Senaste kommentarerna i forumet

Jag är lite avundsjuk på dig att du vågar ställa ultimatum och fullfölja det. Jag vågar inte ställa något ännu för just nu kan jag inte fullfölja det. Jag vet att min man skulle välja bort mig framför hans öl, så jag måste vara redo. Jag blir så imponerad av er som fixar detta. En dag ska jag också göra det, när mina pusselbitar i livet passar lite bättre. Sträck på dig och känn dig nöjd med ditt beslut. Många som skriver här säger att det är det bästa beslut de tagit. Du kommer komma till ro när du slipper oroa dig för hur mycket din respektive har druckit. Fortsätt skriva här och få stöd från andra, lycka till!

Det här är ett forum för anhöriga. Jag tycker det är så skönt att kunna gnälla och klaga här och få stöd och pushar av andra som lever som jag gör, tillsammans med en alkoholist. Jag tycker inte man får skylla sig själv. Det är svårt att bryta upp från en person man egentligen i grund och botten tycker om, men som har förändrat sig på vägen och blivit någon man tycker mindre om. Har man dessutom barn blir det ännu svårare att ta ett beslut. Jag förstår dig ”Längtabort”. Jag sitter inte i samma situation men i en där jag inte vill lämna just nu, men jag mår dåligt i det jag lever i och behöver det stödet jag kan få här. Så mitt råd är skriv här och ta emot den hjälp du kan få här. Mig ger det massor. Kram

Hade jag lovat mig själv att sluta dricka eller minska..Massor av gånger föll jag igen..En gång slängde jag resten på bag-in-boxen i soptunnan på morgonen..För att fiska upp den igen till kvällen..Jag ville så gärna få kontroll på mitt drickande..Det gick till slut..Men man måste ta beslutet för sin egen skull, ha strategier för olika tillfällen. Sätta upp en plan, och jag tog en dag i taget, ibland en stund i taget..Det går att bli fri från supandet. Läs och skriv på forumet, det är jättebra..

Tack! Jag tror också på exponering, vägrar låta det ta över! Men ibland tappar man bara hoppet.

Blev så glad när jag upptäckte att tabletterna hjälpte, tänkte-som du skriver - att bara vetskapen om att hjälp finns måste göra att ångesten håller sig borta. Men icke.

Fast nu har jag två dagar jag lyckas hålla den i schack, imorgon kanske det blir tre, sen kanske den drar för den här gången.

Fortsätter med skogspromenader. Vilka fantastiska dagar vi har! Läste om ditt lilla missöde inne på toan, så märkligt! Men du gick vidare!

Livet är verkligen en kamp, upp o ner dag ut dag in.

Tack för dina ord, att inte vara ensam är en stor tröst ?

För mig är panikångesten framför allt situationsbunden. Lider av klaustrofobi och om jag blir instängd tar det en millisekund innan jag får panik, gråter skakar och känner att jag inte kan andas.

För några år sedan när jag var inne i en övermänskligt stressig period eskalerade paniken. Det blev fler och fler situationer som gav attacker. Till slut var jag så begränsasd i mitt liv att jag inte kunde handla i en affär. Så funkar det knappast att leva.

Läste allt om tillståndet och började på egen hand utsätta mig lite i taget för de inbillade farorna. KBT helt enkelt. Under resans gång lär jag mig känna igen varningstecken och hitta strategier för att (ibland lyckas) undvika en panikattack.

Jag är långt ifrån bra och vissa saker kommer jag nog aldrig mer att kunna göra, det är för ångestladdat. Visst är det en sorg att vara begränsad ibland, men jag försöker fokusera på det jag klarar, att jag faktiskt till största del fungerar i vardagen. Jag har mina lugnande, Benso, att ta till vid kris, men mest är det en psykologisk säkerhet att de finns.

Det jag kan registrera nu är att jag märker av mina panikångestattacker mycket mera vid stress, både kort- och långvarig. Att sluta dricka alkohol (eller som i mitt fall åtminstone försöka) kan nog tillföra kroppen en inre konstant stress, innan den går över i det inre lugnet, som många här säger sig känna efter en längre tids nykterhet. Under övergångsperioden kanske stressen istället ökar, dessutom får den ju inte sin "medicin", alkoholen.

Rena spekulationer från min sida, men tror du att det kanske är lika för dig? Den konstanta kanske omedvetna stressen startar allt detta och ger upphov till funderingar och oro, vilka i sin tur gör oss lite uppgivna: Ska det aldrig gå över? Och sedan är den onda cirkeln igång.

Tyvärr kan jag inte komma på någon bra lösning. Vänta ut skiten, men begränsa den så att den inte nästlar sig in och tar över mer och mer.

