Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag äntligen läst din tråd. Vilken resa! Att du kämpar på och inte har fallit alls, är beundransvärt. Gillar ditt positiva tankesätt. Jag har också förlorat min mamma. Hon dog för 4 år sedan, i en överdos. Hon var alkoholist och missbrukade tabletter. Vi hade ett komplicerat förhållande men jag kommer ändå alltid att älska och sakna henne. Sorgen gör något med oss, och jag har nog inte heller bearbetat hennes bortgång. Jag är så ledsen för din skull, för din mamma. Här ett citat som jag tycker är fint, om sorg:

"Grief is another sort of love
It's all the love you want to give but cannot
Grief is love with no place to go"

Hoppas du får en jättefin fredag med din familj!

Hade du ju varit skönt visserligen men har ett jobb o sköta som börjar igen på måndag! Söndagar är jag inte orolig för, han håller sig nykter då...möjligt att han dricker idag o lördag men inte söndagar, inte hans drickardag oavsett. Så att åka hem på söndag blir det...hade jag inte behövt jobba så absolut!

Ja då blev jag uppe till 4 i natt med min bästis vindunken.
Den värsta och sämsta bästisen jag haft faktiskt.
Ger inget, bara tar.

Bara nya tag i dag och köra vidare.
Ångest, JA!
Men jag VILL och jag KAN?
Jag SKA komma tbx till den jag var och den jag vill vara. Alternativen finns inte för då går jag under.

Nu ska den här bakfulla damen försöka njuta av dag 1 som nykter med kaffe, hund och sol.

Önskar alla en bra nykter fredag?

Att verkligen fundera och tänka över sitt drickande men samtidigt inte skamma eller hata sig själv är svårt. Det är nästan omöjligt (för mig) att objektivt granska sitt mitt eget missbruk. Jag kallar mig svag, dum i huvudet och onormal nästan varenda dag, det om något måste vara kontraproduktivt. Så jag ska jobba på det; acceptera att det är som det är utan att förminska mig själv. Det är inte roligt att nedvärdera sig själv här varje gång jag skriver och det är säkert inte kul att läsa om det heller (!).

Vi kan inte kontrollera våra känslor, men vi kan kontrollera (i viss mån) vårt beteende. Det var någon här i gruppen som skrev (AlkoDHyperD?) att känslor är temporärt men hur vi reagerar på dem kan vara för evigt. Om man är beroende av alkohol så är det såklart svårare att VÄLJA bort alkoholen men det går, det finns det ju bevis på både i livet och här på AH, så omöjligt är det inte. Att ta en dag är lätt men ändå inte. Många av oss är vana vid att planera, ibland flera månader i förväg, och att man då ska "ta en dag i taget" med något som kanske är en av de viktigaste sakerna i sitt liv är jobbigt, men förståeligt.

Att vakna upp nykter känns ändå som en liten vinst varje gång det händer. Känslan av att man ändå klarade det, just igår. Så därför ska jag belöna mig själv imorgon igen och inte dricka idag.

Vill bara sända dig en tanke och önska dig en fin helg! Skriv gärna och berätta om guldkornen! :-)

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kul att ni inspirerar varandra! Jag gillar också podcasts och gärna utländska då det är roligt att få lyssna på hur andra personer i världen resonerar. Men på svenska har vi exempelvis Beroendepodden som många tycker om. Och för anhöriga har vi t.ex. Medberoendepodden.

Det blir härligt i sommar att njuta i solen och lyssna på poddar. :-)

Önskar er en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det går av bara farten nu. På måndag blir det sju veckor!
Jag ser bara positiva händelser runtomkring mig tack vare min nykterhet.
Visst, jag har mycket att jobba med, men jag har kvar allt som betyder något och det kommer jag långt på!

Kämpa på, kamrat, och ha en underbar helg!

Jag läste för flera år sedan en artikel/inlägg minns inte vilket som påstådde att medberoende är lika hög form av egoism som alkoholism.
Jag protesterade våldsamt inombords.

Vi anhöriga som gör så mycket för andra och så sällan för oss själva.
Hur i hela friden ska vi kunna kallas för egoister?
När vår egen lycka är det sista vi tänker på.

Men jag har tagit till mig frasen om och om igen och tittat på den ur ett vidare perspektiv.
Kanske är det så,att även vi medberoende är egoister.

Att vi likt alkoholisten vägrar inse fakta.
Att vårt liv bitvis är bortslösat och att vi väntar på något som aldrig/förmodligen kommer att inträffa.
Att den vi lever med väljer att bli nykter och lyckas hålla fast vid det.

Vi trotsar våra vänner, våra barns välfärd vår egen hälsa och kanske ibland tom vårt eget förstånd.

