Senaste kommentarerna i forumet

...det du skriver är ju helt rätt - oavsett om vad som händer med sonen så måste jag ju även tala med maken.
Idag fick vi tid från BUP...eller snarare - sköterskan meddelade oss om att vi tilldelats en kontakt som ska skicka en remiss nu i veckan. (När själva tiden blir sedan vet vi ju inte, men det är skönt att det är i rullning). Vi ska dit hela familjen och det känns bra. Hoppas att de "godkänner oss" för att få stöd i nästa skede också eftersom psykologen i sin tur skulle göra en bedömning efter att vi träffats. Det blir nog bra detta. Sonen reagerade i alla fall positivt att vi ska få en remiss. "Vad bra, tack mamma" - tycker det är viktigt att han är med från början och ser hur man tar kontakt med vården, vilka turer det är, så att han själv kan söka kontakt om han behöver det sedan.

Det känns bra det här Vinäger! ♡

Innehåller MASSOR av kalorier. Så lite extra dessert kan du unna dig.
Sen blir man piggare av att inte dricka så då kan du ta en promenad eller en löptur.
Hejar på dig, lycka till!

Ska testa!

Du klarar det! ❤️❤️❤️
Klarar man INTE att hålla upp med vin när man är lite oroad över sin konsumtion, ja då är det ju ett kvitto på att man verkligen har problem.

Flikar in med ett dryckesförslag.
Om du gillar bubbel så kan jag starkt rekommendera Richard Julin, känns lyxigt o smakar väldigt gott ??
Ha det bäst

Har ju skrivit tidigare om både min mamma och pappa! Ingen av dom är friska! Kom till ett vägskäl med pappa igår tror jag! Vi har jobbat ihop ett tag! Han klagar jämt på mig, pikar mig, subtila elakheter som inte går att bemöta! Konfronterar man så låtsas han inte fatta! ”Nämen jag menade inget illa”! Han kan grimaserar precis som man har sagt eller gjort nåt fel och man vet aldrig vad man gjort eller sagt! Han ser spyfärdig ut om någon berömmer mig! En extrem form av Jante-lagen är hans grej och jag ska inte tro att jag är nåt! Har markerat mina gränser hårt de senaste månaderna! Igår blev han sur över något jag inte visste vad det var! När jag försökte bemöta sa han bara ”nä skit i det” och tjurade under tystnad! Hur lätt är det att bemöta? Jag tog honom på orden och ”sket i det” och fortsatte med mitt! Då drog han! Blev lite chockad först sen kände jag hur jag fick syre på nåt sätt! Kunde andas! Och kunde jobba utan att tappa tråden! Han har inte hört av sig och inte jag heller! OCH jag har INTE dåligt samvete och skuldbelägger mig själv! Så himla skönt!
Men fy f-n vilken otur man kan ha med vilka föräldrar som råkar sätta en till jorden!

Jag är hjärtinnerligt glad att läsa om din nykterhet. Många bra tips i tråden med. Stor igenkänningsfaktor på när hjärnan blir ’kapad’. Det är väl så att vi har druckit oss upp till en toleransnivå som hjärnan känner igen och väl där vill hjärnan stanna i det belöningsläget. Men vad vet jag.

Håll i nu och grattis till tid ?

Sjätte dagen är snart över. Känns bra. Är sugen på vin (Men mest socker). Sambon har varit på shoppingresa o bunkrat upp ordentligt i förråden. Men jag ska stå emot. Jag har ett mål och det ska jag nå. En övernattning i mitten på september tillsammans med vänner, då får jag dricka vin. Vad som sker efter det återstår att se, min önskan är att kunna ha ett normalt förhållningssätt till alkohol. Funkar inte det så får jag tänka om.

Herregud vad fort dagarna går! Det är faktiskt NOLL problem för mig att vara nykter just nu. Är så himla motiverad och vill liksom bara må bra. Plus att jag inte har något som frestar mig heller. Inga fester har jag varit på hittills, t ex. Men i helgen är det dags! Då ska jag tänka på dig, Jasmine. Har du något gott alkoholfritt vin att tipsa om?
Så skönt med män som hakar på, eller hur Vinäger? Tror att det skulle vara betydligt tuffare att vara nykter om jag levde ihop med någon som ville dricka vin varje dag. Då skulle självkontrollen prövas lite mer...

