skrev Dionysa i Min man dricker för mycket.

Kanske vill han visa på dom som har det värre,... och att han inte är SÅ illa ute.... Förnekelse, heter det visst.


skrev Dionysa i Äntligen på rätt väg!!

Dom som "glorifierar"... Frågan är vad man då är ute efter på ett forum som detta! Kanske försöker dom (man) bara förklara alkoholens starka dragningskraft på de flesta av oss, –missbrukare i synnerhet!? För något måste det ju vara... som får människor att dricka (för mycket, ibland)!


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Har hamnat i ett slags mellanläge..Vill gärna skriva, läsa och ge och få respons på forumet..Mitt problem är att jag egentligen bara vill läsa om dom som fattat grejen..Låter kanske konstigt, men dom av oss som förstått att det förmodligen aldrig går att ta ett enda glas någon mer gång i livet..Det är när man får den insikten, som den svåraste och himmel-helvete kampen är över..Då gäller det ”bara” att hålla sig nykter och lära sig hantera sig själv och livet utan alkohol..Som jag skrivit tidigare så triggas jag ibland av trådar som glorifierar alkoholen..Hände till och med på ett aa-möte..För mig är det sjukt..Eftersom alkoholen har förgiftat delar av min barndom, söndrat mitt hus och hem, gjort så att närstående till mig fått psykiska och fysiska skador, några har dött av alkoholrelaterade sjukdomar, då undrar jag, vad är det man glorifierar? Är det många barns oro och ångest, som dom får av oss som super? Eller skammen det innebär att ha alkoholberoende i hemmet..Lite ilska som pyser ut efter att jag läst på forumet..Hoppas fler av oss förstår att erkänna sitt a-problem och vilja göra något åt det, är värt ett fantastiskt liv för oss och våra nära..Kram..


skrev misty65 i Min man dricker för mycket.

Min man prata om en annan person som har problem med alkoholen. Den personen hade druckit t-sprit. Ligger i dialys bägge njurarna utslagna. Svårt att förstå varför han vill dricka. Orkar egentligen höra på sånt.


skrev misty65 i Min man dricker för mycket.

Igår har vi på konsert undebart. Han nykter och jag också. Men en hel helg utan alkohol klarar han inte om 12.00 på söndagen börja han dricka. Han är ledig två dagar till. Hmm får se. Men tippar två dagar av alkohol.


skrev John-Erik i Följ gärna mig på denna resa

Du har en stark karriär helt klart. Så ung och koncernchef redan vid 26. hmm..Riktigt dugligt.
Kokainet är en drog som används flitigt i bl.a. finansvärlden tyvärr. Man använder det många gånger
istället för A då man sparar kroppen (lever/njurar) och baksmälla slipper man ju.
Drogen är dock förrädisk. Fara för hjärtat p.g.a. för snabb puls m.m.
Hoppas att du inte tar det numera. Framgår ju inte av din berättelse ... Fortsättningen kan vara intressant att läsa
om..

John


skrev Elise64 i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Grattis och lycka till...du fixar det! Hoppas du ändå går in här och åtminstone läser min tråd nån gång... behöver din pepp och dina råd! Själv har jag satt 3 månader som mål.. för att sen utvärdera? Tack?‍♀️


skrev Dionysa i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Ibland bär vi oss alla? obegripligt korkat åt. Bra att du är tillbaka i den sk "sadeln"!


skrev John-Erik i Dag 15- dags för tredje veckan

Inte många som klarar din resa.. Men du är ju Oxe så...
Spjärnar emot... ;-) Bra jobbat!!!!

John


skrev John-Erik i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Sista dagen idag dag 21. Funderar redan på vilket vin jag ska smutta på i morgon.
Men ... Går det åt pipan så... blir det ett längre uppehåll..
Känner mig bra behandlad här Dionysa :-)
Nu får det bli sol och sommar, trött på halvdant väder


skrev Ron32 i Min berättelse - När botten är nådd.

Har alltid haft en inre röst som är sträng och hård, som fått mig att känna mycket skuld och skam i livet. Och de stunder när det känts riktigt bra har rösten knackat på: Jo men du Ron, du vet väl att bakom hörnet där borta väntar nästa problem...och så har livet alltid varit....att det är någonting som alltid måste styras upp och fixas. Har ibland känslan av att "livet" vill mig illa och att det finns människor därute som inte gillar mig av någon anledning...och sedan avundsjukan över andras duktighet...och rösten därinne "se på dem, så bra de klarar av livet, de är ideal, du skulle aldrig klara det". Avundsjukan över de som frenetiskt källsorterar med varje sak på rätt plats, inget får bli fel...de som knaprar på sin morot istället för att avnjuta den där gräddbakelsen...de som slutar äta kött och som med pekpinnar klankar ner på oss köttälskare hur mycket vi förstör klimatet och miljön och göder cancer i våra kroppar...de som får oss som älskar att resa dåligt samvete och skuldkänslor för att flyga och att vi förstör miljön. De som alltid lyckas med det som de bestämt sig för och är klara i tid. De som räknar dagar i sin egen nykterhet...och jag själv då? Jag klarar det inte, jag är inte där ännu, vill ju så gärna, men jag kan inte. Just nu. Måste få till några fler pusselbitar först...sen så...inte idag, inte imorgon...men en annan dag. Då. Då är det min tur!


skrev anonym17136 i Ett ärligt försök!

