska inte hålla ihop för barnens skull", men det kanske man ska... faktiskt... Vill bara säga att du är stark som väljer dina barn, att det är något jag tror du kommer att uppskatta även om det verkar vara jobbigt just nu. Och som sagt, om 10 år är det din tid- då blir det muséer, kaféer, promenader i stan och bio... tiden går fort med barnen- ta tillvara på varje sekund.

Nu önskar jag dig en välbehövlig semester och miljöombyte!! Jag sitter också här i mörkret och sörjer att sommaren snart är slut, det blev inte något bra slut på semestern för mig, jag hoppas på en bättre höst.

Kram??

Finaste Lim ❤️ Vad svårt livet är och jag förstår dig till fullo ... jag vill ändå bara säga som jag känner , att din man inte förtjänar dig .. och kanske skulle han behöva vakna upp och inse hur det står till .. för att kunna ta tag i sitt liv .. Hårda och jobbiga ord .. men han behöver vara nykter och sköta sig .. annars ingen vårdnad om barnen .. Hoppas du inte tycker att jag har smutsat ner din tråd nu .. Och som sagt .. vet att du har en plan för framtiden ✨ Ha nu en riktigt bra semester .. Ta hand om dig och barnen och njut nu av ledigheten .. Kramar i massor ❤️

Ok, jag har druckit vin ikväll. Hade absolut inte tänkt det. Har haft en bra dag. På em blev jag extremt trött i huvudet. Alltså, jättetrött, så jag inte orkar ens se på TV eller läsa något. Ligga och sova/blunda är enda alternativet. Ni som läst hela min tråd vet att jag har en hjärnsjukdom. Den ger mig risk för strokes och alkohol vidgar ju blodkärlen. Jag vet att detta låter som en dålig ursäkt men när jag får sådan "trötthet" i huvudet verkar det som om det faktiskt hjälper med några glas vin. Rätt eller fel får väl läkare i framtiden utvisa. Jag blir livrädd när jag känner så. Jag drack några glas vin och efter ett tag försvann huvudvärken. Det är inte direkt någon "värk" så det blir missvisande. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag blir "trött" i huvudet, det känns som om hjärnan svullnar och inte får plats innanför skallbenet. Då blir det ett "tryck" inuti huvudet som gör mig extremt trött. Jag vet bara att om jag inte mått såhär idag så hade jag definitivt varit nykter. Men jag har inget annat botemedel. Det enda jag vet hjälper är några glas vin. Imorgon ska jag på återbesök hos min läkare på geriatriken på KS i Huddinge. Han är specialist på CADASIL och arbetar här trots att han borde gått i pension. Dessutom arbetar han bara i Sverige några dagar i månaden. Resten utav tiden i Finland, varifrån han kommer. Cadasil är så ovanligt att vi inte har många läkare i vårt land som ens vet vad det är. Han forskar mycket också. Tack, Gode Gud, för att någon forskar om denna ovanliga sjukdom så mina barn och andra i framtiden kanske får lite hopp!
Så, tyck inte synd om mig - tyck inte illa om mig. Jag har druckit vin idag men innan ni dömer mig för det så kom ihåg att jag kämpar på flera olika fronter samtidigt. Min största skräck är att få en stroke som min far. Eller rättare sagt - jag försöker hålla det ifrån mig så länge som möjligt. Om lite vin hjälper så tänker jag fortsätta med det men jag försöker sluta eftersom det dagliga drickandet får så många andra negativa konsekvenser. Gud, ske din vilja - inte min. Amen.

Jag hoppas du har rätt för idag är det ingen bra dag... Du vet en sån där dag när man hade kunnat dricka och försvinna in i dimman, glömma alla bekymmer (och sen iofs vakna upp dagen efter med ännu mer bekymmer..). Kram

God kväll allihop.

Nu är det helt mörkt ute. Konstig känsla. Jag brukade tycka om det förut men jag tror att det känns fel nu för att jag har semester en vecka till och knappt kommit in i det faktum att jag är ledig.

Jag vaknar på nätterna rätt ofta med stark dödsångest. Det är helt sjukt. Såhär är det VARJE augusti för mig. Det har inget med alkohol eller ej att göra. Det verkar vara i mitt dna att vara så otroligt känslig för årstidernas skiftningar. Helt sjukt är det.

Jag längtar efter att bo mitt i stan igen som förr. Kunna njuta av hösten genom att gå på bio lätt, ta en kaffe på café, gå på museum. Men jag vet att det skulle bli tråkigt i längden. Där vi bor har barnen det toppen. Inget stadsliv kan väga upp mot allt barnen har här. Och jag också. Nu börjar tiden för oss att vara mkt i skogen. Det är härligt. Men jag saknar ändå det där. Enkelheten att bo helt centralt.

Imorgon ska vi åka på en liten semester. Känns helt knäppt att göra det när det känns som höst ute. Men det ska bli mysigt. Jag har förberett det mesta.

Jag tror ibland att min tråd här har blivit så mkt min egen att jag begränsar mig själv i vad jag ska skriva. Vill ibland inte smutsa ner den med vissa tankar och känslor (kring min man bland annat) för jag vill att den ska vara min. Min historia om min resa liksom. Jag kan väl ändå försöka skriva ändå. Det enda som gör att jag kommer i ofrivillig kontakt med alkohol och berusning är min man. Och det är så jävla sorgligt. Jag är så trött på det. Jag svär att om vi inte hade barn hade jag inte sett honom öppna en enda öl till. Då hade jag flyttat. Till stan. Nära ett museum.