Kändes mest som svammel det här, hoppas att du förstår åtminstone lite av vad jag försöker få fram.

Du är en sådan kämpe, jag vill så gärna kunna hjälpa dig att må bättre. Det är du så värd!

Kram ♡

Risk kontra välmående: hmm
Du har ett bra koncept ...Och... Det håller...Otroligt duktigt..
Njuter själv mer av landstället nu jämfört med staden med sina lockelser..
Landet gör att jag mår lite soft och dras inte med på samma sätt som i stan.
Man har även mer praktiskt att göra och rensa ogräs m.m. att så nya grödor, rödbetor, sallad.
Ska försöka få upp jordgubbar och tomater bättre i år än i fjol.
Div. problem med trädgård dock men dessa hör ju till... Och att att göra i mängd med jordnära saker
gör att A blir mindre lockande...

Trevlig helg min vän och alla andra!

//John

Gud vad jag lider med dig just när du säger så - det är så enkla ord, och ändå känns det som att de liksom går igen för oss alla här på forumet; varför kan det inte få vara bra? :/

19 dagar nykter, och jag har redan förträngt ångesten hans sessioner med alkohol utlöser.

Han åkte inte till alkis-kompisarna, utan hävdade att han skulle ut med några andra killar - han gick inte på Systemet.

Det här betyder att jag VET att han ljög i tisdags (när han stack någonstans på lunchen) då var han på bolaget. Det betyder TROLIGEN även att han inte varit med folk alls, utan bara suttit och supit själv...

Jo. Ångest.

Låt inte den lilla vinskvätten förstöra semestern. Du bara testade om det var värt det. Det var det inte. Fint så. Carry on :)

Är trött på att vara orolig, trött på ångest, trött på att inte lita på mig själv varken fysiskt eller psykiskt. Vill skratta högt, känna något, skita i allt- läste Mirabelles stärkande ord igår:

”Men visst, det krävdes att låta hjärnan koka över i nyktert tillstånd under en tid, innan jag hittade mitt fuck-it-mode utan vin. Det var inte en behaglig process, men nu är jag glad att jag gick igenom den...”

Jag vill komma dit, jag är inte en livrädd person som sitter och trycker i ett hörn och jag vill tillbaka till verkligheten.

Skrev just i någons tråd om att lugnande medicin fick mig tillbaka på banan häromdagen efter att jag yrat runt i något sorts ångest dis hela eftermiddagen och senare en regelrätt panikångest attack på HM:s barnavdelning ( vafan hade jag där att göra??) Med medicinen kände jag mig normal, slutade känna efter så förbannat.

Och allt detta började när jag slutade dricka. Vill se det som en reningsprocess men jag är TRÖTT på det.

Min terapeut vill gå till botten med varför jag blir rädd, varför ångesten dyker upp men jag orkar inte tjata mer, vill bara att den ska försvinna.

Men jag kan ju inte knapra benso varje dag, vore just ett schysst slut.

Så jag finner styrka i M:s ord, jag vill sluta dalta och bara dra fram som en stridsvagn genom tillvaron.

kommer?

Jag har aldrig ens haft det innan jag slutade dricka nu kommer det i vågor. Jag känner efter för mycket blir yr sen kommer hela skiten över mig.

Häromdagen hade det hållt på hela eftermiddagen, framåt kvällen tog jag två lugnande tabletter som jag vanligtvis får för flygrädsla ( som inte hjälper ett dugg ) och efter en halvtimme blev jag NORMAL igen. Inget rus ingen lull-känsla, bara normal. Alla spänningar försvann all ångest all värk i kroppen och all trötthet.

Det är så sjukt och samtidigt betryggande att andra också känner det där obehaget. Behöver strategier om hur jag ska handskas ned det.

Emma

i hjärtat när jag går här och plockar i alla våra gemensamma projekt, som aldrig kom längre än till önskedrömmar och inköp av bra-att-ha-saker. Suck. Just nu vill jag bara häva allt i en stooooor container, ta min tandborste och dra till lägenheten i stan. Istället måste jag hålla den positiva käcka fasaden upp för de som är här och hjälper till. Jaja, liksom, livet går vidare, skönt att få undan det här, jag flyttar nog tillbaka nästa år..... :(
Varför kunde det inte få vara bra????

Det kan verkligen förändras från sol till storm på ett ögonblick. Allt känns frid och fröjd.Man njuter riktigt i nuet.Att man faktiskt inte dricker och även att man inte har något speciellt sug.Sen kommer de som ett brev på posten.Suget som är så kraftig så man vet inte vad man ska göra. "Paniken" som stiger för att man inte litar på sig själv, frustrationen att man inte kan styra "suget/känslan/tanken" det enda man vill är att dricka. Det är inte endast suget man måste kämpa emot det är oxå känslan/tanken till varför man vill dricka oxå.