Jag har också fått uppleva cancer på nära håll ... då valde jag att fly in i alkoholens värld , för att slippa känna .. som jag önskar att jag hanterat det annorlunda .. Din man behöver dig , närvarande o nykter .. Tänker på er ?


skrev Dionysa i Konkreta tips på krav för intervention

Konfrontation... är sällan säkert lyckat. Då fortsätter man bara spela det spel missbrukaren är inne i, typ katt-råtta-lek. Man kan ju aldrig tvinga en annan människa att ta ansvar för sitt liv, och visst är det lockande för oss alla ibland att göra oss ansvarsbefriade...


skrev Dionysa i Min man smygdricker - varning eller ej?

Det låter som om han behöver växa upp! Och du är ju inte hans mamma....
(Känner igen problematiken från eget "sam"liv!)


skrev Mirabelle i Ett ärligt försök!

Lider med dig... När någon man älskar mer än livet självt blir allvarligt sjuk... Det är maktlöshet. En allestädes närvarande känsla av förtvivlad vanmakt lägger sig som en blöt stickig yllefilt över hela tillvaron. Det är så lätt att ta till alkoholen för att lindra. Men så färdas man över en gräns, när alkoholen inte ger lindring längre. Då dricker man mer. Tills poletten trillar ner. Och då är man redo för dag ett. Du är snart där allra finaste Vinäger <3 Kram


skrev mortilltre i Min man smygdricker - varning eller ej?

Tack för ditt svar snälla du, har inte funderat på det sättet förut. Men ja, det skulle man kunna säga. Eller egentligen mer döljer saker för mig. Som problem med ekonomi och liknande. Han undviker att berätta om saker som är problematiska för att "skydda mig" som han säger. Men jag blir vansinnig på honom när det händer. Han sticker gärna huvudet i sanden och när jag sedan blir upprörd har han taggarna utåt till 1000, stark försvarsinstinkt. Om/när han förstår mig efter ett tag vill han att jag ska förlåta honom då han inte "menade något illa, försökte bara göra allt bra", typ, och vill kramas. Kan skylla på mig och att jag inte visar att jag tycker om honom tillräckligt mycket osv. Framför allt vill han lyfta fram att han hela tiden kämpar och gör saker för att vi andra ska ha det bra och det stämmer, men det är ju som att prata om päron när vi pratar om äpplen tycker jag.


skrev mortilltre i Min man smygdricker - varning eller ej?

Tack snälla för din input, ja ett problem är det definitivt... samtalsterapi gick han i för ett par år sedan efter vi konfronterade (hans familj och jag) men terapeuten var inte ens han säker på hur "farligt det är med nån folköl då och då" typ, enligt min man. Så känns ju inte som att han kom rätt den gången. Han har taggarna utåt vad gäller all typ av utomstående hjälp och särskilt via kommunen. Vet inte hur jag ska få honom att på egen hand vilja gå dit. Borde jag sätta hårt mot hårt, att jag lämnar honom annars? Bör han inte dricka något alls med de problem han har? Jag vet liksom inte om jag bör vara "kompis" med honom och behandla honom som att han har problem ungefär som att vara sjuk, eller om jag bör konfrontera honom (igen) och liksom vägra kompromissa.


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

Tänkte det är lika bra att rubriken säger som det är. Jag körde ner i diket med buller och bång. Med berått mod. Här handlade det inte om någon radiostyrning mot systemet och hoppsan. Nä, det var medvetet och planerat. Maken var ute på ärenden, messade mig och frågade om jag ville ha vin till kvällen. Ja. Det ville jag. Jag tänkte på det där vinet hela dagen sedan. Ville bara att kvällen skulle komma. Klockan gick alldeles för långsamt. Men det blev wine o'clock till slut. Vi delade på en flaska. Lugnet och fuck-it känslan spred sig i kroppen. När flaskan var slut räckte det inte för mig. Vi öppnade en till. Jag vet exakt vilket glas som tog mig över gränsen till "för mycket". Jag visste det just då när jag drack det också. Fullt medveten bestämde jag mig för att dricka för mycket. Skit samma, testa och se vad som händer. Naturligtvis hände inget roligare än att jag började kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Så sjuk har jag inte druckit mig sedan... Ja när? Idag känner jag mig lättad. Jag har alkoholproblem. Jag behöver inte dricka mer. Ser du problemet nu? Frågade jag maken. Japp. Sa han.


skrev Tanten75 i Tillbaka igen

du är chefen! Du säger ingen a! Punkt!

