Senaste kommentarerna i forumet

Studenten och Kinna, vad fint att ni hejar på. Vet ni vad? Jag känner mig faktiskt ganska grym idag!

Du Kinna, jag var in till dig och skrev lite om tröttheten så kolla där :)

Jag är så psykiskt trött på det här och av d här just nu. Vet inte riktigt hur jag ska orka med allt i detta nu. Det är ju den hör tiden som ska va som mest fin, när d snart kommer ett nytt litet liv och ska bo här hos oss. Det är väl inte då man ska få höra att jag lurat honom till två barn.....varför i hela friden skulle jag göra det? Dom finaste barnen i hela världen som jag aldrig nånsin skulle få Flemming om att ångra bara för den saken.
Är rädd att grannarna ska börja ge upp snart o ringa polisen eller soc ärligt talat. Så som han står ute o skriker och gapar som en idiot! Usch, d är tur att jag inte träffar grannarna speciellt ofta. Nåt jag däremot ångrar är att vi har delad vårdnad om båda barnen nu....

Hade jag gjort om inte sonen sover....han somnade väldigt snabbt efter att sambon slutade springa upp i sovrummet hela tiden!

Glöm det... idag, en måndag, halsa han direkt ur en romflaska kl 15 på eftermiddagen eftersom han "behövde något snabbt".... mitt hjärta går sönder.

Hej Kinna! Såg att du vart och hälsat på i min tråd men jag svarar här för jag vill dra ett par saker extra, hoppas de är ok!
För det första: Ja jag var sjukt trött dag två. Jag var nog i ärlighetens namn fortfarande lite bakis dag två, hade kört en sådan enorm fylla med minneslucka och allt så att ... Kroppen behöver tid för återhämtning. Sedan behöver psyket tid för återhämtning.

Grejen är den att jag fortfarande är trött ibland och i samband med det vill jag ta upp en grej jag tror är viktig och som många som läser här missar. Första gången jag kom hit och skulle "ta kontroll över mitt drickande" mådde jag så sjukt dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Jag läst runt en massa och det verkade som om alla mådde SÅ BRA när de slutat dricka. Så du kan ju tänka dig hur frustrerad jag kände mig när jag väl haft uppehåll några veckor och fortfarande mådde skit! Visst, jag var inte bakis och slapp bakfylleångesten, men jag mådde inte bra! Så efter någon månad började alko-rösten viska om att det inte var alkoholen som hade varit problemet, för nästintill alla problem fanns ju kvar. Jag började arbeta på en del av problemen (typ började röra mig mer för att må bra i kroppen, lärde mig att jag är introvert och att de är helt okej osv) och så började jag dricka igen, lite i början och så eskalerade det till min dunderfylla som ledde mig tillbaka hit. Nu vet jag att jag har problem med alkohol men alkoholen är inte de som orsakat alla problem i mitt liv. De problemen finns kvar, men vet du vad? De är SÅ mycket enklare att arbeta på dem när man är NYKTER och slipper planera för när man kan dricka nästa gång, spendera massa pengar på skiten och sedan må som ett as dagen(dagarna) efter. Dessutom känner jag en enorm stolthet över att jag tagit kontroll över alkoholen och jag mår faktiskt bättre utan.

Det blev nog lite rörigt men de får vara så, har så mkt jag ska hinna med ikväll men ville kika in här och skriva det innan jag glömmer bort. Fortsätt kämpa Kinna, du klarar det!

din son ska inte behöva gå genom det :( rädda dig själv och och honom genom att sticka! har inte läst hela din tråd nu men har du ingen kompis släkting du kan vara hos? vara vartsomhelst låter bättre än att vara där. hoppas verkligen det löser sig <3

