Senaste kommentarerna i forumet

Idag kände jag stark irritation ”som bara ett glas vin kan hjälpa emot”.
Insåg att jag missat äta lunch. Åt rejäl måltid och känner mig mer stabil. Behöver kanske inte ett glas vin, just nu.

Tack FinaLisa.

Dag 93!

Idag har jag vart och köpt fler fiskedrag, men det var inte därför jag drog in till stan. Jag skulle ta bort några leverfläckar. Jag arbetar på hela mig själv hära förstår ni.

Jag är nykter, jag tränar, jag gör skönhetsingrepp, jag äter bra. hela kittet :-D

Men det bästa med dagen var att jag inte mådde dåligt på tunnelbanan. Jag var lugn och lyssnade på bra musik.

Kanske mår jag superbra vid dag 100? Vi får se.

Hej
Hoppas att du är okej. Jag kommer ge dig ett ärligt svar. Om du erkänner och tar ett strafföreläggande så kommer du att få böter, du betalar helt enkelt det inbetalningskort som kommer hem till dig. Körkortet kommer bli indraget. Det är ju två olika instanser som har hand om det. Åkl/tingsrätt gällande rattfylleriet och transportstyrelsen gällande körkortet. Skulle gissa på böter runt en ca 7-9000 kr och indraget körkort i ett år. Alkolås får man bekosta själv. Det kostar mellan 1500 - 2000 kronor i månaden. Det finns några olika företag som är godkända av transportstyrelsen. Om du inte tar strafföreläggandet och ej betalar böterna kommer ärendet att gå upp i tingsrätten. Då kommer du få en dom på dig, troligen böter då med och samma nivå som på strafföreläggandet. Domen syns i ditt BRU i 5 år. Strafföreläggandet syns också men ser "bättre" ut än en dom kan jag tycka.

Hur mår du nu?

LEVER som fan.
Lungproblemet fortfarande under utredning.
Livet är komplicerat och känslorna sitter på utsidan.
Min kärlek är besvarad. Och dessvärre bipolär. Och nu inlagd?
Precis när det lossnat. Efter att ha väntat i över ett halvår på att han skulle komma ur depressionen och kunna känna. Så lossnade det. Och han kände för mycket. Tror jag.
Gick in i mani och nu är jag ensam igen.
Känslorna blandade. Sorg, rädsla, glädje.
Jag måste ha tålamod och tillit. Något bra är på väg. Mitt liv är i kaos på alla fronter. Jag är en känslomässig torktumlare och lugn på samma gång.
Har aldrig varit längre från alkoholen än jag är nu.
Kram

Hej! Tusen tack för ditt svar! Min relation till alkoholen? Jo, visst dricker jag för mycket. Nu är det slut med det. Jag fick mig en riktig tankeställare. Att jag dricker är nog mest för att jag är singel sedan länge. Det ger ångest att vara själv. Alkoholen dämpar ångesten. Jag har kommit in på en kurs nu till hösten som jag ska gå samtidigt som jag jobbar. Jag vill ha så lite fritid som möjligt...

Det var grov..

Är jag ledsen.
Han är borta ur mitt liv.
Det är dags att släppa taget.
Det finns inga "tänk om" kvar.
Det är slut.
Det är slut på riktigt.
Det gör ont.
Så jävla ont.

Idag ska jag inte messa honom. 24/h tänket tillbaka igen. Om så bara för idag, så ska jag inte höra av mig.

Fick knappt i mig någon mat igår. Inte ätit idag. Dåligt med sömn i natt. Jag är sårbar.
Så Seså lilla fröken. Nu bäddar vi sängen, äter frukost, tar en promenad. Seså, ta hand om dig nu. Du kan detta.
Exmannen kommer förbi i kväll, vi ska äta pizza. Joho du, du ska äta upp hela pizzan.
Seså, nu startar vi om dagen.

Fridens ?

Så glad att du haft en fin sommar!
Du målar upp det så bra; kvällsdopp och att bara vara.

Låter sunt, det du skriver; att få tid till att tänka tankar till punkt,
känna efter vad man egentligen känner, låta saker få mogna,
anförtro sig till sig själv och komma fram till egna beslut och åsikter.