Du klarade det! Så glad jag blir! Och inspirerad. Det ska jag tänka på när jag ska på fest...
Känner mycket igen det där malliga när jag inte dricker. Använder det mycket. Häromdagen gick jag förbi några väldigt sluddriga som satt vid en uteservering, och jag såg bara hur sorgset det såg ut. Deras simmiga blickar och hur de pratade i munnen på varandra utan att lyssna. Fy. Sån vill jag inte vara.
Igen: så starkt av dig! Och varje dag du inte dricker tar du hand om dig själv, även sorgsna dagar. Kram! ❤️❤️❤️

Tuppen ja! Åh, du anar inte vad det värmer att jag inte är helt ensam om att vara såhär. Ingen av mina kompisar har samma problem och min pojkvän tar ibland lite för lätt på det. Han kan inte riktigt sätta sig in i min oförmåga att sluta eller min ångest dagarna/veckorna efteråt. Jag förstår exakt vad du menar med att man känner på dig det innan, samma här. Men lik FÖRBANNAT skjuter man ut sig alldeles för tidigt och tappar det först av alla på festen. Usch. Du har rätt. Vit månad från och med nu här då! (I så fall dag 3 nu :) börja så.

Jag kan dock uppleva att jag hetsäter inperioder då jag defenitivt utesluter vissa saker jag konsumerade innan. Jag tar typ en extra portion eller en dessert jag inte skulle röra annars för att kompensera för alkoholfri dryck. Ska jag både bli nykter och tjock på kuppen, borde det inte vara tvärt om? Hehe

Mycket av det du skriver känner jag igen mig i ironwill och jag inser väll innerst inne att jag måste sluta helt. I alla fall ett tag framöver. Jag försöker bara hitta kryphål i den vägen jag egentligen redan vet att jag måste ta. ”Jag kan vänta till efter sommaren” ”vänta tills efter jul” ”bara detdär kalaset nästa helg” osv. Idiotiskt. Det känns så jävla misslyckat bara, att vara en som inte klarar av att bestämma sig att vara måttlig och sen hålla sig till det... är det genetiskt?? Eller bara vana? Varför klarar vissa det och inte andra?

Här har du en kompis.
Förutom att jag har haft alldeles för stort och frekvent vardagsdrickande under ganska många år nu, har jag precis sådana upplevelser som du beskriver då och då. I perioder kan jag kontrollera allt och dricka mer normalt (= sluta efter ett tag och börja dricka vatten), men några gånger om året får jag fortfarande totala snedfyllor. Ofta har jag liksom på känn att det ska bli en ”sån” kväll - jag är liksom alldeles för pepp och känner djävulen i mig - men det är som att det inte GÅR att stoppa. Jag VILL på något sjukt sätt spåra ur. Samtidigt som jag mår piss och skäms och har ångest efteråt.
Kanske har det att göra med att jag innerst inne är lite blyg och har låg självkänsla? Vet ej. Men känner igen mig mycket.
Nu har jag bestämt mig för att jag inte vill ha det så. Kör en vit månad till att börja med (dag 10 - yay!) och sen ska jag bara dricka fredagar och lördagar, och då bara till middag med familjen. Inget drickande på jobbet eller fester framöver. I alla fall på ett tag, tills jag får ett annat förhållande till alkohol.
Nu jobbar jag på att må bra, sova, äta bra, träna och skippa alkoholen, så tror jag att jag blir starkare både fysiskt och psykiskt. Hittills känns det jättebra.
Kram!

Kanske lika å ge upp, fara till Alko å köpa Tapio flaskor å supa järnet

Läskigt att det aldrig går att koppla av...! Men bra insikt.
Hejar på dig!

Snart en månad. Efter detta ska jag inte terrorisera här med dagliga rapporter.
Skriver sen när/om jag har något nytt att skriva eller om något av vikt händer med mig och min kropp.
Men jag kommer inte att rapportera antal dagar mer här på forumet. Men jag håller koll på dagarna själv givetvis.
Svårt att inte räkna dagar. Lite morot över detta kan man tycka.
Min hjärna har släppt vanan att behöva bli bedövad. Finns ingen plats för A i mitt liv numera.Ingen lockelse längre.
Känner av en markant ökad emotionell närvaro där flera av mina sinnen är under utveckling från lägre nivåer till högre och bättre
nivåer och det är det som jag märker är en tydlig skillnad som jag är mest glad över i min nyvunna nykterhet.

