Senaste kommentarerna i forumet

Låter tufft. Du bör nog överväga att ta hjälp utifrån för att få bukt med dina perioder. Du verkar ju klara av att vara nykter i perioder, men du skulle behöva hjälp med att stå emot när suget kommer. Även hjälp med att förstå och lära dig leva med din ”mörka sida” som säkerligen driver dig till att dricka. Jag är iaf glad att du inte strök med, försök att ta med den känslan in i nykterheten. Att du fått en chans att ta nya tag.

Hej och heja dig!
Jag är i ungefär samma situation. Vanedrickare ihop med andra i många sociala sammanhang. Min man dricker mer än jag, så då "kan ju inte JAG ha problem". Jag har varit alkoholfri några dagar nu och vill fortsätta så, eller hålla konsumtionen mycket lägre än hittills (vet inte om det går).
Har köpt en råsaftcentrifug. Blandar spännande selleri- och rödbetsjuicer.
Precis som du gillar jag puben, och även att äta gott med ett fin vin på restaurang. En vana sen många år.
Det är väl detta man måste bryta, hitta alternativ till.
Jag vill inte bli en plufsig tant som mina barn (vuxna nu) oroar sig för eller skäms för.
Det är en stark drivkraft.
Tiden, stämningarna i tiden, är bra för oss som vill ändra våra vanor.
Det är inte konstigt att beställa en alkoholfri drink på krogen idag, tvärtom.
Och för mitt vardagsdrickande hemma är de här grönsaksjuicerna ett bra substitut. Vet inte om det är nåt för dig, förstås, men för mig funkar det som en grej att styra tankarna till istället för alkohol.
Lycka till!

Tack Carina för att du skrev om Mindfulness . Försöker tänka att ’ när jag inte tänker ’ så är det bra . Försöker vara i nuet men är oftast i framtid eller i dåtid .
Tränar på att bara : andas in, andas ut .
Haft en bra midsommar
. Men igår låg det ytterligare ett brev från FK som överväger att inte godkänna min sjukskrivning . Jag går i däck fullständigt , känner mig helt värdelös för att de inte tror mig !!! Hela min tid går åt att tänka o älta detta . Jag har jobbat hela mitt liv , inte haft en sjukskrivningsdag sen år 2002 innan jag fullständigt rasade förra våren .
I dessa lägen brukar jag bara vilja ’försvinna’ , Orkar inte !! Det har gått 11/2 månad in på min nya sjukskrivning och nu säger de att den kanske inte går igenom . Vad ska man leva på ? Fast det värsta är att inte bli trodd .
Noll självkänsla , är ju ändå så värdelös så kan lika gärna dricka ....
ska jag förstöra för mig nu efter 11 dagars nykterhet ???

En timme i taget, en dag i taget.
Precis som att man måste ta ett litet steg för att gå till Ica för att handla godis så krävs det fler för att komma fram till butiken.

Så andas, ta det lugnt. Det kommer gå bra. Välkommen hit och känn dig som hemma ?

Jag har ingen fru, sambo, särbo eller annan "stöttande" partner. Har levt ett ganska långt liv, med flera äktenskap i det förgångna. Jag tror så här, det är bara den beroende SJÄLV som med vilja, insikt o motivation som kan "rädda" sig. Terapefter o medicin är viktiga. Det som händer med partnern är att denne kommer fara mycket illa själv. Att vara medberoende måste vara ännu svårare än att vara beroende, eftersom hen inte äger viljan att sluta...

Tack så mycket ?
Och verkligen verkligen all heja tillbaka till dig ?
Och kärlek!

Tack så mycket ?
Och verkligen verkligen all heja tillbaka till dig ?
Och kärlek!

En vecka nykter! *highfive*

?

Jag ska börja kolla över mina alternativ nu, jag orkar inte mer....jag vill också få hjälp nu!

Vaknade upp o kände sån likgiltighet till livet....hatar den känslan men tog ledigt idag, har ingen lust att spela charader efter en sån här kväll längre. Så idag ska jag o sonen till en djurpark inte långt härifrån....
Vi är trötta bägge två, int enig med den där mannen utan sonen vaknade med växtvärk på natten så vi tar d lugnt o strosar omkring o har d mysigt bara vi två idag, välbehövligt!

När vi kom ner va d bara att börja städa d första man gör såklart ingen som torkat upp ölen eller så efter igår o så en dusch för Mig så jag slapp stinka öl resten av dagen också....nu kan iallafall vår dag börja

Kan säkert vara bra stöd. Jag är inte en av de riktigt bra; det enda jag gjort är:
1. Köpt l-glutamin och b-komplex han kan ta vid sug.
2. Hittat The Sinclair Method och "tvingat" honom att följa den.
3. Lurpassat, bevakat, försökt distrahera och roa så att han inte ska HINNA dricka.
4. Fullständigt försakat migsjälv, mina intressen, hobbys, och utbildning.
5. Fullständigt tappat bort migsjälv i hans beroende.

