Senaste kommentarerna i forumet

Ja vi får kämpa på och försöka lyssna på den goda och kloka sidan av oss och inte luras av alkojävlen som lovar guld och gröna skogar men som i slutändan fördärvar oss. Jag testade förut att minska ner drickandet till att dricka 1 gång varannan vecka och det gick bra ett tag men sen efter hand så blev det 1 gång i veckan istället så den strategin fungerade inte för mig. Jag dricker nog mest för att varva ner och kunna koppla av och fly från verkligheten ett tag och det finns tusen ursäkter till att dricka och det är slut med dom ursäkterna nu:)

Ja vi får kämpa på och försöka lyssna på den goda och kloka sidan av oss och inte luras av alkojävlen som lovar guld och gröna skogar men som i slutändan fördärvar oss. Jag testade förut att minska ner drickandet till att dricka 1 gång varannan vecka och det gick bra ett tag men sen efter hand så blev det 1 gång i veckan istället så den strategin fungerade inte för mig. Jag dricker nog mest för att varva ner och kunna koppla av och fly från verkligheten ett tag och det finns tusen ursäkter till att dricka och det är slut med dom ursäkterna nu:)

Tack snälla för ditt svar! Jag gråter när jag läser det, det var så vänligt och omtänksamt. Jag måste, precis som du säger, prata med någon och jag ska göra det nu i veckan. Just att ta avstånd är nödvändigt men ack så svårt. Jag pendlar hela tiden mellan att vara rädd, arg och tycka synd om honom. Just nu är jag livrädd för näsblödningen, att det är blodplättarna som inte klarar sitt jobb, och lusläser på internet om alla tänkbara sjukdomar. Men det kan bli så av alkohol och det skrämmer mig eftersom han ju redan har en skada på levern. Har pratat med 1177 två gånger och de verkar inte speciellt oroade av näsblodet och jag har verkligen berättat allt om alkoholen, leverskadan o s v. Men kan inte ta till mig det de säger utan fortsätter bara mitt sökande efter svar. Prover är tagna i fredags och han ska få svar i veckan. Jag är helt handlingsförlamad av oro och bara tänker på det här hela tiden. Han själv var på grillfest igår kväll med en kompis, jag skjutsade honom dit och han fick skjuts hem. Och han hade folköl med sig........ Bara det inte är något farligt, orkar inte helt enkelt. Om det bara kunde finnas en enda människa till som kunde "avlösa" mig lite, någon som brydde sig. Jag måste vara med och stötta om han måste få någon behandling för det här. Det verkar som om det alltid är något jag först måste vänta ut innan jag kan ta steget och säga nej, ta avstånd och tänka på mig själv, också för att hjälpa honom att bli mer självständig. På fredag ska jag på individuellt samtal på kommunens anhörigstöd, gruppen har redan haft möten och hade bara två kvar innan sommaren. Tänker bara att jag hjälpt honom att få alkohol och att det är mitt fel om han är sjuk. Han är mycket svår att komma till tals med och jag har väl på något sätt tagit den lätta vägen och gjort honom till viljes. Var så skönt att få ditt svar, att få känna att någon förstår och vill mig väl. Bara nu detta går bra så jag kan få börja kampen att just få mitt liv tillbaka och han också.

Den jävla ångesten slutar aldrig. Börjar inse att jag nog är mer utbränd eller har utmaningssyndrom eller vad det kallas än jag trott. Just nu kan det även vara en kombo med abstinens då jag fuskade senast i fredags. Så trött på att halka tillbaka för a gör ju att allt dåligt bara ökar. Så ofattbart på något sätt att jag (och fler) testar igen i någon sorts konstig förhoppning om att det ska hjälpa. Men handlar väl om att när ångesten och oron är så stor att man vill krypa ut sitt eget skinn gör man nästan allt för att få ro några timmar. En förutsättning för att jag ska komma till rätta med allt är som sagt total nykterhet i steg ett. Har ökat antal terapitimmar även om de inte hjälper mig så mkt men ska ge det tid.

