Senaste kommentarerna i forumet

Det där snacket går du inte på. Låt A-rösten tugga på i sin entonighet. Nonchalera den sedan, då tystnar den förhoppningsvis snabbt.

Tack för all klokskap - du gör skillnad här! ♡ Kram

Du är värd allt beröm du kan få. ♡ I början av kampen behöver man mycket stöd. När man istället känner sig lite mer stabil finns chansen att hjälpa andra - och den har du tagit. Du är så himla bra! Kram

Ketchupeffekten slår till med jämna mellanrum här också och däremellan när allt är ”lugnt” går jag bara och väntar på nästa laddning.
Så där som när ungarna var små och det blev knäpptyst... inget bra tecken?

Ibland blir det bara för mycket av allt, svårt att strukturera upp i röran. Men någonstans känner jag att jag måste börja och jag tar något ”lätt” och börjar där... och fortsätter vidare. En sak i taget!

För mig fungerar bara att lista upp allt:
-vad kan jag påverka?
-vad kan jag inte påverka?
-vad måste lösas/göras nu?
-vad kan jag ändra på?
-vad kan vänta?
-vem kan jag prata med?

Ibland fungerar det bäst med en time-out! Dra mig undan, gå på en långpromenad.

Hoppas du hittar din väg till lugn och ro!

sitter jag och njuter av att maken somnat och att jag kan slösurfa mellan programmen på TV utan att få veta hur meningslösa val jag gör ?
Livet är märkligt.... När jag levde ensam under 6 år så kunde jag njuta av ensamheten men längtade ändå efter tvåsamhet, nu har jag fått vad jag längtade efter ... Be careful what You Wish ?

Att vara nykter och att fortsätta vara det igenom en kris är guld värt. Jag har haft stor användning av det jag lärt mig på behandlingen. Hur jag ska tänka, att samtala och be om hjälp vid behov, tänka på det fina jag har i livet osv.
Och så sant, alkoholen har konstigt nog inte ens varit i närheten av ett alternativ. Nu är det jag och barnen som gäller ??

... och all fysisk abstinens är borta, förutom att jag sover väldigt dåligt. Handlingskraften började komma tillbax redan på tredje dagen. Min son är mycket glad över att jag inte behöver häva i mej 4-5 liter starköl varje dag för att öht orka utföra nån enkel syssla. Jag har jobbat som attans med bl a våra odlingar, vilket alltid varit ett stort intresse. Jag började redan dag 1 med Campral och se, det hjälpte denna gång! Inte alls samma tvång att sätta igång supandet igen. Men jag äter nästan hela tiden något, mat eller godis, eller dricker Loka Crusch. Nåja det må väl vara hänt?

Jag såg här att en olycksbroder hade råkat ut för en icke kompetent behandlare inom vården som med hot trodde att det skulle gå att nå en förändring. Nästan anmälningsvibbar på sånt, eftersom det är rent löjligt att tro att det skulle funka. Alkoholberoende är en sjukdom, som vilken som helst! Detta borde vårdpersonal om några känna till väl?

Jag har mycket att tacka min fantastiska läkare för, när det gäller den motivation hon lyckades ingjuta i mej. Så förstående och ickedömande med en massa behandlingsförslag och med en förmåga att lyssna och värdera mina egna kunskaper och erfarenheter. Tänka sig, hon tog sig tid en hel timma med mej, trots att hon även är verksamhetschef på Capio. Jag är bara såå innerligt tacksam över att ha träffat denna underbara unga läkare!

Har man supit dagligen i 15-20 år, så är det ingen enkel sak att lägga av, eftersom detta övergår i ett beteende och det känns konstigt att bryta detta. Dessutom så är hjärnan så indränkt av alkohol och har vant sig vid denna smutsiga drog för att kunna fungera. Detta blir den stora utmaningen framgent att klara av. Det kan ta lång tid dock. Men med stöd från omgivningen och min fina doktor, så ska det förbaske mej gå!

