Senaste kommentarerna i forumet

För detta lite laddade ord medberoende och att älska någon djupt och innerligt.

Då blir ju just alkoholen det där tunga molnet man önskar man kunde blåsa väck.

Min sambo var också skruvdragartypen
Och som jag väntade.
Tills han var riktigt nere på botten och jag hade hunnit gå in i ny relation.

Då skrapade jag ihop pengar.
Frågade om han var redo att ändra sitt liv.
Jag gav honom en kvart att plocka ihop sina saker.
Sen skjutsade jag honom till ett behandlingshem med Minnesota modell.
Det funkade,han var redo och fortfarande nykter efter ett år.

Men jag hade planen för mig själv och väntade och väntade.
Så visst kan det fungera.
Men vill han ändra sitt liv?
Vill han sluta dricka?

Det tog mitt ex 2,5 år från tappra försök till nykterhet.
Så det är kanske en lång väntan För dig?

hur lika alla dessa relationer ser ut! Mitt ex sa också jämt så: varför vill du ändra på mig, duger jag inte som jag är? Och jag sa precis som du gjorde: nä jag vill inte ändra på dig, vill bara att du skall sluta dricka! Kanske känns drickandet som en väldigt stor del av en själv typ ingår i ens personlighet om man är alkoholist? För mig är alkohol en dryck som man kan inta...eller låta bli! Har liksom inget med mig och min person att göra!

Att känna kärlek är en gåva, att älska sina barn och barnbarn är en så självklar och en så gränslös kärlek... tänk om det vore lika enkelt att älska sig själv, ge sig själv en klapp på axeln och säga vad bra du är, ha en underbar dag? Så idag elise, är du värd frukost på altanen, en promenad i solen och en kväll hemma hos en av dina fina söner! Han vill bjuda dig på middag?‍♀️Jag älskar sommaren, naturen och livet... och lite mer mig själv?var rädd om er.. och njut av kärlek❤️❤️

Att det går bra för många med nykterheten och att livet inte består av skuld och skam längre..Jag har märkt att många som gör livsstilsförändringar, slutar missbruka alkohol, mat, spel t ex ser över sitt liv och gör val som gynnar dom själva..Som skilsmässa..Ja det kan vara jättejobbigt men inget man gör hursomhelst..Oftast har man funderat länge..Man kan även omvärdera vänner, arbete mm. Det är jättebra att man väljer vad man vill ha i sitt liv, det är det som gör oss lyckliga..Kram

Ja precis! Det var mycket det som fick mig att lämna "jag måste visa honom nu att detta inte är okej, så nu packar jag en väska och drar. Då MÅSTE han ju förstå att han har problem. Sen kommer hans inse hur dum han har varit och ändra sitt liv och vi blir lyckliga igen"
Det hände bara inte. Som du säger, det går inte att påverka någon när alkoholen regerar.
Han anser att jag inte är nöjd med den han är och vill ändra på honom och det kan han inte.. Nej det vill jag inte! Vill bara inte ha hans missbrukande jag?!

Har inte läst tråden från början, men det jag läste nu får mig att ❤️bli berörd, vår familj har för 8 år sedan hamnat i det värsta kaos man kan tänka, vi mådde dåligt allihop, alla kämpade, en av mina söner mådde så dåligt att han valde att själv lösa det på sitt sätt , väldigt destruktivt! Han höll sig undan mig för att inte oroa mig mer, belasta mig men som mamma känner man av.. jag gav mig inte... jag älskar honom och är tacksam över att jag tillsammans med hans syskon fått honom tillbaka, han är fortfarande skör, har mycket att städa efter den tiden, men han finns tillsammans med oss och för varje dag som vi går framåt blir det ljusare❤️Snälla lämna inte din familj, krama dem, be dem om hjälp, vandra tillsammans med dem, för din egen skull och för dem... det finns en ljusare framtid.. man ska bara tycka att man är värd att gå dit❤️Jag hejar på dig, och till mirabelle så fint att du delade med dig dina ord?

