Senaste kommentarerna i forumet

Jotack, jag fick ett sånt i veckan också och jag gjorde precis som du.

Försöker tänka på att jobbiga besked kommer alltid att komma och jag måste hitta andta sätt att hantera min reaktion till dem, än att dricka alkohol.

Vi hittar ett sätt !!

Styrkekramar ?

Det har skrivits så många insiktsfulla och fina kommentarer som jag inte behöver upprepa utan bara instämma i.
Vill dela med mig av egna erfarenheter av att göra något man brinner för som sedan går över till prestationsångest.
För mig handlade det om idrott och tävlande som började med ett brinnande intresse och en livsstil. Tävlingssammanhangen var min ”levande dröm” och klubbkompisarna och även konkurrenterna var som min familj.
En säsong började jag få panik innan varje start och även en bit in på första momentet av tävlingen. Det sammanföll också med att jag börjat vinna en hel del och med det en ökad press. Jag längtade faktiskt tillbaka till när jag var nybörjare och bara tävlade för att genomföra.
Så stod jag darrig och panikslagen - i slutet av den säsongen - på stranden, innan starten, på ”hemmaplan”, favorittävlingen. Massor av folk runtomkring, massor av publik, pampig inledning.
Lyfte blicken och tittade mig omkring. Fokuserade på vad jag såg, det vackra, och tänkte plötsligt ”just nu befinner jag mig precis där jag vill vara, gör det jag älskar mest”
Där släppte paniken. Ångesten bara rann av mig och jag var helt lugn. Rädslan byttes mot förväntan. (har aldrig gjort ett sånt lopp som den dagen heller, aldrig presterat bättre eller haft en sån härlig känsla av styrka, tror det handlade om att jag mindes varför jag gjorde det jag gjorde)
Tillbaka till din situation, Hjälpmig...
Back to basics. Hitta känslan inom dig som du hade när du började. Fokusera på publiken. Ta in scenen. Älska det du gör och dem du spelar för.
Kram

Jag tycker det är så bra att du vågar erkänna att du ”föll i” igen. Man börjar skriva här när motivationen är på topp och så fort första bakslaget kommer så skäms man och försvinner i bakgrunden igen. Men du är här och fortsätter kämpa! Det är den riktiga inspirationen! Stor kram!

Jag tycker det är väldigt inspirerande att läsa dina inlägg.
När får du svar på resterande prover?
Måste kännas så skönt att alla värden var bra!

God morgon FinaLisa!
Skönt att höra ditt resonemang❤️ Vi kämpar ju en hård kamp men om allt skulle vara förlorat om och när vi faller, då är den omöjlig.. Så är det ju inte och därför orkar vi fortsätta!! Tänker på dig och stöttar dig härifrån min sida av skärmen☺️?? Många kramar❤️❤️??‍♀️

Tack, Studenten, bra liknelse.
Lite så känns det, mör och lite öm i kroppen och knoppen efter att ha kört i diket.
Nu ska jag hålla ögonen på vägen och fokusera på körningen.

Många kramar till er alla ???

Visar ju att du vill ha en förändring på detta. Vad kan förutom att skriva och läsa på detta forum vara ett första steg för dig? Det finns information någonstans på sidan telefonnummer inom vården du kan ringa. Läge att börja med antabus? Hur som helst önskar jag dig all lycka på vägen, du är inte ensam!

Sitter här själv igen när alla sover då kan jag supa mig full men när familjen är vaken så kan jag inte det.
Vet att det har med skuld och skam att göra.
Har panikångest och hypokondri och depression men känner mig inte glad eller lycklig.
Jag slutade själv med droger.
Men vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta nu?

Tack Studenten. Jag uppskattar verkligen stödet <3

Nu har dag 11 snart passerat. Så himla skönt :-)

Mötet med kommunens handläggare och alkoholteraput gick väldigt bra igår. Alkoholteraputen träffade jag två ggr förra veckan men det var första gången jag träffade handläggaren. De hade gjort en sammanställning av ASI-intervjun och konstaterat att det jag behöver stöd i är att fortsätta vara nykter samt att samtala med min läkare om vem som tar vilka delar av mitt tillfrisknande. Dvs om det behövs psykologhjälp osv. Jag berättade att jag fått tid hos psykolog, att det är på remiss och att jag samtidigt påbörjat nedtrappning av mina lugnande mediciner. Jag berättade också att jag läst ut boken och att jag inte druckit på tio dagar.

