Senaste kommentarerna i forumet

Där träffade du mitt i prick ! Det är därför jag inte lämnat än , min man är min tvillingsjäl och jag har aldrig skrattat så mycket och känt mej så älskad som jag gör tillsammans med honom . Det är vi .... det är väl därför det gör så ofantligt ont att inte nå fram, att inte bli ”vald” framför A.....
Min man kan cykla iväg och komma hem med en jättebukett vilda blommor+ någon som han stannat och tiggt ur någon trädgård bara för att den är vacker, han ger mej allt.... och inget...... passion och i nästa stund något som liknar hat.... A- beroende är aldrig ”lagom” jag tror att det är oerhört ”hudlösa” personer, allt ligger nära ytan och gör ont, därav beroendet...
Och därför är de fantastiskt underbara, överjävliga kärlekar

Här sneglat lite i din tråd och ser att vi till viss del har liknande dryckesvanor. Bland de få här jag känner mig lite lika som vad gäller A. Tvånget, smygandet... Börjar gärna dricka på morgonen vid ledighet. Dock har jag ett arbete där det är omöjligt att jobba påverkad. Behöver dessutom bilen i jobbet. En av mina räddningar för att inte sjunka ännu djupare.

Just nu känns det som att du akut måste minska konsumtionen för att förhoppningsvis kunna sluta helt. Kanske kan vi peppa varandra lite extra. Klura på orsaker och ha stöd av att det finns någon mer som känner igen vissa ovanliga och speciella mönster.

Önskar dig lycka till! ♡

Ja, det är nog många kronor som.supits bort genom åren. Bra att du belönar dig med något som påminner dig om ditt nya nyktra liv. ♡ Kram

Hade man inte haft dessa små stunder av otrolig lycka och kärlek så hade man inte stannat så länge som man hjort. Varje gång dessa stunder kommer så tänker jag att d är såhär jag vill leva med honom för resten av mitt liv. Där vi skrattar, pratar, hittar på saker spontant och bara lever som den familj vi ska leva....då älskar jag honom så otroligt för den enormt fina pappan han egentligen är och den omtänksamma o givmilda personen han egentligen är! Usch, blir tårögd bara av att skriva d....han är mitt livs kärlek o ja, jag har sjukt svårt att se nån annan ta över den rollen i mitt liv som han har! En stöttepelare som finns där när inte spriten hägrar!

Förstår din känsla men att fundera över det som inte kan göras ogjort leder bara neråt. Som sagt, tänk på alla nyktra år du hinner uppleva istället. Du är en kämpe!

Tänk att du nu har många nyktra år framför dig istället. Då blir det mer positivt! Imorgon är en ny dag. ? ☀?

Finns det fler än jag som känner att den där alkoholiserade mannen som man är eller har varit ihop med är/var ens stora och vanvettiga kärlek, ens öde på något sätt! Som känner att man aldrig varit i närheten av den passion och glöd man hade med honom? Ens tvillingsjäl! Aldrig har någon tittat på mig som han gjorde mm! Så kände jag med mitt ex! Fattar inte hur jag ena helgen kunde vara i drama, sorg och bråk på grund av hans fylla! För att under veckan förlåta och sedan helgen efter åka upp på en fantastisk våg av kärlek, skratt och vild passion! Hur kunde jag liksom? Allt började som en saga och så slutade det som en mardröm! Har börjat oroa mig för att jag själv har borderline eller nåt! Förutom medberoende! Eller kan det bli så i den typen av förhållande? Vi skriver ju ofta här om baksidorna när det gäller våra (ex)förhållanden med en alkoholist! Och de där baksidorna är ju rätt så lika! Men det fanns även en helt annan sida som var extra extra även den! Sällan vi pratar passion här :-)