Det är heller inte enkelt att klara av att vara helt alkoholfri så som alkoholen flödar i Sverige idag. Det finns ta mej tusan knappt ett enda socialt sammanhang som är alkoholfritt. Därför håller jag mej hemma vid min jord och mina växter...;-) Wish me luck friends!

Så är dagen slut.
Kändes okej i morse. Det kändes okej under urnnedsättningen. Såklart var det jobbigt men samtidigt väldigt vackert.
Plockade en stor bukett vitsippor igår där mamma alltid var och plockade vitsippor till våra kalas när vi var små.

Edit. Känner ingen som helst anledning att begrava mig i alkohol efter dagen. Slut Edit.

Igår var jag så satans ölsugen! Inte sugen på att bli full, utan på smaken av öl.
Jag köpte ett sexpack kortplugg alkoholfri Falcon. Drack tre. Det var sjukt gott. Sen räckt det. Märklig känsla.
Jag fick heller aldrig för mig att jag skulle gå till macken och köpa 3,5:or.

Pratade med sköterskan som håller koll på mina lever- och alkoholvärden.
Sen första provet i början av mars och det nu i början på maj har det blivit en stor skillnad! Jag blev så jävla glad!
Så glad att jag firade det med mitt livs första Antabus.
Känner inga biverkningar alls förutom lite besk smak i munnen.

Tack för alla fina ord. Ta hand om dig! ❤️

Ikväll har jag ”egentid”! Längtar efter det ibland men när den väl infinner sig...så är det inte välkommet! Inga barn hemma, inga dörrar som smäller, inga prat och skratt, inget barn som skall hämtas på stan ikväll! Ensam med mig själv och ingen behöver mig! Vill göra något men orkar verkligen inte efter en hektisk vecka! Det är då hjärtat värker och man önskar att man hade haft någon vid sin sida! Någon att prata och umgås med i det lilla liksom! Det är också då man undrar (plågar sig själv) med tankar om vad exet har för sig! Ny kvinna eftersom inte ens han hör av sig? Jaja she can have him försöker jag intala mig själv! Lätt att va klok åt andra men värre med sig själv...när ensamheten kryper på! Får väl läsa den där boken jag tänkt att läsa länge nu?

En stor kram ? Livet suger med jämna mellanrum och gör så ont .... Tillåt dig att vara skör en stund, kryp upp i kära hustruns famn och bara var där du är just nu . Det blir ljusare men det får ta den tid det behöver! Det heter ett sorgeår av en anledning, det är så för de flesta av oss , man behöver inte vara stålmannen ...

Att hen tjatar och mal på fast man inte enns vill ha något vin! Hur i hela friden går det ihop? Våra egna huvuden försöker övertala oss till att vilja ha något vi vet att vi inte vill ha. Crazy shit...

...avdramatisera hen, Ajäveln.

En riktigt jobbig jävel som bara tjatar o fjäskar o klappar medhårs o håller på.

Just nu har hen satt sig här brevid mig o lockar med både det ena och det andra men JAG ÄR INTE ENS SUGEN vad vill hen???

Det tjatas så in i bängen om vin nu för tiden. Ajäveln var på mig redan imorse och har malt på hela dagen. Maken är bortrest med ett par av ungarna. Äldsta är hemma med mig, och ville äta ute. Direkt började Ajäveln gnälla om sitt vin. Bara ett glas rött, eller två... Till maten. Det är riskfritt på restaurang om du inte har mer hemma. Fast det är klart, du skulle ju kunna åka förbi systemet också och köpa bara litet... Nä. Jag gick och handlade god mat och LOKA Crush hem istället. Mig lurar han inte att vare sig sitta och findricka på restaurang, eller vin-lulla i soffan. Inte idag iallafall. Ikväll är jag nykter!