Hej vänner, hoppas ni e ok ? Kikar in här igen efter en tids uppehåll... phu livet säger jag bara... har hänt en massa nya tunga saker i livet.. att man inte kan få EN VECKAS SAMMANHÅLLEN LUGN NÅN GÅNG? Låter som ett offer inte min mening.. men är helt matt... A är lätt att ta till för att döva det vet vi ju så väl.. och jag är ju som bekant rätt bra på det.. men fy va trött jag är på det.. och på allt. Försöker nu lägga upp en plan för att vända på detta och hitta en väg ur allt det jobbiga. Bli lösningsorienterad och inte döva allt det onda med A... har svårt att finna självdisciplinen bara.. hur gör man? hur tänker man ? jag ser framför mig de saker jag kan påverkar för att göra livet bättre.. försöker se det positiva och det jag faktiskt HAR. Det finns alla förutsättningar.. men hur börjar man? tacksam för era tips.. har saknat er mina fina forumvänner. Kram från liten och rätt ... rädd... Odette..

med "omalltskulleblibratankar" ...... så raskt in här och läsa om VERKLIGHETEN :)
Tack Nordäng fär dina kloka ord. Nej, jag vill inte tillbaka. Vill tacka nej till hjälp. Fast.....till skillnad från ditt ex så skickar den här mannen inga hjärtan, han kommer och lyfter tunga takplåtar och tar med sin skruvdragare........kanske. Han har inte dykt upp än och jag räknar litegrand med att han inte gör det heller.
Problemet är att jag skulle spara förfärlig förfärligt mycket pengar om han gjorde jobbet åt mig, typ 60-70 000.
Vill hellre lägga den slanten på mig själv (eller ett behandlingsprogram åt honom,,, men nej, det vore nog bortkastat så länge som han inte är motiverad) än på ett tak som är trasigt. Som han kan laga billigt billigt. Så jag ska göra ett tappert försök att utnyttja honom (precis som han antagligen utnyttjat mig och min vilja att ställa upp och hjälpa till) UTAN att det kostar mig själsfrid.......Lite kommer det nog att svida att se honom gå här hemma och grejja, men jag ska försöka hålla distans och tänka på mig själv, vara rationell. Och han kanske inte ens dyker upp som bestämt. Då återgår jag lugnt till ursprungsplanen, och sen behöver jag aldrig ha med honom att göra, när huset är färdigrenoverat. Och jag tänker inte ta på migg ett nytt renoveringsprojekt! Som honom, tex.....! :D
Sådärja, nu känner jag mig redo för att möta dagen, utan tankar på att det ska bli "bra" igen. För det blir det inte. Jag vet det. Tror jag. JO, det vet jag. NU. Nja......... :P
Nåja, jag är iaf medveten om mitt medberoende och jobbar på det.............................

Så tror jag inte det handlar om att du är orsak till att familjen mår dåligt. Jag tror att de famlar för att förstå hur de kan hjälpa dig. De ser din skam, och ryggar inför risken att förvärra den. Tystnaden breder ut sig när de inte vet hur de ska bemöta dig. Du är inte mycket äldre än mitt äldsta barn. Ett barn som har mått mycket mycket dåligt psykiskt under lång tid, brottats med skuld, skam, hopplöshet, suicidtankar. Som mamma kan jag säga att det finns INGET du kan hitta på eller ställa till som leder till att hon mår bättre utan dig. Inget. Oavsett vilka bekymmer du går igenom, vad du än brottas med, så mår hon bäst av att ha dig nära och veta att hon gör sitt allra bästa för att stötta dig. Att inte tillåtas finnas där för dig, bara oroa sig på avstånd, utestängd, skulle knäcka henne.

Jag vill bara säga en minikommentar om den där kritiken: ta in den bara och fortsätt skriva ocensurerat, att nämna ett visst ölmärke eller vad det var kan du väl bara strunta i, så gör du någon annan glad!

Det där var väl ingenting!

Och du behövs! Alla resor börjar någonstans och att skriva av sig/få respons är fundamentalt!

Jag har vid ett fåtal tillfällen känt sämre stämning /att någon känt sig förolämpad på forumet men tänk att mycket ligger i hur orden tolkas- stämningen här är väldigt varm och inkluderande.

Hoppas att du hittar ditt sätt och får en fin dag!

?

Med hjälp av en nyfunnen vän som våldgästade mitt hotellrum och småpratade en stund bröts ångesten och vi tog oss till middagen. Därefter spelade jag spel i flera timmar.

Det var inte dåligt, den kämpar jag fortfarande med!

Stort grattis Fredde, eller vad man säger, vad härligt att du mår bra!

Funderade just på hur det går för dig!

När jobbiga grejer händer nu är verkligen alkohol det sista man tänker på. Så otroligt komplicerat att blanda in det i något man måste få kontroll över och lösa.

Skilsmässa måste vara otroligt uppslitande och en enorm mental påfrestning- kan väl förhoppningsvis leda till något positivt när du kommer ut på andra sidan.

Kämpa på, håll dig över ytan, du är en förebild på många sätt!

Skrivandet här är lite mer sporadiskt, inte livsnödvändigt men ibland rätt trevligt! Önskar dig en fin solig helg ?

