Senaste kommentarerna i forumet

...blir det fysiskt efter någon dags fylla. Har ju druckit i perioder, och mellan perioderna finns inget fysiskt behov. När det finns, i abstinensfas, så handlar det om frossa, svettningar, skakningar, aptitförlust, darrighet, ljudkänslighet, dålig motorik och i värsta fall hallucinationer...... förhöjt blodtryck följer också, samt en bedövande ångest och social fobi. Så har det sett ut för mig iaf....

Snart går jag på långledighet utan att ha planerat, räknat, smusslat med alkohol. Nu ska jag bara vara ledig och njuta av den tillsammans med familjen.

Vad roligt om jag på något sätt inspirerat dig, o grattis till alla dina nyktra dagar! Det här forumet har hjälpt mig så mycket - och det är ett fantastiskt stöd man kan få av alla andra som har kantrat i sin relation till alkoholen. Jag håller mig stabilt nykter just nu, men kikar in på forumet nästan varje dag. Det hjälper mig.

Tack för ditt meddelande Granit. Att gå på terapi tror jag aldrig hon går med på, hon är upplärd att man inte tar in utomstående i konflikter och att man aldrig ber om hjälp. Jag vet uppriktigt inte hur länge jag klarar detta, är redan uppe i 3 dispyter idag om bagateller och det enda jag kan tänka på igen är fuck it....

Visst måste han dricka p g a att jag är sur och otrevlig. Det tror jag till och med att han sagt på fyllan någon gång. Jag har bokat in några dagars vandring med mina hundar och en kompis från min tonårstid. Vi träffas varje sommar och går i 3-4 dagar med våra hundar, käkar gott och pratar. Hon är nog den enda vän jag har och henne träffar jag inte så ofta. Tyvärr. Önskar jag hade haft någon att åka på en semesterresa med. De jag känner och får anses som mina ”vänner” åker med sina familjer eller sina döttrar. Mina söner vill inte åka med sin mamma så då blir det själv. Det känns så där att åka iväg själv. Har valt att inte göra det än så länge. Min man ska åka på två golfresor, en i sommar och en i höst. Detta gör att han inte är intresserad av att göra något med mig. Kanske är ömsesidigt, men att sitta hemma hela semestern förutom min lilla vandring blir ganska tråkigt. Han spelar golf på dagarna och dricker på kvällarna. Min semester suger. Har dessutom inte råd att åka någonstans. Kag har också två hundar som jag inte lämnar ensam med honom på semestern.
Igår var vi bjudna till grannarna. Min man var rätt onykter redan när vi gick dit. Väl där blev han väl inte direkt nyktrare. Sedan höll han låda och pratade om sig själv hela kvällen. Sååååå tråkigt och jobbigt. Mina grannar ler och tittar på mig när den ena grodan efter den andra ramlar ur munnen på honom. Idag nu när han är nykter vill jag bara skälla ut honom och fråga om han inte skäms, för det gör jag. Men som ni alla tipsar om försöker jag låta bli att diskutera det. Men det är svårt. Jag vill göra honom illa genom att säga saker till honom. Fattar att det är barnsligt men så känns det. Trots att vi har det riktigt dåligt i vårt förhållande nu, även när han är nykter, så pratar han som om vi ska leva tillsammans för alltid när vi pratar med andra och han är onykter. Jag vill bara skrika rakt ut att jag lämnar dig så snart jag bara kan. Men en dag, då ska jag få vara lycklig. Är bara rädd för att jag kommer bli väldigt ensam.