Nu har jag dessutom åkt på något som populärt kallas "recovery resentment" som skär sönder mig inombords och vilket innebär att hela vårt förhållande måste byggas upp från grunden igen - och kommer rasa ÄNNU hårdare om han åker på ett återfall.

Jag tror att det är BÄTTRE att göra den resan själv, för sin egen skull, och med sin egen styrka, och hitta en partner EFTER, när man ÄR frisk.

Tror jag. Men jag är ju inte beroende, utan bara partner till någon som är beroende.

Drömde så konstigt inatt. Vaknade och ville inte somna om till samma dröm så jag gick upp på toaletten istället. Somnade om och drömde en helt annan konstig dröm. Vaknade. Somnade om. Vad skönt det är att bara vakna två gånger på en natt! Snart kanske jag får sova en hel natt utan att vakna en enda gång.

Igår lagade jag massvis av bra mat. Har lunchlådor för resten av arbetsveckan nu. Så härligt det känns att försöka ge kroppen det den behöver, utan att det går till överdrift. Vi snackar vanlig hederlig mat. Fisk och potatis. Pasta. Lite tomater. Lite sallad. Husmanskost kanske det kallas? Idag ska jag ut och motionera. Det kan jag göra utan att fundera över om kroppen verkligen mår bra av det, för jag drack inget igår! Det finns inga rester av alkohol som behöver tas om hand. Nu är det bara en vanlig kropp som visserligen väger för mycket men det är ju det jag arbetar på nu med både mat och motion!

Jag kan nog inte säga att jag tar det en dag i taget någon mer. Nykterheten känns så självklar nu. Likväl är jag inte beredd att säga att jag är nykterist, att jag aldrig med ska dricka. Det känns så stort. Det känns som ett beslut som måste få ta tid. För mig får det inte vara något jag säger efter en alldeles för hård kväll när jag ligger där med bakfylleångesten och viskar "aldrig mer...". Det här ska vara ett beslut som ska mogna fram, som ska ta tid. Likväl närmar jag mig tanken. Den finns där nu och den skrämmer mig inte. Den känns bekväm. Snart kanske jag är redo.

Kan bara hålla med övriga som skrivit: du måste bort därifrån innan nåt värre händer! Bo hos föräldrar eller på stuga eller vad som helst bara du slipper hans utbrott! Var inte rädd för soc, i din situation kunde dom faktiskt vara till hjälp och jag tycker faktiskt inte att skyddsboende via kvinnojouren ens skulle vara överilat. Det handlar om din och barnens säkerhet och det måste gå före allt annat nu!

Stora styrkekramar till dig!

måste du bort därifrån! Så som du och barnet har det får det inte vara. Du har ingen anledning att vara orolig för soc eller polisen, du måste få hjälp att hitta en egen bostad. Dessutom borde dagispersonalen anmäla till barnskyddet om han är påverkad när han hämtar barnet. Myndigheternas uppgift i såna här fall att bistå till trygghet och skydd, främst för barn. Jag skulle önska att du vänder dig till dina föräldrar och flyttar dit i första hand nu. Du hade lite olika alternativ för akut läge och det är akut nu!
Så starkt av dig att ta kontroll över din vikt! Grattis till det! Kramar, kramar och all styrka för att göra dig fri! / mt

Välkommen! Jag hänger också härinne men har ibland lite rörigt omkring mig med familjen. Ingen av dem vet att jag skriver här och jag smålog lite för mig själv när jag läste att Fina Lisa hade forumet som en snuttefilt nu :-) Lite samma känsla som jag. Det tog ett tag innan jag lärde mig trådarna och inläggen här inne och jag tycker fortfarande det är svårt. Jag kan bli lite deppig när ingen svarar på "min" tråd men då besöker jag andras inlägg :-). Lycka till denna sommar utan vin och alkohol! Jag ska också försöka nu efter midsommar men är så himla rädd att bli klassad som tråkig och trist. Vi vill ju verkligen det här! Kram

Nu lägger jag ner alkoholen, det måste jag. Jag orkar inte igen, jag överlever inte igen, dör jag inte av att jag tar livet av mig under fyllan. Eller blir jag inte spritförgiftad, jag har haft tur som sitter här nykter och vid liv. Detta är en utav mina värsta omgångar jag har haft, minneslucka torsdag till söndag, abstinent igår och idag

Jag förstår att du är supernöjd! En träningsresa med nyttig mat, ta hand om sig själv låter som en lovsång i mina öron. Trött i kroppen på ett skönt, jag älskar också den känslan. Då var den tvärtom från min Jag är trött för att helgen innehållit vin, mat, dans och sömnlösa nätter för att ungdomar trillat in i båten på olika tider + en man som snarkat.
Idag blir en nykter dag med promenad i skogen och träning ikväll.