Tack att du skrev och berätta!
Kram tebaks till dig. /R

Har gått bra de hör tre dagarna förutom att jag är så rastlös... Choklad med salta mandlar var smaken på min glass- också sjukt gott.

och få tillbaka det självförtroende jag än gång haft. Det är oxå viktigt att vinna tillbaka min familj tillit och kärlek. Jag vill att de ska kunna lita på mig. Inte behöva gå med värk och oro i kroppen för vad jag ska hitta på, för vad som skall ploppa ut ur min mun. Jag vill bli harmonisk med mig själv, finna mitt inte lugn och vara det stöd som de förtjänar. Men jag vill också känna att jag har makens och barnens stöd. Att de finns här för mig. Att de älskar mig förbehållslöst. Resan har bara börjat, det kommer bli en låååång resa.

Jag har kunnat gå in i vilorummet, lägga mig o sluta mina ögon, trycka en kudde mot min värkande mage, sova och ägna mig åt tankar jag inte tillåtit mig förut. Igår var första dagen jag åt lite efter lördagens fadäs. Det satte ju igång magen vilket gjorde att jag sov dåligt men kunde då gå undan ett slag på jobbet o vid 11 tog jag beslutet att åka hem. Har tvingat mig att ta hand om disken o plockat lite i huset, därefter återigen testat att äta lite korvstroganoff m ris (det mesta fick hunden) men lite gick i iallafall. Nu har jag legat ute i solstolen, läst lite o lyssnat på Tiggaren. Magen värker, men mindre just nu. Vet fortfarande inte hur jag ska klara fredagkvällen men försöker ladda, inför vilket beslut jag än fattar. Jag vill inte att det ska bli en så stor grej, men jag vet av tidigare erfarenhet att människor i min omgivning har svårt att se mig som alkoholist alt beroendeperson. Maken o kidsen har sett vart d barkat länge, men vännerna tycker mycket om att inmundiga alkohol så de vill ju att allt ska vara som vanligt. Kanske har det med deras egen skuldkänsla f alkoholintag, vad vet jag. Jag vill bara inte behöva sitta o förklara mig i stora samlingar just nu. Jag vill bara vara ifred.

Så igår. Igår var nog ändå en pers och ändå inte.

Jag vaknade ganska tidigt, nervös. Skulle till tandläkaren och var orolig över att ha hål. Inte varit hos tandläkaren på år. Men det gick bra, hade inga hål denna gången heller. Vilket är helt orimligt, men tack kroppen för bra saliv ?

Kände mig fin, hade ändå lagt lite extra kraft på sminket. I vanligafall slänger jag på det på 5min. Men igår var jag noggrann, för jag skulle träffa honom. Slängde i lite saltvattenspray i håret för att få fram mina rufsiga lockar. Tog min rödblommiga sommarklänning. Jag var vacker. Jag är vacker. Jag kände mig som en klockren10a. Noterade att folk tittade på stan när jag gled fram. En man vände sig om. Samlade kraft från solen och körde mindfullness och positiva affirmationer. Detta mötet skulle gå bra! Jag var förberedd.

Så stog han plötsligt där framför mig. Jag såg att han var nervös. Han såg lite sliten ut. Vi traskade mot ett café inne i stan. Satte oss längst in i hörnet. Han var nervös. Hans blick flackade till och från. Efter ett tag bad han om ursäkt att han var lite disträ och jag frågade hur det kom sig. Han sa att han var rädd. Rädd för ovissheten, rädd för framtiden. Rädd att han inte visste vad som skulle hända efter mötet.
Jag sa att det är naturligt, jag var oxå rädd. Men det är därför det är så bra att vi möttes. Så vi fortsatte prata. Våra händer nuddade varandra. Plötsligt hade vi konstant närkontakt. Kemin. Den jävla kemin fanns fortfarande där. Jag såg att han kämpade för att inte kyssa mig. Jag kunde se det på honom.