Är så sanslöst stolt och glad att kunna säga: i onsdags förra veckan gjorde jag mitt första nyktra gig på över två år....! Det var ingen stor tillställning, men perfekt att öva mitt nyfunna mod på. Kände mig som Bambi på hal is, och det var absolut inte perfekt på något sätt - men jag gjorde det!! Efteråt var jag fullkomligt utmattad och kunde inte ens känna mig stolt eller glad... Det var en sån enorm urladdning.. Stoltheten har kommit i efterhand. Min pianist som spelade (och som känner till hela min historia) sa att hon inte hörde nån skillnad, mot när jag sjunger "i vanliga fall", dvs när jag är påverkad. Kunde inte tro henne där och då. Jag var ju spänd när jag sjöng, "måste ha låtit skit", tänkte jag.. Men jag var inte särskilt nervös. (Hade tagit några betablockerare dock, men hellre det än att dricka.) Men ju mer distans jag får till det, desto mer inser jag, och känner, vilken enorm prestation det var från min sida.. Betänk då att jag inte sjungit nykter (mer än en gång) på fem år....!
Efteråt tog jag dock en stor stark... Var bara tvungen... för att "landa" i vad jag gjort liksom.. Men jag drack åtminstone inte INNAN giget, utan efter, vilket är en enorm seger för mig. Och dessutom, när jag ska sjunga, så handlar det inte om en stor stark innan, utan om starksprit..
Nu har jag ett stort projekt som väntar i sommar, utomlands, ska va borta hela juli-aug, och jag bävar lite inför hur det ska gå... Men jag har detta med mig i ryggen åtminstone, att jag KAN sjunga utan att dricka. Känner mig som sagt som en nybörjare plötsligt... Giget i sommar är ju MYCKET större än det lilla giget jag gjorde i onsdags.. Men jag tar en dag i taget. Min främsta plan är att inte dricka under repetitionerna. Bara det vore en seger i sig.
Önskar er alla en underbar sommar. Är så otroligt glad att jag fann detta forum, där alla förstår och ingen dömer. Tack för att ni finns.❤️

Större idiot får man nog leta efter...ja kanske jag själv också som triggade medvetet idag! Jag blir så arg!
Då har han varit nykter hela midsommarhelgen o vi har kunnat prata lite mer iallafall!
Idag, onykter när jag kommer hem...vilket jag påpekar för jag tycker inte om när han dricker o har hämtat sonen själv!
Han flippar totalt o ja, jag svarar precis exakt som jag känner för....för jag orkar inte!
Sonen o jag bestämmer att gå upp i sovrummet. Han kommer in o skriker undertiden som vi fixar iordning oss....sonen går upp och jag får världens kommentar innan jag ska gå upp, så av ren frustration kastar jag hans oöppnade öl mot honom på golvet som går sönder o d bokstavligt talat pissar ut öl i hela köket.....jag skiter i vilket. MEN d han gör då är inte Ok nånstans o d är att han då springer efter med ölen upp i trappan där jag precis går upp för o möta sonen på övervåningen och vi båda blir nedskruvade av hans öl! Sonen börjar såklart gråt hysteriskt stackarn....d är nog d jag är mest ledsen över min lilla älskade 3-åring! Hur kan hans pappa hålla på så.....känns som att jag ska gå sönder snart, hur f-n ska jag hitta en lägenhet som vi kan flytta till? Jag vill d så gärna så gärna!

Men nu, nu ligger jag i sängen o stinker äcklig jvla öl! Som tur va så kom d inget på sonen!

När ska detta helvete ta slut?

När min man har en ”bra” period och inte dricker, när jag slappnar av och ”allt ska vara bra” då kommer ofta min ”låga period” . Förmodligen för att när det är som värst är man så fokuserad på hans mående att man skjuter sitt eget mående åt sidan och när man sen kan andas ut kommer ens egen trötthet och uppgivenhet fram. Jag tror det är en naturlig reaktion du har

Hej Skipper2,

Välkomnen hit och så intressant att läsa ditt perspektiv.

Jag är mamma till 2 barn, 12 och 16, och under en period 2016 då jag mådde fruktansvärt dåligt drack jag för mycket. Mina barn märkte det. De är ju vakna och rätt mogna. Jag har anpassat mej därefter. Den minsta kräver att om jag dricker (vin - blir inte mycket annat), så står flaskan på bordet och jag dricker i ett vinglas.

