Senaste kommentarerna i forumet

Jag har två vuxna barn som båda dricker lite för mycket ibland. Jag som mamma hade blivit överlycklig om någon av dem sagt att nu vill jag verkligen minska på drickandet.
Det hade minskat min oro för dem betydligt.....

... får du väl komma in och berätta om hur våren hos er utvecklats!

... familjer kan vara helt underbara... var rädd om dem?

Spontant tänker jag att Han inte enbart missbrukar alkohol, utan även dig. Det mår förstås ingen bra av i längden. Bra att du skriver och reflekterar över din situation så han inte slukar dig helt. Han verkar ju just nu varken ha vett eller kraft att sätta stopp för sig själv.

?för att du berättade för ex-frun! Lycka till och kämpa vidare!

Bra idé att förbjuda vin hemma. Det underlättar ju massor för det är ju det man vill ha :)

Jag tror minsann det börjar blåsas litet liv i kämpaglöden nu :) För några veckor sedan marinerad i vin och hopplöshet... Idag har du hittat kraft och mod så det räcker till att stötta andra och bidra med de tuffa läxor livet lärt dig :) Du är såååå himla mycket på väg!!!

I mitt fall så har båda mina föräldrar egna alkoholproblem och jag väntar med att säga till dem att jag har alkoholproblem för att jag tror dom kommer vilja förminska mina problem för att skydda sina egna. Om ni förstår hur jag menar. Jag har börjat med att berätta för dom som jag tror kommer vara ett stöd. Gå den väg som du känner bär mot tillfrisknande. Klokt beslut att hälla ut! Förstår det sved :)

Vilka är ”de”? Är det hans familj? Eller är det han själv som bett om hjälp? Och vad är det du skall hjälpa till med? Mitt ex bad också mig om hjälp vid flera tillfällen! Jag tänkte ”kontakta sjukvården för behandling”! Han tänkte ”uppmärksamhet , få energi från mig mm! Ringde massor med samtal till ”rätt” personer! När de sen tog kontakt med den som behövde hjälpen (mitt ex) svarade han inte! Han påstod att de aldrig ringde upp men det VET jag att minst en (troligtvis alla) visst kontaktade honom! Var rädd om din energi mm så han inte tjuvar den så att säga! Han måste hjälpa sig själv!

En eloge till din fru och dina barn! Det måste ha varit oerhört jobbigt för dem att ställa dig mot väggen på det sättet. Vägen dit var säkerligen kantad av många besvikelser, förtärande oro, känslor av vanmakt och förtvivlan. Och ändå finns de kvar, väljer en obehaglig konfrontation och en lång och tuff process där de med sitt kontrollbeteende axlar en stor del av din börda. De låter dig inte bära hela tunga lasset själv. Du måste vara en människa de verkligen älskar och värderar högt, där bakom alkoholdimman. De har förklarat krig mot a-djävulen för att få dig tillbaka. Upp till kamp!

Inne på dag 6 nu och än känns det fantastiskt!

Har sån energi jämfört med tidigare, städat huset, umgåtts med barnen på ett helt annat sätt än tidigare etc. Anförtrott mig till exfrun och berättat om min relation till A (som om hon inte redan visste...). Hon var dessutom här igår kväll och jag fixade mat sen mös vi i soffan med barnen framför en film. Det kändes verkligen jättebra även om jag inser att det inte på något sätt löst sig. För stunden kändes det dock fantastiskt och ett kvitto på att oavsett hur det slutar så gör inte A saken bättre utan avsevärt mycket värre.

Nu gäller det precis som du säger att hålla kvar den här känslan när den värsta energin lagt sig. Forumet här är nog till stor hjälp genom att gå tillbaka och läsa, dels vad jag själv uttryckt men framför allt läsa andras reflektioner och deras tankegångar och utmaningar.

Dags att åka till lekplatsen!

Förresten, vill passa på att tipsa om en bra bok. "Ledarskap och Självbedrägeri". Jag har sträckläst den 2 gånger och den har för mig inneburit ganska svidande om än förlösande självinsikter.

Vi gör alla här på forumet en resa......det går både upp o ner, hit o dit.
Min räddning var att jag blev totalt avslöjad .......helt avklädd av fru o tonårsbarn.
Skammen över mitt beteende , mina lögner , mina manupilationer brände hårt i min redan knäckta självbild.
Så det blev kontakt med husläkaren som inte kunde hjälpa mig så det blev vidare till beroende mottagningen.
Träffade där en magisk människa till läkare.
Så nu är det som sagt antabus.
Rätt tuffa biverkningar första veckorna........typ som att vara bakfull.
Men det har sakta klingat av, förutom trötthet, men vad är vad ? Biverkning eller kroppen som återhämtar sig ?

Hur som helst så var min räddning att bli totalt avslöjad o få skit från alla jag älskar, det och antabus.
Antabus tar jag hemma tillsammans min fru eller min 18 åriga dotter.
För det handlar inte bara om att sluta dricka , det finns en trovärdighet som måste byggas upp, en tillit som jag förstört.
Familjen har ett kontrollbehov som jag helt kapitulerat inför........jag vill ju verkligen att jag skall bli en människa att lita på.