Kämpa på forumvänner en dag i taget. Det går att få ett bättre liv..

I morgon näst sista dagen efter det har jag tårtkalas dag 31 ;-)

//John

Inne på dag 15 och i kväll blir det godis och seriemaraton??
Varit på missbruksenheten för lite KBT idag, känns alltid fint efteråt, även om det är jobbigt att prata om vissa saker jag gjort/missat under mitt missbruk.
Det kan ju iaf inte bli sämre nykter, omöjligt.
Sen att man mår som man gör vissa dagar det går ju över... annars skulle ju ingen någonsin vara nykter för livet.
Så tror jag iaf?

Dom dagarna hade jag också, allt för ofta. Men lyckas man ta sig ur den onda cirkeln så blir det bättre! Aldrig ge upp är det som gäller. Jag tror på dig ?

"Jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa"

Ja du vet jag att jag och några till härinne har detta beteende. Det beteendet
som för andra är så svårt att förstå.

Det är svårt att få svar på varför. Jag har undrat så många gånger
vad det är som händer. Som periodisk beroendeperson kan man
gå från 0 till 100 på ett par sekunder. Och det går inte att stoppa.
Har man utvecklat denna typ av beroende så går det aldrig att känna
sig säker. Men man ska heller inte vara rädd att ett sådant kraftigt sug
kommer. Men man måste ha strategier för att rida ut skiten.

Jag vet av min egen erfarenhet så är det ca. 20 minuter som är
kritiska så lyckas jag sitta på händerna, ta en time out så går det
över. Och när det har passerat så är det helt borta och jag kan inte
då förstå att jag för en halvtimme sedan ville dricka. Så är det för mig
och självklart är det annorlunda för andra.

Det är en form av maniskt beteende. Och det är inte konstigt att
många av oss periodare ofta sitter efter en dålig period som korkade
frågetecken. Vad fan hände? Ofta hinner man inte med själv.

Som Anders nu då. 1 år och det har flutit på toppenbra. Sen kommer
snytingen han inte var förberedd på. Jag är så ledsen för det. Jag
hoppas det går bra för honom att ta sig ur. Det är många många härinne
som har så stor betydelse för mig och mitt nyktra liv. Jag har så många
att tacka som har hjälpt mig. Men hos de som har periodiskt beroende
känner jag mig hemma, dom förstår. Som jag förstår precis det du skriver
nu. Kanske är det så att man söker sig dit där man känner sig förstådd....

Jag tog själv ett återfall efter 2 år nykter mellan 2012 - 2014, och då eskalerade perioderna
något fruktansvärt. Toksöp som du vet.

Jag förstår precis hur du har det. Vet ej hur du har det men som jag
upplever det är att alkohol-rycket kommer när jag mår som bäst.
När jag är på topp. Behövs inga tråkiga nyheter, inga motgångar.
Som att hjärnan lever sitt eget liv.

Jag ville nog bara säga:
Hej Vinäger- Jag förstår.

Ja jag tror det blir bäst så. Faktiskt. Fortsätter utan ångest.

Inte hunnit skriva så mycket. Hängt med Elvis, ätit mat (all them carbs ❤️) och levt ut de snuskigaste tantbokskåserier ni kan tänka er, nykter. Elvis undrade om vi skulle bli officiella lekkamrater, i Said yes ? (För alltså Daaaaaaaaaaaamn ??)
Lever livet helt enkelt ?

I morgon börjar jag jobba, Fyfan vad skönt ?
Nu blir det soffläge, en film och egentid.

Alright!
Fridens ?

Varför sa ingen åt mig att man måste stå i bostadskön när jag var 18.

Nu är jag 30. Fyfqn alltså, ja trodde att allt lixom bara löser sig. Att när man har blivit klar med studiera så får man bostad. *magi* Nu är jag utan bostad (nästan)

Ingen tjej vill ha någon som bor hemma. Det är försent för mig. Kan lika gärna sluta upp med att vara duktig.

