Senaste kommentarerna i forumet

vet du :-) Jag har uppfört mig på exakt samma sätt! Man saknar släktingar, grannar, vänner som ”klipps av” när förhållandet tar slut! Och man saknar mannen, den nyktre! När det gäller mannen: du vet bäst så klart men kan han va som mitt ex? Han ville få egot boostat genom att se om jag svarade och gick att boka upp! Och så kunde han lätt avboka i sista sekund! Och då kände jag mig patetisk och fetdumpad! JAG sprang efter honom, stod i givakt, slukade smulorna blev det som! Och då åker man fortfarande hans berömda berg-och dalbana! Öka ditt värde och värdighet: tacka jättenej jättetydligt :-) För din egen skull, inte för att skapa något hos honom!

När vi gifte oss köpte jag en orkidé i kruka och klippte av tre stänglar till brudbuketten. De två som var kvar blommade snällt, konstant i flera år. Såsmåningom började jag se orkidén som nån slags symbol för relationen, så länge den blommade var allt bra.... Sista halvåret började blommorna vissna och det kom inga nya knoppar, och samma vecka som han flyttade ut ramlade den sista torra blomman av. Jag lät den stå. Och för några veckor sen fanns där nya knoppar..... idag har två blommor slagit ut. Och igår kontaktade han mig och signalerade att han ville prata, om oss..... :)
Men så fasen att jag tänker låta en krukväxt styra mitt liv! :D (fast en fin historia blev det ju....)

Nej, ärligt, han vill att vi reser en helg till släkten i norrland ihop om några veckor, och då kunde vi passa på att prata och umgås. Jag tyckte det evetuellt var en bra idé, jag är nyfiken på vad han har att säga (antagligen ingenting, alternativt massa lögner) och det skulle vara kul att träffa släkten en sista gång. Så jag var på.
Men nu börjar jag få kalla fötter. Vi ska tydligen inte bo hemma hos farmor utan i ett annat hus, ensamma. Och hur blir det då om han dricker? (Om???? Han lär ju garanterat göra det, han är ju faktiskt alkoholist!)
Så frågeställningen är ju: Ska jag åka med och ta chansen att få till ett samtal med mannen? Ett samtal som kan leda till att det blir behandling och bättre relation? Eller att samtal som avslutar det hela?
Å ena sidan vill jag åka med för att träffa släkten och för att jag vill undersöka om jag har känslor kvar och för att jag är nyfiken på vad han vill säga.
Å andra sidan vill jag inte utsätta mig för risken att bli sittande i djupaste norrland med en full karl och ingen annan på ett par mils håll. (Ingen risk för våld, men sååå dryyygt)

Egentligen vet jag ju, eller hur?

blir det kanske svårare att tänka att det är ditt fel? Såna tankar kanske tar över för andra saker också, att man tänker att alla möjliga saker är ens fel.....? Man kan ju aldrig ta ansvar för en annan människas handlingar. Jag funderade på om du läst i forumet för dem som har alkoholism, deras berättelser? När jag läser vad andra skriver, om sin alkoholism och om hur de kämpar så förstår jag bättre att det är en sjukdom, som är svår att hantera.
Och när jag läser i anhörigforum om hur alla anhöriga haft det så känner jag igen mig så himla väl. Och förstår att jag inte är ensam om mina känslor och tankar. Kanske det kan hjälpa dig också? :)

Hjärnan är inte med mig. Vet inte om jag kan sluta idag. "bara en dag till.."
Läste om nån som lyckades trappa ner. Går det? Skriver mest för att slå ihjäl några minuter... o lätta lite på ångesten.

11 dar höll det.. Sen föll jag. Fyra dar av misskötsel nu. Mår skit. Börjar om igen.

21 dagar nu och tackade nej till en bjudöl dagen till ära . Känner mig stolt samtidigt som jag brottas med tanken " se du kan ju sluta om du vill , så varför sluta" haha fuck you tanke ?

Tack anxiete, ja...d känns just nu viktigast för barnens skull, oss tar vi som d kommer! Vill veta först att d han säger är sant...

Vad fint du skriver, tack för alla ord!!
Jo, det hjälper att tänka att han har en sjukdom.. men har av någon anledning svårt att erkänna det. Hur många vänner som än bekräftar att jan har ett missbruk har jag svårt att landa i det. Kanske är det självdestruktivt. Lättare att tänka att det är mitt fel?

Han ska vara glad att han har en sån kvinna som dig vid sin sida fortfarande!
Bra kompromissat sv dig, och skönt att han faktiskt gjorde det du hoppades att han skulle göra.

Ha en fin kväll, A!

Men då var jag i en ganska djup depression. Det finns hjälp, både någon att prata med och medicinering.
Du gör dig själv en tjänst om du söker hjälp. Och det går att hitta åtminstone länge perioder då det känns rätt bra. Vissa till och med resten av livet, men jag är depressionsperiodare. Jag medicinerade med öl också men det funkade inte. Som beskrivs i inlägget ovan spiralade det allt snabbare.

Tack du fina ? Det gör jag ca varannan dag ? Sen har man lite konflikt med A- listen i sig.Men den är SÅ tjatig och gnäbbar hela tiden om samma sak så till slut nonchalerar jag den för jag orkar inte lyssna på den längre ? Värre en en ettrig åsna ?..

Hoppas innerligen att du mår bra och att du kämpar för ditt mående vare sig om du har en alkohol drink i handen eller inte..❤️

Just nu skulle jag ha velat ha en.Pga att jag vet att en man som jag är förtjust i men som jag egentligen inte vill ha något med (pga vi är FÖR olika) är ute på en träff med en annan kvinna ?..Jag vill inte ha honom men han ska ändå inte vara med någon annan hihi ????..

