Senaste kommentarerna i forumet

Mötet inleds av den som leder mötet. Sen kommer frågan:
- Har vi någon nykomling här?

Du räcker upp handen, blir varmt välkomnad, brickan med ”Nykomling” går runt bordet tills den slutligen når dig alternativt att du får den i handen direkt.
Är det ett steg-möte läses en del ur ett av stegen.
Delning. Här kan du välja att bara lyssna eller prata. Helt frivilligt.

Funderar du på att gå? För mig är det väldigt nyttigt, och jag hade inställningen att allt som hjälper mig är bra.
Det hjälpte mig. Nu har jag bara gått två gånger, men på fredag är det dags igen.

Lycka till!

Det låter positivt!
Antabus kanske är precis vad han behöver för att hålla sig borta från alkoholen länge nog för att inse hur livet faktiskt kan vara utan att ständigt behöva rusa till sig.
Det är ett bra första steg. Sen får han chansen att verkligen visa vad han vill!

Hoppas det blir en bra erfarenhet för dig! ☀️

Sänder en tanke tillbaka och önskar en fin dag. ☀
Är på dag 7 idag ?

Men du har rätt att bli behandlad som en människa och bli lyssnad på.
Vad ledsen och förbannad man blir av att bli så kränkt av en läkare.
Stå på dig, du har ju rätt!
Kram??

Kan någon berätta vad som händer första AA mötet? Försöker planera här...

Jag tycker inte diagnosen är felaktig. Jag tycker den är ofullständig. Dessutom har jag levt med stor övervikt länge och vet att oavsett vad man söker vård för så handlade det om fetman. Nu ser jag framför mig att samma kommer ske med beroendediagnosen... Plötsligt så har hon kastat om i vilken ordning stress, sömnbesvär och alkoholproblem debuterade i mitt liv. Det gör mig förbannad och förminskar hur mitt mående var redan före alkoholen (som hon själv i sittande samtal kallar ett symptom). Jag skulle gärna berätta för alla som vill lyssna om hur jag utvecklade ett beroende efter en gastric bypass men då krävs det att den som lyssnar vill mig väl för jag är nynykter och skör. Vad hände med min rätt till integritet? Har inte fyllon den rätten?

Vad fina ni är som tar er tiden att peppa mig, det gör mig så glad! Det är nog lite det också, det känns som jag tar förgivet att jag inte ska dricka och det ska vara självklart och enkelt. Jag ser liksom inte alltid hur grymt bra arbete jag gjort som
Lagt om mitt liv helt, trots att jag bara är 26. Så när ni skriver så varma ord om hur duktig jag är blir jag verkligen lycklig av att höra? jag måste lära mig peppa mig själv mer, för jag känner att det dalar neråt. Om jag slutar påminna sig själv om att jag faktiskt gör ett himla bra jobb känns det som man glömmer det och alkoholtankarna kommer tillbaka.. kanske helt enkelt behöver nya utmaningar!
Tack till er??

Även om det kan vara svårt att sova ibland. Ångestattack just nu.... Vill verkligen ha jobbet jag var på intervju hos.

Och i såna här lägen är antabus det som hjälper mig. Tänk om jag inte får jobbet? Då skulle jag säkert druckit utan antabus... Det skulle i sin tur lett till ångest över tomt bankkonto, sprucken telefon etc.

Jag orkar fan inte med att börja om igen. Nää antabus tills jag fått ordning på livet och mår bra. Då blir det lättare att hålla sig nykter på egen hand.

Det här kommer att gå bra!

Du kan ju överklaga och försöka få bort den felaktiga diagnosen i journalen om du vill. Jag bryr mig aldrig vad andra människor tycker eller diagnostiserar mig med. Jag vet ju bäst hur det är!

har min käre make ringt och fått läkartid till nästa vecka, han vill prova antabus . Varför jublar jag inte, varför känner jag mej orolig ? Är det för att det känns som sista halmstrået?? Jag vet inte om hans hjärta är med i kampen eller om han tror det ska fixa allt .... många tankar snurrar ....

Har själv länge velat bli nykterist men mest försökt att förlika mig med vad jag missar. Och misslyckats.... Denna gången försöker jag förlika mig själv med att fördelarna kommer lite längre fram och ha tålamod , nykter i 2,5 vecka nästan nu ?

Edit: Hade inte sett ditt svar, ElseF, när jag skrev nedan eftersom jag började och fortsatte senare, men exakt!

Tofslan: Jag känner igen delar av det du skriver även om det skiljer år och länder. Bra kämpat och ge inte upp! Tänkte på ditt sista inlägg om att man vet att andra tycker om en men det är svårt att se det genom ångesten. Jag tror att det egentligen inte spelar någon som helst roll vad andra tycker om en egentligen, det är nog hur man tolkar sig själv genom deras ögon som är det stora problemet. Alltså i grund och botten en fråga om självkänsla. ”Jag duger”. Jag är väldigt självkritisk och hård mot mig själv. Jag kan få 1000 positiva kommentarer men det är den där enda negativa som biter sig fast och gnager in i märgen. Som sen blir det vad jag ser hos mig själv genom andra. Kanske om man kan hitta orsaken och förändra hur man ser på (förlåta) sig själv så blir det inte så intressant vad man tror att andra tycker om en eller tänker. Jag hoppas det i alla fall. Då kanske det kan bli kul att gå på sociala event utan ”liquid courage”.