Allt detta i syfte att stanna kvar hos den som dricker.
Det är inte sunt och inte snällt mot oss själva eller vår omgivning.

Är det då ett egoistiskt val,eller ett ickeval av den som inte längre förmår ändra sin situation?
Jag vet inte svaret på det.

Men ska jag backa mitt band 4 år tillbaka då jag och min drickande exsambo separerade så var det i mitt fall egoism att jag inte hade förmågan eller förståndet att bryta.

Det var fortfarande för många vinster för mig att göra i att stanna kvar.
Jag slapp så mycket av det som jag nu varit tvungen att se över de sista åren med stor själslig vånda på köpet.
Jag hade kanske sluppit det om jag varit kvar.
Varit kvar i min "dimma" där jag någonstans ändå fungerade hjälpligt.
Alltid var den starka och som hade råd och var spindeln i nätet.

På något sätt skiftar det fokus för mig när jag vågar tänka tanken.
Att det självuppoffrande liv jag levde i viss mån bottnade i egoism.

Att jag vägrade inse min egen roll i det hela där jag lyfte min alkis när han behövde,underlättade och smekte medhårs för att han skulle må lite bättre och kanske dricka lite mindre.
Få tacksamhet och gottgörelse i betalning, och den starka grundtrygghet det gav att veta att jag inte skulle bli lämnad.

Till sist gjorde jag mig ändå fri.
Ställde ultimatum som han inte kunde hålla och vi gick skilda vägar.

Men jag kan ändå inte låta bli att undra då jag i dagsläget så ofta stöter på detta enkla faktum.
Mina medmänniskor,kärlekar vänner osv gör rätt sällan som ullabulla vill.
Det skapar friktion och konflikter inom ullabulla.

Att måsta acceptera att andra människor gör egna val, som bottnar i dom själva och som ibland också skadar mig då jag inte vill acceptera att vi alla tänker tycker och agerar olika.

Så mycket enklare förr när jag höll i både piska och morot...

Har märkt att när jag tar upp alkoholmissbruk, med människor jag möter, är det många som har eller har haft problem..Pratade med en man på jobbet, som berättade om att han slutat dricka..Han hade haft en bror som söp ihjäl sig och var i 40-års ålder..Brodern hade supit bort 3 förhållanden och sina barn..Till slut hade han hittats död i sin lägenhet..I en misär dit ingen ville komma för att se hans elände..En man som fått många händer framsträckta för hjälp..Både från sitt jobb, men också från anhöriga..Han tog/orkade inte ta hjälpen..Tragiskt..Tror alkoholen skördar fler offer än vi anar..Många cancerfall, självmord, och andra dödsfall är alkoholrelaterade..Vi är så maktlösa när personen inte vill/orkar ta bättre beslut..Kram

...att höra! Fortsätt berätta om du vill!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

men så klart att det är jobbigt för dej !!
Denna helgen slipper du oroa dej för hur full han kommer att bli, hur din son reagerar på pappa och om han blir våldsam. Du kan ta hand om dej själv och dina barn , för bebis behöver ju också lugn och ro. Vad händer om du väntar att åka hem till måndag när din sambo åkt till jobbet? Du slipper komma hem till en full person söndag kväll och din son slipper se pappa försupen ......

Så härligt att höra allt du skapat, önskar dig verkligen lycka till med ditt nya liv?

Jag hoppas det kommer lösa sig till d bästa på nåt vänster! Just nu känner jag mig helt tom på gråt, känslor och har en mer likgiltig känsla till allt! Jag vill bara va i nuet just nu!

Han ringde förut och frågade vem som skulle hämta sonen för han är hemma om en timme. Jag har redan sonen o åkt hemifrån, vilket jag sa...jaha sa han dä kommer ni inte hem idag eller imorn eller söndag? Jo söndag sa jag då kommer vi hem! Jaha, lycka till då o trevlig helg...sen la han på! O mitt medberoende skriker fullständigt rakt ut att jag gör fel som åker och tar hans barn ifrån honom även denna helg! Jag vet så innerligt att det inte är så, det är HAN som puttar undan sitt egna barn genom att vara fruktansvärd i sitt drickande o i sitt humör, men mina skuldkänslor finns där ändå! Skit är det kan jag säga....men ska stå emot allt vad d heter o åka, har ju bestämt med mina föräldrar nu att vi ska vara med dom hela helgen i stugan o hur han är vilket gör att jag pushar mig själv till att faktiskt ta tag i det o inte ge efter! Kanske kanske kanske kan han ha denna helg att tänka, tänka på hur vi har det och hur han vill ha sitt liv!
Innan vi åkte plockade jag undan alla våra grejer som låg framme och la ihop dom...tänker att det kanske är lättare för mig att packa senare om jag vet exakt vart jag har alla grejer! Ska börja rensa o kanske skriva en lista på vad jag behöver till en början med både bebis, sonen och såklart till mig själv!