Ja, d är
Sant...för ett par år Sen va d Likadant när vi gick igenom....massa skuldbeläggning. Dock har d inte varit så förrän nu denna gång! Han har bara babblat bort det utan att på d sättet gått emot. Jag svarar inte på tilltal efter mitt prat o nu sitter han framför tvn med en kopp te o surar eller nåt! Han va vänlig mot sonen iallafall....man får va glad för d lilla antar jag

Jag kan känna mig ruskigt ölsugen såna här varma dagar. Alltså på ölen. Inte fyllan som man tidigare var sugen på.
Min terapeut sa att antingen klarar man av det eller så gör man det inte: Jag är en av dem som kan dricka alkoholfri öl utan att bli sugen på nåt starkare.
Gjort det flera gånger nu och det är gott och det stannar där.

John:
Klart du ska återuppta fisket! Jag är gäddfiskare med alla metoder förutom fluga. Allt annat än avslappnat, men förbannat roligt!
Jo, du har ju några års erfarenhet mer än mig, men det känns bra att veta att du är på rätt väg och väljer livet.
Hade vi inte varit förpestade med allergi här hemma hade hund skaffats för längesen. Låter som en riktigt god idé! Få tankarna på en liten krabat som behöver husse och matte, regelbunden motion och ny liten kamrat!

Det känns som att vi båda är på banan, och dina texter och kommentarer gör mig glad!

Ha en fortsatt trevlig söndag allihopa!

att de flesta A-beroende agerar som din , dvs med ilska , skuldbeläggning, tyck synd om mej, , ilska igen osv...Kan du låta bli att diskutera är det bra för ofta blir det bara värre , försök för din egen skull !
Pengar löser sej, man klarar sej på mindre än man tror om det behövs och förresten så kommer han inte ifrån underhållet eller hur?
Tänk framåt vad lugnt ni kommer att ha det , sonen behöver inte oroa sej och vem vet.... kanske pappan tar sitt förnuft tillfånga ....

Häromdagen så stötte jag på "motgångar" på jobbet, det blev så makalöst tråkigt och träligt och det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Då kom tankarna att man efter jobbet kunde dricka något för att koppla bort hjärnan från det och tänka på något annat istället. Extremt konstigt att hjärnan funderade på det för jag har inget sug alls av att dricka och berusa mig i övrigt. Oavsett så valde jag såklart att inte dricka. Jag vet att det även tidigare har blivit att jag har druckit utan ett sug, det har mer varit som ett "tvång" då från hjärnan.. Om någon förstår hur jag menar.
Jag tror att det är bra att reflektera över tankar som uppstår under resans gång.
Är inne på vecka 6 nu tror jag och det går galant, jag mår så bra.

Vad glad jag blir av att läsa om din långa resa. Lycka till på din resa ...

Det låter som mig för 5 år sedan, då väntade vi vårt första barn och hoppet om att barnet skulle övervinna alkoholen stod som ett lyckorus runt mig....jag har aldrig slutat hoppas, dock blir sonen 4 år nu och han höll uppe förra året i 9 månader efter att ha blivit av med körkortet (rattfull) och då hittade vi tillbaka till varandra, vi försökte också med ett barn till vilket lyckades. Då i allt detta lovade han att äta antabus länge länge för han mådde bra och hade insett vad alkoholen gjorde mot honom o vår familj, tills han bestämde sig för att sluta med dom för att han va botad, trots bönande från mig att han inte skulle sluta för att jag visste vart d bar iväg och nu är han tillbaka på ruta ett igen. Dricker varannan dag om än alltid nåt även att d inte betyder stupfull varje gång. Jag är gravid i sjunde månaden och har fått nog nu. Jag kan inte leva med en man som prioriterar alkoholen före sina egna barn......
Jag vill med detta råda dig till att redan nu tänka ut hur du verkligen vill göra om d visar sig att han fortsätter sitt hårda leverne med alkoholmissbruk(vilket d faktiskt låter som han har). Leva med honom och hans alkohol eller gå och leva själv med barnet.

