Senaste kommentarerna i forumet

..när de första värsta dagarna är förbi!!?
Lättnaden är sååå underbar?
Jag har hållit två veckor idag och mitt första delmål är tre veckor.
Denna gången ska det gå!!

Håller tummarna för dig!

Kramar
???

Absolut Odette, det är jättebra att få läsa andras positiva känslor av nykterheten??

Själv vaknar jag på min 14:e dag idag,
två veckor!!!
Är inte så sprillans glad dock, mer lugn och beslutsam denna gång.
Inget sug då här långt...

Kramar
???

Har man problem när man sitter själv hemma i fåtöljen och dricker?

Vågade heller inte säga rakt ut vad det handlar om.. Bara att jag vill gå ner i vikt.. ??
Men det lilla stödet är alltid bättre än inget alls ?

Hej Drutten04 , oj vad du kämpar och så stark du är. Du är på god väg men du måste vara snäll mot dig själv <3 . Jag ska inte tala om för dig vad du ska göra.. men jag tror att du skulle må bättre av att avstå den här fredagen. Får känslan att du känner dig väldigt skör just nu och du har precis satt igång den här förändringen i ditt liv.. jag tror du skulle må bra av att bara vara hemma och inte utsätta dig för den press och tryck som den här fredagen onekligen kommer innebära. Jag tror din man kommer förstå om du bara säger som det är. Att du behöver fokusera på DIG nu och att finna styrka att ta dig framåt. Som sagt jag talar inte vad du ska göra ;).. men ville delge dig min spontana känsla.. kanske behöver du lite mer tid att finna stabilitet innan du utsätts för yttre prövningar? Bara mina tankar. Tycker du är så himla stark. Men unna dig att få vara liten och rädd också det är en del i processen. Sätt dig själv först nu och i största möjliga mån... eliminera stress, påfrestningar och yttre krav. Du är värd det. Kramar till dig från mig.

Mitt inre är så ångestfyllt å gör så ont att jag inte har kunnat äta. Ikväll var första stapplande försöken t att får mig ngt å det känns så där. Mest kräksjuk o ont i magen. Försöker iallafall dricka vatten emellanåt så jag inte torkar ut oxå mitt i alltihopa i denna värmen.

På fredag kommer mitt första eldprov då grannarna bjudit in oss på förfest, restaurangbesök o efterfest. Min spontana reaktion så här i ångesten är att jag avstår helt, men maken skulle bli glad om jag följde med på förfest o restaurangbesöket iallafall. Jag har sagt att jag går på dagsformen, hur jag mår. Har Ni några tips? Hur skulle ni göra?

Glass är det bästa man kan ge sig själv ;) och direkt ur burken e helrätt jag gör samma sak.. ofta :). Hoppas du får sova gott och att känslopaniken lägger sig snart... jag förstår hur du menar... fattar känslan precis vågar jag påstå.. ska försöka mig på den där yogan nån gång snart :) Det blev en nykter härlig kväll för mig.. är glad att jag vet att jag slipper A ångest imorgon. Hoppas du vaknar pigg och glad imorgon. Kramar / Odette

Tack f pepp o fina råd. Jag har inköpt en dagbok som jag börjat skriva i och det hoppas jag ska hjälpa. Att skriva här känns också bra. Att få feedback, råd o stöttning. Jag kommer tillåta mig att skämmas ett tag till, det har jag inte gjort förut, utan ryckt på axlarna å sen på’t igen t helgen... Den tiden ser jag som förbi nu. Att jag skäms tar jag som mitt tecken på att det måste få ett slut - jag har nått min botten. Nu börjar min resa mot toppen. Det är läskigt!

Exakt Jasmine... tålamodet blir verkligen bättre.. man blir liksom vaken på ett annat sätt eller hur :)? <3 Precis hemkommen från en underbart fin kväll med en mycket älskad vän. Hon drack några glas vin.. jag drack tonic med massa is lime och en alkoholfri öl.. kände faktiskt noll sug efter vin.... eller SMAKEN av vin kan jag sakna nån minut här och där... men ruset var inget jag ville känna... lustigt hur man kan bli eller hur? hur som.. tyckte om att känna mig närvarande och äkta inför min vän.... vaken och klar i bollen.. tror till och med att hon märkte att nått var annorlunda med mig idag för hon sa att hon var så glad att jag verkade så mycket gladare.. vi har skrattat tills vi kiknade, delat minnen, pratat om hur man ska se livet positivt och gått igenom hur vi aktivt ska styra våra liv så de blir så bra som möjligt.. ätit god mat och bara umgåtts. NU till sängs .. nykter och nöjd att jag går in i dag 12 snart... DAG 12... fattar knappt det e sant.. men oj vad mycket bättre livet är utan baksmällor och minnesluckor.. jag tänker inte dricka imorgon heller. En dag i taget. SOmnar med vetskapen att morgondagen är fri från A ångest. Tack gode Gud! Hoppas ni mår bra där ute fina ni.. och att jag kanske kan hjälpa nån med mitt just nu.. positiva tänk ;). Kram och sov gott allihop.