Att se om man kan sova länge imorgon lördag , det hade varit nice :) denna helgen känns som om jag kommer fixa lätt faktiskt . Hoppas du fixar den med !!

*klapp på axeln* låter som du kommer ha en vit toppenhelg framför dig då! En månad är långt och antagligen kan du nu lägga på en till bonusmånad (minst) i slutet av ditt liv pga din nya livsstil hittils. Fler vita månader och du får ett långt och bättre liv. (Så ser jag det.)

Trevlig helg!

Jag har för min egen skull försökt hålla lite koll på dagarna sedan jag registrerade mig här i slutet på januari.
Almanackan hemma på väggen är kryptiskt markerad om jag varit nykter eller full. Jag upptäckte sedan loggen här på AH. Aningen mer diskret.
Blankat en hel månad. En vit månad. En vit maj!
För mig är det så jävla stort! Jag ”firade” min vita månad för några veckor sedan, men att se en hel månad så här är något större.

Biggan pratade om känslobarometern med mig förut. Att normalt folk kan fylla sin kvot och hantera det.
Vi missbrukare tar alltid till vår drug of choice när barometern nått kokpunkten, och därför ska jag aldrig låta den bli full.
Det FÅR inte ske. För min egen skull.
Jag ska lära mig att hantera mina känslor, mitt humör och min sorg på ett ”vanligt” sätt. Så som så många andra gör.
Jag har lärt mig vad som hjälper när det börjar närma sig kokpunkten.

- Skriva av mig
- Prata ur mig
- Lyssna på andra inom Anonyma
- Cykla tills kraften tar slut
- Vila
- Vara med mina älskade

Enkla och ganska små saker. För mig.

Ja det känner jag igen, men då mest från hela livet hittils. :) Men hoppas det går över för din del. Starkt att du håller ut och trevlig nykter helg!

Hur är det med dig? Önskar dig en fin helg❤️

Att föräldrarna är öppna och förstår. Så bra med dina insikter fast de är ledsamma. Du kommer att klara fig fint och skapa ett bra liv för dig och barnen! / mt

Hattandet med att dricka, inte dricka och sen dricka och sen inte dricka och sen dricka massor osv gör mig galen. Har haft en jobbig vecka nu som startade med att kära svärmor satte min fru ur balans igen, jag tror att min fru måste kapa kontakten med henne för att må bra. Att ta hand om 2 barn och en fru ur balans tär på krafterna och slutar ofta med ett gäng glas på kvällen. Nu måste jag dock bli stark och sluta med giftet. Idag är det ny månad och jag satsar till att börja med på att ta den nykter.

Jag var också barnet. Jag ville att mamma skulle flytta med mig och syskon men hon valde då ännu sin man. Av omsorg och plikt kanske... Vi är många och det är så bra att öppenheten blivit så mycket större och insikten om barns behov och rätt. Kram / mt

Visst är det så att man mår så mycket bättre utan. Orkar inte riktigt med detta hattandet med att dricka, inte dricka, och runt i samma cirkel. Nu ska jag iallafall ta och satsa ordentligt på en nykter månad. Hakar du på?

så jag läste inte ditt sista inlägg.
Ha en härlig dag med sonen ?

Det är ett så klokt val, både för dej och lillkillen och barnet du bär . Du behöver all vila du kan få . Jag önskar att du kunde stanna iväg längre än över helgen, jag tycker att din sambo känns hotfull bara genom det du skriver här
Nu vet ju inte jag hur din relation är med dina föräldrar men är den inte helt värdelös så berätta för dem , det kan vara skönt att någon vet !
Och du, kom ihåg hur stolt du ska vara! Du är en jättebra mamma som tar tag i detta ? kram

Jag gör det ofta och gärna.
Fixar andra.
Men med min särbo så stöter jag på patrull.
Agerar dramaqueen ibland för att väcka reaktioner och han drar sig stillsamt tillbaka när jag gör så.
Där står jag som ett bortskämt barn med uppdämda frustration och ilska för att han inte "lyder eller gör som jag tycker han ska göra.

Mycket svårt och mycket nyttigt för ullabulla.

Mina egna svaga punkter kommer då ut i ljuset och jag tvingas se min egen ofullständighet.
Tar till mig den och lagar mig själv,förlåter min oförmåga och kliver vidare i detta som kallas livet..