Senaste kommentarerna i forumet

Bra och starkt gjort av dig.En trevlig kväll plus en god nattsömn.Det är inte fy skam ? Och sen är det så typiskt vi människor att vi har "katastrof tankar" innan något ens har skett. Och oftast så är dom obefogade.
Men som sagt bra gjort och är glad att kvällen blev bra ?

spritfri och med bra samvete, välnärd på rätt sätt. Provar kläder som förr inte passat, och som nu sitter som en smäck i vårsolen!

Så ofta det handlar om att "härda ut"! Stålsätta sig och komma igen. Mycket bra att kunna och ibland nödvändigt. Men sedan kommer raksträckorna och kanske, kanske dom ljuva, hisnande utförslöporna...
Liten blir stor. Större!

Ja idag blir det en lång och härlig nykter dag.Som en nyktergal.Torr humor jag vet ?

Jo hade oxå problem ?Blivit en vana att gå in och läsa osv innan man hittar kudden.Fick lite abstinens hihi..

Ha en ljuvlig dag i det gråa vår vädret ?☃️?️

utifrån! Det kan du, det visar sig i ditt sätt att reflektera, känna; skriva här! Fortsätt så! Det gagnar både dig och oss, det är jag övertygad om. Han får en gladare och säkrare partner och kanske – kanske! – hjälper det honom. Eller så blir han rädd när han inser vilken fin, ärlig och kapabel kvinna han "har"!

Den är så komplex ?.Ena hjärnhalvan vill dricka och "mår bra av de", men som bråkar med den andra hälft som vill vara nykter och mår bra av det. Tänkte lite efter jag hade läst ditt inlägg om alla slags försök och irritation moment för att få i sig mer dricka.Jag kommer ihåg hur pinsam jag kunde känna mig i mig själv.Jag vet inte om någon såg när man tog till alla knep (ingen har någonsin sagt något) men den ångesten man hade, man visste ju att detta va inte "normalt" och man låg "risigt" till..

Det enda som kan gälla för mig är att sluta helt och hållet.Jag har ingen kontroll.Betyder inte att jag blir kraftig onykter/full alltid när jag dricker ( innan mitt halv år från sep- mars så drack jag varje dag i nästan 6 år ) Det handlar om mitt beteende med eller utan A i kroppen. Även om jag endast tar ett glas så triggar de igång mig och A blir det viktigaste/centrala i vad jag än nu gör. Pauserna i mellan även om det endast handlar om timmar eller 1 dag så styr A mina tankar -Hur,när,hur mycket,var osv osv !Så även om jag hade lyckats att dricka kontrollerat och alltid hållt mig till 1-2 glas,så skulle ändå beteendet varit där.

Dina tankar om att sluta eller lära dig dricka kontrollerat? Vad vill du och vad tror du att du klarar?

Ja, absolut ska vi vara nyktra idag!?☀

Var det någon mer som hade problem med forumet igår kväll och i natt?
Jag kom inte in på hela kvällen...?

Jo, det är nog så att vi är olika känsliga. I vissa fall är det enklare att se hur och varför vissa människor har utvecklat ett beroende och ibland är man väldigt frågande.
Själv har jag en teori om varför min egen ångest uppstått och lärt mig hyfsad bra självkännedom.
Jag är en sådan där person med gott självförtroende men har dålig självkänsla.
Och det tror jag att jag delar med många av oss som skriver här på forumet.
En gnagande oro och ångest som man nog bara får lära sig att hantera utan alkohol hur jobbigt det än är.
För vi vet ju att alkoholen absolut inte hjälper, tvärtom så blir det ännu värre.

Så hitta strategier och träna, cykla, måla, sjunga, läsa, mindfulness ja allt annat än dricka är ju bättre.
Och glöm inte mantrat: Man ångrar aldrig en nykter kväll ?????

Tack för kommentarer och gilla-klick. Betyder mer än jag trott att bli "sedd".

Så sömnig hela dagen igår.
Blev alkoholfri öl igår på utekvällen - gott. tog bilen.
inga kommentarer från någon.
Sov gott nästan hela natten.

Funderar över mitt långsiktiga mål med alkoholen.
Hittills har jag dag för dag bara velat bryta varjedag-drickandet och känner mig nöjd över fem alkoholfria dagar.

Nästa utmaning är helgen - tar en dag i taget.

Kroppen är van efter många års drickande att bli bedövad av alkohol..Då märks inte värk, spänningar så lätt.Jag drack så ofta så jag hann väl inte känna efter heller..När jag slutade så fick jag huvudvärk, ont i nacken mm Det var nog smärtor jag bedövat tidigare..Kroppens försvarsmekanismer för att rensa ut skiten.Och spänningar som tidigare dövats med alkohol. Med tiden blev min kropp bättre och bättre..Vinmagen är borta, svullnader och plufsighet likaså..Glansen i hud och hår finns åter..Det enda som består är en hyfsat välfylld plånbok, hehe..Det kommer bättre dagar, livet kan bli härligt igen..Kram

Bitter idag med. Av många små orsaker. Och svartsjuk på HUNDEN av alla jävla saker.