Eller skänker från ovan... Vad vet väl vi... Men underbart att få uppleva de där stunderna av frid, då sammanträffanden (som vi uppfattar det) skapar den där magiska atmosfären då vi är tillfreds med att bara vara i stunden. Här och nu. Fler sådana glimtar av själsfrid önskar jag oss alla :) Kram

Hej Emma79! Tack för tipset om alkoholfri välkomstdrink! Jag satt just och klurade på att göra ett blogginlägg om alkoholfria drycker. Om du har lust (bara om du har lust!!!) får du gärna fotografera din drink och receptet och maila till kontakt@alkoholhjalpen.se. Skriv i sådana fall "Till Carina" i rubriken. Då kan jag lägga upp ditt recept och bild på bloggen så fler kan se den. Om du inte vill så är det helt ok - jag har andra alkoholfria drycker på gång.

Önskar dig en fin dag i solen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

6 månader idag. Har faktiskt varit utan kaffe hela denna period också. :)

Hur som, är inne i en period där allt känns enkelt igen. Livet rullar på, och vårens sol och uteserveringar fungerar alldeles utmärkt, jag har inget sug eller avundsjuka på de andra som dricker. Ser framemot denna sommar.

Välkommen hit till forumet! Jag kan tänka mig att du känner en stor sorg när du nu har fått insikten om din pappas problem. Och förmodligen att din mamma har känt till det länge och att de trott att de skulle kunna dölja problemet. Som så många försöker göra, man vill skydda sina barn. Vill inte att de ska drabbas och fara illa. Samtidigt känner de flesta barnen som växer upp med beroende att något inte stämmer, men man kanske inte vet vad. Så jag förmodar att det kommer upp många minnen nu på situationer som nu får ett svar.

Du skriver att du nu undrar hur du ska kunna gå vidare. Många vuxna barn som växt upp med någon med beroendeproblem eller dysfunktionella relationer (oavsett om de insett det tidigt eller sent) finner stöd i att gå på ACA-möten. Du kan läsa mera om det här: http://aca-sverige.org
Ett annat alternativ är att ta kontakt med en terapeut för att få hjälp att bearbeta det som hänt. Och naturligtvis kan du skriva hur mycket som helst här!

Med hopp om en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det ser ut som att du hittat en strategi för att hantera suget. Förändring är möjligt!

Önskar dig en fin dag i solen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jättejobbigt när oro och jobbiga känslor blir ständiga följeslagare.Jag hade så ett tag. Det handlade om min framtid, ifall jag blev tvungen att säga upp mig..Vad jag skulle leva av osv..Sov dåligt och skrattade sällan. Jag ältade saker med vänner och arbetskamrater. Fick även stöttning på forumet..T o m min förra chef sa till mig att jobb finns överallt. Det är ingen fara. Det hjälpte mig mycket eftersom han jobbat inom branschen över 30 år..Jag har fortfarande inte klart med ledigheten, men nästan, tror jag..I ditt fall lim så gissar jag bara..Att du tar hem jobbet, svarar på Mail hemma? Gör fritiden till jobb mer och mer? Inte bra i så fall..Sen din man som ska ge dig energi..Han har väl fullt upp med sig själv och sitt beroende? Ingen energi och stöttning från honom till dig gissar jag..Dina barn ger dig energi..Nu kanske du får lite dåligt samvete när du tänker på annat när du ska vara närvarande med dom..Jag kan ha helt fel..Men oavsett, så ska du veta att det blir bättre..Sätt ner foten, ordagrant. Börja med det du tycker verkar enklast..När du klarat det så fortsätt..Gör saker bara för dig..Gå ut och gå i skogen, kolla filmer, umgås med dom du tycker om. Sätt gränser för din man, som gynnar dig och barnen..Du är en fantastisk kvinna som har slutat dricka. Du är en fin och omtänksam mamma, en duktig medarbetare, kanske för medgörlig som partner som inte gynnar situationen? Ta väl hand om dig själv nu, säg ifrån på jobbet, och till mannen. Resten löser sig sedan..Stor varm Styrkekram..

känslan av påhopp. Ditt dilemma har varit aktuellt här många, många gånger. Särskilt minns jag flygcert som under en lång tid levde i ångest just av samma skäl som du medan hon skrev här. Hon fick till slut kraften att lämna och tog stöd av alla tänkbara resurser och myndigheter. Det har gått bra för henne och barnen.
Det kan synas enkelt för den som står utanför att veta hur en annan ska göra men så är det inte. Och oron för att tvingas lämna barn ensamma med en förälder som inte håller sig nykter är en stor sak att ta sig igenom. Sök och skaffa dig allt tänkbart stöd längs vägen och fortsätt skriva här! Det har hjälpt så många! / mt
Läs gärna: https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/6486?page=31…

Hej Emma! Gott att se att du håller dig fint på banan ? Själv har jag inte skrivit här på ett bra tag. Närmar mig tre månader och det känns fantastiskt. Dock ör jag mitt i livets största utmaning hittills: skilsmässa. Trots detta har jag inte ens tänkt på alkohol.
Jag tittar in då och då för att läsa dina inlägg och se hur du mår ?

