Senaste kommentarerna i forumet

Minns dig från första gången jag skrev här. Var några år sen nu..

Det var du, Berra och Lill-Erik jag minns att jag direkt kände samhörighet med. Lill-Erik har försvunnit härifrån men jag hoppas att det gick bra för honom.. Berra var och är ju än den tryggaste av alla här. Och du.. att Du fixat det är starkt som fan. Du är nog mest lik mig av dom jag nämnde, och att du fixat det ger mig ju hopp att jag också någon gång kan ta mig ur detta.

Otroligt imponerad av din resa!! Just nu har jag hamnat i en mindre mardröm med dödsfall mm i familjen så klarar jag detta så klarar jag nog allt...

Hursomhelst. Grattis till att du nått dit du är idag. Jag ska göra allt jag kan för att lyckas följa i dina fotspår..

/Mic

Efter att ha mått så här är mitt vanliga mående ngn sorts fluffig dröm.

Bra med kontrast ibland!

Jag tror jag vill testa KBT ist, efter semestern. Det kanske räcker med semester?

Och min man stöttar mig till 100 % nu efter att ha sett mig på botten, han är rätt tuff- drar ifrån gardinerna och sparkar upp mig ur sängen. Och nu har han lovat mig att följa med mig vart jag än ska om jag tror jag kan må dåligt !

Kram!!!!

Ni som har kärleken kvar trots missbruk, ska vara väldigt glada för det..Det är så många som inte orkar, vågar, se uppgång och fall gång på gång..Det tar kål på den starkaste kärlek..Så grattis Granit till tid och att familjen finns kvar.

Tack, jag ska bli bättre på att prioritera mig själv. Ska börja med jobbstressen.

Smart strategi att filma när du mår som sämst. Jag fotade mig en gång när jag var mitt uppe i den värsta sortens panikattack. Jag visade bilden i en mindre grupp och en av medlemmarna skrev genast: "Du är min idol! De där bilderna får vi normalt aldrig se, så de är superviktiga."

Hoppas att du får lite ro snart! ♡

Det där låter inte bra alls. Nog för att man kan få biverkningar och behöva byta sort efter ett tag, men...

Hoppas att du reder ut det hela på egen hand. Annars är det ju faktiskt så att nästa sort kanske hjälper bra. Det är ju inte så att man hamnar i ett konstant lyckorus, men att få känna sig någorlunda normal (inom sig) är värt mycket.

Låt biverkningarna gå ur kroppen och ta sedan ställning till om du klarar dig utan. Ibland är det faktiskt ett riktigt hjälpmedel för att livet ska börja funka någorlunda ok igen.

Hoppas att du snart hittar tillbaka till dig själv igen, det är du värd. ♡

Mår lite bättre så kör en ordvits. Hoppas att det är ok.

- Vad blir man om man super i smyg?
- Hemlighetsfull!

Min man drack också i smyg för att inte göra mig orolig.......... om det nu är så kärleksfullt att inte oroa en partner kan man väl bara låta bli att dricka, om man inte har ett beroende? Själv har jag smygrökt i en relation eftersom min pojkvän tyckte det var äckligt med rökare.....och jovisst var jag beroende, av cigaretter! :/
Ett litet råd från mig är att du anmäler dig till stödprogrammet här högst up på sidan, det gav mig många insikter om hur man kan prata med sin partner. :)

Jag måste kontakta honom ang. taket och vi har en tid för möte ang hans son och jag vill verkligen inte ha mer med honom att göra, för jag blir mest ledsen av det. Förut struntade jag i att jag blev ledsen av kontakt med honom, eller så såg jag inte sambandet, men nu vill jag verkligen slippa den där tomma känslan när han bara går sin väg utan ett hejdå, utan att bestämma om nästa gång vi ska ses eller höras, sådär sm vemsomhelstbekant gör. Det känns så avvisande när han bara går/lägger på luren/inte kommer som lovat. Men ok, nu vet jag det, kanske kan hantera det bättre då. Och sen kommer jag väl till en punkt i livet då det inte finns orsaker och anledningar till att ha kontakt längre. I september. Längtar.

Tack Ikaros för ditt inlägg som gjorde mig uppmärksam. På J-P:s köper jag mina MBT sandaler och skor :) Det är fint att veta att ni vandrar och svävar omkring där på Söder ? Glad vår? / mt

Du får mitt pris som vårens hjälte ? Varför? Jo, för att du vågar vara STOLT över dej själv !!

