Senaste kommentarerna i forumet

Din midsommar låter också härlig med ungdomar och en man. Jag var ensam på min resa ;)

Somnar och vaknar tidigt.
Är piggare, klockan är bara strax före 5 och jag ligger i sängen och skriver här.

Funderar återigen på alla människor som bär på tunga bagage från barndomen och som självmedicinerar för att orka med detta jobbiga.

Själv har jag kommit långt med mig själv genom åren och har en bra insikt och förståelse varför saker och ting blev som de blev.

Men parallellt med denna insikt har jag också rättfärdigat mitt drickande just för att jag måste få ett andrum en stund och släppa tankarna.

Det är som en lågintensiv ångest som ligger där under och bara finns.
Vet inte om den någonsin kommer försvinna, kanske den är en del av mig?

Men hursomhelst så känns det som jag nu är klar med alkoholen som medicin.

Jag har ingen förhoppning om att kunna/vilja dricka framöver. Just nu känns det så himla skönt att vara av med skiten.

Önskar alla forumvänner
Godmorgon och en skön dag☀
Kramar???

..att inse hur alkoholen förstört delar av ens liv och skapat destruktiva beteenden.
Men det måste bearbetas och det är ju jättebra att du har startat denna viktiga process.
Skönt att du har hittat samtalsstöd.

Så mycket sjuka saker som görs under fyllan är ju helt galet.
Och ångesten när man vaknar och inser följderna är ju vidrig.

Så skönt att slippa detta nu?
Kramar ???

FRIHET! ! Är en av många fördelar. Några till: HÄLSA, snyggare, fräschare, bättre ekononi, mindre ångest, framtidstro, närvaro, självkänsla, självtillit
Visst, du kan dopa hjärnan med giftet och kanske känna dig lite lugn och avslappnad ett par timmar, men sen då....?
Du är ung och har mkt spännande framför dig att uppleva, eller hur?
Lycka till!

Upplever du dig lycklig nu?

Jag är från båda ”sidor”..Har separerat från en man som fortsatte sitt drickande trots stora konsekvenser..Slutade dricka själv för 2,7 år sedan..Mitt ex ljög inte om drickandet först..Det var senare när jag slutade dricka som lögnerna började..Allt var uppenbart, tex hur mycket han drack, skulle hålla sig nykter men drack ändå..Ska du dricka när jag har jour på jobbet? Hurså? Fick jag till svar..Mycket frågor, undanglidande svar, ilska, oro, skam, rädsla för barnens mående och trygghet..Satte ultimatum, var beredd på att han var för svag mot alkoholen..Flyttade när han valde supandet istället för familj..Har aldrig ångrat det, inte en gång..Mina barn har börjat få trygghet dom inte hade i vårt gemensamma hem..Styrkekram och ett jävlaranamma till dig..Det behövs när man ska tackla all skit som alkoholen för med sig när partnern har alkoholproblem..

Vaknade tidigt, åkte till simhallen. Var riktigt gött, älskar att simma. Därefter ut i parken och sola idag. Grymt väder.

Sen träffade jag sponsorn för lite prat innan mötet. Det var ett givande möte. Men det lämnade en ledsen eftersmak. Vet inte varför jag blev ledsen men jag tror jag kände sorg. Jag pratade lite om när jag förstod att jag gillade alkohol för mycket, och det gjorde jag nog första gången jag blev full. Det är 13 år sedan. I 13 år har jag mer eller mindre jagat eller flytt med hjälp av A.
Fan. Det är faktiskt sorgligt :/

Så jag ringde vännen som följde med till mitt första möte. Berättade lite att jag känner mig ledsen i kroppen och att jag inte vet varför. Han sa "måste du veta varför? Kan det inte bara vara? Du behöver inte ha kontroll, eller hur?" Och han har rätt. I kväll känner jag sorg.

Idag var första gången som tanken slog mig att dricka alkohol också. Hur smaken av vodka rann ner i halsen. På senaste tiden drack jag mest vodka, rent direkt ur flaskan. Snabbt smidigt och enkelt. Mindre kcal än massa öl. Ni hör ju...
sista gången jag drack köpte jag en liten flaska vodka, gick in på offentliga toaletten (rutin) och hällde över det i en Lokapetflaska. Så märks det inte om man dricker offentligt, och eftersom jag inte reagerade på smaken eller styrkan så var det ändå ingen som såg. Perfekta "brottet", så öppet. Ingen som misstänker något. Ja förutom att det luktar alkohol. Såklart.