Lycka till alla kämpar.

Jag blir så sjukt less på mitt vimsiga huvud som tappar bort viktiga grejer. Igår kväll skulle vi fått en matleverans. Jag informerade maken om att han måste ha koll genom fönstret, och släppa in leveransen i den låsta porten. Sen stack jag på andra ärenden. Jag kom tillbaka och ingen leverans hade varit här. Ok. Jag började fixa med massa annat. Och glömmer givetvis helt att ha koll. Den väntade leveransen försvinner poff ur mitt huvud. Mobilhelvetet låg givetvis urladdad i fickan. Först imorse vaknade jag med ett ryck. JÄVLAR! Leveranskillen hade ringt tre gånger. Nu jagar jag kundtjänst för att se om det går att få allt levererat idag. Kanske har de kastat vår order i soporna :/ Den som lever får se. Det roliga är att jag har fått ett veckoschema av psykologen. Min hemläxa är att skriva ner allt jag gör dag för dag och gradera mitt stämningsläge. Det är för litet utrymme att skriva på. Fast jag skriver pytte-pytte-myr-text, och bara stödord, så får inte allt plats. Matleveransen var en sådan detalj som inte fick plats. Min hjärna vägrade tydligen acceptera att den osynliga posten ändå skulle utföras.

Jag läser och skriver inte så ofta nu längre men jag läste lite i din tråd och när jag såg Sabinas inlägg kunde jag inte låta bli att logga in för att instämma. Detsamma hände med min man.... efter att bönat, bett, förklarat, tjatat, gråtit, hotat... så gick jag. Det jag hotat med hundratals gånger och planerat i min hjärna, tittat på lägenheter.... En kväll fick jag nog och följande morgon gick jag, med det viktigaste. Åkte till en god vän, ringde honom och sa att nu har jag gått. Det räcker nu.
Det blev vår vändning. Efter det började vägen till hans verkliga nykterhet som nu varat sex år med ett och ett halvt års lite vacklande dessförinnan. Stanna inte kvar där i alkoholträsket med din lilla och den ännu väntande. Visa var du står. Tydligt!
Kram, styrka och mitt mantra: det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

De har sträckt ut en hand och vill ha stöd av mig till ett liv utan massa alkohol, vad gör man? Har sagt ja, men vid första tecken på äcklig fylla är det blåbandad han får vara. Jag undrar. Han vill inte gå till VC men kan tänka sig aa. Var ska jag ställa mig i denna röra?

Tack InteMera <3 dina ord värmer mitt hjärta som så många ggr förut! Trots att de också såklart gör ont då du funnit dig en vardag som egentligen också din man ska ingå, ignoranta människor vi lever med! Helt sinnesjukt!
Har svårt att hålla tårarna borta idag och går omkring i min ensamhet medan jag låter sonen va med sin pappa i soffan...han är nöjd o sambon tyst, jag låter d va så orkar inget annat idag! Min ork är som bortblåst! Frågan jag får är, har du ont i ögonen eftersom du är så rödögd? Mår du bra? Ja, vad f tror du? Jag mår så fruktansvärt bra så bra att jag skulle vilja krypa upp i soffan bredvid dug o bara mysa framför tvn hela härliga familjen och leka att vi är så otroligt lyckliga utan problem! Så bra mår jag....o ögonen är allergi, tackar som frågar! För känslor? Nä d har inte jag, för jag.....jag svansar efter och tycker att d är helt underbart att du va stupfull och knappt kunde stå på benen kl 18 igårkväll när vi kom hem med överraskningsmiddag till oss som vi kunde ätit. Men nä glömde ju, du tycker ju inte om överraskningar.

Vi ser jättemkt fram emot bebisen som växer sig starkare därinne för varje dag....om än är d tråkigt att han inte ens bryr sig om det, vad d verkar iallafall!
Men jag o sonen längtar massor, till lillasyster....

Det kommer bli bra, d bara måste det...ska ta tillvara på ditt tips att försöka utesluta honom i vardagen, d kanske gör d hela lättare för mig när jag väl hittar ett boende till oss! Se att det är en i en familj på fyra, o den som faktiskt bäst klarar sig själv till skillnad mot de andra två som jag faktiskt måste se som grunden i min egna lilla familj nu...den delen jag älskar mer än nåt annat!

Vi har 20 dagar idag. Strålande.!
Du har en stor och fin familj.

Ha det fint i Solen

hon var mkt yngre än mej .... fördomarna slog till direkt MEN hon var såå bra och det jag fick öva på där använder jag fortfarande....
Så jag håller med din chef. Man kan också se det som fortbildning ?

Blir både imponerad och inspirerad av din styrka.

Efter en tids depp känns det faktiskt riktigt bra idag. De omkring mig igår som drack vin blev inte fulla men jag märkte tydligt hur de liksom blir inneslutna i sin egen bubbla. Frågor från både mig o barnen blev hängande i luften eller hördes inte ens. Blev peppad på att själv aldrig bli sån igen. Men det ska jag ju inte :)

Har inte kikat in på forumet på ett tag men gjorde det nu, efter att även min mans drickande igen håller på att driva mig till vansinne, och hittade din nya tråd Nykteristen.