Starkt jobbat! Skönt att det var en positiv upplevelse för dig.
Allt som stärker.. ??☀️

Nu kan jag bara tala av egen erfarenhet, men jag och min fru var i ett svart hål relationsmässigt.
Det var skiljsmässa eller göra något drastiskt som gällde för vår relation.
I samma veva var jag långt gången i en nedåtgående spiral av misär och tung självmedicinering av alkohol.
Vi kunde inte prata alls. Så fort vi försökte prata skar det sig. Hur vi än försökte och hur vi än ansträngde oss så slutade det på samma sätt. Vi blev mer osams.
Vi bestämde oss för att göra ett försök med familjerådgivning.
Ungefär samtidigt hade det gått så långt med mitt drickande att jag såg slutet på min egen historia. Skiljsmässa, aldrig få träffa barnen, bli av med bostaden, bli av med jobbet, förlora vänner och släkt, stå skakande utanför bolaget innan öppning för att få min fix.
Jag såg ingen annan utväg än att söka hjälp mot mitt beroende. Där, när jag blottade mig helt för min fru och lade alla korten på bordet utan att försöka försköna sanningen, gav hon mig sitt fulla stöd i min egen kamp mot alkoholen.
Efter en tid kom vi till familjerådgivningen och fick prata med en medlare. Sanningar som var jobbiga och gjorde ont att höra uppdagades, men det var så enormt nyttigt för oss båda. För vår relation.
Nu har jag med olika insatser snart varit nykter i 7 veckor, och jag och min fru har kommit varandra nära igen. Vi kan prata med varandra. Vi kan umgås och ha det alldeles fantastiskt tillsammans igen.
Jag känner för första gången på väldigt länge hopp om framtiden och även om jag inte alltid är helt pigg och glad när jag vaknar på morgonen så vet jag att jag har min älskade fru att dela min med- och motgångar med.

Så, kan det vara något? Att tillsammans med din kvinna prata med någon utomstående?

Hoppas du får en fin dag! ☀️

Tack, skriver snart igen. Ditt svar betyder mycket. Kram tillbaka.

Hur hanterar man att leva med någpn som ser sig som ett offer hela tiden? Någon som alltid är negativ och alltid ser fel i allt? Har väl aldrig riktigt vågat skriva den största anledningen till att jag mår som jag mår. Vaknar på morgonen på strålande humör, innan lunch har det sjunkit så pass att apatin startar, när kvällen kommer finns bara alkoholen kvar att förtränga allt skit. Tror jag bara har 3 vägar framåt, separera, på något vis få min fru ur detta mörker eller också bara fortsätta drickandet. Är så trött på att varje gång jag är på bra humör få det raserat av någon helt oväsentlig anleding.

Krama henne istället, låt henne luta huvudet mot din axel, håll om henne så hon känner sig trygg nog att vila

Att vara betydelsefull för någon annan är också att vara värdefull enkom genom sin existens. Genom att älska någon - en partner, vän, barn, förälder, husdjur - kan man också lära sig älska sig själv.

Av olika anledningar så drack jag vin i onsdags. Grillfest på landet. Välkomstdrinken var upphälld i var sitt glas. Jag kände inte värdfolket så bra och det fanns inga alkoholfria alternativ mer än vatten från en dunk. Jag kände att jag inte vill vara besvärlig OCH jag ville inte framstå som en person som har problem med alkoholen (träffen var jobbrelaterad).
Till min stora lycka blev inte detta någon trigger för mig att börja dricka igen.Tvärt om, blev jag än mer stärkt i min uppfattning att a inte är för mig. Att jag är värd mer än det där jäkla giftet. Ja, i grunden handlar det väl om kärlek till sig själv. Så jag fortsätter på den inslagna vägen och fortsätter att räkna min dagar. En i taget...