Vi pratade lite mer om hur tiden utan varandra varit. Jag erkände att jag stalkar honom ibland. Kollar när han är inne på messenger eller inte. Han sa att han gjorde samma sak. Han saknar mig. Väldigt mycket. Sen började han gråta lite, han sa att han ville att jag skulle mår bra. Att jag är en kämpe att jag är
Stark. Grejen är den sa jag tillbaka att jag slutat kämpa. Han blev lite paff över det, höll inte med (såklart, alltid sätta sig emot ?) men jag fortsatte, jag kämpar inte längre. Det är som att jag tagit av mig en pansar med ångest och mörker. Jag har hittat mig själv, som ur en fucking uppenbarelse har jag slutat kämpa. Jag sa att det är klart att det är svårt att se det, för vi har inte pratat och han kan inte se vad jag känner i mitt huvud. Men min exman och flickvän och bästis säger att jag är annorlunda nu. Att jag lyser annorlunda. Och det är så jävla skönt.

Jag tror han förstod, för han gav mig den där blicken igen. Hans jävla ögon. Jag faller för dem varje gång. Sen frågade han mig om jag ville bli tillsammans igen. Jag frågade tillbaka om han ville bli det? Ganska förvånad över frågan faktiskt. Men min mage säger nej. Han var tveksam, jag sa att jag trivs bra i mitt singelskap. Jag dejtar mig själv just nu. Men att jag skulle Kunna börja att dejta honom igen, kanske som vän.

Vi fortsatte prata länge och djupt om allt och inget. Han saknar mig. Han har inte kommit över mig. Jag tror jag kommit längre än honom, någonstans har jag varit med om ett paradigmskifte i livet. Vi bestämde iallafall att fortsätta som vi gör nu (mest för hans skull) med en tystnad, men det är inga konstigheter om vi stöter på varandra. Jag tror det är det bästa för oss båda, faktiskt. Fasten det gör ont. Han sa att han älskade mig, jag älskar honom också. Han sa att om hab känner samma om ett halvår kanske vi kan deja igen. Min första tanke var att babe, då kommer jag antagligen redan vara med någon annan (så romantisk är jag... eller iallafall realist)

När mötet led mot sitt slut så frågade han tillslut om han fick kyssa mig. Jag vet verkligen inte om det var en skitbra idé, men jag sa ja (såklart jag sa ja. Jag är svag för honom ?‍♀️). Så han kysste mig mjukt, varsamt och passionerat. Jag tog en hand på hans hals och kände mig hemma.

Sen följdes vi åt, han till bussen och jag till tuben. En lång kram. En kram hejdå, och jag kände hur hela jag blev ledsen. In med hörlurar i öronen. Högsta nivån på ljudet, hög bas. Följ med i melodin. Lyssna på orden. Fokus. Bryt inte ihop. Gå inte och köp cigg. Andas. Lyssna på texten "Been there, done that, messed around, I’m having fun, don’t put me down, I’ll never let you sweep me off my feet.
I won’t let you in again
This time, baby I’ll be bulletproof
This time, baby I’ll be bulletproof"

Klarade resan hem. Stängde dörren bakom mig. Bom! Och började gråta skoningslöst. Ner på golvet i vilande hunden, mer tårar. Ut med skiten. Det är bra att vara ledsen. Mer tårar, helvete vad jag saknat honom. Fyfan vad jag saknar honom, gråt för fan. Kanske brände jag mig ändå. Men det vet inte han. Bad till någon typ av högre makt att ge mig styrka. Snälla snälla snälla ge mig styrka att klara av detta. Snälla...

Pling sa det i telefonen, Elvis undrade om han fick komma över. Han behövde prata.
Kanske var det ett tecken. Kanske var det bra timing. Kanske var det precis det jag behövde då. Så jag sa ja. Kom hit i kväll.

Torkade mina tårar. Sa till mig själv som jag skulle sagt till bästis "inte gråta över en pojk älskling". Så jag drog på mig mina löparkläder och gick ut och sprang. Sprang och sprang och sprang. Ju längre jag kom destå längre sprang jag i från ledsamheten. Rent krast vann jag igår, igen. Över alkoholen, över cigg, över psykisk ohälsa. Jag vann igår igen över korta och destruktiva lösningar på en jobbig känsla. Jag klarade fan av en till fantastiskt jobbig situation, nykter och medveten.

Elvis kom förbi lite senare. Kramade ihop mig, frågade hur det gått med exet. Vi tog en promenad, låg i hans knä på en parkbänk vid sjön och såg på solnedgången. Vi pratade och pratade om allt om inget. Han omfångade mig. Lyssnade. Sen fick jag rida på hans rygg, för att det var kul! ? (Hans förslag). Han stannade över natten och skedande mig tills jag somnade.
Det är lite läskigt hur snabbt jag känner mig trygg med honom.