Blir så ledsen av att läsa hur du kämpar och hur mycket alkoholen verkar tagit över din mans allt förnuft och förstånd. Men vet du vad? Du kommer klara dig alldeles utmärkt, med eller utan honom, med två barn!

Det har jag också gjort. Jag har inte flyttat ännu men har i flera år levt som om han inte finns, lite övning kan man säga på att leva ensam med två barn. Och har kommit till slutsatsen att nu skulle det inte göra vår vardag nån som helst skillnad om han inte var här, jag gör och ordnar redan allt själv. Fundera på det, för jag tror du redan också är den som håller allt gående i vardagen!

Vi har i flera år rest på semester bara jag och barnen, utan honom just av samma orsak som du säger - man vill resa och visa barnen världen men inte ha en alkoholstinn pappa med som förstör allt. Och de semestrarna är helt underbara! Vi ska göra det i år igen, bara jag och barnen och vad jag ser fram emot det! Tror det mest kräver man med mildhet och tröst för sig jsälv inser att man inte har den familj man önskat men barnen finns ju ändå där som det viktigaste så varför skulle man låta pappans val förstöra precis allt? Han är ju bara en person av fyra i familjen, ni andra tre har också rätt att ha kul, koppla av och skratta utan sorg för morgondagen! Så bra att du är tydlig och markerar mot honom, synd bara han inte fattar att du glider längre och längre bort.

Stora styrkekramar till dig och jag hoppas innerligt allt ska gå bra med den nya lilla bebisen som är på väg ?

Berätta för honom om din ev separationsplan. Att du redan kollat upp det och är beredd på att ta det steget. Jag har gett min alkoholist många tomma hot genom åren men när jag presenterade en plan jag tänkt ut och frågade om vi skulle fullfölja den insåg han att det kunde bli hans verklighet och blev skrämd. De tror inte efter många år att man skulle göra slag i saken.
Och vill din man inte bli nykter, ja då är det sorgset som fan men bara för dig att börja packa.

En sak min terapeut sagt till mig är, förutom att ställa ultimatum man håller, är att berätta för sin sambo vad/vem det är man saknar. Inte bara banna alkoholisten. Precis som du skriver, den mannen du vet att han kan vara och har varit som nykter är förbannat saknad och efterlängtad.

Men till sist är det bara han som kan göra sig själv nykter. Du kan inte tvinga honom. Är det för tufft för honom att va nykter måste han själv vilja kämpa för det och söka hjälp.
Du kan bara hjälpa dig själv och dina barn.

Kan även rekommendera Carina Bångs bok ”Släpp kontrollen! Vinn friheten”. Håller på med den själv nu.

Kramar igen!

Håll ut, det verkar som första veckan innehåller sömnlösa timmar och rastlöshet.. jag sover bättre nu vecka 2-3.. det kommer. Du säkert också att göra och faktiskt riktigt skönt, djupare än med alkohol i kroppen.. kämpa på, hejar på dig?‍♀️

God morgon och trevlig lördsg!Läser lite trådar nu på morgonen, har blivit en ny vana, en bra vana som får mig att tänka nya tankar, bli medveten.
En sak som verkligen hjälper mig nu , är att alla mina närmsta såg min blackout den där söndagen för 21 dagar sen! De såg och förstod, fick svar på något de anat och oroat sig över. För mig blev det jättejobbigt då, en skamkänsla som man måste ha upplevt för att leva sig in i. Det fick mig att ta första klivet och nu är jag redan framme vid 20 dagar, familjen följer mig, stöttar på olika sätt. Då både jag och min sambo druckit för mycket (vin) tillsammans den senaste åren har även han dragit ner.. inte en droppe rött! Han har istället tagit enstaka öl och några whisky till helgen vilket är ok med mig. Detta får inte igång mitt sug då det enligt mig inte är gott. En positiv effekt är att båda är piggare, och våra fyllegräl är som bortblåsta! Grälen har under våra 5 år tillsammans förstört mycket mellan oss. Likaså har vinlusten tagit bort sexlusten hos oss båda! Vem vet kanske den så småningom kommer tillbaka, i alla fall känner jag kärlek till honom igen och vad gäller mina 5 vuxna ungar ( de är 17, 20, 22, 30 och 32 år) som finns där hela tiden med sina förlåtande hjärtan och sitt stöd- jag älskar dem så... med den känslan stöter jag bort suget efter vin och försöker också komma över skammen, förlåta mig själv för det jag gjort under 5 år. Till er som inte vågar öppna er för era närmsta, gör det, berätta att du försöker och vill göra allt för att förändra.. att ha dem som stöd och hejarklack kanske är det som gör det enklare. Ha en underbar lördag! Tack för alla trådar här som man får följa?‍♀️

Blir tagen av din berättelse och håller tummarna för att du reder upp allt.
Känner igen energin när beslutet är fattat - bästa grunden för framtiden.
För mig är utmaningen när första euforin lagt sig.
Starkt av dig och håll ut!