Numera dricker jag mkt sällan och ifall jag dricker gör jag det när jag är själv ( ungarna är hos sin pappa ) och jag kör fn inte bil.

Min exmake har ingen bil han heller. Dock frodas våra ungar och om ngt händer är vi omgivna av grannar och det finns 112.

Hoppas att du finner stöd i det här forumet. Min spontana tanke är att du kanske kan uppmuntra din karl att dricka öppet. Ingen mår bra av smyg ( ref min dotter ). Kanske behöver han hjälp och stöd att förstå sitt brukandemönster och då kan ni gå framåt i ärlighet. Som du beskriver honom är han inte en dålig pappa. Jag förstår din rädsla och har stor respekt. Det finns ingen skam större än den i mitt liv, att yngstan fortfarande 1 1/2 år efter min period av sömn- och alkoholproblem fortfarande tassar nerför trappan för att kolla att jag inte somnar i soffan.

Hoppas ni finner en bra väg framåt som föräldrar.

Styrkekram

Jag är på dag 74, är sjukligt trött. Kan knappt hålla mig vaken. Det kommer och går för min del men det har nog med andra omständigheter att göra än alkohol. Tror att du kommer bli piggare ganska snart igen, kroppen återhämtar sig. Gäller ju att hålla sig aktiv också så blir man piggare ?

Bra jobbat! Jag är så trött idag, andra dagen utan alkohol. Var du det oxå?

Inne på andra dagen och är så jäkla trött. Skulle kunna stå upp och sova. Återhämtar man sig från det här?

se dej själv genom andras ögon ..... Då hade du upptäckt helheten och alla små egenheter som gör att din pojkvän och dina vänner och din bror älskar och uppskattar dej !! Istället letar vi små jäkla detaljer som bara vi själv tänker på ( finnen på näsan när man var 15, ju mer man tittade desto större blev den ?)
Du har lagt ned sååå mycket energi på att hjälpa din pojkvän så jag tror att du är lite dränerad just nu .När då jobb och allt annat också jävlas då kan man väl få lov att va låg, arg och tycka synd om sej själv ett tag ?? Kram på dej ?

Hej! Så festen gick rätt bra tycker jag. Jag hade med mig 5 alkofria öl och avstod från alla snaps som folket drack. När maten kom tillät jag mig själv att smutta lite på rödvin och lite bubbel så sammanlagt blev det ett glas med alkohol, vilket jag tyckte kändes bra och under kontroll. Jag var rätt stolt över mig själv om jag ska vara ärlig. Hur gick det för er?

Fyfan vad du är grym vaniljis!
Så jävla bra ??

Du har läst en del på forumet och nu tagit dig modet att starta en egen tråd. Du dricker alkohol varje dag och vill inte ha det såhär. Det har eskalerat under en längre tid och du tror att även din sambo upplever att det blivit för mycket även om ni inte pratar om det. Klokt av dig att börja reflektera kring det öppet såhär på ett forum. Det ger oss chansen att stötta och börjar du förändra kanske det smittar av sig utan att ni behöver börja med att prata om det. Oavsett har du tagit ett steg nu och satt ord på hur det varit och är. Bra gjort!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du startade en tråd med en medicinsk fråga som du inte fick svar på. Hoppas det ändå löste sig för dig och att du fick en fin midsommar. En idé om du funderar är att kontakta den mottagning där du får medicinen eller testa att ringa 1177, kan hända du kan får svar på de funderingar du har.

Oavsett jättebra att du är här på forumet när du känner att du behöver. Fortsätt gärna skriv och läs.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du beskriver en situation där du funderar på att lämna din sambo, när du tagit upp detta har han hotat med att ta sitt liv. Du känner nu att du inte orkar mer och behöver själv hjälp hur du kan hantera denna situation. Ett steg är att du börjat skriva och berätta här. Bra gjort!
Du berättar att han har två psykiatriska diagnoser, hur ser hans stöd ut kring detta? En tanke är om du skulle kunna berätta för dem han får stöd ifrån om detta.Vad tänker du om det? Även om de inte kan lämna ut information om honom så kan det vara bra för dem att känna till det som sker och hur han mår.