Trötthet, sömnsvårigheter och allmän rastlöshet regerar i hushållet. Jag skulle gärna göra något, men jag vet inte vad.

Sex vill jag ha också, men enda gångerna HAN tar initiativ till det är just när han är full - och då vill jag fan inte. Och försöker jag initiera så är han trött. Leka med hunden orkar han dock; därav svartsjukan.

Råkade dessutom kolla några kompisars Instagram och slogs av hur...LEVANDE...deras liv verkar. De shoppar, reser, fikar, solar, umgås, roar sig - och här sitter jag och är totalt oförmögen att tänka på något annat än att det är fredag imorgon, och huruvida det kommer betyda öppet supande, skåpsupande, eller om det faktiskt blir nyktert (oavsett vad det blir så VET jag ju redan att jag kommer sitta på nålar och kolla efter hur mycket/om han dricker)

Jag vill vara med den här människan - men inte när han är full ELLER abstinensig.

Nästan börjat glömma hur han ens är i de andra situationerna... "överspänd" säger huvudet. Funderat hela dagen på om han möjligen har ADHD - det klickar på så många sätt. Särskilt hans motiveringar för att dricka; han känner sig LUGN och avslappnad då. Fan, enda orsaken jag haft att dricka (när jag fortfarande gjorde det) var att jag blev pigg och energisk och uppåt av det.
Läser att 1/5 alkoholmissbrukare självmedicinerar och HAR just ADHD i grunden.

Inser att jag inte är läkare, inte kapabel att diagnosticera - att jag bara letar en LÖSNING - inser att även om han så hade ADHD så skulle han vägra söka hjälp för det också.

Precis som med missbruket, och benbrottet, och...allt - han är LIVRÄDD för att be om hjälp. Alls. Vad det än gäller.

Blir mer och mer säker på att han VILL bli bra, men att han BOKSTAVLIGEN hellre hamnar på en parkbänk än visar "svaghet"

Det blir upp till mig att visa honom en väg han KAN ta "själv" sålunda.

Jag undrar hur det ser ut i hans huvud.
Jag undrar hur mitt liv skulle sett ut utan honom.

Meningslöst att fundera på - vi kommer att fixa det här. Jag vet bara inte HUR än.

Förstår att du tycker det är jobbigt att söka hjälp hos dina kolleger.Jag gick själv runt med en alkoblås hos våra brukare, men hade inte blåst rent själv om jag prövat..Tänkte då att, ja det är ju inte jag som ska blåsa..Delade ut både campral och antabus..Men lärde mig samtidigt massor om a-problem, som jag senare använde i min egen situation..Min chef som varit missbrukshandläggare hade ett samtal med mig om mitt missbruk, och då beslöt jag mig för att sluta dricka..Det gick betydligt bättre än jag någonsin trott..Du klarar det också..Att skriva och läsa på forumet är en bra start..

Tack vinäger, ska absolut härda ut.
Inga problem att avstå a (för tillfället, vet ju att man gärna lurar sig längre fram). Tränar, sover bättre och massa annat men ”hjärnsurret” och myrorna i kroppen vill inte komma till ro. Behöver inte alls vara kopplat till a men jag måste hitta ngt nyttigt sätt att komma till rätta med det.
Till dess härdar jag helt enkelt ut :)

Tack miss_blondy?

Just nu är jag nyvaken. Fick in 13h sömn i natt. Hela denna veckan har jag legat mellan 11-13h sömn. Är inte störtförtjust i detta, sömnmedel är så inte min grej. Men nu är det såhär och det är bättre att jag sover mycket än inget. Blir bara så jävla bakfull på dem. Tar en evighet att vakna till på riktigt igen. Sen dömmer jag mig för att jag inte kommer upp när jag vill på morgonen. Kanske ska jag helt enkelt skita i att ställa larm nu. Kanske är det så att min kropp verkligen kurerar sig. Kanske flyr min hjärna omedvetet in i en drömvärld.

Vilket som, jag är trött. Klockan är snart 15:00 och jag är nyvaken en torsdag.

Ta hand om er!

Ja dom där vita lögnerna ? Men dom behövs ibland även om det är synd att det ska behöva vara så. Men den där med målsättning att gå ner i vikt är väll en bra sak och använda som "ursäkt" .För den kan du använda ett bra tag framöver.Och sen är de ju ingen lögn om du nu vill tappa något kg ?

Jag har vänster knä som svullnade upp. Fortfarande ont. Vänster för dig? ;-)
Fan vad jobbigt det är... tror att just 17-20 dagar är värst.
Kallsvettigt och ont...Fokuset är intressant, samma här. Fasicken vad lika symtom vi har.
Är du född i Lejonet så dör jag lite smått haha

.. och köpa! Ananas älskar jag?konstigt igår var min sämsta dag också.. trodde ett tag att jag skulle svimma... hade jättesvårt att fokusera.. ont överallt, mest i knäet! Idag bättre.. hoppas du känner det samma?‍♀️Bra att du stod ut igår... ?