Min alkoholteraput sa att hon såg stor skillnad på mig sen förra veckan, en positiv sådan och de blev lite överraskade att jag fått psykologtid (på det positiva sättet) så de ansåg att de inte behöver samtala med min läkare, om jag själv inte ville ha ett möte. Men jag anser inte heller att det behövs just nu, jag har så många möten inbokade nu att jag känner mig rätt bra omhändertagen resten av månaden. Samtidigt som jag själv behöver göra ett stort jobb, det är inte bara en joyride där andra ska jobba :-)

Så idag påbörjade jag min terapi/mina motivationssamtal hos kommunen/alkoholteraputen och det var intressant. KBT men en uppdaterad sådan med fokus på alkoholproblem och tankar/känslor. Bra att få både KBT och PDT.

Till nästa gång ska jag försöka ta fram ett slutmål. Dvs, vad vi ska jobba mot. Vad/var vill jag vara när vi är klara? Så nu har jag en del att fundera på. Intressant men svårt. Hon sa också att jag ska vara beredd på att min omgivning kanske kommer reagera på hur jag beter mig under resans gång och hur jag kommer ut på andra sidan. Eftersom jag ska fokusera på MIG (vilket jag aldrig gör/gjort) så kan det komma som en överraskning för folk att jag kanske inte är lika medgörlig, kanske inte ställer upp på allt jag gjort innan, kanske inte erbjuder mig att hjälpa andra i den utsträckningen jag har gjort osv. Jaja, det får bli som det blir.

Mötet var positivt och tänkvärt och jag fick mycket positiv affirmation. Som hon sa igår är det stor skillnad på mig denna veckan och förra veckan. Hon tycker att jag gör ett mycket bra jobb, att jag verkar motiverad och jobbar bra vid sidan om hjälpinsatserna. Vilket hon tänker ta fasta på i behandlingen.

Det kanske inte är så många som läser här men jag skriver dagbok lite för mig själv men kanske det motiverar någon i sin kamp. Jag får iaf motivation av att läsa om andra här som ligger några dagar eller veckor före mig såväl som de som varit nyktra längre tid. Dessutom är det skönt att ta in fakta, andras erfarenheter och känslor utan att huvudet, sinnet och kroppen är bedövat av vin.

I morgon påbörjar jag dag tolv och min andra nyktra helg i rad. Bra jobbat säger jag till mig själv!

God natt vänner, var ni än är.

Den fysiska orken upplever jag just nu är extremt mycket bättre , en mycket märkbar konditionsförbättring utan att ha tränat ? Asgrymt ? Det är egentligen bara positiva förändringar om man orkar stå emot suget som faktiskt gör sig mindre och mindre påmint för varje dag ?

Hej och välkommen hit!
Att byta från ett missbruk till ett annat är vanligt och det är inte alltid den insikten kommer. Där är du ju nu, klokt!
Hur bröt du förra gången? Fick du hjälp? Kan du använda dig av den hjälpen igen?
Kämpa på för är det något vi alla vet, oavsett beroende, så kommer aldrig ”rätt” tillfälle att bryta... och det är aldrig enkelt. Men det går!!!
Kram
Ellan

Vad bra med 5 dagar, och klokt att du lyssnade på ”N-rösten” Man mår ju så mycket bättre som nykter, i längden. Hoppas det fortsätter att flyta på ??
Kram ❤️

För ditt inlägg och din uppmuntran. ?
Jag kan känna igen den där tanken när man varit helt vit en längre tid och sen dricker. Efter några glas, kan jag få för mej att ”Nu är det lika bra att passa på att dricka” eller ”Nu ska jag ta igen, har ju varit så duktig så länge”, och ”Jag ska vara nykter för alltid, sen”. Helt galet är det! Men vi lär oss, och det gäller att vara på sin vakt mot alkoholdjävulens försök att ta över ens hjärna.
Jag är inte så intresserad av fotboll, men dricker tyvärr gärna öl ändå.? Jag tittar kanske lite när Sverige spelar på lördag. Men utan öl, för då ska jag vara barnvakt hela kvällen sen. Det känns bra och meningsfullt.
Hoppas du mår bättre nu, Fredde. Tänk på att du klarat 5 veckor tidigare, det är ju kanonbra! ?
Kram ?