En annan idé är att när ett akut självmordshot sker ta kontakt med akut psykiatri- då kan exempelvis ett mobilt team åka ut till honom (beroende på vad som finns i den kommun ni bor i), eller om du kontaktar socialttjänsten/ socialjouren, eller såklart 112.

Det finns en ganska nyöppnad stödtelefon som heter Droghjälpen, dit kan du skriva en fråga eller ringa: https://droghjalpen.se/ 020-91 91 91

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här, hoppas något av detta blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fick goda nyheter idag. Jag har sökt jobb på hemmaplan och går nu vidare till steg två i rekryteringen. Blev så glad när HR människan ringde och berättade det! Så satt jag här på kontoret och log för mig själv och tänkte "det här vill jag fira, kanske drar jag förbi stan och köper bubbel". Japp, exakt den tanken kom. Nu skrattar jag lite åt den. De är klart jag inte ska fira med alkohol! Vad knasigt det kan bli när autopiloten går igång sådär och vad skönt de känns att jag inte blir rädd för den tanken utan låter den ta plats. Jag erkänner för mig själv att den finns där, tänker klart den och sedan säger jag Nej tack! Helt utan rädsla för sug eller okontrollerade handlingar.

Nu är då frågan hur jag ska fira det här. Har som fullt upp idag men på onsdag kanske jag köper mig en ny klänning istället för en flaska gift!

Känner mig bara missunnsam och dum i huvudet och värdelös idag.
Så jävla länge har mitt liv cirkulerat helt kring honom; han ska vara nykter, han ska vara lycklig, han ska sysselsättas, han ska stimuleras, han ska byggas upp, han ska få bra sex, han ska få god mat, han ska få välja kvällsnöje. Han, han, han, han.

Nu går det bra.
Han har fått ett återkommande jobb - om än inte heltid - han får fortsätta utbildningen resten av tiden - han håller sig nykter.

Det handlar FORTFARANDE bara om HONOM!
Och jag vet ju egentligen att jag är patetisk, men det är så jävla orättvist!

JAG kunde ha fått det där jobbet, JAG kunde ha fått förlängning på utbildningen för certifikat, JAG kunde ha haft någon som satte något som helst värde i att tillfredsställa mig, socialt eller intimt, JAG skulle för fan gärna vilja vara huvudperson i MITT liv.

Men ja...Jag fick inte jobbet, för jag är objektivt sämre än han. Jag fick inte förlängt för chans på certifikat, för jag är objektivt sämre. Jag får inte någon som helst engagemang när vi knullar, för jag är liksom inte sexig och bra.

Det är ju inte HANS fel.

Jag har bara migsjälv att skylla.

Jag hatar det här och jag vill vara någon annan - någon som är lyckad och lycklig och inte KONSTANT försätter migsjälv i den här jävla skiten.

Det hände mycket konstigt när jag drack men, det verkade mest förstärka hur jag mådde. Kan inte säga att jag hade två lägen direkt men reptilhjärnan har ju nära till aggression och fortplantning så det är väl logiskt. Låter sunt att du funderar på detta, du är ju ung och det är ju inte på långa vägar för sent. Jag har själv testat att ”dra ner” sedan din ålder men aldrig lyckats. Jag är inte kapabel att sätta stopp när jag börjat. Sen ser jag väl heller inte någon poäng för egen del att ta nått glas till maten, då kan jag lika gärna vara utan. Du har ju några diagnoser och jag lider av depressioner och där kan jag säga att efter några veckor blev jag mindre deprimerad och det verkade sitta i längre än själva baksmällan.
Du kanske kan dra ner men jag tror att det är svårt. Det är ett liv med konstant kontroll och disciplin (under påverkan). Men en del lyckas och det kanske du också kan. För mig var det lättare att fatta bara ett beslut, men att ta det en period i taget. Som jag skrev i en annan tråd är det också väldigt skönt att slippa den oro jag haft inför fester eller annat där jag vetat att det är stor fokus på alkohol. Jag visste ju att det kunde gå snett som det ofta gjorde. Nu är jag inte orolig för det. Det är också roligare än jag trott. Den uppslupna stämningen som det är på fest etc. påverkar mig positivt också, även nykter.
Men som sagt bra att du reflekterar över detta och ventilera här, det hjälper.