Hej Ragna!
Jag är i samma situation som du. En stor del av min kraft, mina tankar, min sömn, min tid och mitt mående har ockuperats under 20 års tid av mitt barns livssituation. Jag har stöttat och peppat, betalat, ordnat, pratat och pratat med vänner och proffs.
Jag och ingen annan heller fattade att det handlade om alkoholmissbruk. Det var därför han aldrig skaffade sig en utbildning, en långvarig relation, en vettig bostad, körkort, barn och allt annat som ger ett anständigt liv.
Förra året förstod jag äntligen och påbörjade då min resa mot att bli frisk från mitt medberoende och depression som jag levt med i alla dessa år.
Jag valde mellan att avsluta mitt liv eller att försöka frigöra mig från mitt barn och hitta tillbaka till min livsenergi.
Det är en berg-och dalbana.
Fortfarande är mitt mående avhängigt av hans mående. Jag går in i mörkret när han är inne i ett återfall och de malande tankarna på honom släpper, och jag kan fokusera på mig själv, när han är vit.
Men jag kan numer avhålla mig från att ge mig in i djävulsdansen. Försöker att vara fast och stabil, men däremot säga det jag ser:
"Jag är så trött" "Du är bakfull"
"Pengarna är slut" "Du köper ju alkohol för dina pengar"
"Mamma jag kan inte komma på ditt kalas, jag har blivit sjuk" "jag vet att du drack igår kväll eftersom du skickade konstiga sms till mig, så idag är du bakfull"

Alanon har hjälpt mig, jag har suttit på deras möten och grinat i timmar. Men sorgen är en bottenlös brunn.
Jag läser mycket om alkoholism, just nu Carina Bång. Behöver lära mig om denna hemska sjukdom som bryter ner så många.
Kram och styrka till oss som ser våra älsklingar förstöra sina liv.

Att älska sej själv !
Ibland tänker jag att om det händer mej något, vad har det för betydelse ? Jo, mina närmaste blir såklart påverkade en period men som alltid går livet vidare. Men jag glömmer alltid en i dessa tankar...... Mej själv , den viktigaste personen i mitt liv! För utan mej så finns jag ju inte....
”Den mest inflytelserika person du kommer att prata med idag är du, så var noga med vad du säger till dig själv.”
– Anders Haglund

En ensam flaska vin i skåpet, det fanns kvar och nu är den borta. Nya tag, det ska bli ändring. Måste ta en en nykter tid för att komma i form både fysiskt och psykiskt. Jag har alla pusselbitarna, nu måste de bara användas.....

Hej Alina! Har inte varit inne på forumet på ett tag och tänkte nu svara på din fråga.
Nej, sonen har en annan pappa så detta med boende är ju inte ett problem på det sättet då jag valde att lämna min alkisman.
Däremot hade ju sonen knutit an till min man och de tycker mycket om varandra så det var faktiskt en av anledningarna att jag inte bröt upp tidigare.
Kram och lycka till

" Idag är jag ingen alkoholist.Jag tar en paus.Idag kommer jag endast vara Tina"

Alkoholisten tar för stor plats.Den är i centrum hela tiden och får all uppmärksamhet.Och det är precis det den vill. Den är inte min identitet den är en endast en del av mig, så den ska inte vara den som ska vara den viktigaste. Iallafall inte idag. Idag handlar allt om mig.Vad jag vill eller inte, och de jag känner är vad jag känner. Idag kommer jag ge MIG själv all uppmärksamhet.Idag är det min dag och min dag endast.

" Idag är jag ingen alkoholist"

1 månad nykter idag så jag är värd att få vara endast Tina..