De flesta yrken kommer med press och prestationskrav och bedömningar då och då. Det är inte alls kul jämt. Jag är till och från under stor press och har provat att döva det med sprit (öl), men det är kortsiktigt och leder till en kontinuerlig försämring eftersom känsligheten för stress, kritik och annat ökar. Jag gillar verkligen jobbet och det jag åstadkommer men då och då blir det för tungt.
Även någon som älskar att spela fotboll får ju också känna på att det är annorlunda när man gör det som yrke. (VM-referens:) Mer prestationsångest och press och krav men kul också sjävklart. Det är troligen inget du kan förändra. Men du kan hitta andra strategier för att hantera det. Lät bra med idrottspsykologen, kanske är precis vad du behöver för att tygla psyket och skaka av dig missarna. Jag märkt en markant skillnad sen jag slutade dricka, mer energi leder till mer träning och båda har gett mig mer självförtroende och ökad stresstålighet. Men du måste ge det ett tag och kämpa. Att behöva vara full för att klara av spelningar och repningar låter inte som en hållbar strategi, men du har kommit en bra bit på vägen. Kämpa på, ta en alvedon och nya tag!

Är mitt uppe i en storstädning. Trött nu men kan inte sluta riktigt än. Men tar en kort paus.

Råkade kolla in på instagram. Blev direkt nere av en bild. Känner mig bortvald fast jag vet att jag egentligen absolut inte är det. Men känner ändå så. Och får lust att fly. Resa bort. Men det ska jag snart så jag får se fram emot det.

Blev plötsligt så tacksam över att jag har mitt jobb. Är ofta trött på det... Som de flesta är på sitt jobb då och då. Men när jag känner mig såhär så är jag liksom så glad att jag ska till jobbet imorgon. Träffa snälla kollegor. Och barnen får leka på fritids några timmar, vilket de tycker är kul.

Jag älskar ju sommaren. Men den är också lite tärande. Allt sker så i det öppna. Folk är ute, barn är ute, man träffas oavsett om man vill eller inte. Alla ska visa sina underbara sommardagar. Och ja, sommaren är fantastisk. Friheten, ljuset och värmen. Men jag förstår också varför man längtar bort lite. Till nåt slags lugn. Och jag vet varför jag gillar hösten trots att den skrämmer när vintern är nära. Men man kan pusta ut en aning. Showen är över för denna gång liksom.

Kluven är jag. Och trött. Men jag måste stoppa mina negativa tankar. Tankar som inte ens hade kommit om jag inte hade öppnat upp instagram.

Kram allihop och ta det lugnt ⛅

Tack för fint svar.. Jo, det är ju alltid lättare att se nyktert på saken när man är nykter, så att säga.... haha.. Usch, nu är jag bakis o sitter här och tycker synd om mig själv.. Du har rätt, det är så: till artisteriet hör så mycket annat också - tyvärr - som inte har med konsten att göra.. Som pressen, bedömandet etc. Den delen av kostymen har aldrig passat mig, även om jag kunde hantera det bättre när jag var yngre och "mindre känd", när man slår underifrån liksom. Det är så paradoxalt: man ska sjunga om, och visa, känslor på scen, men Gud nåde den som är känslig privat!! Man ska va gjord av sten för att klara denna branschen. Usch.
Ja, ska försöka glömma denna dagen och ta nya tag imorn. Har första rep imorgon på stället jag jobbar på nu i sommar, och bävar inför att sjunga för kollegorna första ggn. Men ska ta några betablockerare och försöka ändå.. Wish me luck..
Kram och tack för att ni finns!❤️

Nykter utan det minsta sug den här dagen också. Tacksam så länge det flyter på.

Idag är en trött dag. Ingen energi. Ingen kraft. Kanske beror det på två intensiva träningsdagar. Kanske beror det på att jag börjar komma in i PMS perioden igen. Kanske ligger jag på ett litet (medvetet) kaloriunderskott när det gäller maten nu när 3,5:orna inte utgör 1/3 av mitt dagliga kaloriintag! Kanske är det en kombination av allt. Hur som helst så tänker jag att jag måste se upp nu och hålla ett extra öga (öra?) på alko-rösten. Det är så lätt att hamna där med autopiloten när man är trött, orkeslös och nedstämd. Jag tänker att de är extra lätt för mig nu när jag har ”bevisat” att jag kan vara nykter en månad. En strategi kan vara att fortsätta komma in här och skriva. Det blir en fin påminnelse om varför jag väljer nykterheten.

En tanke som slog mig just: Frasen ”Idag är jag nykter” är något jag använt flitigt, både här men också för mig själv. Det gör jag inte längre, inte varje dag. Det behövs inte. Det är inte längre en kamp från dag till dag. Jag behöver inte aktivt välja att vara nykter varje dag. Ibland kommer det dagar då jag bara är nykter. Det är fint, det är så jag vill ha det. Det är de jag kommer fortsätta jobba mot.