Jag är så trött på att jag inte litar på någon.Jag tror alltid att folk ljuger eller drar vita lögner.Rädd för att bli idiot förklarad. Det tar så mycket energi.Det spelar ingen roll om det är familj,vänner eller "relationer" på olika sätt med killar.Jag är misstänksam om allt och inget.Jag minns obetydliga detaljer som jag sen kan komma ihåg om om någon berättar samma sak eller något som har det med och göra och då försvinner tilliten direkt även om jag vet att alla kan dra en liten vals för att exempelvis för att sin historia ska låta mer spännande eller sin egen självkänsla är låg. Men jag är så trött på mig själv och på grund av det så tror jag att folk runtom mig ser mig som idiot att jag inte är tillräcklig eller tillräcklig bra som jag är.Att dom ser ner på mig..

Jag vill se det fina i människan men jag bara ser falska människor alltid..

Jag känner mig sedd här på forumet. Det känns väldigt bra att ni ser mig, så att säga. Här hemma känns det som att allting bara kretsar kring honom.

Jag försöker att bjuda på mig själv och inte vara så arg men så hör jag ljudet av en öl som öppnas, och en till, och ett glas vin och jag får bara mer och mer ont i magen. Igår, tex, drack han 4 öl och ett glas vin under em när vi (jag och våra 2 barn) var hemma. Han blir inte märkbart full på det men så klart luddig i huvudet och det är ju precis det han vill också. Jag vet inte.... om jag försöker se på det objektivt utan att ta hänsyn till allt som har varit så kanske man kan ha det så här... han leker med barnen, lagar middag osv trots att han druckit så mycket. Men det skapar en stor oro hos mig eftersom han succesivt kommer behöva öka dosen för att uppnå den här luddigheten. Jag oroar mig också att jag missbedömer hans berusningsgrad, tänk om han i luddigheten råkar skada barnen. Känns som att jag måste hålla koll på honom och ständigt bedöma berusningsgraden när han dricker och det skapar en stress hos mig och en distans oss emellan. Jag känner det som att vi är allt annat än ett team.

På ett sätt lever vi redan parallela liv här hemma. Jag har blivit en trist och präktig person och han kör hang loose-stilen. I och för sig så delar vi mycket på vardagssysslorna. Det är så svårt att bortse från historiken. Det är väll den man ska lära sig av.

Jag känner att varma känslor väcks inom mig gentemot honom men de dör på en sekund när jag hör hur han knäcker första ölen. Hade det inte varit för barnen så hade jag inte velat stanna med honom. Jag känner mig som kuvad, att jag måste ta den här skiten. Jag känner mig så klar med det, känner mig värd nån så mycket bättre alternativt bara få vara i fred. Bry mig om mig själv. Slappna av. Men jag vill inte lämna barnen hos honom varannan vecka för då finns det ingen nykter vuxen med dom. Jag är ändå deras trygga hamn här hemma och vår äldsta vänder sig i princip alltid till mig i första hand. Så för barnen är nog detta bästa lösningen. De får ha både sin mamma och pappa på heltid och att jag är ständigt nykter. Fast då måste jag komma bort från ilskan för jag vill inte heller att mina barn växer upp i en familj där jag blänger på deras pappa och har ett allmänt kärlekslöst förhållande...

bara den A - beroende som får sin hjärna kapad, även vi som står bredvid! Jag hoppas innerligt att du möter en förstående person, om inte stå på dej för det är du värd !!!