Många kramar till er ❤️

Du verkar ha en plan och har gjort bedömningen att ett uppbrott just nu inte är vad du vill med hänsyn till att du har barnen hemma ett tag till.
Det är väl jättebra tänker jag, just att du funderat över vad, när och om du ska bryta upp och lämna din alkisman.
Jag håller med Nordanäng om att det verkar onödigt på något sätt att försöka prata med din man om hans drickande. Han vet ju vad du tycker och känner men kan inte ta hänsyn till dessa( dina) behov eftersom han är sjuk i sin alkoholism.
Släpp det, men börja rikta fokus mot dig själv och barnen. Hur vill och kan du leva DITT LIV under rådande omständigheter?
Släpp tanken och hoppet om att din man ingår i detta så länge han dricker.
On du kan frigöra all den energi och kraft som detta slukar kommer du att må bättre. Kanhända kommer din yngste son också han att må bättre om du kommer till ett läge där du kan bry dig om dig själv istället för att få mannen att vara något han aldrig kommer att vara- inte utan att han själv tar tag i sina alkoholproblem.
Försök att träna dig på att vara ärlig och mindre undfallande i din relation till mannen. Han dricker säkert många gånger för att fly undan sin känsla av att vara en värdelös make och pappa och det kan ev minska om du bara utgår från dig själv och vad du behöver. Han kanske då känner sig mindre dålig och möjligen kan möta dig på något plan.
Som det är nu, då han antagligen gör om sanningen så att det är ditt surande, ditt missnöje som gör att han måste dricka.
Detta är såklart bara undanflykter. Fast för honom är det en sanning och därmed ett skäl till att dricka hela tiden.
Praktiskt så tänker jag att du ska åka bort under din semester utan att räkna med din man. Säg bara ...”att nu behöver jag göra det här- du får göra det du verkar behöva, men då vill jag inte vara med dig”. Sen får du helt och fullt ta egenhjälo med tex terapi då du antagligen drivs av skult ich dåligt samvete osv. Men du behöver ta hand om DiG.
Kram och lycka till!
Gör ett statement redan idag. Det behöver inte vara något stort, men pröva!
Jag lovar dig att du kommer känna sådan frihet bara genom att värna dig själv och att du är huvudpersonen i ditt liv. I din mans liv är du nog tyvärr just nu en jobbig bromskloss som hindrar honom i det han valt som viktigast i sitt liv.

Och jag får sådan igenkänning från just ett år sedan när jag började denna resa!
Alla fester!! Just i maj drar de i gång!
Inget undantag i år :)
Jag väljer att smutta på ett glas vin, vill inte få frågor som ingen har att göra med.
Väljer att njuta av maten, sällskapet är mindre intressant nykter. Ibland undrar jag om jag är social alls??!
Vill inte springa i från känslor och acceptera att vistas i sammanhang där jag inte vill vara och döva med vin.
Nej, jag dricker inte upp, säger tack för mig och går hem. Rätt nöjd ändå!

Är helt fantastiskt, har hållt på I flera år.

På sista tiden har det mest blivit djupandning och meditation men nu tror jag att jag är back on track för lite ashtanga ??

// Emma

i Amandas tråd:

"Vad innebär det att vara duktig?
Och när är man inte det?
Är duktig att anpassa sig? Följa normer? Ta ansvar? Vara bättre än andra (och vilka andra isåfall?) på något?
Är det den naturliga tendensen att bedöma och värdera som spökar?
För att kunna vara duktig måste det ju sättas i relation till icke-duktig, eller?
Värdet som människa är absolut. Omätbart. Ovillkorat.
Betvivlar vi värdet, att vara värdefull bara för att man finns, hittar vi andra sätt att känna oss värdefulla"

Jag har fortfarande visioner om att jag ska vara smalare,snyggare och yngre? än vad jag är.
Liksom den här ouppnåeliga bilden av mig själv som jag per automatik inte lyckas med.

Då får jag bevisen för mig själv att jag faktiskt inte duger eller räcker till.
En självuppfyllande profetia som är helt befängd.
Hur slår man hål på den idiotin och med vad?

När jag inte får spela mina gamla invanda roller där jag får min belöning och mina bevis så står jag där naken och sårbar och bara är.
Och ibland i det så lyckas jag uppnå en acceptans i varandet.
Att jag duger,inte bara som något sorts hittepå.
Utan på riktigt.

Hur få den känslan att rota sig inuti på riktigt och inte på låtsas.
Genom att hålla fast vid känslan.
Lita på sig själv och tro att det faktiskt är sant.
På samma sätt som man ibland kan älska en partner,ett barn eller ett älskat husdjur.
En ovillkorlig kärlek som är ren och hel och som inte villkorar någonting.
Utan faktiskt bara finns där oavsett prestation.

