Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era kommentarer, som vanlig oerhört stöttande och ger mig kraft att faktiskt ta tag i det jag tycker är så oerhört jobbiga beslut!
Pratade med mina föräldrar över telefonen nu o sa att jag vill absolut inte prata om det mer än nödvändigt då jag inte vill att sonen ska höra förmår även om han vet om det såklart, men behöver inte göra d värre än vad d är för honom. Vilket de förstod, o välkomnade oss med öppna armar hela helgen! Så trots att de ville att vi skulle va kvar hemma hos dom k helgen så vill jag nig va helt själv med sonen och valde att va i stugan iallafall tills imorn själv när dom kommer ner. Kanske låter ego men jag orkar inte ha folk omkring mig längre, vill bara va själv och njuta av lugnet med min son så vi kan ha kul bara han o jag!

Sambon ringde förut o sa att han kunde flytta så slapp jag det...så kunde han föytta till sitt hemland istället. Vet att d bara är skitsnack från honom då han sagt exakt samma sak förut när han varit bakis.
Förut precis när jag skulle lägga på så säger han, jag fattar att du inte kan flytta direkt men små barn o allt men till den 1/9 ska du ha flyttat iallafall!
Han är ett sånt svin så det finns inte.....

Hopps de ringer så vi får lägenheten nu bara!

Åhh vad jag inte vill det här egentligen

också fullt ut! Jag lämnade för sex månader sedan! Det var andra och sista gången jag lämnade honom! Medberoendet är nog minst lika starkt som alkoholberoendet! Just det där du skriver: hjärnan säger en sak och hjärtat en annan! Man tycker alkoholisten är som två personer: en man älskar och en man hatar! Men man blir ju själv likadan: en som tänker och en som känner! Din man har sagt att du fåt acceptera hans drickande om ni skall vara ihop! Ställ dig själv frågor som tex: kan jag acceptera? Är hans drickande något jag kan stå ut med? Kan jag skaffa barn med honom? Den sista frågan tycker jag är relevant att ställa även om man inte har dom planerna för vill man vara ihop med någon som man inte skulle kunna tänka sig som far till sina barn? Önska dig massor med styrka att välja den väg som är rätt för dig!

Jag hade en arg och våldsam alkoholist till pappa under mina 5 första år. Jag minns numera bara incidenterna. Min mamma lämnade honom en natt med mig och syskon och jag har tackat henne många gånger.
Om du blir utsatt för våld som mulletant skrev ovan så hoppas jag att du kan finna styrkan att ge dig av. Jag lider med dig i så fall, men det finns hjälp att få.
Om jag missuppfattat och det ”bara” är dåligt humör finns det kanske något att jobba med, men barn känner av om det är mycket bråk också så ta en paus.
Jag har så klart inte rätt att säga vad du ska göra men jag var barnet under de åren och det satte spår.

du låter din familj veta hur du har det! Då har du säkert stöttning! Håller med MT: ta dig bort från denne man! Våldsam mot en gravid kvinna, våldsam inför sitt barn! Missbruket har fullständigt tagit över! Hoppas du får vila och ro i helgen! Kram

Tack, jag har bestämt mig för att va öppen mot mina föräldrar nu och be att jag kan få vara där över helgen eller iallafall i stugan! Jag har ingen lust att diskutera med dom mer än att jag letar lägenhet! Vill bara inte vara här hemma nu. Sjukskrev mig o sonen idag, klarar inte av att jobba när jag mår som jag mår känner jag!
Hur som om jag får vara hemma hos dom eller i stugan så ska jag o sonen ha en bra helg....skiter i allt nu

Du måste bort ifrån honom! Kan du redan nu bestämma att vara hos dina föräldrar eller i deras sommarhus med barnet över helgen? Det är är inte alls bra att du med barnet och bebisen i magen ska vara med den berusade mannen som enligt vad jag läser blir alltmer fången i sitt missbruk. Som flera redan skrivit så är det så här alkoholen förändrar människor, till oigenkännelighet och i det läget är de själva maktlösa att bryta.
Du behöver en lugn och trygg plats och möjlighet att hitta utvägar, först i din akuta situation och sedan på längre sikt.
Med önskan om en lugn helg! / mt
PS Jag tyckte mig också se att du nånstans skrev ’slå mig men inte inför barnet’. Hoppas jag minns fel... men om du skrivit eller tänkt så så är det inte okej! Jag förstår att det handlar om att skydda barnet MEN du ska 8nte utsätta dig för risken att bli slagen igen. Det är inte okej för dig! Åh, åh, åh.... vad jag kan förtvivlan för alla som lever i alkoholens fångenskap. Men förtvivlan räcker förändrar ingenting.... det måste till förändring! Kram, kram / mt

