Senaste kommentarerna i forumet

Spontant skulle jag vilja stoppa in dig på ett hälsosamt vilohem i 6 månader...
Där skulle du få behandling och hjälp med avgiftning och avvänjning samt bygga upp fysiken och själen.

I den bästa av världar skulle det funka men så finns ju verkligheten..

Den är tuff och nu har du bara att ta det där beslutet och jag tror du behöver hjälp denna gång.
För nu har du tre jobbiga saker, alkoholdjävulen, nikotinet och övervikten.
Har du inget stöd av familjen så måste du hitta någon annan.
Vårdcentralen måste kunna hjälpa dig med vägledning
.
Forumet här är ju fantastiskt i många lägen men i ditt fall tror jag du behöver mer.
Du låter så himla ledsen och uppgiven att jag själv får ont i själen.

Ge inte upp kära Sommar12,

Kramar till dig i mängder ??????

...men en kompletterande magnetkamera undersökning behövs.
Därefter kan de bestämma vilken typ av behandling min sambo ska ha för sin cancer.

Så det finns inga panikkänslor idag men däremot ett otrevligt sug efter vin...

Vill bara försvinna in i dimman av någon märklig anledning. Trodde jag skulle bli jätteglad av att det inte var aggressiv cancer men känner mig bara helt tom.

Är så trött på denna jävla värmen också, har sovit dåligt och är gnällig.

Får se vart denna dagen tar vägen.

Ha det bra alla ni underbara forumvänner?

Kramar ???

Jag håller fullkomligt med dej..... Råden du har fått (även från mej) har nog varit menade att ge dej lite andrum, att försöka göra något man själv mår bra utav och ”stänga ute” medberoendet. Så lätt sagt.... Jag har själv under en veckas tid mått så fruktansvärt dåligt för jag ser ingen slut på helvetet. I lördags briserade jag och sedan dess har vi bråkat .Jag mår inte bättre alls av det men det var tvunget. Hade jag hållit igen längre så hade jag nog hamnat på psyk. Så... gör det du känner är bäst för dej! Jag är också låst av två hundar, vill inte lämna dem hemma om han bestämmer sej för att dricka .
Vi har bea dagar och dåliga dagar. Just nu säger han att det får vara bra med drickandet men det kvittar egentligen för dels litar jag inte på det och dels vet jag inte om det går att hitta glöden igen om han väl slutar dricka.
Jag har bestämt att jag varje kväll ska skriva ner för-och nackdelar med dagen som gått, bara för mej själv, för att se om jag kan hitta någon klarhet i hur jag vill att MITT liv ska vara.
Stor kram till dej ?

Jasmine det är jättebra att du ändrat ditt drickande!! Heja dig!

Förut när jag inte hade problem var det ibland så att jag lät bli att dricka pga Magkatarr. Drack inte ens ett glas för hela magen sved och det är ju hemskt. Om jag nu behövde en ursäkt att inte dricka hade jag nog sagt det. Att jag hellre unnar mig en kopp kaffe på morgonen men att alkohol gör att jag får alldeles för ont.

Numera vet ju de flesta att jag inte dricker så då blir det ju alltid lätt för mig. Och dit kan du också komma när du liksom landat helt i ett nyktert liv eller ett liv där du naturligt sällan dricker. Då är det inte ens svårt att inte dricka när man bjuds av en person. Man blir så säker och trygg i sitt val.

Jag har en person i min närhet som ofta erbjöd alkohol förut men jag bestämde mig för att bara säga att jag har slutat dricka helt och mår mkt bättre (sa ej att jag upplevde att jag hade alkoholproblem). Hon fortsatte fråga några gånger och tyckte det var tråkigt att inte få dricka vin tillsammans med mig men jag sa bara att för mig var det skönt och inte alls tråkigt men att hon gärna fick dricka om hon ville. Nu har hon slutat fråga helt. Man behöver alltså inte nämna att man har problem. Man kan tacka nej ändå ❤❤

Många kramar och skål i kaffe!

Vaknar pigg och med en bestämdhet av att vara nykter. Orkar inte dricka. Vill inte dricka. Vill vara nykter!

Tack snälla! ^^

Hoppas du får en fin dag Jasmine?

Vet inte vad jag ska säga, sitter med alla pusselbitar och vet precis vad jag ska göra och hur underbart livet blir under nyktra perioder. Men trots detta blir det en kväll till och en till och en till osv…… Jag kan inte ha alkohol hemma för då måste jag dricka upp den, men jag kan inte inte ha alkohol hemma heller för då måste jag ner och handla vilket till och med ger en större kick än att dricka den. Jag har inte skrivit detta förr men jag bor utomlands, har gjort det nästan hela mitt vuxna liv. Trots detta tycker jag det är enormt spännande att handla sprit i mataffärer, och det finns alltid något på rea. Det blir otroligt jobbigt att varje gång jag handlar mat måste jag också ta en match mot djävulen. Måste hitta motivationen för att ta det sista steget och sluta med denna tortyr.