Tack f välkomnandet. Känns bra att h hittat hit. Att min resa till ett nyktert liv kan få stöttning o peppning gm alla faser känns bra. Jag längtar efter känslan när jag känner mig fri. När jag kan se mig i spegeln å stå rakryggad å veta att jag övervunnit alkoholens förförande toner. Just nu är jag så fylld av ångest i mitt inre men idag var första dagen då maken o jag pratade m varandra sedan i söndags så ett litet hopp tändes i mitt inre - inför framtiden.

Oj, vilka fina stöttande ord. Modig är just nu det minsta jag känner mig. Mer dumdristig, men jag tänker som så att om jag öppnar upp f dem jag litar på så blir det svårare att falla tillbaka i gamla vanor. För då är det inte bara familjen, inom våra 4 väggar som har ögonen på mig. Tänker tillbaka på alla de gånger då barnen försökt säga till mig å jag bara viftat bort dem som överdrivna, eller maken som oftast fått stå där bredvid, maktlös o inte fått mig att reagera utan bara fortsätta gå in i min värld, min dimma där jag tyckt jag har mått bra. Om ett antal kärnpersoner omkring mig vet vad jag kämpar emot tror jag det kan hjälpa mig i min kamp. Men modig, nja det kan jag inte kalla mig än.

Pratade med min sambo idag. Sa kanske inte hela sanningen, men sa iaf att jag ska ha en vit månad från o med imorgon (9/8). Jag bad även honom dricka nån öl om vi är iväg så att jag inte blir frestad att ta något, utan vet att det är jag som måste köra. Det lovade han att göra :) Så jag ska nu verkligen ge detta ett ärligt o helhjärtat försök

Fortfarande med men är helt nedslagen av värmen det är nästan så jag inte orkar jobba.

Läser flera gånger om dagen men saknar inspiration till att skriva.

Det är bara till att fortsätta framåt......

Fast det är nog så vi klarar oss igenom. Du ser att barnen mår bra, du har 10 nyktra dagar. Ta smärtan över hur det var lite i taget. Då kan du också finna styrkan och glädjen i att du faktiskt är nykter nu. Tror det är viktigt att berömma sig själv och att fortsätta och tänka på hur det var när det var dåligt. Själv vände jag tillbaka, inte hela vägen ner, men en bit. 10 dgr är väldigt bra jobbat.

Är så trött, så trött. Två intensiva dagar.
Jag och barn2 har haft möte med sos igår. Ett riktigt bra möte tycker vi båda. De ska kolla möjligheten att jag ska få komma på en anhörig/medberoende vecka. Är det någon som vill berätta hur det är och sina känslor/erfarenheter efter en sån vecka ??
Barn2 kommer också att erbjudas liknande men inom öppenvården ? Barn1 är på gång nästa vecka med sin gruppbehandling i öppenvården ? Allt är så nytt och okänt för oss så vi kommer att må bättre efter detta. Förstår att det kommer att bli tufft framöver, men det är bara att kämpa på ✊?
Min man är fortfarande borta ? Skickat ett sms/dag. Idag har jag fått några fler. Lite bittra, elaka, skuldbelägger mig för att inte bry mig om honom - så varför ska han bry sig. Det är han som stuckit hemifrån - inte jag! Jag och MÅNGA familjemedlemar med mig är totalt slut, för att vi inte vet var han är och försöker ta reda på vad vi kan göra...
Jag och barn2 ska kolla på en lägenhet i morgon. Förhoppningsvis får vi den, plats 2 i kön ????
Funderar mer och mer på skilsmässa ?
Behöver sova så det här får räcka för ikväll. Finns ju hur många tankar och funderingar, men inga lätta svar ?
Godnatt ??

