Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att höra att det går bra för dig det glädjer mig ? Själv har jag inte tagit en droppe på 12 dagar och det känns bra även att vissa dagar är bättre än andra. Sen har man lite krämpor här och där som man inte kännt av när man druckit men det blir väl så när kroppen håller på att reparera sig själv. Jag har med svårt att sova ibland och sömnen är ju viktig för att man ska kunna må bra men den blir väl bättre med tiden hoppas jag. Jag vet ju att min största trigger är stress som gjort att man tagit några öl för att varva ner så nu försöker jag akta mig för att inte trampa på några minor som utlöser ett återfall. Sen är det svårt att ändra på gamla ovanor men det går om man verkligen vill för man är alltid starkare än vad man själv tror man är ? Ha en härlig dag i sommarvärmen och alla ni andra krigare som kämpar varje dag ?

12 dagar har gått sedan "katastrofdagen". Jag har precis börjat kravla mig ur min håla. Mitt djupa sår på benet har, trots allt, börjat läka och jag kan snart röra mig obehindrat. Tänk vad en enda dags obetänksamhet kan leda till. Nu är det slut på s.k "semesterresor" för mig. Det är inte min grej och alldeles för riskabelt för en beroendeperson som jag själv. Blir det någon resa i fortsättningen får det bli någon form av "aktivitetsresa".......

Solen skiner. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Gräset behöver inte klippas. Jag har gulbrunt hö på hela tomten och allt är så fruktansvärt torrt och skitigt pga all gammal frömjöl. Det är inte ofta man önskar sig regn men ett mindre lågtryck med nederbörd hade varit välkommet.

Det paradoxala i min nuvarande situation är att jag förmodligen inte druckit så lite någonsin, om jag räknar genomsnittligt över sista året. Det är bara det att vid de tillfällen jag har valt att dricka vet jag aldrig vad som kommer att hända. Kanske ingenting, kanske dricker jag tills jag faller i kull. Jag tror att många av oss har en minimal lucka öppen i hjärnan som vi motvilligt inte lyckas stänga helt och där vi tror oss att någon gång, någon stans, kunna "dricka som folk" och fortfarande kunna njuta av den härliga, euforiska känslan vi hade i början av vårt dryckenskap. Att det ska vara så svårt att lära sig att dessa tider inte kommer tillbaks. Hjärnan är skadad (manipulerad), kroppen och organen är äldre. Vi tål mindre. Det är helt enkelt inte lika kul längre. Dessutom varar denna artificiella lyckokänsla allt kortare för varje gång vi dricker. Efter ett par öl kommer genast tvångstankarna fram. Att kalkylera hur stora förråden är och hur länge jag ska lyckas hålla promillehalten på en tillfredsställande nivå.

I grund och botten verkar alla typer av beroende vara likadana och lika jobbiga att tampas med. Oavsett om det gäller A, övervikt, narkotika, spel mm.
Jag ska nu göra allt jag kan för att inte hamna i apati och bitterhet. Det finns ju, trots allt, så mycket att vara tacksam för. Även om alkoholen spelat en alldeles för stor roll i mitt liv ska jag försöka "leta fram" andra guldkorn i tillvaron.

Trevlig torsdag på er
Tjalle

Bestämde i går efter att ha läst Sigge69:s tråd att be om hjälp. Idag passade jag telefontiden noga och ringde beroendemottagningen. Äntligen?
Inga tider, underbemannat, snart semester osv.
MEN jag fick prata med en trevlig & mycket kunnig personal & framför allt så tog jag tag i det som jag känt sådan skräck för?

Jag kommer få hjälp. Oavsett om det tar lite längre tid så får jag hjälp!

Dag två som nykter börjar bra?

Sen 2,5 år..Lämnade mannen som inte ville/orkade sluta dricka..Jag hade bestämt mig under min första nyktra tid att slutar inte han dricka, så vill inte jag leva med honom..Mitt välmående går först..Det är det viktigaste jag har..Förstår hur jobbigt du stundtals tycker att det är..Livet är nu, och alkoholen har förstört tillräckligt för oss..Du får ta vara på dom goda stunderna med familjen..Så fint att du är en nykter mamma och mormor/farmor..Känner du skuld så säg det till barnen..Allt kan läkas..

Grattis Talktome!
Fyra friska dagar gör underverk för din kropp och ditt sinne! Och bättre och bättre blir det, ju fler dagar du prickar av!

man kan göra är att säga ifrån! Typ ”jag tycker våra samtal bara handlar om dig och det trivs jag inte med, vill också ha plats”!
Lyssnar de inte på och respekterar det får man välja bort dom helt enkelt!
Tror vi har kommit till den där berömda gränsen när man inte orkar mer, man vill ha det bra! Inte ta skit från höger och vänster! Och också har jag nog växt mig starkare det senaste året! Jag börjar bli bekväm med att ta plats och då vill man ha plats också! Inte bara ge plats åt andra! Säg ifrån nästa gång du pratar med ditt ex eller din väninna! Berätta hur det gick här ?

Det är fyra kollegor och min chef som är med mig på den här resan. Peppar och uppmuntrar. Jag var tvungen att lätta på trycket. Kroppen hade inte orkat mycket till. Sista gången jag gick ner mig i fyllan tog jag mig knappt upp ur sängen,ingen muskelkraft kvar. Så jag var tvungen att göra något och det känns som det blev rätt. Dag fyra av nykterhet i dag ?

Ja, när jag varit i mina värsta perioder har jag druckit en box om dagen i flera dagar med svåra abstinenser Och sjukskrivningar.