Varför tror man inte att man i omvänd ordning kan få ha rätten att vara mottagare för detsamma?

Och när är man inte det?
Är duktig att anpassa sig? Följa normer? Ta ansvar? Vara bättre än andra (och vilka andra isåfall?) på något?
Är det den naturliga tendensen att bedöma och värdera som spökar?
För att kunna vara duktig måste det ju sättas i relation till icke-duktig, eller?
Värdet som människa är absolut. Omätbart. Ovillkorat.
Betvivlar vi värdet, att vara värdefull bara för att man finns, hittar vi andra sätt att känna oss värdefulla.
Du är värdefull för att du lever, Amanda. Duktig eller ej
Kram

Vad du skriver tänkvärda saker.
Visst var det mitt medberoende som drev mig in i måbra fållan.
Det var det som fick mig att uppfyllas av boost,kanske som med alkohol för er.
Utan den energin så blev jag som ett urblåst kärl med möjligen lite damm på botten.

Jag fick titta långt runt mig innan jag kunde börja fylla kärlet med vettiga saker.

Det räcker kanske inte med underkläder eller maxpoäng på tentan.
Det handlar kanske om ron infrån och ut som måste få chansen att bygga bo.

Sen kan du vingla på i tango eller foxtrot.
Salsan kan gå någon annanstans och härja,den behövs inte längre.

För att jag skulle ha rätten att existera så var det på bekostnad av mig själv.
Att jag var duktig,räckte till och fanns för alla andra som kunde tänkas behöva.

Läste en fin artikel om att tåget kommer faktiskt tillbaka på samma station.
Man kan låta det passera några vändor innan man kliver på det för att åka med.

Och att man ska slå sin duktiga flicka på käften,hårt..så hon går och tar lite sovmorgon istället för att hålla på och studsa omkring och göra sig användbar.

Den onda cirkeln:
Dricker för att döva ångest/minska tristessen - mer ångest/obehag när alkoholen lämnar kroppen - dricker för att döva....osv.
Det finns fler cirklar.
Dricker - känner skam - dricker för att döva känslan av skam....osv
Den kemiska nedåtgående spiralen ser ut så här:
Dopamin lågt - dricker för att höja det - dopamin på ännu lägre nivå när alkoholen går ur - dricker för att höja det, men når inte upp till önskad nivå - dricker mer för att inte känna obehag - ännu lägre nivå (större obehag) när alkoholen lämnar...osv
Dopaminets funktion är att skapa en känsla av kortvarigt intensivt välbehag (som sedan dippar) för att man ska vilja göra om det som skapade välbehaget. För flockens överlevnad handlar det om att inte nöja sig med att bli mätt (söka föda) bara en gång, utan om och om igen. Att inte nöja sig med att ha sex en gång utan om och om igen (för hur skulle annars beståndet i flocken kunna upprätthållas?)
Tyvärr hittar vi på andra sätt att få dopaminpåslag som dessutom slår ut de ”naturliga” eftersom de ger intensivare kickar.

De låga nivåerna av dopamin (kan även gälla andra signalsubstanser såsom serotonin) ger upplevelser av obehag/nedstämdhet/ångest/tristess. Nervsystemet behöver tid för att komma i balans igen. Utmaningen är att hålla ut och ge sig själv den tiden.
Jag skulle vilja kunna skriva mer precis hur lång tid som behövs, men det är så många olika faser och även beroende på andra faktorer. Det ligger kanske något i den ’traditionella’ vita månaden. Kan vara en början.
Skickar lite hopp i cybern

Här har du faktiskt rätt. Du ska inte köra.
Har han bestämt sedan länge att han ska köra, ja du hör nog själv hur det låter.
Jag förstår att det är svårt. Jag vet att du vill hjälpa alla inblandade, allra helst hans barn och framförallt dig själv.

Du kommer göra det som känns rätt för dig själv. Det är det viktigaste.

Hoppas du sovit gott! ☀️