Gunda, lim och vinäger..Blir så glad för era inlägg. Jag har också funderat på att prata med personer ombord som dricker för mycket..Jag blev ju lite besviken på vissa aa-medlemmar så tänker nog mer individuella samtal i så fall..Pratade ju själv med folk som slutat när jag fortfarande var aktiv..Hur dom lyckats, hur dom tänkt, vilka strategier dom använt osv..Sen läste jag mycket på forumet..Jo, jag är ledig emellan varven..1 vecka eller mer..Min förhoppning är att kunna hanka mig fram som vikarie ombord..Ska kolla upp andra rederier också..Jag känner en framtidstro och glädje..Har även träffat en underbar arbetskamrat ombord.Vi skojar, skrattar och jobbar mycket bra ihop..Hon har tragiska erfarenheter som anhörig till alkoholister och medberoende..Vi samtalar om både glädje och sorg..Just idag är det skönt att leva..Varma sommarkramar såhär på kvällskvisten???

... och sen ett återfall. Åh, vad jag tycker synd om dig? Hoppas du kravlar dig upp nu och följer din inre kompass fina flyttfågel!

Den lista, o så sann. Jag borde göra en melodi till den, så att den fastnar i mitt huvud. Hänger på nu. Har varit fram och tillbaka, men könner att jsg också behöver ett helhetsgrepp.

Stark av dig att sluta. Du grejar det. AA kan säkert vara klokt nu såhär i början.

Du vet vad du behöver! Bryt, bryt, bryt och gå på ett möte.
Ta hand om dig!

Kram
Ellan

Jag bara undrar...

Jaaaa, visst är det sjukt?!

Under en 3-veckors period i sommar då jag haft besök av några goa vänner så har jag (vi) druckit i princip varje dag i 3 veckor..!! Herregud, jag vet inte hur många Proseccoflaskor jag har varit och slängt på återvinningen och hur många gånger jag har åkt fram och tillbaka från Systemet.. :( Under och efter dessa veckor har jag dagligen tänkt på att "nu MÅSTE det till en förändring!!" När mina vänner åkte hem så tog det ca 3-4 dagar innan jag var klar i huvudet igen och det magonda hade försvunnit. Varför gör man så här mot sin kropp och knopp??! :(

Och ja. Jag sade till honom denna kväll att våra möten enbart handlar om hans alkoholism, att jag inte finns. Och det går inte för mig att bygga en relation på detta! Jag höll på att drunkna på bara 3 veckor. Jag har en förmåga att känna in, se och känna av andra människor så jag tog in hans smärtor i mig. Håller sakta på att hämta hem mig igen.....

Efter att jag skrivit detta har jag bemött hans ord i sms och bett honom ringa utan resultat. Sedan skrev han tillbaka om att han pratat mycket med den andra tjejen de dagar han inte var så aktiv med mig. Han påstod att han varit osäker på vad han kände och att han tycker om oss båda. Men nu ska han göra denna resan själv och ha fokus på det och vill inte vara med någon tills han löst allt. Säger han. Jag vet inte längre vad jag ska tro. Eller om han inte klarade att jag såg igenom allt, så nu flyr han in i något där ingen ställer krav på honom. Jag har ju vägrat gå in i mitt medberoende.

Menar du att han har känslor för mig och att allt detta handlar om hans sjukdom? Jag har studerat alkoholism grundligt senaste dagarna för att förstå och även fått fatt mer på mitt medberoende. Jag har sagt tack och hej med väl valda ord och sanningar till honom. Klart det är tufft då han finns i mitt hjärta. Jag såg människan bakom, såg hans själ och trivdes så bra med honom och kände mig konstigt nog trygg med den människan bakom missbruket. Jag har en förmåga att se människors potential och jag såg honom aldrig som svag, utan lyfte upp hans styrka!! Vet inte om han inte klarade av att bli SEDD och att jag stod kvar. Känns mer som att dessa ord om andra tjejen handlar om hans eget mindervärde och ett sätt att få mig att gå.... för att med mig kunde han inte ljuga. Han försökte den här kvällen flera gånger säga att jag ska släppa och han har uttryckt så många gånger om att jag kanske inte vill ha honom. Men resan hem till sig själv är något han behöver göra med SIG SJÄLV. Precis som jag har fått göra!

Vilka härliga inlägg du gör. Du når verkligen fram med din positivism. ?