Men men ?‍♀️
Livet fortsätter.

Fridens ?

eftersom du tycker om det. Förr smikade jag mig jämnt men nu behöver jag inte det längre, då jag inte representerar något företag längre.
Visst är jag glad att min livskamrat och jag är nyktra tillsammans och att vi har varandra. Vi har ungefär lika trasig bakgrund med missbrukande föräldrar och delar det mesta. Fast ibland vill jag typ strypa karln, när han är lat och smiter undan. Så trist att tjata om vardagsbestyren :(

Dag 19 går mot eftermiddag och jag är nykter

Tack FinaLisa, grattis till två veckor. Vet hur bra man mår när de första veckorna har gått. Och nu vill jag l verkligen ha ett annat liv än det jag har nu, det jag har nu handlar ju bara om vin.

Kram

Hej! Åkte din mamma dit för gro rattonykterhet? Eller får alla samhällstjänst? Usch det är väldigt tråkigt.

kärlek och hopp så här en vanlig torsdag ❤️?❤️?❤️ / mt

Betänk att jag konsumerat detta mer eller mindre i 40 år.
Frågan är: Är det något fel i huvudet på mig?
Rysk Roulette är vad det är..
Förstår faktiskt inte förrän nu hur fel det har varit.
Framtiden ser jag dock på med tillförsikt eftersom jag
har kommit till insikt och detta i grevens tid ska tilläggas.
Alkoholen är förrädisk och den drar ner en sakta i ett svart hål
utan att man märker det.
Marknadsföring av alkohol behövs egentligen inte .
Den säljs ändå och har alltid sålts. När det inte har sålts
i tillräcklig mängd (motbokstiden) så har folk bränt hemma.
En stor och negativ sak för folkhälsan var entrèn av BIB som
gjorde att fler trillade dit.
Minns mycket väl att jag själv och många med mig drack mer efter att dessa
började säljas. Innan var det mer att man hade kontroll över mängden på ett
bättre sätt i flaskform. Man delade på en flaska vin helt enkelt.
Nu ser man folk bära omkring på dessa tetraförpackningar som innehåller
4 flaskor vin. Ett otyg är det och ett gissel för folkhälsan.
Har sett med egna ögon hur folk börjat gå under av BIB.En halv BIB är
normaldosen för en del jag känner, under en kväll. Vardag som helg.
Sätt åtminstone en doseringsmätare eller liknande på kranen så att folk begriper mängden
man häller i sig.
Systembolaget har även en policy som alltid varit lite storebrorsaktig.
Jag köper detta med rosa, lila,gröna påsar för att vi ska skämmas på stan
(har aldrig känt mig dum iofs så det funkar inte) men jag förstår verkligen
inte att man rabatterar alkohol genom BIB. Köper du flaskvis så är det dyrare
för samma produkt. Institutionen systembolaget är detta fall i strid mot sin egen
policy gällande budskapet om ansvarsfullt drickande.
Detta för nu.. Detta är 24:e dagen på resten av mitt förhoppningsvis nyktra liv.
Nu undrar alla varför jag skrev "förhoppningsvis". Lämnar jag en dörr öppen nu?
Nej men jag är realist, vet om farorna. Än så länge är jag fortfarande under tillfrisknande.
Nu gäller det att fokusera på rätt saker och aldrig låta sig falla för frestelsen oavsett orsak.

//John

Bra jobbat med tre dagar, de första är ju de värsta. Nu blir det nog lättare. Glass och kaffe är så gott. jag åt igår kolaglass med havssalr, sjukt gott :)

Kram

Bestäm dig bara, dag 2-4 var var värst för mig.
Hjärtklappning, sömnrubbningar, svettningar och irritation är vanlig abstinens.

Därefter är det mer viljan som ska bekämpa alkoholdjävulen.
Är du motiverad så fixar du det.
Halkar du i diket så är det bara att ta sig upp igen.
För mig har det gått bra i 2 veckor nu, det känns så himla skönt!?

Önskar dig lycka till, du fixar detta?

Kramar
???

Min mamma drack och körde en gång. Hon överklagade och fick alkoblås i bilen samt samhällstjänst!