Detta kommer nog göra ont så länge jag lever..men jag har verkligen gjort så mycket under bara tre år, känner mig 100 år gammal med allt jag har gått genom, det sliter så otroligt. jag gjorde allt, nu får jag börja så frön i mitt liv och hoppas att det blir bra..och bara hoppas det blir bra för honom med. han är min person ..kanske träffar honom i ett annat liv.
Tack Carina

Usch! Vilken jäkla skitdag! Jag känner med dig. Om jag ska vara ärlig så känns det som att du försöker tvinga på dig en kostym som inte är sydd för dig. Som att, bara för att du älskar en sak (sjunga) så tvingas du att göra en massa annat också, som inte alls passar dina värderingar och vad du tycker om. Jag hör samtidigt att du ropar efter något annat, men har inte hittat dit ännu... Ibland kan det ta lite tid.

Om jag förstår det rätt så har du druckit nu. Då brukar ju sådana här negativa känslor också förstärkas. Om det är ok för dig så tänker jag att det kanske är bättre att vila på saken och att vi skrivs i morgon igen när du inte har druckit. Då tror jag att det blir lättare att se andra, nya perspektiv. Vad tror du om det?

Andas djupt och önskar dig en lugn fortsättning på dagen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fy fan va jag hatar mig själv just nu... Är full... Har just sjungit på audition i Tyskland.. Hade all intention att försöka göra det nykter... men ju mer det närmade sig, desto mer ångest fick jag.. hade med mig whiskey "för säkerhets skull"... Kändes bra när jag värmde upp rösten, men när det närmade sig var jag bara för blockerad, så började dricka.. och genast när jag dricker så släpper ångesten o kraven och jag känner mig bäst i världen. Jag sjöng, det kändes bra, men så efteråt så kom juryn fram o gav "konstruktiv kritik".. De tyckte jag hade dålig intonation (dvs falsk sång) och dålig kontakt m publiken.. Jaha.. Ok. Men då kan jag ju lika gärna gå o hänga mig själv. Det här går inte längre. HATAR pressen. HATAR att bli bedömd. Vill bara sjunga för att jag älskar det. Vill bara sjunga för att det är fucking SKOJ!!!! Hur jävla svårt ska det va?!!! Men nej - när man försörjer sig på musik professionellt, så får det faan inte va "skoj". Då är det blodigt jävla allvar. Dra åt helvete vad jag hatar det!! Finns ingen själ kvar nånstans. Bara "prestation". Är likadant i hela samhället f ö. Ingen får ha skoj, alla ska prestera. Fy fan, spyr på hela skiten... Vad ska jag göra istället? För jag kan inte hålla på med sången i detta tillstånd... Hur mycket jag än älskar det..? Och det gör så jävla ont att skriva detta... Jag kan inte leva utan sången... Men jag kan heller inte leva MED den.. Är så jävla hjälplös... Vill bara bli kramad.. känner mig helt jävla värdelös som inte kan fixar pressen... Jag vet att det är A som pratar nu, men går fan o hänger mig snart...

Välkommen till forumet! Din alkoholkonsumtion oroar dig, speciellt som du ser att du väldigt snabbt, efter 3 glas vin, tappar många viktiga funktioner såsom tal och balans. Man brukar säga att max 3 glas per tillfälle är vad man bör dricka. Men det är ju högst individuellt. Vi har olika kroppar som reagerar olika på olika substanser. Det kan också förändras över tid. Det vi klarade av när vi var 22 år kanske inte alls fungerar längre när man är 52 år.

Men, om du oroar dig och ser att din kropp beter sig på ett sätt som den inte gjort tidigare, då tycker jag ändå att det kan vara värt att söka hjälp hos vårdcentralen så de kan göra tester på dig och se så att allt står rätt till med din kropp. Vad tycker du om det?

Ta hand om dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tror jag att han måste vilja sluta själv annars är det inte möjligt vad du än gör. Att semestern stundar låter som en ursäkt, det kommer alltid semestrar, bröllopp, julledigt, midsommar, nyår, valborg, konferansresor etc.
Jag slutade för att jag ville och slutligen insåg vad det gjorde med mig och min familj. Och hur illa däran min farsa och andra delar av släkten är. Men ingen annan hade kunnat få mig till det, tyvärr.

...när man inser att livet har givit en andra kort på handen än vad man drömt om. Att behöva ge upp en dröm kan vara tungt. Å andra sidan, då kan man också börja bygga något riktigt bra av det man faktiskt har.

Skickar dig en stor varm kram!

/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Finns i förändra ditt drickande forumet, under tråden "jag var inte riktigt där ännu".

Fridens liljor! ?