Det där kändes som ett påhopp. Hade det bara varit att lämna och jag hade blivit av med det ur mitt o mitt barns liv hade jag gjort det och absolut inte skrivit något här!

Oftast ingen större fara att dubbla doser... det är väldigt försiktiga doser som skrivs på baksidan. Jag tryckte väl i mig fem till åtta berocca om dagen i mina fylleperioder för att fylla på mina depåer. C-vitamin är det bara att kötta in hur mycket du vill, går inte överdosera och b-vitamin är heller inget större fara på taket då olika tabletter innehåller olika mängder. Det finns några vitaminer som kan hamna i obalans om man får i sig mycket av en och lite av en annan men det är invecklat. C-vitaminen är mest för att det kan hjälpa lite i abstinensmåendet men bra överlag att äta annars enligt mig. Ren askorbinsyra är det bästa då brustabletter innehåller annat skit än rena vitaminer. Många får ju en spruta med b-vitamin om man krökat länge och ätit dåligt, så det är det viktigaste att tillföra och underven längre period oftast...

Stor kram till dig också snälla Lerigen ❤

Jag borde sova nu men tänkte att det är min dag idag. Nykter i 1 år och 3 månader nu.

Jag har så mycket som pågår inom mig och det har varit så ett par månader nu tror jag. Jag är ganska stressad pga mitt jobb. Det nästlar sig in överallt och har även börjat ta över min fritid på ett sätt som inte alls är bra. Men det ska bli bättre snart och jag ska inte låta det fortsätta såhär.

Jag får katastroftankar, svårt att sova, ännu värre tinnitus än det vanliga jag alltid har. Och jag tänker på hemska saker som händer i världen och hur människor far illa etc. Jag kan vakna med ett ryck och börja tänka på fruktansvärda saker jag läst om eller sett på tv. Det är oerhört jobbigt.

Min självkänsla är sämre också. Den som varit så bra sedan jag slutade dricka. Tror det är kombinerad stress och nån form av årtidsbunden dipp.

Men så låg jag och tänkte nu.... jag mår såhär... stressad, lite ledsen ibland, rörig i huvudet. Men jag är totalt vit. Inte en droppe alkohol. Det är väl en otroligt positiv sak! Varenda "ursäkt" till att dricka dyker upp i mitt liv men jag tänker inte ens på alkohol som en tillfällig lösning. Min hjärna som är i ett stort behov av paus tänker inte på att dricka.

Jag suckar högt istället. Försöker andas. Får lite panik när tankarna fastnar vid för mkt ondska. Men jag är nykter.

Jag förstår att folk tar återfall dock. Jag är bara så enormt tacksam över att min hjärna verkar ha fattat galoppen. En stunds paus med hjälp av alkohol leder till ännu värre våndor efteråt. Och min hjärna förstår det utan att jag behöver hjälpa till att tänka det ens. Jag är så tacksam för det för jag skulle inte orka med livet nu om jag dessutom bjöd in alkoholdjävulen igen.

Jag tittade på dokumentären som miss Lyckad tipsade om i sin tråd. Louis Theroux tror jag han hette, han som gjorde den. Den var intressant. Och jag tror sådana skildringar av helvetet alkoholen ställer till med förstås bidrar till att min hjärna inte tror att alkohol skulle ge avkoppling. Jag har en bank i minnet av liknande dokumentärer som jag gissar hjälper mig utan att jag alltid är medveten om det.

Godnatt allesammans ❤

Jag vet inget om dig och du vet inget om mig. Kan vi kommunicera på något vis? Kanske just nu genom forumet? Jag hade just idag beslutat mig för att lämna det efter bara ett antal dagar men ditt inlägg fick mig att tänka om. Bara för att vi är jämngamla behöver vi förstås inte ha en massa annat gemensamt. Men, om du vill prata så fortsätt gärna skriva på forumet så kommer jag att svara. Jag är inte så bra på det tekniska men jag får väl göra mitt bästa. Vi hörs!