Hej, jag har liknande problem. Jag är också 23 år och är mest beroende av själva ”ruset”
Jag har sabbat många relationer pga hur jag blir när jag dricker. Det flippade i lördags igen så jag kände bara nu jävlar tar jag tag i detta! Jag var på VC idag, som skickade mig till alkohol & narkotika gruppen, där ska dom göra en utredning. Men jag ska även gå på ett AA möte. Allt som krävs är motivation! Vill du sluta så kan du, jag tror på mig själv och på dig också! Lycka till

Nu har det gått fem veckor sedan den där morgonen när jag spy- och gråtfärdig säger till min hustru att jag fått nog. Att det räcker. Jag vill inte dricka längre.
Jag minns så väl hennes ansiktsuttryck och hur hon sa en sak men hennes kroppsspråk skrek ”Jo, eller hur? Den har jag hört förut.”
På dessa fem veckor, som kändes som en evighet de första ca 7 dygnen, har hon sett hur jag drastiskt förändrats. Till det bättre.

I lördags kväll tog grannen en cykeltur med ett av sina barn som är jämngammal med min mellanunge. Syntes att han var rödrosig och lite slirig.
Min kvinna såg också det, hon sa något om att ”nu ska han ut, full och cykla med x”, vänder sig mot mig och kramar om mig samtidigt som hon säger att hon är stolt över mig. Liksom? Så som ett normalt icke-destruktivt förhållande ska se ut. Jävlar vad jag kände mig stolt. Jag KÄNNER mig stolt. Över mig själv. Över vad jag gjort och de trösklar jag vågat passera på så pass kort tid.
Vi pratar lite vidare efter att de cyklat förbi, och hon säger nåt i stil med att det märks att det här är något mer än en vit månad, och att bara köra en vit månad kanske gör att man räknar dagar för att äntligen få börja dricka igen.

Hon är klok, min hustru.

Jag minns hur jag frenetiskt sökte information om hur man förändrade sina dryckesvanor, hur man lindrade abstinensen och hur man skulle motstå suget.
Hur tre veckor var någon slags magisk gräns och om man passerade den skulle man ha goda förutsättningar att förändra sin alkoholkonsumtion.
Kanske att det är så. Men för mig är det nog total avhållsamhet som gäller.
Nu tvekar jag igen, som ni säkert läser, men jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag gör nästa sommar.
Jag vet dock att jag kan inte, vill inte och ska inte dricka nu.
Jag börjar äntligen må bra. Jag har inte längre ångestframkallande tankar över småsaker. Jag känner mig inte nervös eller rastlös.
Visst, det är stundtals påfrestande att vara trebarnsfarsa, men när det vankas kvällsmys, läsning, pratstund och sångstund innan sömnen träder i kraft hos de små så är alla tidigare bekymmer bortblåsta.

Grannen kom över igår förmiddag och såg ganska sliten ut. Han hade fyllt på med 3,5:or från macken, däckat på soffan och väckts av mindre imponerad fru.

”Jag är avundsjuk på dig som kör det här nykter.”

Själv är jag glad att jag fann nåt som fungerar bättre än att tvångsmässigt svepa ett gäng Bellman ”för att må bra”.

Kram till just dig!

skuld kände jag idag när jag inhandlade ett par shorts för 179 spänn. Om jag räknar bort moms, frakt, minst 2 vinstandelar, importskatt, material så blir det inte mycket kvar till kraken som syr dem.
Jag får hälsa välkommen till pensionärsgänget lite i förskott ! Bingo, boule, Eckerölinjen, PRO, gammeldans......mycket som väntar på att utforskas :-) Eller så kan man bara göra bra saker för sin egen skull och inte gå i pensionärsfällan :-)

Hej Pixel,

Finns en bra tråd för detta ämne:"Att vara periodisk beroendeperson"

Om du är en "periodare" vet jag inte. Men det jag vet är att där kan du få svar på mycket av det du funderar på.

Alldeles oavsett om du är "periodare eller inte så har du liksom mig och många här problem med alkoholen..That´s for sure.

Bra idé att skriva här hursomhelst. Vi vet hur det är..

/Mic

...som ett vanedrickande, bedövande av ångest.

Alkoholen I sig genererar ju en del ångest, så bara genom att lägga av kommer du att må bättre.

Du tränar ju, perfekt ångestlindring, träna lite till vettja ?

Skämt å sido- rådet jag kan ge är att lägga av och hålla ut. Suget släpper efter ett par veckor. Det finns en tråd om periodiskt drickande och av vad jag förstår ser det lite annorlunda ut.

Lycka till!

Emma

“Stoppat in huvudet i ett hästarsel”

Du fick mig att skratta en rätt så mörk dag, tack!

join them. Ett ordspråk med okänt ursprung som står sig alldeles utmärkt idag. Jag har just kommit hem efter knappt två veckor på flyg, i bilar och på fabriker, och trädgården är ett gult hav av maskrosor. Så nu har jag bestämt mig för att maskrosor är vackra. På sätt och vis är dom ju det, men det finns väl nackdelar också antar jag, annars skulle väl inte min far ha bekämpat dem med så stor frenesi. Han hade snickrat ihop ett specialverktyg av ett gammalt armeringsjärn och ett stämjärn som tillät honom att gå rak i ryggen och döda de små eländena ända upp i nittioårsåldern. Jag kommer väl ihåg hur det såg ut, så endera dagen ska jag knåpa ihop en kopia och, jag också, gå runt i trädgården med det magiska verktyget och muttra svordomar för mig själv.