Alltid när jag har ett slags obehag i kroppen så relaterar jag det till början av ett epilepsi anfall eller en panikångest attack. (Haft det sen tonåren) Och då har jag alltid tagit till Alkoholen pga det tar bort rädslan och ger mig ett lugn igen.Obehagkänslan försvinner. Så där har A hjälpt så det har blivit till de "bättre". Och de kan jag inte blunda för.Men sen vet jag ju att A förstör allt annat i mitt liv,så de överväger.Men det är väldigt svårt när jag har dessa obehag pga de har styrt mitt liv sen jag var 16 år. Och sen märkte jag att A kunde mildra dom och det hjälpte mig först.Men när A tog över mitt liv helt och hållet så kom ju obehagen oftare och absolut som bakis,och då blir/blev det en ond cirkel..

Obehagen i kroppen kommer då och då.Och just då är det väldigt svårt att brottas med..

Benso är det enda som används vid avgiftning och det är oftast inga problem. Men som allt är det individuellt men det är verkligen att rekommendera vid cold turkey så en del slipper stryka med om man krökat mycket och/eller länge. Men om det beror på vitaminer eller psyke är svårt att veta, många kan sluta tvärt men folk kan dö också, därför är stesolid under 3-4 dagar att rekommendera i en övergång.

Good Luck! Ja, att förbli nykter är individuellt. Vissa behöver burken hemma, andra att gå iväg på övervakning och säkert miljoner andra sätt både med och utan antabus

Jag käkade onyttigheter och drack cola zero i några månader medan jag var aktiv i träning, sen nu har jag klippt allt sådant skräp också. Svårt bryta utan att byta ut en del mot annat "skit" men är väl ok i en övergångsperiod till du kan byta ut det mot vettigare aktiviteter.

Ta dina beslut i nyktert tillstånd och reflektera så ökar nog chanserna.

Det är verkligen något konstigt med mig när chansen/risken finns. Hjärnan kopplar om på en sekund. I går utspelade sig följande:

M ska hämta bilen en bit bort i semesterparadiset. Jag noterar i samma sekund att jag står utanför Systembolaget och väntar. Utan att ens förhandla går jag in och köper två 25 cl-tetror. Japp, bara sådär.

Det blir dock än mer tragiskt. Jag går in på en illaluktande offentlig toalett, öppnar och sveper båda. Fy f-n så billig och misslyckad jag känner mig; ljummet vitt tetravin i den snuskiga miljön. Det är sådana tillfällen som påminner en om att man har problem - om man nu i ett svagt ögonblick skulle få för sig att så inte är fallet.

Kommer ut till bilen och känner mig så smutsig. Berättar dock inte för M, men tar inget ner under dagen. Vill inte ens ha, tvärtom...

Det korta ruset var förstås inte värt känslan av total maktlöshet inför A. Tror inte att detta förstörde min nykterhet inför framtiden, snarare min tro på mig själv, min förmåga att fixa detta. När jag är "under kontroll" funkar det hur bra som helst, men när jag blir enam och tillfälle ges känns det hopplöst.

Har det annars fantastiskt bra här, solen skiner fortfarande och jag njuter av varje nykter stund. Och alldeles nyss bestämde jag att jag inte tänker låta 50 cl äckelvin förstöra min semester. Då får ju A ännu mera makt över mig. Så jag skriver ned detta och sedan släpper jag gårdagens händelse för tillfället och njuter av det vackra vädret. Vem vet, kanske jag rentav tar ett dopp.

Trevlig fortsättning på helgen! ☀️

Kan nog hänga i oavsett nykter tid..Det är bra att tänka framåt som du gör nydag..Att spela hela filmen, med ångest och allt som gjort att man förstår vad alkoholen förstör och förgör..Det är lockande och förföriskt med att bli full, men när alkoholen tagit oss i sitt våld, är det bara hemskt..Bra jobbat..

.

Tack Mirabelle ?