Kan man få en enda veckas sammanhållet lugn någon gång??? Livet svarar NEJ. Men på något märkligt vis har jag under de senaste månaderna lärt mig tänka att nähä, ok fuck it då. Det som löser sig löser sig och resten får skita sig. Det var den känslan jag bara fick med vin i glaset tidigare, att jag släppte taget om kontrollen och inte brydde mig så värst. Men visst, det krävdes att låta hjärnan koka över i nyktert tillstånd under en tid, innan jag hittade mitt fuck-it-mode utan vin. Det var inte en behaglig process, men nu är jag glad att jag gick igenom den... Kram fina Odette. Hoppas att få "se" dig mer här på forumet framöver :)

“Just nu mår jag bra” , att få upp nosen över ytan om så bara för en sekund. Kanske kallar de det för mindfulness, vad vet jag.

Att inte identifiera sig som den som har otur/ mår skit osv, hålla huvudet högt.

Försöka att skratta lite då och då, även i kaoset-skratta åt det.

Och alkohol komplicerar mest så det är ingen bra ide. Göra en plan få kontroll, hitta något att se fram emot.

Krama om någon man gillar, en vän ett barn vad som helst, en hund eller katt och bara glömma allt runtomkring för en stund.

Att lyssna på musik man lyssnade på när man mådde bra.

Clear the thoughts på något sätt, I skogen på stranden...

Det här kanske inte nuddar dina bekymmer men det var vad som rörde sig I min Knopp just nu.

Hoppas du får lite lugn o ro.

saknar dig här. Hoppas allt är bra. ♡ Kram

för ingenting. Han messade att han inte hade tid att komma idag. Fast det var han som tog kontakt och ville, och fick välja en tid som passade. Jag anpassade mig bara på klockslaget men inte vilken dag. Så nästa gång behöver jag inte ens svara, känns det som.
Ullabulla, du undrar om det är en för lång väntan för mig? Jag vet inte. Jag har redan väntat två år på honom när vi separerade förra gången. Då kom han tillbaka. Idag kan jag undra varför. Så jag har inget svar på den frågan just nu. Jag planerar och genomför mitt eget liv. I höst kommer jag att bo i stan, i en fin lägenhet, jobba på mitt älskade jobb och förhoppningsvis få tid och kraft att ägna mig åt mig själv och upptäcka nya saker man kan göra här i livet. Längtan efter honom kommer nog sitta kvar som ett ärr i hjärtat. Men det viktiga är nog att inte agera på den känslan utan bara låta det vara. Jag har tagit mig igenom en stor sorg tidigare, så jag vet att det går.

1 dag, eller 1001 dagar.......kan vara en lika stor vinst för 2 olika personer. Vi sladdar ju in här från olika påfarter, utförsbackar, uppförsbackar, skarpa kurvor och återvändsgränder. Vägbulor, slukhål och dåligt skyltade avfarter. Typ.

Varför verkar det ha gått så bra för mig den här våren? Varför är det annorlunda? Varför har jag inte kört fjärilssim i bag-in-boxen? Jo för jag kan inte simma fjärilssim. Funkar inte för mig. Jag drunknar nog då - även om jag har både näsklämma och glattpolerad plastkalott på huvudet. Skippar det. Inget för mig. Jag tror anledningarna är: Jag har tagit emot hjälp. Jag har fått nog. Jag har börjat förstå mig själv. Jag har förstått kopplingen mellan långvarig och negativ tyngre stress och alkoholintag. Jag har börjat förstå att "alla" känslor kan vara alkoholfällor om jag inte stannar upp och tänker efter - innan. Jag är ärligare mot mig själv. Jag kikar i backspegeln, ser mönster, orsaker och verkan. Många gånger, som en tradition. En dålig tradition som behövde brytas.