Usch vilken hemsk upplevelse!

Det hade lika gärna kunnat vara jag som satt i bilen och körde på en annan bil.
Eller ännu värre.
Nu med snart fyra månaders nykterhet i bagaget, behandling / terapi, regelbundna möten, 12-stegsprogram med sponsor; har jag börjat rannsaka mig själv och det som ledde mig till det som fick mig att vilja förändra mig själv.
Ser jag på mitt drickande och bilkörande så var det en nedåtgående spiral som med allt annat när man är beroende.
Gränserna och moralen suddades ut skrämmande snabbt.
Från att vara en sån som ”aldrig” kör vid minsta tveksamhet om etanol i blodet till att svepa några snabba så fort jag parkerat bilen i garaget, till att svepa de två första när jag svänger in på min gata, till att dra de första på parkeringen efter bolaget, till att sätta mig i bilen efter att det jag hade hemma var slut.
Jag ursäktade först mig själv med att skiten skulle ut i blodet så det var ingen skada skedd, sen hittade jag på andra helt ologiska skäl till varför jag gång på gång skulle bedra mig själv i det avseendet.
Huruvida det går att hyra alkolås trots anmärkning vet jag inte, inte heller vad eventuella böter blir.
Hur ser din relation till alkohol ut annars?

Kram!

En väldigt kär vän till mej ville så gärna åka på en roadtrip i USA en månad men ingen kunde/ville följa med.
Så hon tog beslutet att göra det själv. 25 år, 155 hög och knappt 50 kg tung så gav hon sej ut . Hon kom hem igen med ett rejält stärkt självförtroende . Hon sa: Äntligen vågar jag lita på mej själv, att mina beslut är de rätta för mej, att jag kan bedöma situationer rätt. Hon blev vuxen den sommaren
Så årets valslogan blir: Våga lita på och trivas med dej själv ?

Visst är det fantastiskt vilka kvinnor vi medberoende är som kan och orkar hur mycket som helst för alkoholisten, för kulissen, för barnen, släkten... Bara för att märka man själv liksom inte finns kvar i sitt eget liv, för mig blev det ett uppvaknande när jag insåg att jag själv varken fick energi eller ta plats i mitt eget liv!

Du är långt ifrån ensam med din situation, att vara uppgiven och orolig men samtidigt starkt medveten om att nåt måste ändras innan man själv tar slut för vem ska sen ta ansvar för barn och hela den biten man faktiskt står rätt ensam i. Du har tur om det finns familj och vönner som backar upp dig, ta emot all hjälp du kan få. Fortsätt skriv och läs här på forumet så ska du få se du inte är ensam varken i din situation eller med dina känslor och tankar! Det är skrämmande hur lika många här känner, men som tröst så är vi många som tagit oss vidare trots att det är tufft! Och välkommen hit till forumet ?

Ja, häng på nu. Var helt övertygad i tisdags att jag skulle skjuta upp starten på nykterheten eftersom jag var deppig etc, men bestämde mig på nåt konstigt sätt för att inte handla (när jag var på väg hem) o det funkade. Funkade igår med, men då var jag inte deppig och inte på väg. Mår så mycket bättre direkt. Sover bättre, ingen ångest. Så snälla häng på nu, vi grejar det här. Jag har verkligen tröttnat, men vill inte heller söka hjälp av en massa anledningar. Dumt kanske, men inbillar mig att det ska funka. Måste bara över trösklarna 3 dgr, 5 dagar, 2 veckor etc.

Tack fina ni :) Sov som en kratta inatt. inte bra. Men det var för jag var stressad över lite saker som är igång. Så nu vet jag en sak.. en trigger är stress... och sömnbrist. Bra att veta så jag kan vara förberedd idag då det alltid blir sug efter att döva när jag haft en sån här natt. NU är fokus att vara igång idag. Få en massa gjort och absolut inte falla dig. Men det gör jag inte det känner jag. Sover säkert bättre inatt. Det är vekrligen bra att identifiera VAD det är som sätter igång suget.. så att man kan jobba aktivt för att undvika dessa situationer. Dag 12! Nu kör vi vidare. En timme i taget får det bli idag men det kommer gå. Det känns redan lättare. Kram till er alla där ute ni är bäst! <3