Fast nog känns det lite tungt för närvarande, i morgon bär det iväg till flygplatsen igen för ännu en tid på resa. En dag fick jag hemma och den har till stor del gått åt till att tvätta, reda upp affärer och packa om väskan. Inte riktigt som jag hade tänkt mig mitt liv som pensionär, även om det faktiskt är rätt kul att fortfarande vara efterfrågad. Min sextiofemårsdag kommer jag att tillbringa på ett hotellrum någonstans ute i världen och det är lika gott så, jag är ju allt annat än social så en fest hade varit mer en plåga än ett nöje för mig. Är jag så borta tillräckligt länge så blir det ju för sent att ta det när jag kommer hem igen, så med lite tur rinner det hela ut i sanden.

Förra veckan tillbringade jag i en fattig del av världen, där folk jobbar tolv timmar per dag, sex dagar i veckan, och tjänar cirka tretusen kronor i månaden. Visst var maten billig där, men inte så till den grad att det skulle gå att leva på den sortens pengar. Jag förstår ärligt talat inte hur dom får till det. Jag klev på flyget hem med blandade känslor, tacksamhet för att jag är född i ett land där jag kan tillåta mig att gnälla över att jag inte kan sluta röka cigarretter för tusentals kronor varje månad, skuld för att jag, tja, kan göra just det. Jag inser ju att det inte tjänar något till att bara gå runt och känna skuld, tvärtom försöker jag se det positiva i tillvaron, min egen i alla fall, men nog är det svårt när man ser dessa människor på nära håll. Ändå är dom glada, dom skämtar och skrattar som om dom inte hade ett bekymmer i världen. Människans anpassningsförmåga upphör aldrig att förvåna mig.

Ha det gott alla!

Går sisådär kan man säga. Dricker ungefär så mycket som jag vill dricka. Alltså i den mån så att det inte blir några direkta konsekvenser.

Det är svårt, men lättare än att inte dricka alls.

Är också sugen på det, kanske ngt volontärt då jag gått ner I tid på mitt vanliga jobb!

Ikväll går jag ombord på min nya arbetsplats..Har sjungtit och tagit smådanssteg för mig själv nu på förmiddagen..Ska på introduktion på båten imorgon och några dagar framöver.Lite spänd förväntan..Det blir nog bra bara jag kommer ombord..Lite oro för sonens sommarlov har poppat upp..En pappa som har alkoholproblem som blir större ju mer solen lyser, och ledigheten närmar sig..Jag får se till så det finns plan B hela tiden..Involvera mina vänner som kan stötta om det skiter sig..Blir bra när sonen blir äldre..Hans pappa får ta sina konsekvenser, när sonen är vuxen..Det går fort, det är viktigt att tänka på som förälder..Kram

..även att de är lite shaky just nu.

Imorse mådde jag sämst, har på riktigt aldrig mått så dåligt I hela mitt liv ( tja kanske någon tonårig kärlekssorg då ?) då spelade jag in en video med mig själv, rödgråten o uppsvälld o den ska jag fanimej titta på så fort jag mår lite dåligt nån annan gång. Av tacksamhet.

Ta lite ledigt om du kan, sätt dig I första Rummet. Gör något som får dig att må bra! ?

Det låter som om du fått en kraftig allergireaktion. Tror att det kallas anfylaktisk chock (är dock inte säker)
Men bäst är att kontakta läkaren igen..
De här medicinerna är inte helt riskfria att skriva ut..

Hoppas att det löser sig.

John

Allt verkar som det endast handlar om tur vilken läkare man får verkar det som.De läkare som är så nochalanta eller dom som verkligen ger en tid, förklarar och lyssnar. Som BlackJack..! Bara ett snesteg så kan de gå helt åt hel...te för den personen..

Du gör rätt att sluta med dessa.När man tar medicin ska man må bättre (även om det finns biverkningar på allt) men inte så pass så man lider och absolut inte om de är förmodligen fel medicin som man inte ska ha..Kämpa nu dessa dagar för att få ut det giftet.Så kommer du ut stark och klar igen ❤️

Berra, Jag är med på resan så nu kör vi på nyktert.. Hoppas att du mår bättre snart.
A är inget liv... Sömnen kommer ska du se...Men det vet du ju..

Ha det gott!

John

hej MM
Läste Ditt inlägg från den 18:e maj. Vackert och inspirerande!
Tack för att Du finns.
Hälsa dottern.
kram
Ikaros