Har läst hela din tråd nu och vill bara säga att det var en så fin läsning.
Vilken kraft och kämpaglöd du har!
Du är inspirerande och ger hopp!
Själv är jag på dag 8 idag och det känns bra att vakna nykter?
Kram till dig?

...kan göra så mycket?
Vilken bra tajming och vilken bra pappa!?

Haha ? kliande myggbett etc . Ja de kan inte hålla sig . Så fort en liten artighetsfras är avklarad så mals det och mals det. Inte bara dotterns far som ringer och maler till mig. En väninna gör detsamma . Hon malde i 1 timma om sina grejer igår. Tro mig jag är en god lyssnare. Men när dom inte ens bryr sig om mig känns det som . Då blir man ledsen. Jag började nästan gråta efyeråt för jag var helt slut. Har man levt med en suput så är man ganska utmattad mentalt och då orkar man inte höra på allt tjat. Frågan är vad ska man göra åt det ?

Bara håll i och var beredd på att det kan vara tuffa dagar som kommer och går i upp till ett halvår! Men kämpa på. Gör det inte svårare än vad det är. Lycka till!

I den gruppen jag går till ibland så läser de alltid steg ett om det är en nykomling. I vissa grupper välkomnas du som i en normal grupp medan det ibland kan kännas lite överdrivet. Viktiga är att du tar det som du tycker är av vikt där. Du är där för din skull precis som alla andra!

Men det är inte så läskigt så kasta dig in där och se vad som händer! Jag har nog enbart förberett en flygresa då jag var/är flygrädd. Då ville jag ha så bra kontroll som möjligt innan jag satte mig där men annars är det bara bra att släppa på sitt kontrollbehov - det hämmar en mest!

Dublett.

Tror vi är många som hoppats att vi ska kunna ta några glas då och då i framtiden som ”normala människor”. Somliga lyckas nog (inte jag) och andra inte (jag). Jag tvingar mig själv att inte underhålla den tanken, det hjälper mig att stå emot. Så har jag inte någon ursäkt om jag börjar igen. Jag kan inte skylla på att jag ”trodde att jag skulle klara det nu”. Det har jag trott färdigt nu efter ett antal försök. Nu kör jag vitt utan tidsgräns, men en dag i taget. Jag upplever att om jag tagit en tidsbegränsad period så handlar det om att ”stå ut” tills jag får dricka igen. Men nu med obestämd tid så blir fokus på att hitta ett annat sätt att (faktiskt) leva. Kämpa på!

Jag ska verkligen ta all hjälp jag kan få, för det här går inte längre.
Känns bra att ha tagit det beslutet tillslut även om jag får ångest av tanken att vara utan A. Men någon gång går det över?

Skulle jag aldrig våga. Avundsjuk.
Skönt med det stödet, och se till att använda det vid mörka stunder.

Lycka till!

Det är det flera av oss som brottas med inkl. jag själv. Verkar inte vara en helt ovanlig väg till missbruk. Hur påverkar det dig i vardagen?
Kämpa på!

så länge de håller. Beror antagligenn på mängden du dricker, gener, medfödda fel, vad du äter, hur du mår psykiskt etc.

Jag tror att du gör dig en otjänst om det är ditt mått på när du måste sluta. Det låter som att du vill sluta någonstans där inne? Du behöver prata med någon och hitta varför du mår så dåligt. Det kräver jobb, men det är kanske värt det för att få ett fungerande liv och att slippa oroa dig för när kroppen går sönder. Jag tolkade det som att du kan stå emot eller inte har ett kemiskt sug? Då har du en bra chans att hitta andra sätt att hantera ångesten och plågorna som tvingar dig till att dricka ändå. Ge dig själv en chans, det är du värd!

bättre att fundera över sig själv...den enda personen man kan förändra och styra över! Fast håller inte med om ”en gång är ingen gång”! Gäller inte för våld tycker jag! Det ska man bara inte ta och inte ursäkta!

från ovan nämnda väninna idag (hon som jämt maler om sig själv)! Det löd ”hur har du det?” Undrens tid är inte förbi? Funderade en stund på om jag skulle ”hämnas” lite och berätta om veckans myggbett, kliade på ryggen i måndags, idiot som körde om mig i tisdags mm mm! MEN hejdade mig och svarade artigt ”jo tack bra och hur är det själv?” Och dååå var vi tillbaka på ruta ett! Fick en ingående hälsodeklaration? inget allvarligt som man behövde känna empati med direkt! Ja ja en början på nåt nytt...eller kanske inte!?

Exakt där var jag. I soffhörnet med vinet som bästa vän. Överviktig, stressad, utbränd, ångestfylld, otränad, osocial osv. Och precis som du skriver, det är (var) ju inte jag! Det går att vända, det går att bryta detta osunda mönster. Det går att komma tillbaka. Att du kontaktar beroendeenheten är så klokt. Ta all hjälp du kan få. Det är inte lätt, det kommer att kännas jobbigt, de vi möter säger inte alltid det vi vill höra men med vårt sätt att styra våra liv så hamnade vi i soffhörnet. Så ta emot hjälp med öppet sinne och mod. Det beslutet kan vara början på resan tillbaka.
Kram
Ellan

Så klokt och modigt av dig att sträcka ut en hand och be om hjälp. För även om du inte sitter fast i ett fysiskt beroende så är det ett beteende som inte leder någonstans. Att ta tag i problemet i tid är modigt.
Stor kram
Ellan

Snackade med chefen i dag om det hela, och hon är så lugn som helst. Det känns bara bra alltihop!

Det står en jäkla massa om hur skadligt vårat gift är för kroppen. Men hur lång tid tar det egentligen innan organen lägger av?