Tack, Miss_blondy :) Exakt, visst är det sjukt hur hjärnan funkar?! Och det går liksom inte att stoppa tanken när den väl slagit till!

Vad har du för mål? Sluta dricka helt eller försöka dricka kontrollerat?

..för 20 + år sedan blev jag mamma. En lycklig dag för mej.
Där och då skulle jag ha börjar leva själv med mitt barn. Lätt att vara klok i efterhand. Trots allt har mitt barn vuxit upp och skaffat sig ett bra liv och har all världens förstånd mellan öronen. Är så stolt över detta. Detta med föräldraskapet har jag gjort jättebra.

Och välkommen hit.
Om jag skulle räkna antalet timmar jag försökt nå eller hjälpa eller ringa eller eller..så skulle jag bli ledsen.

Jag var så klok.
Så så mycket sanningar och insikter.
Kom med så mycket tips och råd.
Och han slurpade i sig min omsorg.

Han gjorde även många försök med både antabus och samtal.

Nu fyra år efter vår brytning är han nykter.
Med hjälp av behandlingshem och senare ett års möten med aa och eftervård.

Jag har frågat många gånger:
Varför först nu?

Jag har inte varit redo/supit klart.

Nu med så många förluster pga sent uppvaknande då förstår han allt jag så och hade sagt i 20 år.

Bortkastad möda som du borde lägga på dig själv.

Han måste själv ta ansvar för sin sjukdom och behandling av den.
Smärta i sig föder inte ett alkoholsug.

Hårda ord när man som anhörig gärna offrar allt och lite till.
För en annan människas sjukdom.

Jag vet att det i början är omöjligt att ta till sig.
Men börja med små tankeövningar.
Vem äger problemet?

Så kanske ansvarsbördan faller rätt.
Även om inget hindrar att du håller honom i handen genom behandling och kamp för att bli frisk.

Jag har tämligen svårt att hitta några utlösande orsaker som gjort att detta kring A har eskalerat.
Vi har ingen beroendeproblematik i vare sig familj/släkt. Uppvuxen med föräldrar med återhållsam konsumtion.
Jag började dricka efter 20 års ålder, lärde mig uppskatta vin efter 25. Nu är jag 33.

Jag ser ingen orsak till att "normalkonsumtionen" gick över till större mängder regelbundet. Kanske helt enkelt bara en dum vana/ovana, eller att när jag flyttade ihop med min vän och vi började laga mat tillsammans med vin därtill. Upptäckte hur skönt det var att slippa genomlida kvällarna utan ångest. Få somna snabbt. Allteftersom konsumtionen ökade infann sig morgonångesten, särskilt när jag vaknade tidigt. Så helt plötsligt hade kvällsångesten placerat sig på morgonen och var minst lika gnagande. Vad min kvällsångest beror på vet jag inte. Har alltid haft den ända sedan jag var barn. En rastlös, ängslig och melankolisk känsla. På morgonen och dagen är jag lugn och glad. Jag har läst självhjälpsböcker, gått i terapi/KBT, käkat piller, men ingenting har gett någon nämnvärd effekt. Jag tror bara det är så jag är. Att vissa människor har en större benägenhet till oro/ängslighet/rastlöshet/ångest.

Och vart jag ville komma med detta inlägg har jag ingen aning om, men lite skönt att reflektera fritt ibland :)

Tack för att du skrev i min tråd. Jag har läst igenom din tråd nu och oj så lika problem vi verkar ha. Jag ser inte heller någon vits med att dricka 1-2-3 glas vin hemma, det ger mig bara ångest och vilja att dricka mer. Jag klarar att hålla en bra nivå ute med kompisar, men då fyller jag på med några glas extra hemma. Drickandet ger mig ingenting nu och jag vill inte ha mer av giftet. Nu står vi upp mot detta och tar det nyktert. Kram

Inga erfarenheter alls - därför jag föreslår att forska i det snarare än att jag rekommenderar.

Jag har letat mig halvt fördärvad efter en mer stabil lösning än AA och ren viljestyrka det senaste halvåret - INGEN annan sjukdom skulle "behandlas" med viljestyrka - typ "stackars dig som har Tourettes/Epilepsi/Cancer - kan du inte bara...sluta ha det? Visa lite självkontroll, liksom" - så det borde inte duga för alkoholmissbruk heller.

Jag hamnade på två forum och läste fan ALLT. Dessa var https://www.mywayout.org/community/index.php och optionssavelives.freeforums.net

Jag kan inte personligen rekommendera någon av dem, då vi inte testat, eftersom vi lite kört fast i att min partner blåvägrar gå till läkare, utan vill lösa allt själv - men egen efterforskning och att läsa på kan knappast skada, så att man har någon tanke och input när man väl uppsöker vården.

Vad har du för erfarenheter av den medicinen?

Ha ha! Jag fixar en sådan spray! ? tack för dina uppmuntrande ord!