Senaste kommentarerna i forumet

... påbörjad. Tog antabus i morse.. så jag ska klara dagen. Börjar lätta lite, men fortf klart abstinent. Inte mycket sömn. Tog dock en promenad nyss.

Ha d gott alla /B

Då var jag här o livet tog en mycket märklig vändning innan helgen.

Jag fick psykofarmaka utskrivet av en stressad doktor som I förbifarten nämnde “Att de två första veckorna kan bli lite jobbiga”.

Det har gått tre dagar och jag har reagerat på ALLT på dåliga biverkningar listan. Så nu är det detox som gäller!

Inte en chans I helvetet att jag utstår en dag till såhär, ingen aptit men dricker litervis med vatten som kräks upp.

Det kan vara 2 veckor till två månader innan medicinen börjar funka.

No way, nu tar jag de sista 24 timmarna med ångest från helvetet skakningar och kräks och sen blir jag gamla vanliga Emma igen, förhoppningsvis.

Kanske med ett glas vin till pastan, men jag väntar med att utvärdera tills jag fått denna SKITEN ur kroppen.

To hell and back.

( och ARG är jag, på vård systemet, på läkare som inte låter en vänta en vecka och tänka igenom, som lovar guld o gröna skogar utan att eg ta sig tid att ställa en rimlig diagnos, som Ron skriver här ovan, medicinen jag fick är för depression och torgskräck men givetvis funkar den för ångest också men jag tror inte jag är där än att det är SÅ allvarligt)

Skrivet. ;-) Så ser det ju ut för många. Väldigt bra...

John

Vad tråkigt att läsa att det inte gått bra, men bra att du skriver igen. Jag har inte heller kunnat hantera drickandet, jag har intalat mig att jag har kontroll på det hela - men det har jag inte. Nu har jag åter igen beslutat att det får vara nog. Vi kanske kan hjälpa varandra.

Verkar som att periodarhjärnan har tagit långsemester.....?! Dock inte sagt upp sig. Skrivbordet står kvar, men det ser ut som att det inte skall jobbas mer. Ser städat ut...... Jag ser varje dag till att han inte behöver bryta semestern och komma in o jobba.... Om han mot förmodan skulle dyka upp utan förvarning och erbjuda sina tjänster så svarar jag bara: "Vi ska inte ha nåt!".

Funderar mycket på hur länge jag eg har "älskat" alkohol? Sen tidigt. Sen första fyllorna antar jag. När tog jag första återställaren? Kanske var jag 25? När hade jag mina första fullifleradagar-race? Vid millenieskiftet ungefär. Det var där det här med "perioder" började dyka upp. Och på den vägen har jag knatat vidare. Tills nu. Har sett den där skylten där det står "återvändsgränd". Jag har så klart inte litat på vägskylten, utan fortsatt förbi för att kolla att den verkligen stämmer. Det kan ju vara felskyltat? Skyltningen stämde naturligtvis. Nu vet jag det. Vägverket sätter inte ut skyltar på måfå....?.

Tar till mig det du säger :-).
Vi är på banan båda känns det som..

Bra som attan... Nu kör vi på

John

Hej!

Välkommen hit!
Det du dricker är mycket. Men det framgår inte om du är man eller kvinna.
Män och kvinnor tål olika mycket nämligen.
En bra början är att skriva här.Försök att dra ner på mängden till att börja med.
För dagbok och skriv ner hur mycket per tillfälle du dricker.
Ditt mål bör vara att hamna under riskkonsumtion.
När det gäller B-vitaminer så är dessa vattenlösliga så det är ingen fara att ta dessa.
Hjärnan kan ta skada av hög alkoholkonsumtion på sikt. Detta är en av anledningarna till att jag själv
måste minska och vara mer försiktig.
Campral får du utskrivet av läkare..Vårdcentralen ex.vis
Sök bland trådarna här på forumet och försök att lära dig mer om ämnet och hur alkoholen
fel hanterad, kan påverka din kropp negativt.
Kosten är viktig att du får ordning på.. Ät allsidigt.
En bra sak som många här på forumet gör är att hålla uppe ett tag för att se och jämföra
hur man mår utan alkohol. Många kan vittna om att man blir av med sin ångest ganska snabbt

Lycka till och var rädd om dig!

John

Jag tänkte ju givetvis skriva när du återvände. Men jag kan ju inte ha välkomnat dig tillbaka. Vad jobbigt du verkar ha. Och du, ett destruktivt förhållande... Har provat det och när man kom ifrån det så ser man att man behöver omge sig med människor som stärker. Inte de som söndrar. Men när man är inne i det mår man inte tillräckligt bra. Och du mår ju uppenbarligen inte bra. Hoppas du kan hitta tillbaka till det självförtroende och den livsglädje som du utstrålade för ett tag sedan. Fast jag är tveksam till om du kan det med någon som står dig nära och som bryter ner dig. Det tar i alla fall längre tid. Omge dig med vänner, vila, se på den fantastiska människa du är. Det lyste igenom här på forumet. Så snälla, släpp tillbaka henne! Hon är värd att må bra igen.