Jag förstår dig och håller med dig i allt du skriver. Att man kan älska en person så mycket som gör en så illa med sättet de väljer att leva på är helt ofattbart egentligen! Hjärnan säger till en vad som är det bästa för en, dvs lämna. O det vet man ju så väl så väl att man ska och kanske egentligen vill för att slippa denna alkoholdrickande värld som man lever i. Där ALLT kretsar kring när ska han dricka, Hr mycket ska han dricka, hur kommer humöret bli etc etc etc.
dock måste man nog komma till insikt i att det är inte hållbart i längden att ha det på det sättet att inte kunna leva på ett normalt sätt. Medberoendet är fruktansvärt starkt och för att komma till insikt i det och vart man själv befinner sig i sitt medberoende så kan man behöva hjälp, anhörigstöd....ett tips bara! Gick på det förra året strax innan min sambo började med antabus och kom till bra insikt i vad jag vill och inte vill, men trots det är det fruktansvärt jobbigt att ta steget. Min sambo höll antabusen i 8 mån, nu har han börjat och är tillbaka på ruta ett igen o har varit i 6 mån, jag letar lägenhet för fullt....men svårt att hitta för en bra peng då jag är studerande samt ska va föräldraledig igen med vårt andra barn nu till hösten! Har dock insett att kag inte klarar av eller vill leva såhär med vare sig ett eller två barn!
Jag hoppas du kommer till insikt k vad du vill...tyvärr kan man inte styra alkoholisterna utan de måste själva vilja. Har han då sagt att han ger dig två alternativ då kan du nog lita på att det är så tyvärr!

Såååå då va fredagen igång då! En fråga vid 06 och han håller fortfarande på att skrika som en idiot, kastar grejer så kaffemuggen kastas iväg över golvet, kallar mig allt möjligt och allt framför sonen som i godan ro vill äta frukost och kolla iPad! Känner bara att helgen kommer bli så skön.....NOT! Allt detta för att HAN drack igår och är på världens pissigaste humör dagen efter som vanligt! Han skickade en bild till mig som jag redan fått, kl 24.00 igårkväll.....min enkla fråga var När gick du o la dig igår? För du kom ju inte upp till sängen förrän 03....nä jag sov vid elva. Men du skickade ju en bild till mig på en faktura kl 24. Sen va d igång...för han hade då inte skickat en bild så pass sent och d har han alltså stått o skrikit om k en halvtimme tills han åkte till jobbet. Varpå jag kastar ur mig i min ilska att jag söker en lägenhet idag som förhoppningsvis är inflyttning i 1 sept så han vet att vi drar då! Det kunde vi allt göra och lycka till med en nyfödd o en 3-åring. Men ut skulle jag tills dess oavsett det skulle jag ha klart för mig.
Kastar igen dörren och kommer in strax därefter och säger att i EM vill han ha en ursäkt av mig att jag sagt allt jag gjort (???) eller så kunde jag dra åt h-vete den 1 sept.

Jag säger er såhär, en ursäkt kommer han aldrig fö för denna fråga som han kunde ha reagerat HeLT annorlunda mot! Vi hade ett långt samtal igår om allt med dricka o vad d va, men när jag gick o la mig så va såklart alla hans ord som bortblåsta vilket jag såklart visste från början (sällan så dum att lita på det nu förtiden) och han drack säkert 4-5 öl o 2/3 av en rödvinsflaska! Man blir full på det, det bara är så.....
Nu ska jag se till att sonen blir redo för dagis (stackarn) och sen ska jag försöka ta mig samman för en dag på jobbet.....hur har jag just nu ingen aning om!

Tvåveckorströttheten!
Den är hemsk, men är övergående tack och lov.
Jag fick idiotisk energi runt vecka fyra igen.
Hang in there! ??

Från att nästan alltid vakna före klockan till snoozeträsket , från att vara en morgonpigg bakis tomte till en zoombitrött helnykter .. Hoppas att det är övergående , är det någon som känner igen detta ??

säger jag också ?
Är det ett drag vi medberoende har, att ”fixa andra” och hitta lösningar... till andra ?
En kompis berömde mej: Vad du är klok, jag blir avundsjuk ! Ja svarade jag, det är lätt att hitta lösningar till andra ( för då slipper jag lösa mej själv )

Slutade med FB och instagram för länge sedan. Även vänner som har allvarliga problem i vardagen har en FB fasad av påklistrad lycka. Jag har inte saknat det en sekund. När jag träffar vänner nu för tiden så har vi mycket mer att prata om och jag slipper deras oäkta sida.
Jag försökte hålla det till att bara koppla upp till mina närmsta för att kunna lägga ut mer ärliga inlägg men det gick inte och till slut så sprutade det myskvällar, nya terasser och utlandsresor i mitt flöde och stressen gick upp.
Jag gillar verkligen det här forumet, det är precis som anti-facebook :) Här pratar och visar vi våra verklighet, inte den vi vill att andra ska tro att vi har.

Om du har möjlighet att byta jobb så överväg det. 8 timmar om dagen fram till du fyller minst 65 är väldigt mycket tid att lägga på att vantrivas. Som dessutom spiller över till resterande vaken tid om det är illa. Jag vet att det ofta är lättare sagt än gjort, men det kostar lite energi i jämförelse att se sig om efter nya möjligheter.