Vilka jäkla grejer jag gjort. När jag tänker på just det scenariet, med att dricka på en toalett i en galleria så ser jahg inte det som konstigt. Min hjärna har normaliserat det. Jag förstår ju att det är ett sjukt beteende. Men just nu är det inga konstigheter.
Det är mest sorgligt.

Mår bättre efter telefonsamtalet med min kompis, tagit mina sömntabletter och gjort mig i ordning för natten.
Idag har jag varit nykter, tacka gudarna för det.
Jag är klar med det där livet nu.
Minime jag tar hand om dig denna gången, jag lovar.
Tack mig själv *klapp på axeln*

?

Är allergimedicin med biverkningen trötthet. Det är pga tröttheten som man ger den som ångestdämpande. Man ska helt enkelt bli för dåsig för att oroa sig. Eller somna. Fördelen är att den inte är beroendeframkallande.
Men de funkade inte på mig, blev inte trött så då hade de ingen effekt.

Hej och Tack FinaLisa,
Jag har en terapeut jag jobbar med när det kommer till ångesten.
Vi har pratat om alkohol och hur det påverkar mitt liv.
Jag känner att vi har en öppen kommunikation, terapeuten och jag, så jag skulle nog våga berätta för hen.

Känner igen precis allt, men min man blir (tyvärr) aldrig så dålig att han kräks.
Men jag avstår demonstrativt från alkohol när vi är tillsammans och då är jag ”tråkig” och sur.
Senast han kom hem fullständigt plakat, tittade jag i hans telefon (jag vet, man får inte) och tittade på sms med hans kompis. Där hittade jag sms-konversation från min man att han hade ”laddat upp” med flera öl under dagen. Så har hans kompis fotat min man när han låg utslagen i kompisens soffa. Det var inte roligt att läsa ...
Idag hittar jag konversation att ”det blev en blöt kväll som vanligt”.
Löftet i april och maj var att han skulle hantera sitt drickande, jag tog upp nu ikväll att jag inte sett några framsteg. Min man ljuger så han snart inte vet vad som är sant. Och vägrar prata om det nu.
Vi har bokade utlandsresor tillsammans med familjen nu i sommar, så efter det får han packa in väska. Förmodligen kommer han demonstrativt mot mig, dricka en del.

Jag stöttar dig, barnen ska inte se en sån familjesituation.

❤️

Känner igen precis allt, men min man blir (tyvärr) aldrig så dålig att han kräks.
Men jag avstår demonstrativt från alkohol när vi är tillsammans och då är jag ”tråkig” och sur.
Senast han kom hem fullständigt plakat, tittade jag i hans telefon (jag vet, man får inte) och tittade på sms med hans kompis. Där hittade jag sms-konversation från min man att han hade ”laddat upp” med flera öl under dagen. Så har hans kompis fotat min man när han låg utslagen i kompisens soffa. Det var inte roligt att läsa ...
Idag hittar jag konversation att ”det blev en blöt kväll som vanligt”.
Löftet i april och maj var att han skulle hantera sitt drickande, jag tog upp nu ikväll att jag inte sett några framsteg. Min man ljuger så han snart inte vet vad som är sant. Och vägrar prata om det nu.
Vi har bokade utlandsresor tillsammans med familjen nu i sommar, så efter det får han packa in väska. Förmodligen kommer han demonstrativt mot mig, dricka en del.

Jag stöttar dig, barnen ska inte se en sån familjesituation.

❤️

Du betyder mycket för många här i forumet ??

gjort ???? Du tar verkligen ansvar för dej själv, stort och otroligt moget det du gör ?

Klarade mig, men herregud vad tankarna svajade, ”ska jag ta en öl ändå, en gör ju inget” osv, glad att det blev läsk. Tog ansvar för mig själv och lägger mig i sängen stolt!