Funderar som du och är också skräckslagen inför vad alkoholen kan medföra. Efter att ha varit bra, dåligt, bra är det nu helt upp och ner. Dricker för att få ro, tror jag. Varför dricker du? Behöver fylla mitt liv med andra sätt att vila. Du har stress på jobbet och oro hemma. Jag känner igen det. Har stått/står som du utanför systemet. Eller vid andra tillfällen när det finns tillgängligt. Och nu har det verkligen spårat ur. Ska skriva i min egen tråd om jag hittar den, men vill bara säga att jag så väl känner igen det tvångsmässiga beteendet du beskriver och det är svårt att känna igen sig ibland härinne. Dricker inte dagligen längre. Men kanske är det så att själva förloppet eskalerar och att man hamnar närmare o närmare avgrunden.

.. Nämde Vinäger.. tankvärt.
Har vi en depression, som vi måste självmedicinera mot?
Har vi sömnproblem, som vi måste
självmedicinera mot?
Är vi olyckliga, och måste trösta oss?
Har sent om sider insett att svaret på dessa frågor är Nej.
I själva verket lider vi av alkoholens biverkningar...
Eller?

Tack f pepp!
Vi kämpar på. För mig brukar det börja med att "unna sig" ett 6 pack lite då o då, men det går snabbt utför.. För mig i alla fall. Kanske måste vi inse att dessa öl inte är för oss.. iallafall inte invertes :)

Nej jag är periodare. Alkohol påverkar bara i en dålig period eller på väg in i en. Däremellan är jag helt likgiltig för doft och annan påverkan av A.
Beslutet att byta jobb är en moralisk fråga. Jag har svårt att servera alkohol när jag funderar på konsekvenserna.

Kanske kvinnan och mannen som som sitter där och dricker massa vin, har ett litet barn hemma?
Kanske tjejen på andra sidan hamnar i "fel" taxibil inatt?
Alkohol är en löneförmån, mina kollegor dricker för mycket efter jobbet.
Många av dom kommer att sluta som oss, i ett forum för alkoholister.
83% ungefär av mina yngre kollegor.

Och det är dags av andra anledningar med såklart. Vill inte jobba natt längre. Rygg börjar ta slut.
Min egen alkoholism är nog den sista anledning till att byta jobb. Det bekommer mig inte.

Jag har läst vad du skrivit och det är tråkigt att höra att du inte mår bra. Du har varit stark förut och du kan bli det igen och styrkan finns inom dig bara du bestämmer dig för att ta fram den:) Jag har genom åren druckit för mycket men har bättrat mig och dricker 1 gång i veckan 4-6 öl och jag har haft några vita månader här och där. Men jag tycker det är för mycket ändå och det är inte kul att vakna upp bakis och ha ångest och må dåligt det är inte värt det. Är bakis idag och mår som jag förtjänar men nu får det vara slut på det och jag ska försöka samla många vita dagar och må bra istället för det är jag värd och det är du med:)

Johanna51 :-)

Det har gjorts undersökningar med L-glutamin också - dock i så små test-grupper att resultaten (som var positiva) inte kunde anses tillförlitliga. Det är svårt att finansiera en dylik undersökning utan backning - den backningen kommer oftast från läkemedelsföretag som vill testa en ny produkt. Nu tänker jag inte hävda att L-glutamin skulle magiskt bota all världens alkoholister - det jag däremot tänker hävda är att vi troligen aldrig kommer se en storskalig undersökning av det, eftersom ingen vill investera i en non-proprietary produkt. Alltså kan man bara testa själv och avgöra själv, snarare än missa en möjlig lösning/hjälp bara för att pappers-bevis saknas.

Tack för återkoppling!
All anledning till vaksamhet gällande A är slutsatsen således.
Måste vara jobbigt att känna A-doften när man jobbar som du
och bra gjort att ändå klara av att avstå.
Just det att man blir fräschare i hy, hår är en vinst i sig men man är ju lika
illa däran invärtes. Hela kroppen behöver ju läkning i längre perioder.
Det är bara hoppas att man har bra läkförmåga.
Insikten är en bra början så att man kan läka på framledes

Ha det gott

John

... skrev här var i sept förra året. Hände mycket då, sökte hjälp f första gången, skrev här i 40 dar på raken, antabus, några aa-möte..gick på klinik 2 ggr veckan. Efter 6 månader började suget komma tillbaka. Avbröt behandling med motiveringen t läkaren "jag klarar mig själv nu". Naturligtvis började jag att fira min nyvunna "frihet" med att hälla i mig öl igen.... O nu sitter jag här så ynklig o ångerfylld. Måste jobba mig tbaka nu.