Jag har fått rådet av flera här på forumet att försöka se till mig själv och inte bry mig om min alkoholist. Jag har verkligen gjort det. Jag har semestrat några dagar på egen hand och gjort dagsutflykter. Tyvärr kan jag inte vara iväg hela tiden, dels pga att jag har hundar och dels för att jag inte har råd. Det betyder många kvällar hemma på semestern. Nu har ju konsumtionen ökat rejält från tidigare semestrar och vardagar. Tror nog vi snittar på ca två flak öl i veckan. Det är i mina ögon jättemycket. Det gör mig ledsen arg och irriterad. Rådet jag får av många här är att inte kommentera detta eller gå in i diskussioner om detta. Men hur sjutton ska man kunna låta bli? Jag tycker kvällarna är vidriga så jag håller mig för mig själv vilket är ganska tråkigt och ensamt. Han fortsätter smyga, gömma och ljuga om hur mycket han dricker även om jag inget säger. Men det blir fler och fler tomburkar synliga. Står ni fast vid att man ska hålla tyst? Jag är skitförbannad och vill bara tala om för honom hur sjuk hans konsumtion är. Han kanske tror att det är ok om jag inget säger? Han har frågat om vi ska åka någonstans tillsammans på semestern. Det vore väl trevligt, men vem vill sova borta på ett hotellrum efter en tur på en restaurang? Fyllensnark och inget eget sovrum!
Dagarna blir inte heller så kul här hemma. Han vet nog innerst inne att jag är sur så han undviker mig hela tiden så jag inte får tillfälle att prata. Är jag ute är han inne och tvärtom. Jaaa underbara semsester!

Ha en härlig dag vid poolen- det är du värd!!!

Tyvärr måste jag erkänna (här vill jag vara helt ärlig..) att jag druckit mindre mängder (en halv flaska vin) två gånger efter semestern och jag konstaterar som så många gånger förr att det INTE var värt det. Vi vet ju alla att alkoholen ger en skön känsla för stunden, men dagen efter? Usch. Och då tänker jag att för några månader sedan var det usch VARJE DAG. Hur i he-vete orkade jag????? Obegripligt.

Efter semestern lämnade jag mina barn till deras pappa (snyft) och drack en kväll med en ny date och en kväll med en vän. Jag har fortfarande svårast för att säga nej till alkohol när det bara är jag och en person till. I ett större sällskap har man inte "ögonen på sig" på samma vis och jag har noterat att det ofta är fler än jag som dricker alkoholfritt. I ett sällskap med bara en person är det mycket svårare eftersom jag inte vill erkänna mitt "problem". Jag kommer att ha en till träff med en vän en kväll den här veckan, men efter det kommer jag att tacka nej till kvällsaktiviteter med vänner där jag på förhand vet att jag kommer ha svårt att säga nej till alkohol. Jag kommer att föreslå lunch, fika eller någon annan aktivitet istället för att gå på en bar/restaurang på kvällen. Om det finns någon annan som känner igen sig i det här är jag tacksam för tips!

I alla fall.... jag är trots allt nöjd med att jag har FÖRÄNDRAT mitt drickande. Jag dricker inte hemma ensam, jag dricker inte mer än en halv flaska vin, jag har varit på en vit semester. Känner mig rätt så nöjd, trots mina två "felsteg".

Forumvänner, ni är ovärderliga! Kramar till er alla och njut av solen idag! Idag är vi nyktra <3

Tack även till er för att ni finns ;). Det är viktigt att någon "bryr sig" när man inte kan dela sina problem och vinster i kampen mot alkoholen med någon irl!

... huvudet på spiken! det är precis så det känns- att det är underbart att kunna erkänna att man glömt saker när man vet att det inte beror på alkohol och att kunna vara "tokig" nykter, det är ju inte alls lika "pinsamt". Tack för att du finns!

Jag är inte läkare, men tror att alkoholen kan bidra till att kroppen ger upp.. Men, för att alkoholen ska vara "ensam" orsak till en kollaps tror jag att man måste dricka stora mängder varje dag tills levern bryter ihop ;).

Och när det gäller måttlighetsdrickande som övergår i beroende tror jag det är ärftligt... vissa kan dricka måttligt hela livet utan att trilla dit, medan vissa andra går över gränsen. Jag vet att det finns flera i min släkt som haft problem med alkohol så jag borde ha varit mer vaksam, förstått att jag kunde "trilla dit" om jag inte var mer uppmärksam.

Hoppas att du är lycklig idag och kan njuta av solen! Ser redan fram emot ditt nästa inlägg. Många kramar!!!!

28 dagar. Helvete vad det hänt mycket i mig på 28 dagar.
Som jag skrev i mitt första inlägg, det är annorlunda nu. Jag har inte behövt kämpa, inget alloholsug.
Jag har varit på middagar, fester, utsatt mig för situationer som jag inte känt mig bekväm utan någon promille i kroppen. Men haft minst lika trevligt.