Jag skrev för två dagar sedan att suget försvunnit. Jag tänkte också skriva om mina farhågor att jag skulle sakna alkoholen så när våren och sommaren kom men att det inte blev så. Att det tvärtom har varit hur enkelt som helst att avstå dessa fina dagar. Men ack så fort det kan vända. Suget är minsann tillbaka, och det med bravur. Min hjärna säger att jag skulle kunna dricka måttligt ikväll till grillningen och jag skulle ha det riktigt trevligt. Och det tvekar jag inte en sekund på, jag vet att det skulle gå galant. Men det är den gången. Skulle jag dricka nu så kommer jag även framöver tycka att det funkar att dricka måttligt ibland men sen hamnar jag där igen att det blir på tok för mycket. När jag mitt i natten är så full så att jag knappt kan prata och kommer på (vad jag tycker då) är briljanta idéer men som dagen efter ger mig ångest gånger tusen. Jag kommer ligga där i sängen och skaka av abstinens utan möjlighet att varken få i mig vätska eller mat. Illamående och med huvudvärk. Kommer ligga där och tänka "aldrig mer den där jävla alkoholen".
Idag kommer jag trots ett fruktansvärt stort sug att avstå alkoholen och slippa ovan nämnda scenario i framtiden.

En trevlig lördag önskas er alla.

Mindfullness och ystra tillrop om positivt tänkande är som att vifta med röd flagg framför en tjur, vad mig anbelangar. Jag tänder på alla cylindrar direkt. Problem är till för att lösas, inte vare sig yra i extas över eller idissla till förbannelse i bearbetningens heliga namn. Därför var jag väldigt skeptiskt till det här med psykolog. De kommer gärna dragande med pseudosanningar a'la "Problemet är inte ett problem. Det är dina tankar om problemet som är ett problem." Seriöst? Mitt BARN vaktar jag dygnet runt för att hen tänker avsluta sitt eget liv, och medans jag håller liv i hen går hela familjen i personlig konkurs, och min man har blivit en gurka. Men jag TÄNKER FEL om situationen, det är DET som är problemet??? Det duger inte i ett sofistikerat samhälle att gå runt och fläta till psykologer... Så jag har undvikit dem. Tack och lov visade sig den jag blev tvingad att gå till nu inte vara en sådan sort. Lösningsorienterad är han. De finns. Du kanske är i ett läge där du skulle ha nytta av att söka upp en sådan? En psykolog, coach i personlig utveckling eller nåt, som kan hjälpa dig att se klart på hela bilden och prata dig fram till lösningarna?

Var precis och sprang 5 km.. det gick bra.. men efteråt fick jag en gråtatack utan dess like.. att gå in på de problem som föreligger är rätt ointressant.. men det rör flera aspekter ur livet.. och jag känner att jag börjar tappa sugen helt.. tittar mig i spegeln och ser en ledsen människa.. en person som inte känner att hon har nått att se fram emot.. även om det inte behöver vara så.. så är det känslan som möter mig i spegeln.. ja jag har saker att vara tacksam för.. men de senaste åren har det hänt så mycket dåligt att allt bara känns som en satans kamp.. jag e inte korkad jag vet att livet inte är en dans på rosor.. men att det ska vara en sån här kamp känner jag inte att jag e upplagd för.. jag önskar jag finner styrkan att hålla A borta.. för A gör mig deppig.. överviktig ( vilket gör att jag inte ens vill gå ut för jag känner mig ful )... och A gör mig luddig... labil och ja.. A är fel! Ska göra en mega kraftansträgning nu och lyssna på kroppen.. träna ordentligt så att kroppen börjar återhämta sig och jag känner mig lite finare.. det är nått jag vet jag kommer få styrka ifrån.. allt hänger ju ihop på nått sätt... sund själ i en sund kropp hörde jag nån predika för ett tag sen och det stämmer SÅ väl.. tack för ni finns mina kära forumvänner.. blir så tacksam att ni bryr er.. känner inte att jag varken kan eller vill prata med mina ordinarie bästa vänner.. då jag är trött på att de tror att bara man tänker positivt så löser sig allt bla bla bla.. undrar hur folk skulle reagera om jag bara sa rätt ut att vet ni vad JAG VILL INTE VARA POSITIV JUST NU. ... dramatiskt kanske men blir nästan provocerad av ingen av ens vänner LYSSNAR PÅ RIKTIGT.. jag älskar dem.. missförstå mig rätt nu.. men just nu håller jag mig mest till min man och mig själv.. och er.. <3 tack för ni finns..

Tror många av oss är blöjbebisar på samma område, så välkommen i gänget :) Haha, ditt nick var ett populärt skällsord i min ungdom. Nutidens dito verkar vara "sär"...

Har tappat räkningen på vita dagar ........måste vara ett gott tecken.
Funderar inte ett dugg på att dricka, tänker att det nog beror på att jag fortfarande mår lite sunkigt av antabusen.
Det börjar kännas mer o mer att jag kommer fixa det här, sakta men säkert bryter jag med mina gamla invanda rutiner, hittar nya ........ofta lite långsammare vanor / rutiner, jag är helt enkelt inte lika speedad längre.
Jag får trots ett lugnare tempo mer gjort......

Önskar er alla en härlig lördag

Dregen