Några tankar...
Hej ?

Hur ska man göra? Svårt att neka men samtidigt har man rätt att värna om sin egen frid. Jag känner mej irriterad när folk dricker för mycket. Lite ologiskt kanske, man tycker ju att den som tidigare varit beroende borde ha mer förståelse. Men så är det inte för mej.
Intressant att läsa om din bekant som gick i väggen. Jag hamnade nog själv i liknande omständigheter, dock av andra skäl. Men hae man svårt att sätta gränser kan det gå för långt och bli svårt att komma tillbaka. Du behöver nog göra klart för dej hur mycket du orkar stötta. Det som är mest frustrerande är när folk gnäller och beklagar sej i fyllan men sen fortsätter. Det knyter sej i magen för så var min pappa. Han kunde ringa til mej och gråta när mamma var borta och han druckit. Över hur dålig han var och om jag såg ner på honom. Det blev så dubbla känslor för samtidigt som jag tyckte synd om honom så var jag fruktansvärt irriterad över att bli inblandad. Usch, jag känner att det är obearbetad ilska fast pappa nu är död och inte drack de sista åren. Så svårt detta med alkohol och så många som blir inblandade då nån dricker för mycket.

Du verkar vara en toppenkille! Verkligen.
Dessutom börjar då få ordning på ditt liv tillsammans med din familj.
Du kommer att fixa detta helt klart, det märks på det det skriver
Jag är mycket äldre än du så jag har uppenbarligen övat längre på A, så själv måste
jag typ programmera om mig till hur det kändes för 20 år sedan när man
hade andra rutiner och då A inte var en så stor del av ens liv som det blivit.
En kamp en dag i taget. Men jag har skurit ner rejält, vilket förmodligen har
räddat mitt liv, för det höll på att gå riktigt illa. Ryser när jag tänker på det....
Höll på att supa ihjäl mig..Drack för mycket vid de tillfällen jag drack

Lycka till!

John

Jag har också varit på möten 8 st nu och det känns bara bättre och bättre.Härligt med alla människor, unga som äldre som är i samma situation som en själv, även om man är nynyckter eller har varit i många år så är stöttningen total. En del prat om Gud men det behöver man ta så allvarligt om man inte tror på det sättet , var det en person som sa till mig som varit nyckter i 24 år och går fortfarande på möten.? Så fortsätt! Du kommer känna att du till och med kommer längta till nästa möte!!?

Det behövs inte

Ha en bra Söndag

John

har nog supit bort telefonen, brukar jag försöka tänka! :)

Kämpar på med renovering av hus och flytt till lägenhet. Det går långsamt frammåt och jag har fått oväntad hjälp! :)
Mannen hör av sig och erbjuder mera hjälp men dyker inte upp. Jag försöker strunta i det. Jag har en dipp och saaaaaaaaknar honom så, när jag går här och färdigställer vår gemensamma dröm. Tar kontakt och vi pratar utan konflikt, mest för att jag bara uttrycker positiva saker. Sen avslutar jag samtalet innan vi hinner in i de gamla vanliga anklagande/försvarande hjulspåren.
Jag frågade om han ville fira midsommar med mig i stugan, det ville han. Men jag planerar inte för det.......
Hur går det för er alla andra härinne?

besvikelsen över allt som inte blev av som gör att sorgen hänger kvar! Tror du inte det? Kändes så konstigt att lämna på grund något som han självmant hällde i sig! Fast det är jag själv som har lämnat förhållandet så känner jag mig fetdumpad på nåt sätt! Har du den känslan också? Det bästa är nog att inte ha någon kontakt! Skulle vilja blockera honom men klarar inte! Innan har han hört av sig varje helg, onykter i 99 fall av 100! Förra och denna helgen har jag inte hört ett pip! Då har jag huvudbry för det! Äntligen slutat supa och sökt hjälp? Glömt mig? Ny kvinna som dessutom lyckats med det jag inte gjorde: fått honom att sluta dricka och fyllesms:a? Älskade han inte mig tillräckligt och nu har han träffat den rätta som är ”värd” det jag inte var tydligen? Ja så omogna och dåliga tankar man kan ägna sig åt! Säger som du skulle vilja komma till stadiet att man struntar i vilket! Kramar till dig ❤️