Detta forum och alla som "bor" här, ett antal besök hos AA, en längre och fördjupad kontakt med duktig terapeut hjälper mig. Tiden som passerar hjälper mig. Att jag kan skriva att jag inte har varit onykter sedan i september förra året ger mig styrka. Jag kan ju styra min skuta! Tack för alla kloka, ärliga, stöttande, pushande och upplyftande kommentarer här på forumet från er andra som också kämpar. Detta forum har i alla fall för mig många gånger varit en livlina - ibland mer än jag själv har förstått. Ibland bara läsa era historier, kanske kommentera någon gång, eller lägga till några rader i min egen "dagbok". Det har betydelse!

Nu är det ju en "såndär helg" igen, en lite längre. Vet att många kämpar rejält under dessa dagar, med lite extra ledighet - och lite extra (drickarvänligt) väder. Styrka till alla som kämpar hårt att stå emot - eller som dricker trots att det inte var meningen. Det blir så ibland - men det går att bryta. Igen. Och ingen tidigare nykter dag går förlorad. De nyktra dagarna har vi med oss. Alltid.

?? Ja vi alla borde ta bättre hand om oss själva .

Att sjuk kan man ju bli även om man är nykter ?

Själv hade jag spänningshuvudvärk I 3 VECKOR efter 2 mån. Kan kanske ha varit A relaterat, gammal skit som tillåts komma fram, upp.

Kanske har man inte känt allt det där innan för bakis var standard-läget.

Håll ut, du har en lång resa framför dig! Och 14 dagar bakom- en sorts evighet.

Kämpa på ?

Stå ut med måendet... det går över?Jag räknar dagar men bara för att peppa mig själv...?‍♀️Skönt för alla dagar som går fran till mål.. väl där framme ska jag utvärdera mitt mående, och framtida liv?

Oerhört duktigt av honom. Han verkar inte ha haft en positiv stund under alla dessa 19 dagar. Så idag är det dags att sticka och supa med sunk-polarna.

Lyckligtvis ska han på jobb på måndag, där de mer eller mindre alltid gör blås-kontroll, så det blir nog MAX 48 timmar. Den tackar vi för.

Idag är det dag 14 utan a. Jag vet att det pågår mycket diskussioner huruvida man ska räkna dagar eller ej. Som nybörjare på det här känner jag ett behov av att räkna dagar. Bara för att ha något att förhålla sig till. Eller referera till när det känns tung. För när var det senast som jag var helt nykter i 14 dagar, ärligt talat?

Idag känner jag mig dock grinig och uppgiven. Min fysiska form har inte varit så dålig på länge. Vaknar med ont i huvudet och sjukdomkänsla i kroppen varje morgon. Jag har så fruktansvärt ont i huvudet att jag nästan är orolig. Går det inte över någon gång? Jag ser ut som en vandrande vålnad.
Imorgon är jag bjuden på grillfest och jag har blivit ombedd att fixa vinet. Ha,ha, ska man skratta eller gråta?
Sorry för min negativa attityd i dag, men jag måste bara få det ur mig någonstans.

Självdisciplin=överlevnadsstrategier.

Lösa problem när man är Alullig, ingen bra idé.

Skriver mer sen, har också börjat vänja mig vid att all skit händer på en gång och att man aldrig kommer fram till lugnet.

Vi hörs!

Kram

Det jag menar var, antingen stannar du eftersom du inte vågar lämna men då får du ta det beslutet och leva med det utan att klaga och vara frustrerad generellt. Eller agerar man och tar beslut att lämna och den striden med allt vad det innebär i energiförändring. Samma rädsla i grunden varför alkisar inte slutar dricka - för vi är oförmögna att se in i framtiden. Ibland behöver vi människor en lavett för att fatta på sikt även om det inte känns så här och nu.

Tror att personlighetsstörningar och olika psykiska sjukdomar, störningar, kan ge ett ökat behov av ångestdämpande, humörhöjande, etc preparat. Missbruk av olika slag kan bli följden, som alkohol, knark, sex, mat...etc. vilka i sin tur förvärrar problemen som bekant.