Senaste kommentarerna i forumet

Det är nu du verkligen behöver vara nära dina närmaste!
Tankar på att man är en börda, eller att man gör sina närmaste besvikna är så lätta att sugas in i.
Det är skammen som spökar, den smärtsammaste känslan av alla. Finns för att påminna om flockens värde, i syfte att man ska ligga lågt för att inte bli utesluten. Men om skammen handlade om att lämna flocken skulle den inte ha något överlevnadsvärde. För även om vi idag överlever utan flock, behöver vi när relationer för att inte själen ska ’dö’. Använd känslan som vägvisare istället. En signal om att jag behöver mer respekt, både från mig själv och andra.
Ge dig själv respekt, och möt dina närmaste ärlig, sårbar, ofullkomlig, stolt. Då kommer du också mötas av mer respekt. Du må ha gjort saker som oroat dem, eller tänker att du gjort dem besvikna, men du kan inte skydda andra från deras egna upplevelser eller känslor.
Skuldkänlsor är lite mer begripliga, för de handlar om beteende, man har gjort något som bör rättas till eller repareras. Bra som vägledare men inte om man drunknar i känslorna.
Om dina närmaste kan oroa sig för dig, eller påverkas av ditt mående, är du viktig för dem - och de är viktiga för dig. Om inte, hwr du inte sårat dem och kan därför släppa den tanken.
Att känna sig som svarta fåret är fruktansvärt. Om det inte är dina skuldkänslor som spökar här kanske du skulle kunna berätta hur du känner och förhoppningsvis få ett bättre, mer respektfullt bemötande.
Kram

Promenaden gjorde att suget försvann och jag klarade kvällen med 1/2 flaska vin och 2 öl. Trodde jag aldrig skulle ske. Det går framåt :)

Promenaden gjorde att suget försvann och jag klarade kvällen med 1/2 flaska vin och 2 öl. Trodde jag aldrig skulle ske. Det går framåt :)

Oj vad du är värd ett sådant moment!

Blir varm av att läsa det du skriver. Vilken tur att man får sådana hoppingivande livsglimtar emellanåt.

Jag gick en kvällspromenad vid havet och fick också lite lugn. Grundad. Äntligen kom den, våren, fast det känns nästan som sommar. Vi får försöka komma ihåg det nästa vinter ☺️

Hej!
Jag fyller 51 år nu i juni. Tack för att du skrev till mig! Jag är nog rätt skör just nu. Hade just bestämt mig för att sluta skriva här på forumet efter bara ett par dagar. Efter svidande kritik kände jag väl att jag inte kan skriva ocensurerat hur jag känner mig. Vill verkligen inte förstöra för någon annan. Vill verkligen inte vara ett dåligt föredöme. Vill inte ens vara närvarande där jag inte kan bidra med något. Jag kan inte lova någon, någonting... Jag kommer fortsätta läsa. Kanske kommer jag inte kunna låta bli att svara och skriva vidare...
Sov gott!

Läste uppmuntrande ord om mina uppmuntrande ord i en annan tråd och blev så förbaskat glad.

Tänk att kunna inspirera någon, eller säga något avgörande vid rätt tillfälle för någon annan. Det känns väldigt stort och väldigt viktigt.

Tjatar ofta om det men i början av min tid här, när jag fortfarande tvekade på om jag skulle fortsätta att vara nykter eller ej, så fick jag EN kommentar som satte allt. Lite utmanande, rätt tuff och då kände jag att jag ska fanimej inte dricka igen.

Fan o alla hans mostrar hälsar på titt som tätt ( i form av ångest, oro, smärta, trötthet, 40 årskris, badsäsongkris, sjuka barn, motgångar på jobbet ) men alkoholen är ingen lösning på något av alla de där problemen.

Men tack ni som skrev för de där små fina orden ??? ( trodde aldrig att JAG, alkoholförespråkare numero uno, skulle kunna inspirera någon till nykterhet !) ??

#Vinäger: Nu blir jag tårögd. Jo, visst borde vi växeldra varandra! Nu blir jag helt ambivalent vad beträffar forumet. Tack för ditt inlägg!

Jag är lite likadan. Men jag utsätter mig inte för vissa grejer längre. Jag gillar små sällskap med folk jag känner och där jag kan prata ärligt om personliga grejer. Det ger mig något och så har det alltid varit.

Minglandet är en mardröm, enklare med A, ja, men samtidigt- vad är det egentligen om det behövs A från alla håll och kanter för att det ska funka? Glada skratt o kindpussar i all ära men det är inte allt här i livet.

Förstår att det känns pissigt just nu men håll ut.

Kram

Jag känner igen mig i dig o tror många gör det. Oavsett var du än befinner dig nu Stanna kvar. Det är jobbigt i perioder Jag är långt efter dig. Känner verkligen ingen framtidstro. Men jag läser mellan raderna att du har kapacitet. Ta vara på din styrka och ge inte upp. Du inspirerar mig och jag tror att flera kan instämma.

För ditt kloka inlägg hos mig!
Kram till baka ?

..att dubbla dosen. Ta det lugnt nu och ha lite tålamod ?

Jag fick tips tidigare på att köpa B1 och B12 vilket jag gjorde idag och följer rekommenderad dos även om jag är lite sugen på att dubbla den.
Kan man dubbla rekommenderad dos av vitaminer ? Borde väl inte kunna vara negativt ?