.. är ju det värsta.. några dar efter.

Ha d

Är d nu man verkligen bara ska slå dövörat till för att han försöker få d till att d är JAG som lämnar honom och inte han som fått ett val men valt utifrån det HAN vill, nämligen ha och äta kakan själv? Är det nu han börjar inse att d faktiskt kanske inte bara är lösa ord som kommer från min mun utan att jag faktiskt menar d jag säger? På riktigt skiter han verkligen i att vi flyttar eller är det egentligen bara nåt han säger för att bedöva sig själv med att han kommer o bli lyckligare utan oss eftersom d ändå bara är skit o tråk med mig?
Vill ju bara ha svar, varför får man inga konkreta svar för? Allt är bara svammel hela tiden o d gör mig så trött. Sonen frågade när jag borstade tänderna på honom om vi skulle åka iväg nu eftersom pappa är arg. Han skriker inte o gapar inte alls, utan är rent arg på mig bara genom att gå o smågrubbla och ge små kommentarer som att from nu är d du som är själv med allt, kom inte till mg om d knopar ekonomiskt eller nåt d ska du ha klart för dig. Till d hör att han tjänar 10000 kronor mer än mig i månaden, men vi delar 50/50 ändå. Dvs jag har ungefär 500 spänn kvar efter allt o då ska jag också köpa kläder till barnen på det...inte så mkt pengar kvar kan man säga. Så ja, därmed brukar han fö betala mer....logiskt kan jag tycka egentligen men inte han nej nej

Nu börjar ångesten lätta lite och det känns skönt:) Ja nu Berra så kämpar vi tillsammans i med och motvind och samlar på oss många vita dagar för vårat eget bästa:) Brukar du med få ångest dagen efter? Nu håller vi tummarna att Sverige vinner finalen ishockey ikväll:) Ha det så gott:)

Länken får du tycka vad du vill om - forskningen som hänvisas, däremot, är seriös.

Då va alkoholen här igen, vi kom hem från att ha varit borta heeeeeela dagen o kommer hem till en man som visserligen inte är jättefull men mer bara påverkad. Så sa nu att jag orkar inte, d blir inget mer o bara så att han vet så är han körd med sonen....han kommer inte få ha honom mer än o bara träffa ibland. Denna gång blev han skitsur o tänkte inte ta mer skit o gnäll från mig. Så han va trött på allt o ville att JAG ska flytta. Så får ta o börja ringa runt till lite privata hyresvärdar nu med så kanske d blir lite mer spurt på d hela tror jag, för nu är allt på bristningsgränsen känner jag! Vill inte bo hör en sekund till,...

Helt sant - och notera att jag aldrig påstått annat. Naltrexone i sig tar inte bort suget; att dricka på Naltrexone LÄR hjärnan att den inte får någon "belöning" av att dricka. Och DÅ upphör suget. Därav "slutligen" i samma bit som "5-15 månader"

Kolla upp Sinclairs forskning istället, för vi förefaller prata om Naltrexone ur Helt olika vinklar.

Är lite nere idag. Vill inte vara bitter över att jag druckit så många år men varför skulle det ta så många år innan jag fattade? Varför......?

Vad glad jag blir att höra det!
Du förtjänar allt gott!

Johan Franck, prof. vid KI studerar olika former av missbruk. Han kunde i slutet av 1990-talet identifiera opioidantagonisten naltrexon (NTX) som möjlig behandling av amfetaminmissbruk. När blandmissbrukande alkoholister behandlades med NTX, var det inte ett minskat sug efter alkohol de i första hand rapporterade om, utan att de inte längre fick samma kick av sitt amfetaminintag.
Bra så!

(Den där länken du gav verkar i mitt tycke inte spec. seriös, förresten.)