Det är nästan lite komiskt det där att vissa här (tidigare jag också nästan ser det som en mission att svara på inlägg. Jag var där. Jag orkar inte det längre, men kan fortfarande känna mig lite ledsen när jag ser att alla inte får svar.

Amanda, du är så viktig härinne på forumet. För dina kloka funderingar och resonemang och för att du är en sån förebild. Det är också fantastiskt att du skriver nu när det inte går så bra. Jag la helt enkelt av med det. Behövde då heller inte se sanningen. Men det är viktigt att skildra kampen. och att det kommer att vara en kamp. Lättast är att sluta helt tror jag, men jag vet ännu inte om jag är där.

Lim: tack för dina ord! jo, jag dricker i smyg. Tror faktiskt inte sambon har märkt något alls de sista månaderna. Det blir ett himla liv då. Och jag tror inte att det har märkts i övrigt heller, men det är ju oerhört lätt att förlora omdömet ännu mer och det får verkligen vara nog nu.

Vinäger: ja, jag tänker verkligen sluta nu. igen!!! Så skrämmande omdömeslös som jag har varit den sista månaden gör att det jag verkligen fasat för (upptäckt) verkligen skulle ha kunnat ske. Och jag orkar helt enkelt inte dricka mer. Jag mår bättre utan, så mycket vet jag ju. Vi fixar det nu, både du och jag.
Amanda,: Nog har du mycket att ge, trots att du vacklar. Det kanske är andras vacklande man lär sig mest av. jag la bort forumet helt ett tag och missade helt din kamp. Sen såg jag att du inte mått fysiskt bra. En stor anledning till att jag en gång i tiden började medicinera med alkohol var att jag fick så lågt blodvärde. Det, tillsammans med jobbstress, totalansvar för familj etc etc. Sömnbrist! Tror att anledningen nu också var trötthet till stor del. Att det så snabbt spårade ur. Jag var sjuk för ett tag sen och har varit sjukt trött sen dess. Nu är det bättre. Så gå till doktorn, tycker jag. Bara flr att kolla att det inte är nåt annat. Jag slutade förresten med mina vitaminer för ett tag sen. Kanske behöver dem helt enkelt för balansen. och så lite mindfulness när det är många grubblerier. När jag var yngre skrev jag, då fanns det inte på kartan att dricka. Nu reder vi ut vad som hela tiden driver oss till att vilja koppla av med alkohol. Du mår ju heller inte bra av det. Inte ens första gången.

VM final käkar ute alla dricker inte jag , jobbigt som fan men nu känns det jäkligt bra ! God natt :)

en stor,stor kram ?

Jag såg det? Och så är det ju, vi har alla olika sätt att använda forumet vilket gör det så fint och dynamiskt på nåt sätt. Det är en livlina även för mig. Just nu är jag lite trasig, funderar på att flytta tillbaka till min gamla tråd i ”förändra drickandet”, är inte helt säker på vad jag sysslar med... Igår drack jag av min mans bib, varför kan man ju fråga sig då det bara blev obehagligt. Jag hamnar fortfarande inte i det njutningsfulla tillståndet man vill åt när man dricker. Jag blir bara hånfull mot mig själv och trögheten i kroppen. Men jag gör det nog för att straffa mig själv. Jag är väldigt bitter, jag blir så fruktansvärt arg på mig själv över hur jag slösat med mitt liv de senaste 20 åren. Vad hade jag inte kunnat vara idag om jag inte druckit så jävla mycket? Jo, jag vet att bitterhet inte tjänar någonting till men det är vad jag känner och jag blir så ledsen. Det enda jag är nöjd med är mina barn. Resten består av sånt som har ätit upp min själ, mitt driv och min styrka.
Nu måste jag bara hitta en väg bort ifrån alkoholen igen och det som gör att jag dricker.
Det är så otäckt hur den hittar sin väg tillbaka, som vatten som kryper i tak och husgrund, obemärkligt förstör och sprider förruttnelse. Tills man upptäcker skadorna och då är de ofta större än man trott... I mig kryper det men jag är ändå medveten om det. Jag kan det här, är jag bitter nu, vad är jag inte då om ytterligare x antal år om jag börjar igen? Det är ju inget alternativ. Så vi kämpar på, eller hur?
Kram till dig och mycket styrka! Du gör det bra med så många svårigheter i ditt liv och ändå försöker du ta hand om dig själv, fortsätt med det FinaLisa?☀️❤️??‍♀️

Jag håller med nordäng . Försök och planera nåt kul på midsommar så du inte blir ledsen . Jag förstår dig saknade blir svår ibland det är inte konstigt ?