Men. Jag skulle aldrig kunna lämna nu och inte ha barnen heltid. Aldrig. Så för nu gräver jag oftast ner tankarna långt inom mig. Men en sak. Om tio år kommer saker och ting se annorlunda ut. Då ska jag skriva om det i min tråd. Samtidigt som jag firar 11,5 år nykter ?

Jag tänker tbx till när jag var yngre, sådär 15-20 år sedan.. när jag drack ytterst sällan.
Levde ju livet på alla plan då!
HUR kunde det väljas bort för alkohol?!
LÄNGTAR tills livet är roligt igen, längtar sååå?

Jag kände precis som du förut! Allt var meningslöst utan alkoholen, trodde aldrig att jag skulle ha roligt igen. Men det går! Det blir helt fantastiskt, även om det som sagt även finns dåliga dagar. Kämpa på ❤️

Välkommen hit.
Här får du lära dig mycket om beroende och medberoende som kanske din mamma är i.

Därför kan varken din mamma eller pappa svara "rätt på dina iakttagelser.

Alkoholism och medberoende går hand i hand och bygger på en hel del smussel och lögner.

Du ser och känner rätt,tvivla inte på det.
Men du kommer troligen inte att få bra svar eller rätt bemötande av dina föräldrar.

Läs och skriv här.
Kanske finns någon alanon eller vuxen barngrupp att besöka.

De brukar kunna ge mycket stöd till dig.
Hur du kan förhålla dig till detta och få reda ut vem som bär på ansvaret för tillfrisknande.

Fick idag med en kompis på min alkoholfria och sockerfria månad! Inte för att hon har några problem med alkoholen, (det har jag väl inte uttalat för henne att jag har heller) Men känns kul att jag har en nära vän som man kan "tävla" lite med. Så kan vi hålla lite koll på varandra.
Har nu varit spik i 5 dagar. Känns så himla härligt ?

Vänd på det. Skulle du alltid berätta exakt var du varit även om dina föräldrar inte ville du skulle umgås med den eller den för de var oroliga? Ibland är det då lättare att smyga med det och ljuga. Allt för att saker ska flyta på. Titta istället på vad som inte är bra med eller utan själva drickandet, och då menar jag även konsekvenser av drickandet - men inte drickandet i sig.

Var i ligger din största oro?

Hej! Jag missade visst att samtycka till nya sekretessregler, så mitt användarnamn "Syster Tora" blev spärrat.

För ett par år sedan sökte jag - och fick! - stöd här på forumet angående en person i min närhet, enligt ovan. Jag närmade mig problemet och fick bekräftat att det fanns en lång historia av alkoholmissbruk. Först föll det sig så att jag blev bekant med en nära släkting till personen. Denna släkting kunde, med stor sorg och uppgivenhet, bekräfta att mina farhågor stämde. Den här fina, roliga och trevliga personen har missbrukat alkohol i uppskattningsvis 30-40 år. Ett par vändor på rehabiliteringshem har det blivit, men nykterheten därefter varade inte särskilt länge, enligt släktingen.

Vi började alltså som jobbarkompisar, men blev efter en tid goda vänner, även privat. Jag har några gånger tagit upp problemet (efter bekräftelsen från släktingen), försökt peka på destruktiva mönster i den här personens liv, som kan ses som direkta konsekvenser av alkoholmissbruket. Kraschade kärleksrelationer, förlorade jobb, sårade barn och barn-barn. För att inte tala om den fysiska hälsan, bland annat med problem med att äta, dålig hygien och så vidare.

Jag tycker om den här personen, det skulle kunna bli en av mina bästa vänner. Ibland känns det som att hen lyssnar och tar in vad jag säger, men jag märker snart att det bara rinner ut i sanden. Under en period, lyckades jag få personen att gå till en beroendemottagning, där personen fick sk "samtalsbehandling". Ärligt talat...vad är det får något? Det verkade som att de bara satt och pratade och hade lite trevligt en timme i veckan...? Vad jag förstod kom man ingen direkt vart med detta, och efter kanske ett par månader, rann även det ut i sanden.

Så kommer vi till min fråga/frågor. Jag får en känsla av att den här personen inte VILL bli nykter. Jag menar, när alkoholen blir viktigare än ens relation till barn och barn-barn - VAD finns det då som kan motivera en till att bli nykter?! När alkoholen är viktigare än jobb och sociala relationer? HUR ska jag motivera personen att TA TAG i problemet? GÅR det ens...?! Ska jag fortsätta vara en vän, och bara "gilla läget, den här personen är alkoholist, sluddrar ibland när vi pratar i telefon och tar inget större ansvar för sin egna ekonomi eller ordning omkring sig"? Eller ska jag bryta kontakten, ge upp? Kan jag göra något konkret?! Kan man tvinga in någon på rehab, och vart vänder man sig i så fall då? Är det ens någon vits med det, när personen själv inte är motiverad, man måste väl vilja själv?

Älskar din reflektion, den är så härligt taggig...

Psykisk ohälsa hos barn är verkligen att ta på allvar och fort som tusan dessutom, vad säger de på bup? Usch vad tufft för mammahjärtat, men glöm inte att så länge du är nykter är du klar och kommer hantera detta bättre, för er alla. Alkoholen dövar känslor tillfälligt men bygger berg av dem som tillslut är omöjliga att forcera.

Kram