Jösses vilken igenkänning! Det dubbla i att behöva och gilla det sociala samtidigt som det är såå ansträngande då hjärnan jobbar på högvarv i alla sociala situationer. Just sådana frågor som du nämner ”duger jag?”, ”tycker dom om mig?” o.s.v. Det gör så jag är helt slut efter att ha umgåtts med människor en stund.

I mitt fall är det tydligt att det beror på min låga självkänsla. Tycker jag själv att jag duger? Tycker jag om mig själv? Antagligen inte.

Kämpa på! ??

Jag kommer söka mig till en annan vårdcentral men förstår inte varför hon bemötte mig så fruktansvärt illa när jag vågar blotta mig. Hon har ju dessutom redan sagt att hon inte kommer förlänga min sjukskrivning och jag bröt den från dag åtta för att slippa lämna in ett läkarintyg fullt av felaktigheter. Jag kan ta att det står om alkoholen men inte att hon påstår att mina sömnrubbningar och stressymptom kom EFTER alkoholen när det är precis tvärtom. Det är oerhört kränkande att få en diagnos där det står att jag har ”psykiska störningar” pga av alkoholen när drickandet är ett symptom på den redan befintliga psykiska ohälsan. Tyvärr tror jag inte att lägga mig platt kommer leda någonstans med min arbetsgivare än till att dom kommer försvåra min situation.!

Skriver jag hurtigt.. Men känner mig föga så. Visst är ja lite stålt över att jag hållit ut så här länge, men känner mig håglös o nästan deppig. Men d hör väl till. Livet var på ett sätt enklare med en öl i handen (hemska tanke). Imorgon är en ny (nykter) dag. Om bara sömnen ville återvända i natt, så ska jag sätta fart imorgon.

Sänder en tanke till er andra!
?

Jag är också ny sedan en vecka tillbaka. Man får sånt fantastiskt stöd, dels i sin egna tråd men också av att läsa andras. Instämmer med samtliga, eloge till dig att du hällde ut??⭐️ All lycka till!

Jag tycker du har gjort ett bra val att välja nykterhet.

Jo, händer verkligen underverk när man slutar dricka. =)

Känner mig rastlös, på ett positivt sätt och längtar verkligen till att jag får ett nytt jobb (gått arbetslös första gången i ett halvår). Var på en intervju i fredags som kändes skitbra, väntar på besked nu i dagarna. *Hoppas* *hoppas* jag får det, kan verkligen leva in mig i hur det skulle kännas att jobba där närmaste åren.

Ha en trevlig kväll du med, o starkt jobbat där!

Vad bra att du fick en så bra kväll???

Härligt att höra att det knallar på i rask takt åt rätt håll för dig!
”Bara 22 dagar”?
Det är ju helt fantastiskt!

Är också nyfiken på hur länge man kan köra vidare på Antabus. Jag fick för 48 veckor på mitt recept.

Ha en härlig kväll!

Kan du inte söka akutmottagning för hjärtklappning och sömnrubbningar?
Då får du ju en annan läkare som förhoppningsvis kan förstå din jobbiga situation.
Även om du har en fientlig arbetsgivare så har du lagen på din sida. Man får inte avskeda någon med beroendeproblematik. Du har rätt att få rehabilitering.
I vissa lägen kan det vara bra att lägga sig platt och ta emot den hjälp som erbjuds även om det känns surt.
Kram?

Starkt att du hällde ut!! Heja dig! jag har svårt att sluta när jag väl börjat :(. Och svårt att inte dricka om det finns nåt hemma. Men nu har det stått ett par starköl här sen i lördags, och jag har haft sug både igår och idag men låtit dem stå. Känns som en liten seger! Heja oss!

Jag gillar människor, jag vill ha vänner, jag gillar att umgås men precis som du säger så kommer ångesten ivägen med alla dessa onödiga frågor om hur vi beter oss, vad vi säger och hur vi ser ut.

Jag antar att du, precis som jag, fortfarande har jobb/plugg och har vänner och du har familj. Alltså vi fungerar som normala människor i samhället och folk runt omkring oss skulle typ inte tro oss om vi sa att vi hade social fobi.
Det är verkligen uttröttande som du säger. Man använder all sin energi till att verka "normal" och sen för att orka lite mer så dricker vi.

Ska bli intressant att följa någon som tänker väldigt lika mig! Ja, dela gärna din review av boken när du är klar.

Social fobi : effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi

Kan lämna betyg när jag testat :)