Tack Sisyfos, finalisa och AlkoDHyperD för era kloka svar. Jag läste dem långsamt allihop och tog åt mig. Tack.

Jag skrev ett ganska långt inlägg inatt men det försvann när jag skulle posta. Dåligt internet antar jag.

Mådde inte så bra igår. Har för mkt just nu med allt. Orkar inte ens skriva om det igen för jag känner hur stressen ökar när jag tänker på det (det är mest mitt jobb som gör att jag mår dåligt. En enorm arbetsbörda har vi).

I alla fall så har jag mått bra idag igen.

Och som vanligt är jag oerhört tacksam över att jag lever ett helt totalt nyktert liv. I med och motgång.

Ha en fin kväll allihop. Kram till er.

Läser boken om social fobi, hittade ett intressant citat. ”En oroväckande stor del av dem med social fobi försöker dämpa sin ångest med alkohol eller andra droger och löper därför en förhöjd risk att utveckla missbruksproblem.”
Kändes ju logiskt men där är det svart på vitt iaf.
Ska ge den en chans och följa deras råd om ett kapitel per vecka och strikt övning. Lär behövas nu när ”krockkudden” är lagd åt sidan.
Står också att det drabbar en stor del av befolkningen. Intressant att så många av oss går runt och är nervösa inför varandra. Vilket oerhört resursslöseri!
Gissar att ca 40%-60% av min hjärnkapacitet går åt till att kontrollera socialfobin. Med alkohol 0-20% men då förvinner säkert resten bara ner i glaset...

är toppen och stödjer mig verkligen. Med det vill jag bara ha sagt att det är till stor hjälp att ha stöd runtomkring sig, det behöver inte vara så många, bara man inte är själv. Önskar alla lycka till som kämpar på <3

Det är min femte dag i dag och det är otroligt så mycket bättre jag redan mår, mer energi, normal puls, orkar promenera med mina hundar igen, går fem km varje morgon. Stiger upp när jag vaknar vid sex-sjutiden, innan låg jag till tio eller elva och ville inte stiga upp. Jag ser så mycket fram emot en nykter sommar och är så oerhört tacksam över att jag kommit så här långt. Fem dagar kanske låter fjuttigt men det är en ny värld som öppnats på glänt och den lär vidga sig för varje dag. Visst har jag mina impulser då jag önskade jag kunde ta ett glas vin men den lätta går jag inte på fler gånger. Ska så snart jag får klartecken även börja med antabus som ett stöd. Känner mig fri, jag kan köra när jag vill, hälsa på folk, åka på loppis osv. Det är UNDERBART. Ser fram emot den här sommaren så mycket. <3

Alla verksamheters största fiende ;)

Ska genast kolla upp. Tack för tipset och kämpa på.

... ta mig i hand, sätt mig i brand... hur går det? Bra hoppas jag!

Det finns en hel del podcasts om sobriety om det är någon som är intresserad. Jag lär mig mycket från podcasts så jag tror att det här är en bra grej för mig och kanske någon annan. Dem är på engelska, har inte hittat någon svensk än. Sök på "sober" eller "sobriety" där ni lyssnar på podcasts.

Jag lovade att läsa igenom din tråd men har forfarande inte gjort det, pga av inte tid då jag gärna vill läsa trådar rakt igenom på en gång. Ska försöka snart för jag vill gärna följa din resa. Men jag ser att du har varit nykter i mer än 6 veckor. Det är otroligt bra jobbat och för mig helt otroligt, jag vet inte när jag var det sist. När jag var 17 kanske? Kämpa på och skit i kunderna. Vi vet ju att kunderna alltid har fel ;) och jättefint av din pappa... det kan verkligen göra ens dag.

Känns bra, även om det just nu spökar en massa tankar om A i mitt huvud?
Försöker bara låta bli att tänka så mycket?

Jag vill gärna veta vad som händer innan jag går till olika saker - har säkert med social fobi att göra. Det hjälper att man är förbered. Dock kommer det nog ta ett tag för mig innan jag går dit för det känns så extremt främmande och läskigt. Jag måste få tänka på det ett tag först... Jag vet inte om det skulle hjälpa mig men jag har funderat på att gå, ja.

I alla fall så drack jag i förrgår igen... jag skäms. Det är så enkelt att bara ta det första glaset och det känns som ett eget beslut men sen är man fast. Jag velade från klockan 15-19 och ändå efter alla de timmarna så valde jag att dricka. Önskar jag hade stått emot. Ett par timmar till och sen gått och lagt mig... nästa gång. Måste bli bättre på att inte ge in när suget kommer. Nu kan jag se framemot ett par mer dagar av ångest innan det lägger sig igen. Kul!

ElseF, hur känns det inför helgen? Har du sug att dricka? Ibland kan ju ångesten, och med den beslutsamheten, försvinna efter några dagar och man känner att "äsch, det var nog inte så farligt i lördags". Och så hamnar man i samma sits igen :(. Så har det varit för mig iaf. Jag känner mig, just idag iaf, fortfarande stark i mitt beslut att låta bli alkohol...

Ett otroligt bra första steg. Bra jobbat!