Bättre att sluta upp med psykofarmakan. Då är jag iaf en bytedelsefull person i min schizofreni.

Vad ska jag vänta på? 8 år till i bostadskön då är jag 40. Då kan jag lika gärna hänga mig själv om mitt liv inte fått fart innan det.

Min dator som jag var så stolt över att ha byggt själv är inget värt. Alla fisketurer med mitt nya fiskespö har vart slöseri på tid. Linan har trasslat varje gång.

Jag har ingenting förutom familj . Jag har inget eget liv. Jag väntar och väntar men kan inget göra.

Jag har betalningsanmärkningar sedan ett år tillbaka som är betalda. Men ingen vill ha mig som hyresgäst.

Kan lika gärna äta mig fet, sluta borsta tänderna, dricka alkohol. Allt är piss iaf.

Jag har vart duktig och hållt mig från frestelsen men har inget fått tillbaka.

Min ända livlina är att vinna på lotto. Då kan jag köpa mig en bostad.

Trevlig läsning. Min klagomur deluxe.

Om jag hade fått en chans att bevisa mig så hade jag gjort det bra ifrån mig. Har läst väldigt mycket på anhörigsidan. Skulle aldrig vela att någon gick igenom det ni fått gå igenom med era partners. Vad era barn får gå igenom osv.

Allt känna bara så hopplöst. Jag kan inte vänta längre på att få leva

.. rusa till Lidl och införskaffa paljettunderverket ? !

Tack för dina fina ord.

Vissa dagar i veckorna har jag riktigt långa dagar - idag är en av dem - och orden kommer inte riktigt som jag vill. Jag blir mellanmjölk, liksom.

A propos något helt annat - eller kanske bara en återblick i ämnet - så har jag i flera trådar nyligen läst om sorg. Och vemod.

Vi som slutar dricka kastas mellan det euforiska ( jag kan ! Jag mår bättre ! ) och ett vemod över att vi har lagt en bit av livet bakom oss. Jag har sugit på känslan sen jag var på kurs tillsammans med andra goa alkisar tidigare i år då jag frågade om känslan. Alla hade känt likadant. Det är vanligt att känna sorg och kanske ilska över att man tvingas ge upp en del av ens liv som ( man trodde ) definierade en.

Jag har upplevt djupa stunder av mycket viktigare existensiell sorg och den bleknar. Den finns där som en underton, men bleknar gör den. Och när man jobbar vidare med tillvaron - eller kanske bara stapplar, eller kryper - så kommer något annat istället.

Dessa ord kommer varifrån ? Jag undrar medan jag skriver..

Kanske är det vår eviga livslust som till slut gör att vi kan skjuta den lätt åt ena sidan i våra hjärtan, för vi orkar inte ha ont hela tiden.

Det är kanske där jag är nu. Ångest och skam har bytts ut mot jävlaranamma och en osjälviskhet. För när jag lade min alkosorg bakom mej kände jag mej befriad och mättad.

Och här avslutar Nurture sin bergspredikan.

Pax vobiscum ?

Dag 98

Funderar på mitt återfall jag kommer ta om 30dagar.

Då är min aspergerutredning klar. Då kan jag supa fritt.

Sitter och kliar sönder sårskorpor kan inte hålla mig från stygnen och skorpor på min mage.

Ett under att jag hållt mig 98 dagar så enkelt. Var är min parad och gratulationer? Vart är min gratis lägenhet och min flickvän.

Kommer aldrig få lägenhet, hur kommer det sig att hemlösa knarkare och alkolister får lägenheter och andra chanser men jag måste bo hos mamma.

Min kompis alkohol finns där för mig sen senare iaf. Någon jag kan lita på. Njae, nu överdriver jag .

Mitt råd är att "avsluta" eller om så är fallet inte inleda en relation
Det kostar mer än det smakar och hans problem verkar ju rätt uppenbara och han är dessutom otrevlig!?
Det är inte ditt ansvar att ta hand om honom. Lycka till!

Sparar för att läsa igen om behov finns ??
https://hennesvag.se/karlek/det-kravs-mycket-mod-att-lamna-nagon-du-als…