John-Erik
Jag vet inte hur man gör när man döper om

Oj så många inlägg, tack!
Jag ska börja ta det idag, spännande

Den du beskriver skulle mycket väl kunna skriva på beroendesidorna och sträva efter att sluta. I mina ögon beskriver du en högst beroende man som ännu inte har inte har insett, eller som inte vill sluta. Det här borde vara er bästa tid med ett barn på väg, grattis förresten! Men han väljer alkohol och skyller på dig.
Alkoholism är också en sjukdom som eskalerar. Han kommer att bli sämre. Du kommer kanske att behöva bestämma dig. Jag önskar er lycka till med barnet och hoppas att papparollen kan få honom att vakna till!

Vaknade av ett gnyande precis, jag får aldrig sova ??. Va samma visa inatt.Men inatt blev vi halv jagad av en råtta.Jag höll på att pinka på mig ? Bar upp vofsen och tog en powerwalk med ögonen sneglade där bak.Satte ner henne igen och när jag höjer blicken så har vi fantamed en råtta ca 5 meter framför oss igen och där stod den och bara stirrade mot oss.Där och då var promenad slut och vi gick i ilfart hem.Jag iallafall, Zelda är ju en gryt hund så hon ville bara ta tag i den jäkelen ? Så nu går vi här på morgon kvisten igen och är inne på min 14- dag som nykter, så j mår rätt hyfsat faktiskt.Jag är endast här och nu. Inte 1 min eller 1 timme fram i tiden.Bara i nuet..

Kramar till er ?

Efter en ledig torsdag som gick sisådär med översvämmade känslor och dåligt tålamod hade det blivit fredag.
Barnen lämnades på förskolan och familjerådgivningen intogs. Kvinnan tappade nästan hakan när hon hörde hur vi gått från total misär till ett fungerande samspel och samliv. De vanliga 90 minuterna stannade på 30.
Min nykterhet ger bara vinster!
Min älskade kvinna känner inte längre att hon är tvungen att skärma av sig från mig, sköta allt i hemmet, planera allt för henne själv och för barnen.
Jag är delaktig. Jag är här. Jag är hennes man!

Vidare åker vi till Fort Kamprad och äter brunch.
Förbannat skönt att sitta där själva utan små illrar som ska bara osv. Vi pratar, skrattar och umgås.
Nästa hålltid är kl 12, så vi går runt och tittar. Kollar lite på ny soffa, och när vi tror att hoppet är ute hittar vi den. Den nya soffan.
Efter montering av mammas kakelugn och tillhörande renovering av vardagsrum så blir det en sån. Stor som ett monster och löjligt skön.
Sängen har genom åren räddats med plåster och bandage så det får bli en ny säng också. Även denna var löjligt skön.

Vidare till hållplats två. Vi gör en aktivitet på 60 minuter där det krävs lugn, intelligens och en hel del jävlar anamma.
Efteråt säger hon till spelledaren att det är uppenbart att jag är den smarta av oss.
Min fru säger att jag är den smarta. Jag.
Jag som inte var värd att pissas på om jag brann bara för några månader sedan.

Nervös inför mötet kl 18 sätter jag mig äntligen i bilen efter att våra utemöbler fått ny ägare. Tight med tid.
Närmar mig lokalen och känner hur hjärtar slår kraftigt. Mer nervositet.
Parkerar och går mot lokalen där en herre står och röker. Trevlig och pratsam.
Jag går utför en trapp till en korridor för att sedan mötas av ett runt bort med välkomnande människor.
Mötet inleds och nervositeten har helt lagt sig. Vi alla är där av samma anledning trots att vi haft olika erfarenheter.
”Har vi några nykomlingar här ikväll?”
Vi är 3st, varav en är där som stöd för en annan kvinna. Vi får varsitt märke och applåder. ”Nykomling”.
En herre läser, en kvinna läser för att sedan släcka belysningen och låta ordet vara fritt, en berättare åt gången.
Deras berättelser och tankar är inte det minsta konstiga eller skrämmande. Jag är en av dem.

- Jag heter Fredrik och jag är alkoholist.
- Hej Fredrik!