Men ingen man i världen är värd att jag skulle vakna bakis imorgon ?

Kramar

För oavsett vad du kommer fram till om att leva ihop eller ej så har han iaf börjat tänka i rätta banor och dina barn kommer förhoppningsvis ha en relation till sin pappa på ena eller andra sättet.
Fortsätt på din väg , kram

Jag svalde stoltheten och körde till examen men klargjorde tydligt att det var för hans dotters skull . Han tackade faktiskt ,drack vatten och körde hem !
Nu väntar läkarbesök och ev antabus i veckan
Fortsättning följer ....

..på att bli gammal. Jag tror att det blir bara bättre ju äldre man blir. Livet är en lång jävla transportsträcka till något vi ännu inte fattat.

inklusive jag själv skräms av tanken på ensamhet! Nu är jag själv och känner mig mindre ensam nu än när jag var ihop med mitt ex! Precis som du skriver Tösabiten, så pinsamt inför andra att ha ett fyllo som pratar om sig själv och säger saker man inte borde! Blev tusan isolerad av det! Och hade man folk hemma var han ofta så full att man fick springa som en galning och rodda allt! Det ÄR ett dilemma det där att leva ensam och vilja göra saker på ex semestern. Men man får planera lite mer och också våga ta initiativ! Och så tar man gärna för givet att dom som lever i förhållanden bara vill va med sin partner på semestern! Jag har länge haft en dröm att bestiga Kebnekaise...men själv nä! Jag funderade igenom vem av mina vänner som skulle passa in! Insåg att jag faktiskt vandrat dagsturer med en kompis varje år! Hon lever i ett lyckligt förhållande och jah tänkte att hon säkert inte vill men frågade henne ändå! Hon blev superglad så nu är det bokat, midsommar 2019 bär det av! Du kommer att skaffa nya vänner Tösabiten, och ta upp gamla bekantskaper! Dina hundar är ju en jättebra utgångspunkt! Finns ju massor av klubbar för just hundägare! Du kommer att få mer energi och ork!

Är det allt det där ”duktiga” som får dig att dricka? Prova ”halvduktig” och se om det hjälper. Du kanske kan vara en okej mamma och hustru? Alla ska vara så fantastiska idag. Forskning visar att i början på 1800-talet var ca 1% av befolkningen deprimerade under sin livstid. I dag är det 19% och beräknas vara den största sjukdomsbördan i världen om 3 år enl. WHO. Jag skyller på sociala medier. Man känner sig konstant inte så fantastisk som alla andra med hjälp av instagram och facebook.

Tack snälla för dina ord,MT! Då kanske man kan försöka o se d från sin ljusa sida att d kan trots allt kan va det här som behövdes! Då första gången uppenbarligen inte gjordes ”på riktigt”

Jag får som du skriver ge d tid o försöka att va öppen i sinnet om att d ordnar sig oavsett vad och hur det slutar!

var det att jag hade t ex ont i magen eller huvudet och egentligen borde inte dricka, men jag drack ändå. För att då mådde jag bättre.

Förstår din ilska. Men vet du, det är du som sitter med makten i dina händer. Då du är redo kommer du att få ett fantastiskt liv där du slipper släpa runt på en man som är pinsam och inte ger dig så mycket stimulans.
Ang att han verkar tro / låtsas som om ni har något gemensamt så kan du ju börja träna dig i att säga till honom sakligt och utan att anklaga honom ” att jag har inget utbyte av att umgås med dig. Du får/ kan göra som du vill men jag har bestämt mig för att göra....” ja det du nu vill göra

och ge er tid... måste ännu tillägga att du kan kolla #12 https://alkoholhjalpen.se/comment/188181#comment-188181 mitt första inlägg i din tråd / mt

Tack snälla, måste smälta allt o verkligen se om han menar d här! Känns så konstigt när återfallet varat så länge (6 mån), men d kanske är vanligt innan de faktiskt inser vad som är bäst för dom, dvs att avstå helt för evigt?!

Mycket funderingar, men som sagt jag vågar ta steget om d behövs, nu känns d på nåt sätt inte så främmande eller skrämmande! Jag vet vad jag vill för barnens o mitt bästa.....hoppas bara han håller d så han också

Nykterheten är det största som jag gjort i livet..Låter kanske konstigt, men utan den så hade mitt liv blivit sämre och sämre..Ungarna hade mått dåligt..Så skönt att kunna hoppa av helvetesresan i tid..

Förhoppningsvis är det det, för hans skull och barnens. Och för dig om du vill och kan återfå tilliten. Ge dig tid och kom ihåg att ansvaret för nykterheten är hans. Lycka till med allt, ta hand om dig och håll fast vid hur du vill leva ditt liv❣️? / mt

Du är värd att lyckas och njut av nykterheten?☀?

Han ringde igårkväll, jag svarade och d första jag hör är -Jag har ringt beroendemottagningen, ska dit nästa vecka...det är antabus igen, finns inget annat alternativ! Jag klarar inte av att vara utan det om jag ska ha kvar er i mitt liv! Jag vill vara med mina båda barn o dig! Jag vill bli av med alkoholen....

Jaaaa, jag satt såklart paff o visste inte riktigt vad jag skulle säga mer än okej vad bra!?

Så vi får se vart det här leder.....o när/om jag kommer kunna lita på det igen!