Jag har gråtit och gråtit. Haft ångest. Gått igenom ett uppbrott. Men vänt på hela Pankakan och gjort tvärt om vad jag brukar göra. Jag har hittat energi i mig, hittat energi i andra. Lagat mat varje dag, gjort någon typ av lätt fysisk aktivitet varje dag. Försökt lägga mig i tid varje natt. Kommit upp och bäddat min säng varje morgon. Övar in nya rutiner, rutiner som får mig att MÅ BRA.
Börjat med voxra, och känner en positiv effekt av den. Skrattar lättare. Kommer på mig själv att mungiporna är uppåt när jag är ute och promenerar (av sig själv?!).

4 veckor är en fis i rymden för vissa, men dessa veckorna har jag kämpat mig upp från allt som hållit mig nere.

28 fantastiskt jävliga och roliga dagar, och allt där emellan.
28 dagar att ta tillbaka sitt liv.

Resan fortsätter!
I dag har jag flörtat in mig till en polare med pool. Det ska bli skitkul att träffa honom igen.

Fridens ?

Vilken underbar läsning- tack för att du delar! Du har gjort det så bra- heja dig!! <3 <3 <3

Hoppas du får en bra dag idag Morgondag! Jag har också insett hur äckligt alkohol luktar... Njut av ditt bubbelvatten idag. Kram!!

Tänker på dig idag och hoppas att det blir ett positivt besked hos läkaren. Styrkekramar till dig!!!!

Hur mår du idag? Tänker på dig <3 <3 <3

.. och lite energi på din dag 23. Har läst ikapp i din tråd och förstår att det känns tungt. När det gäller aktiviteter har inte heller jag hittat något bra att "fördriva tiden med" när det känns jobbigt.

Blev inte mycket till uppmuntran, men vill att du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du får en bra dag <3 <3

Det formar oss onekligen. Skönt att du gått vidare från det.
Och JA så jävla Gött att slippa bakfylla i denna värmen. Herregud vad jobbigt det måste vara just nu.

Inte angående föräldrar och deras oförmåga att finnas där när man behöver dem, men inlägget om att du har hittat frid i dig själv. Njut av lugnet du känner just nu och ge dig beröm för att du har tagit dig hit av egen förmåga. Du har gjort det så bra!!!

Jag känner igen det där med att inte ha något minne och hur obehagligt det kan vara. I mitt fall tror jag att det är precis som du skriver, en överlevnadsstrategi. Jag har inte haft en lika jobbig barndom som du, men det har funnits både alkohol, bråk och misshandel i familjen. Tror att jag har lärt mig att bara "stänga av" och vara glad för att orka gå vidare. Jag hittar ibland den frid du beskriver, men oftast är jag "glad" men inte "lycklig" om du förstår vad jag menar.

Så fint att läsa att saknaden börja ge med sig. Du är verkligen på rätt väg! Skickar mycket kärlek till dig idag ;) (Och du kommer att få en ny dos den dag det inte känns lika bra... Kram..)

Ja visst är det som du säger, ett steg bak två steg fram, bak och fram bak och fram. Lite som en dans nästan.

Mindfullness och sömn tror jag också på. Och ja, A förstärker kaoset. Kul att se dig igen (eller njae, men missförstå mig rätt).

Ta hand om dig ?

Vill gärna gräva i det där, men jag har inga känslor alls kring det, inte ens om jag verkligen försöker. Men det har format vem jag är idag, vad jag jobbar med och hur jag ser på världen. Men som sagt det är över och borta för mig.

Skönt att inte vara bakis i värmen. Ha en bra dag!

Du har min medkänsla!! Låter som du lever i en situation som är svår att ta sig ur. kan du börja med något litet i allt som du vill förändra? Jag har inga bra råd att ge, kan bara försöka ge dig uppmuntran... Angående semester så hade jag nyss en nykter semester (den första sedan jag var på semester gravid för ca 8 år sedan) och det var hlet underbart! Vi var på ett ställe med fri bar så det hade varit enkelt att fuska, men jag höll ut och det var sååå skönt.

När det gäller dig så kan jag tycka att din familj borde stötta dig och låta bli att dricka i din närvaro, men om de inte fattar det kanske du kan låta bli att åka dit, alternativt be din man hjälpa dig? Förlåt, kommer säkert med usla råd, men försöker bara ge dig lite energi att ta dig ut från de svarta gardinerna.

Många kramar till dig!!!!

Ja mammor ich pappor är ju inget mer än bara människor de också, rent krast. Men som barn behöver man ju dem.

Jag gick flera år utan min pappa mn vi har kontakt idag. Jag har förlåtit honom. Men jag tror det fuckade upp mig ganska hårt.
Samma med mamma min, tror hon fuckat upp mig ganska hårt också. Jag litar inte helt på någon av dem, och jag litar inte på ovillkorlig kärlek från någon av dem heller.

Men de har nog gjort så gott dem kan med de de kunnat.
Ingwn idé att gå och vara arg eller bitter på dem. Men vi har väl inte kontakt varje vecka, utan vi pratar i telefon ibland.

Fruktansvärt att höra om din uppväxt, inget barn ska behöva ha det så :/
Kram