Det kostade massor för oss tidigare när vi handlade..Vi åkte oftast till närliggande städer för att byta systembolag. Och ungarna fick förstås både godsaker och annat för mitt dåliga samvete. Var i en närliggande stad igår. Tänkte på när vi var på husbilssemester och åkte och handlade på det bolaget.Känslan när man låtsades vara ”vanlig konsument” Tittade lite på utbudet, och handlade för stora summor. Sen känslan av skam och skuld när jag gick ut från bolaget, för att vi spenderade så mycket pengar på alkohol..Så jäkla skönt att slippa dom känslorna..Nu har ungarna en nykter mamma utan dåligt samvete..

Jo, det ÄR ju precis det. Nu är jag inte alkoholist, eller ens missbrukare - annars hade jag varit sugen på att prova. Jag vet faktiskt inte varför det inte används mer - kanske just för att det;
1. Krävs viljestyrka nog att TA sin tablett (finns för övrigt en studie på det med; de missbrukare som hade en familjemedlem som "övervakade" att de tog sina piller hade "bättre" resultat än de som inte hade det)
2. Förutsätter att man FORTSÄTTER dricka, vilket går rakt emot all missbruksbehandling i hela världen.

Jag har, som sagt, inte provat själv - jag stödjer det här HELT på vad jag läst mig till, så jag kan inte sätta pengar på något av det - men med den forskning som finns, och de vittnesmål som finns (kolla recensioner på drugs.com samt användartrådar på http://optionssavelives.freeforums.net för det senare) stödjer att Naltrexone har riktigt bra resultat inom missbruksvården (och, som sagt, även kleptomani, spel- och sexmissbruk, matmissbruk, hårdragarsjuka osv)

Nå. Det är väl upp till var och en. Har man provat allt annat så kan man lika gärna ge Naltrexone ett försök.

Hej ebbaebba och tack så mycket för ditt svar. Jag vet att alkoholberoende är en hemsk sjukdom, har själv varit där. Har nu varit nykter i 14 år. Det som fick mig att sluta dricka var att jag fick en inflammation i bukspottkörteln och därefter blir det som att spela rysk roulett att dricka. Min son har en personlighetsstörning också som alltid har gjort det svårt att resonera med honom. Och med drickandet blev det ännu svårare. Jag håller på att försöka hindra honom att t ex köra moped, hittar på allt möjligt för att locka honom att göra något annat som då oftast innebär att jag erbjuder mig att skjutsa någonstans istället. Det är ett heltidsjobb att hålla på med och jag vågar aldrig lägga mig på kvällen förrän jag vet att han är hemma. Går ut otaliga gånger och kollar, han bor i kvarteret bredvid mitt. Kolla, kolla, kolla och undrar och oroa mig. Tack för alla dina fina ord till mig, det värmer mig. Jag känner ju den här skulden också eftersom jag köpt och burit dit en massa alkohol under flera år. Jag vill att han ska vara nöjd och glad, jag vill inte vara orolig, jag vill bara leva mitt liv utan skuld och utan att känna att jag måste vara "jour" hela tiden. Jag försöker göra annat också, jag arbetstränar 4 timmar per dag på en liten affär där jag trivs väldigt bra. Men nu kan jag inte fokusera där heller, vill knappast gå dit. Känner bara att jag måste sitta här hemma och kolla vad han ska hitta på och om han behöver mig. Det är inte klokt, jag blir sjuk av det här. Det var så skönt att få skriva av sig här och få svar från så fina människor med egen erfarenhet. Idag har jag suttit inne hela dagen med undantag av hundrastningar, och bara väntat för att få höra vad han ska hitta på. Och nu är han så irriterad på mig så nu får jag inga svar. Och så kanske han ringer sent och undrar varför jag inte kommit med mat. Bara vänta och vänta. Allt är så himla svårt och komplicerat. Var inte meningen att jag skulle skriva så här mycket men just precis nu är jag så uppfylld av både oro och ilska så tangenterna bara smattrade. Tack igen för ditt fina svar.