Grattis till din nykterhet och till stegarbetet! Livslångt men så värdefullt! MM skrev att hon tar en paus från forumet, hoppas hon ser ditt inlägg - gör henne garanterat jätteglad. Jag minns så väl ert gemensamma arbete senaste sommar.
En underbar lycklig och nykter sommar önskar jag dej ????

...och läser, läser mängder med inlägg som inspirerar mig att sluta med vinet, det är sååå svårt. Nu fick jag ju ett bra tips av dig med hjälpmedlet du köpt. Ska införskaffa det idag. Efter denna midsommarhelg är det verkligen dax, vin varenda dag och snart är det semester... vill verkligen inte dricka mer nu

Vaknar betydligt piggare än igår. Hoppas det håller i sig. Så tydligt vilket gift skiten är. Magen känns oxå bättre. Nu går jag in på tredje dagen och tar tag i den. Jag tänker göra den här dagen till en bra dag.

Vad fint att det går bra för dig Gunda..Minns när du i början kände dig lite svajig, men blev bara starkare och säkrare på din väg i livet.Sommarkram?

Så gott att läsa, du skriver så hoppfullt!
Känslosamt..och plötsligt så kommer där någon rolig kommentar ?

Du är en naturbegåvning vad gäller kåseri...
Heja dig?

Kram?

På alla som skriver att de har hjälp av
sambos, särbos, fruar och män...

Har tack o lov inte gjort bort mig hittills inför någon, alltid lyckats ställa upp och fixa det jag ska. Men det kostar på.

Dag 4 innebar för mig att skjutsa barna hit och dit sammanlagt ca 16 mil. Handla, laga avloppet, tvätta.... fattar inte att jag orkar. Alltid ensam.
Stupade i säng efter 2 glas igår, blev samma idag... höll ut tills allt var klart, sen middag och 2 glas igen. Fan!!

Tack Berra58 för omtanken, det värmer?☀️

Visst är det? :)
Jag tror man är den samma, men kanske gladare? Och man slipper falla lika djupt när något blir jobbigt. Stabilare helt enkelt, jag hoppas det.

Idag har jag varit i ganska gott mod under dagen. Var ut med vovven jättelänge och promenixade runt en sjö.
Lagade lite riktigt mat. Sådant är bra. Bra rutiner som jag vill ska sitta självklart i min vardag.
För jag har inte haft någon rutin eller vardag egentligen, på ett bra tag.

Noterade hur glad jag blev idag när jag drog upp persiennerna. Det är något jag inte heller gjort självmant. Lät ljuset Strömma in. Lite symboliskt sådär. Det var fint.
Under kvällen har jag saknat honom. Läst igenom lite sms vi skrivit till varandra. Fan :/
Han var fin, vi var fina tillsammans. Jag är så glad att han satte ner foten ordentligt och lämnade mig. Fasten det suger hästkuk också.

Nu jag Nanna. Sov gott alla där ute i cybervärlden.
Ta hand om er ?

Hej, nykter idag oxå. Rätt bra dag, fullt upp med annat. Ha de gott.
Avslutar dag 5 vid mina sinnens fulla bruk.
Kram ?

Då har jag snart ett års nykterhet.
Jag har inte varit aktiv här på mycket länge känns det som, det har varit mycket med mötesgående och 12 stegs arbete.
Jag har upptäckt att det är ett livslångt jobb och att jag verkligen trivs med det.
Jag har funnit många fina vänner och jag värnar verkligen om dem i min hemma grupp.
Livet är ingen dans på rosor och verkligen inte lätt. Men jag har fixat ett år snart och det är helt overkligt känner jag.
Midsommar helgen var orons helg för mig, men den gick bra och det var nog med guds hjälp.
MondeyMorning jag tänker på dig ofta även om jag inte varit aktiv här. Hur går det för dig?
Du var den som fick mig att vända och från ett hemskt drickande, till det jag är i dag.
Tack och du ska alltid finnas i mitt hjärta.
Det finns många fler fina här på denna sida som har stöttat och hjälpt mig i mitt tillnyktrande.
Jag tar en dag i taget.