Jag läste om Sedix på forumet, att det fanns på apoteket och är en naturmedicin. Som ska hjälpa vid lätt oro och sömnbesvär.

Jag köpte en ask med 28 tabletter och har snart ätit hälften. Vet inte om det är dessa som gjort att jag är lugnare denna nyktra vecka..?
L-glutamin har jag inte prövat.
Men allt som inte är beroende framkallande är väl värt att testa..?

Atarax har jag bara hört talas om och just som du säger så blir de flesta väldigt dåsiga och det är inte så kul.

Efter en fin och nykter dag tillsammans med två av mina favoritmänniskor, har jag kommit fram till följande:
Jag känner inte längre att den första tanken vid motgång är en fylla.
Jag kan fortfarande romantisera tanken på en fylla. Gärna Bellman 6,0.
Jag är beroende. Jag ÄR alkoholist.
Jag har fruktansvärda problem att visa mina känslor.
Jag vet inte vad hälften av känslorna betyder.
Grundteorin vi jobbar med är min rädsla för att bli övergiven. Det var där det startade för 34 år sedan - min största fasa.
Tack vare mitt drickande har jag bedövat allt vid alla tillfällen under mitt vuxna liv.
Nykter känner jag allt - jag vill skrika och gråta, men just nu känner jag inget sug efter alkohol.
Sorgen inom mig gör ondare och ondare - Jag är klart ärrad efter mammas död.
Mötena hjälper mig och jag har kanske hittat sponsor - Jag ska fråga chans på fredag.
Jag är så jävla tacksam över min familj och mina vänner som visat sig stå orubbliga vid min sida trots att jag inte brydde mig ett skit under en lång period.

Jag vet inte längre om jag hör hemma här under denna forumdel, men det är här min dagbok finns. Kanske går den att flytta?

Tack alla ni som finns här och för era inlägg. Ni är underbara! ❤️

... i slutet på oktober. Min favorithobby golfen tog slut. Tappade nog lite respekten för drogen och lite för givet på nykterheten. Ska inte upprepas ?

Härligt FinaLisa och grattis till dina helnyktra dagar!! Så bra gjort ??

Sedix... kan det vara något som hjälper? Har också läst om några som tar L-glutamin och tycker det är en hjälp.
Jag har Atarax utskrivet sedan länge, långt innan A kom in i bilden, att ta vid behov.
Har testat ta en/dag ibland, istället för att dricka. Funkar sådär. Problemet är att jag blir så grymt trött av dem så jag vill sova dygnet runt!!! Det går ju inte ?

Du lär känna igen dej massor här ... vi är många medberoende som skriver, gråter och skrattar men framförallt så blir man starkare när man får en massa åsikter och bekräftelse !
Läs gärna på beroendesidorna också , det ger mycket insikt.
Om du vill så starta en egen tråd så är det lättare att hitta och stötta dej , kram ?

Det känns som du skulle behöva en vårdkontakt som Berra säger.

Du fick ångest medicin utskriven av någon och du borde gå tillbaka dit och lägga upp en plan för vilken hjälp du behöver.
Kan du vara ärlig och berätta om dina alkoholproblem?
Då ökar ju dina möjligheter att få rätt hjälp mot beroendet av både Alko och Benzo.
Håller tummarna för dig??
Har du börjat skriva här så är du på rätt väg???

Vi är som bäst när vi är nyktra !???
Kramar

Jag hoppas också på en attitydförändring Berra. I mina kretsar är de få som hetsar till drickande, vilket är jätte skönt. För mig handlar det mycket om ett väl invant beteende. Därtill är jag introvert vilket gör att större sociala sammanhang tar mycket energi samtidigt som jag har lite svårt att hålla igång samtal med nya människor. Det är något jag vill jobba på, utan alkohol!

Jag ska fixa det Morgondag, det har jag bestämt :p!