Men... så enkelt är det ju inte... i know, velade precis fram och tillbaka med mina tanter för några dagar sedan. Inga argument var så där jätteövertygande till en början, men det kommer! Vi är medvetna om fallgroparna, riskerna, suget... vi ligger steget före.

-att vara nykter för att kunna vara tillgänglig för barnen är ju en bra ”yttre” anledning, spec i ett nytt sällskap.
-28 dagar blir 29, 30, 31... känslan att vakna nykter och lägga på ytterligare i dag är härlig!
-det är värst innan festen, väl där och resten av gänget börjar vara lite berusade kommer tryggheten i ditt val att vara nykter. Vad skönt att slippa dagen-efter-måendet. Stanken av a är motbjudande osv
-tycker dom inte om dig som du är utan a? Det är deras förlust, sådana bekanta klarar man sig utan!

Hur som helst, det går att lista fram en lång lista med motargument...en del är bra, endel mindre bra... dagen efter kommer den riktiga belöningen när man är så glad, starkare och tacksam att man vaknar upp nykter ytterligare en dag??
Du fixar det! Du fixar det!


skrev Elise64 i Dag 15- dags för tredje veckan

.... måste firas? - nej men njuta av känslan att jag faktiskt klarat 3 veckor... imorgon är det måndag och valborg... jag kommer låta den dagen passera,, bjuda hem våra gamla mammor på lite mat, skjutsa dem för att se en eld! Erbjuda skjuts till ungdomar som vill ut och ”parta” Nu väntar jag med nyfikenhet på vad vecka fyra har att erbjuda... vecka 1- mådde jag som jag förtjänade, vecka 2 - fylld av ny energi, trodde livet hade återvänt! Vecka 3 - temat har varit smärta och trötthet...vecka 4 - jag välkomnar dig, gärna smärtfri??‍♀️ Min önskan till livet är - Låt ingen av mina nyfunna vänner här körs i diket i morgon, ge dem styrka?låt dem vakna pigga och nyktra den första dagen i maj?


skrev SofiaK i Inte ensam

Närmar mig en månad som spiknykter och allt fungerar bra. Mycket Loka har det blivit.
I går var jag ensam hemma. Superskönt med egentid. Mitt gamla jag skulle ha köpt hem en bag-in-box och börjat hinka redan under eftermiddagen (min man var ju inte hemma så ingen såg mig) för att sedan under kvällen skriva pinsamma inlägg på FB om hur fantastiska alla mina vänner är... Kvällen skulle ha slutat med att jag däckar framför en deckare som jag missar slutet på.

Men! Nu blev det inte så. Mitt nya jag var nöjd med Loka. Somnade för att min kropp sa att den var trött efter en skön kvällspromenad och jag vaknade pigg och utvilad. Älskar livet! /Sofia

PS
Fick se HELA deckaren, inkl den spännande upplösningen! Bara en sån sak! ?


skrev SofiaK i Inte ensam

Närmar mig en månad som spiknykter och allt fungerar bra. Mycket Loka har det blivit.
I går var jag ensam hemma. Superskönt med egentid. Mitt gamla jag skulle ha köpt hem en bag-in-box och börjat hinka redan under eftermiddagen (min man var ju inte hemma så ingen såg mig) för att sedan under kvällen skriva pinsamma inlägg på FB om hur fantastiska alla mina vänner är... Kvällen skulle ha slutat med att jag däckar framför en deckare som jag missar slutet på.

Men! Nu blev det inte så. Mitt nya jag var nöjd med Loka. Somnade för att min kropp sa att den var trött efter en skön kvällspromenad och jag vaknade pigg och utvilad. Älskar livet! /Sofia

PS
Fick se HELA deckaren, inkl den spännande upplösningen! Bara en sån sak! ?


skrev Dionysa i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

...vad har vi(?) gjort för att du ska känna dig så avvisad? Berätta gärna!


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

Uppgifterna från psykologen blir ytterligare ett prestationsmoment. Jag ska minsann fylla i mina uppgifter så jäkla bra så jag får medalj! Jag är en mönsterpatient. Jag botar mig själv medans läkaren tittar på... Suck.


skrev SofiaK i Ett halvt år

Tack för att du delar din berättelse. Känner igen mig mycket i dina ord. Jag har också valt att leva spiknykter sedan snart en månad och mår jättebra av det. Att dricka måttligt funkar inte alls för mig. Efter ett glas vin vill jag alltid ha mer... och mer... och mer.
Gott att vi får stötta varandra. /Sofia