Ja jag har också den känslan nordäng ? det är nog för att de bedövar ju sina känslor med alkohol så då känns det som dom skiter i allt. Och att man betyder ingenting. Trallalala vad kul vi har skål och vrål skit i " kärringen " och då känner vi oss dumpade . Fast vi lämna dem . Hade vi varit så packade hela tiden kanske vi hade sluppit tankarna. Men det kommer en dag .. karma slår hårt och rättvist .då blir det inte roligt för dem .

Ja luren brukar ju supas bort ganska ofta Johanna ?

Ja tankarna maler. Precis om det du beskriver. Man har plågat sönder sig själv med dessa tankar. Inte gjorde det bättre att hans mamma ringer full idag och försvarar honom . Han är ju snäll osv. Mot vem sa jag . Inte emot mig iaf. Trött på fyllot men också trött på hans barnsliga morsa som satte grunden för superiet..de dricker ihop..och det är för mig så sjukt. Destruktiv familj. Men känslan av att vara blase är nog för att rädda mig ifrån att inte rasa ihop. Tack för peppet. Är så skönt att ni finns. Kram

Sisyfos! Du har stöttat mig många gånger så jag vill gärna stötta dig❤️ Men jag vet inte hur just nu... Är själv lite ute på farligt vatten för tillfället även om jag ändå är helt säker på att helt nykter är det som gäller för mig. Varför tänker man en sak och gör något annat? Och varför är det ostoppbart när man satt igång? Det som får mig att känna att jag vill dricka är när jag har behov av att enbart befinna mig i nuet, inte behöva känna att det finns en morgondag och något som heter konsekvenser. Är det så för dig med? Vad jag förstått är vi ganska lika på det planet att vi hela tiden lever i framtiden, planerar och har oss. När ska man lära sig att leva och trivas i nuet? Är det då man inte behöver dricka, tro?
Kan vi inte försöka tillsammans? Vad behöver vi och kan alkoholen ge oss det? Skulle inte tro det, inte på lång sikt. Den sätter däremot käppar i hjulet för oss.
Många kramar❤️❤️??‍♀️

Bumbipinglan, du kan nog få många bra tips och mycket stöttning här. För att det ska vara lätt att hitta och följa dig föreslår jag att du startar en egen forumtråd (längst upp till höger) och kopierar eller skriver om din text där.

i liknande situation! Tycker du har gjort rätt med tanke på små barn som är inblandade! Bra gjort av dig att tänka på deras väl först! Inget de ska växa upp med! Sök hjälp för egen del, någon att prata med regelbundet! Det har jag själv gjort och det är så skönt! Och detta forumet är också något jättebra! Läs och skriv här! Välkommen hit! Sänder dig styrkekramar❤️

... Vinäger m. fl

Ha d gott

Hoppas också på en lång nykterhet. Vägen kanske inte är spikrak, men framåt ska vi.

Några bra tipps för att börja om, jag gjorde allt rätt & va på behandlingen, men sen så blev allt fel vid jul 2 år senare, hur slutar man igen utan att gå sönder å kräkas igen?

Menade inte att dissa någons försök att hitta lösningar för sug och missbruk. Är ju själv förespråkare för L-glutamin. Kände mig nog bara lite ensam i min kamp i går.

Fördelen de senaste gångerna är att det brukar bli lugnt ett tag efter en fylla. Det är som att det måste fyllas på emellanåt. I och för sig, fick kroppen som den ville blev det påfyllning varje dag som förr.

Sisyfos, gillar ditt nick! Varför jag dricker undrar jag också över. Räknade nyligen i ett inlägg upp flera vanliga anledningar som drickandet i alla fall inte beror på. Skrev nyss i din tråd att jag tycket att vi har liknande dryckesmönster.

MM, du har rätt i att man ska vara glad över varje rätt val just nu och inte fundera så mycket på hur det blir nästa gång.

Miss_blondy! Tack för fin respons. Den behövde jag nu. "En kvinna av stål" Kanske det, ingen kan ta ifrån mig att jag kämpar i alla fall.

Jag ska fortsätta att samla nyktra dagar. Och ja, jag ska bli bättre på att berömma mig för mina helvita. De är som sagt mångdubbelt flera under det halvår (i går) som gått sedan jag berättade för M och började kämpa på allvar.

Har haft panikångestattacker till och från hela helgen och börjar bli orolig på allvar. Funderar på att sjukskriva mig några dagar, även om det bär emot. Tänker att det kanske blir mycket värre om jag kör på för länge.

Håll några tummar för mig, tror att jag behöver det lite extra just nu. ♡ Kram

tror man att den där fantastiske, känslosamma och underbare mannen är hans ”riktiga jag”! Och man slutar aldrig att hoppas på att den här gången har han kommit för att stanna! ? Tror du har rätt Anxiete i att de är hudlösa personer! Ingen man har tidigare visat mig så mycket känslor som mitt ex gjorde! Han kunde gråta för han blev glad, rörd eller ledsen! Aldrig hört någon skratta så hjärtligt, lyckligt och härligt! Fy idag är en dag av saknad! Har också så svårt att se att någon någonsin kommer ta hans plats vid min sida!