Smygande, smusslande, lögner och svek...ja listan kan göras lång. Det gör verkligen så ont i en att veta vart prioriteringarna ligger, vad som är viktigt. Att hela tiden få konfronteras med hur min sambo "rättfärdigar" allt för att anse sej ha en anledning till att dricka. Om än han inte dricker mycket och inte helt varje dag så förgiftar och förstör det vår relation, för hans jakt på att finna anledning till att dricka ex stress över vårt förhållande osv gör att det förgör det fina. Han valde att efter 8 år utan en enda vit dag ett liv utan alkohol och plötsligt var han inte längre avdomnad och känslorna för mej blev "på riktigt". Då jag har många år att ro en tung båt själv med honom sittandes i så kändes det ju helt fantastiskt att äntligen få se hans "rätta" sida och kärleken blev starkare än någonsin. Så sakta men säkert gled han tillbaka, idag efter konfronterande med lögner/hymmel o smygdrickande så är vi tillbaka på ruta 1. Min maktlöshet och ledsamhet finner inga ord längre...om än jag har massor av kunskap kring medberoende och har erfarenheter, det gör mej så ohyggligt ont att han igen väljer att bli avtrubbad och passiv känslomässigt, och ej att förglömma allt handlar om att HAN må få göra som han vill, han ställer krav på det mesta och jag ska varken snoka eller ha åsikter för det gör bara att han ännu mer vill vara i sin bubbla för HAN blir så stressad. Finns varken förståelse, empati eller annat vilket inte alls är konstigt...men shit vad det GÖR ONT...TACK för att du delar med dej av din historia...kommer spendera massor av tid här inne, kanske får man andas och skratta igenkännande en stund och inte känna sej så ensam <3

Kram till er miss lyckad och Jasmine ❤❤

Har nyss varit på stan. Fotbollsyra på alla uteställen. Härligt och kul med glädjen och alla gula tröjor.

När matchen var över intog de som druckit öl gatorna. Dimmiga blickar och skrik istället för vanligt prat. Men skönt nog såg jag många nyktra gula tröjor med en glass i handen ?

Det har gått ytterligare en dag och det har gått bra. Eftersom jag har en depression i grunden (eller om det är hönan och ägget) så finns det mer saker att tänka på men jag känner att det är lite lättare att se klart de dagar jag nu varit nykter. Jag har pratat (chattat) med vänner idag (som jag känt i över 20 år och känner mig som bäst) som bekräftat min mans bild av mig, att jag varit annorlunda det sista året. Det gör att polletterna som trillade ner i söndags fortsätter trilla ner.

Jag har dessutom tagit upp boken "Äntligen full kontroll" av Allen Carr som handlar om att ta kontrollen över sitt drickande eller rättare sagt, sluta dricka. Inte att se det som att ge upp eller offra något utan sluta och inte se det som en förlust. För det är det ju inte. Och att läsa boken med ett öppet sinne, vara skeptisk, vara positiv och se positivt på framtiden. Vi är ju alla olika men jag slutade röka tvärt genom att läsa "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr" och eftersom den gav mig så jäkla mycket så har jag inget att förlora på att läsa den här boken.

I morgon ska jag till min handläggare på kommunen och göra en ASI-intervju för att se vilka områden som är viktigast att jobba med och om jag behöver mer hjälp än vad vi redan konstaterat. Jag ser fram mot det.

Jag kommer även prata med min läkare och få resultaten från mina provresultat och det känns skönt att få svart på vitt hur kroppen ser ut och att vara totalt uppriktig mot henne och personerna som nu står till mitt förfogande för att jag ska leva ett nyktert, friskt och gladare liv.

Ikväll har jag bestämt träff med min "bästis", som faktiskt redan för lite mindre än ett år sen tog upp med mig att jag drack för mycket. Hon satt helt enkelt och räknade glas under dagarna och insåg att det lätt kom upp i 5-6-7 glas vin varje dag (vi var på solsemester). Eftersom jag tydligen varit annorlunda det senaste året så har jag tyvärr försakat umgänget med mina vänner. Vilket gjort att jag känt mig extremt ensam de sista veckorna. Klart att ingen hör av sig till den som inte är så trevlig att umgås med.

Jag behöver bygga upp respekten och förtroendet hos mina vänner och familj och framförallt hos mig själv.

Hoppas ni andra har en bra onsdag och att de som har tittat på fotbollen idag känner vilken glädje och stolthet som bubblar upp inom en efter Sveriges otroliga snygga insats idag. Det gör i alla fall mig lite gladare, lite mer positiv och stolt.

Kram SommarFlickan2018