Annars närmar jag mig 96 timmar sen sista drickat.. Kvällen vart mycket ångest så jag var ute o gick typ 8 timmar

det finns plats för alla här! Bry dig inte om en (1) kommentar som kanske gjorde dig ledsen. Du har många som bryr sig om dig och engagerar sig i dina försök att förändra ditt liv. ♡

Du behöver inte tänka på att peppa, just nu är det du som behöver stöd. När du mår bättre och känner dig mer stabil kanske du vill och orkar lyfta andra. Jag brukar säga att här på forumet växeldrar vi.

Kram

Ja Femina! Det låter som en plan. Läs runt här och du hittar säkert något som triggar igång skrivarlusten. :-)
Det är klart att du finns, vi ser dig, och här finns många i liknande situationer som utforskar nya vägar tillsammans.

Med hopp om en skön kväll!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

#Carina/Anhörigstödet
Stort Tack till dig också! Jag uppskattar att ni ens svarar på mitt inlägg. Det känns som att man finns när någon uppmärksammar en. Jag ska läsa vidare på forumet och vem vet, rätt som det är kanske jag är tillbaka igen - med ännu mer motivation.
Kram,

Hej,
Läser i tråden här och många kommentarer väcker hopp, jag har druckit i hemmet ca 3 år, mängder. Förlorat sambo, familj m.m. Jobbet har hållt mig uppe. Men till sist spricker luftslottet.
Mitt enda sällskap i min isolation blev en narkoman och brottsling, den enda som accepterade mitt drickande.
På bara loppet av nån månad hade jag av misstag (pga olika opiater, amfetamin, mdma och Gud vet vad) lyckats hugga mig i handen och blev sjukskriven. Min enda mänskliga vän åkte in och jag blev gripen och förd till akutpsyk.
Nu är det slut! Jag lämnade vården och ska kämpa för att behålla jobbet, få tillbaka min familj men framförallt mitt liv.
Jag är på dag två och fast besluten att bli mitt bästa jag.

#Elise64 Stort Tack till dig med! Jag kanske kommer tillbaka. Just nu försvann motivationen. Jag önskar dig allt gott!

Tack för att du delade med dig av din stund??

Vad synd att du vill lämna forumet. Jag hoppas att du vill tänka om gällande det. I din text så läser jag mig till en stor vilja till förändring och det finns flera områden i livet som du önskar vore annorlunda, och flera av dem verkar hänga ihop. Så jag är övertygad om att detta forum med alla människor som strävar efter förändring kan ge mycket stöd om du vill.

Det är en missuppfattning att man behöver ta ställning för en nolltolerans här. Förändring är olika för alla människor och man går olika vägar. Så om du hellre känner dig beredd till att minska din konsumtion och se vilka vinster du får av det så är du välkommen! Det finns flera medlemmar här som har som mål att minska sin konsumtion, så du är i sådana fall inte ensam om detta.

Hoppas du vill stanna kvar och önskar dig en fin kväll!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

#Festen är över nu: Tack, snälla du. Jag kanske kommer tillbaka till forumet senare. Jag är nog inte redo för detta ännu. Jag delar inte med mig utav några nya nyktra erfarenheter utan vacklar ännu i känslan av att försöka hantera alkoholintaget på ett "normalt" sett. Jag är nog inte så mycket till inspriation för er andra här på forumet utan behöver komma till insikt själv. Dock var det min tanke för några dagar sedan när jag började här. Att jag skulle kunna "skriva av mig" som en dagbok och skriva ärligt hur jag känner mig, i den fas jag nu befinner mig i. Jag är säker på att det är flera här som befinner sig i samma fas. Den här ambivalenta fasen. Man passar inte in någonstans. Jag kommer kanske fortsätta läsa era inlägg utan att skriva själv. Jag vet inte. Jag försöker bara orka med mig själv.
Tack, snälla.

Jag tycker att du ska vara kvar.. det här är ett forum för dig, för mig, för alla oss som kommit till insikten att vi dricker på ett ohälsosamt sätt... sen tar det olika lång tid för oss att klara resan, några av oss faller fler gånger, andra ingen.., några reser sig snabbt, andra ligger kvar en stund... vi har alla olika mål att gå mot... sträck på dig Femina.. stanna kvar och låt dig fortsätta att inspirera , inspireras?

Jag tycker att du ska vara kvar.. det här är ett forum för dig, för mig, för alla oss som kommit till insikten att vi dricker på ett ohälsosamt sätt... sen tar det olika lång tid för oss att klara resan, några av oss faller fler gånger, andra ingen.., några reser sig snabbt, andra ligger kvar en stund... vi har alla olika mål att gå mot... sträck på dig Femina.. stanna kvar och låt dig fortsätta att inspirera , inspireras?

#Dionysa. Vilka vi? Jag hoppas du är starkare än att du står och faller bara du läser mitt inlägg. Du lär få många fler utmaningar i ditt nya, nyktra liv.

Jag tycker att det är intressant att läsa dina inlägg.

Jag vill tacka för all pepp och härliga inlägg! Jag kommer härmed att avsluta min forumtråd. Jag blev inspirerad utav "förändra mitt drickande" men jag är kanske inte riktigt framme vid total nolltolerans. Jag ber alla som tagit illa vid sig utav mina spontana inlägg om ursäkt och ber om er förståelse. Min mening har aldrig varit att "fresta" någon.

#Dionysa: Jag kommer inte att redigera tidigare inlägg eftersom de är mina ärliga, personliga åsikter. Jag önskar dock att jag kunde redigera mitt tidigare liv.

Allt gott!