skrev Liten stor i Det vidare livet

Ikväll äts och dricks det runt omkring mig (fru med flera). Saknar avslappningseffekten otroligt mkt idag (som vanligt efter cirka två vita veckor). Känns på ngt sätt orättvist att man är dömd att härda ut och aldrig få reboota systemet liksom.


skrev John-Erik i Dag 15- dags för tredje veckan

Du har rätt! En del använder Ingefära som bantningmedel, sägs öka förbränningen.

John


skrev Litetill i Nu måste jag fixa detta

Förstår dig helt och fullt. Vinet lindrar för stunden men är ingen hållbar lösning. Försök minska/sluta. Sök hjälp för din man och dig själv. Du och jag som är i samma situation förtjänar bättre. Vi kan väl ha kontakt här. Skulle uppskatta det. Kram och styrka till dig.


skrev Sabina i Gräs istället för alkohol

Tack för att du delar med dig. Och lycka till!
Jag står fast vid min ståndpunkt; ”Inte hemma hos mig!”


skrev Litetill i Nu måste jag fixa detta

Har också en man o rullstol efter en stroke, han har afasi också. Visst måste du få hjälp, kontakta kommunens biståndhandläggare. Han ska ha hjälp med av--och påklädning, dusch, utevistelse. Kräv hans rätt. Om du gör mkt ska han ha hemvårdsbidrag som han kan ge dig för din insats. Själva får vi anhöriga inget. Han ska också ha larm så du kan komma ut på egen hand. Ta kontakt med kommunens Biståndhandläggare och gå igenom ert hjälpbehov. Kräv er rätt!!


skrev John-Erik i Dag 15- dags för tredje veckan

En viktig sak: Grönkålet har väldigt bra egenskaper.
Var rädd om benet. Jag hoppade över träning igår och idag.
Kan bli värre..

Önskar dig Elise min nyfunne vän och alla andra vänner en trevlig helg och Valborg!

John


skrev anonym19976 i Nu måste jag fixa detta

Jag orkar inte mer. Min man är rullstolsburen och eftersom vi är över 65 så har vi ingen hjälp. Han är jätteduktig på att klara sig själv men jag måste alltid ha jour om det skulle behövas. Ingen tror jag förstår att det är lite jobbigt. Som att ha småbarn igen. Så jag dricker lite vin emellanåt bara för att slappna av. Det är fel men jag har inte hittat nåt annat....


skrev Emma79 i Min berättelse - När botten är nådd.

..det låter ?

Been there done that.

Hoppas du finner ett lugn för eller senare. Jag skrev just lite om rastlöshet i min trãd.

Ha en fin kväll!


skrev Emma79 i Dag 10- är det nu jag lyckas?

...bara leva sig igenom tillkortakommanden och svackor. Gräl och oro. Man kommer igenom och varje gång blir man lite starkare ?


skrev Emma79 i Vart går gränsen?

Hej! Jo det är bra med mig! Vet inte varför jag plötsligt slutade hänga här, tror att det var för roligt med jobbet så det fick fokus ?

Smärtor som vandrar runt I kroppen men ett lugnt sinne. Där kom det! Är på dag 66 säger min lilla app?

Läste om Ron’s rastlöshet och kände igen mig så mycket, jag föddes rastlös! Fattade snabbt ( nåja, efter 14 år ) att med alkoholen kunde “Vad som helst hända” och det lugnade rastlösheten. Och så fortsatte det! Reste tidigt långt bort, flyttade runt. Lät aldrig rastlösheten hinna ifatt. Levde livet, eller vad man säger. Flyttade hem o skaffade familj. Då kom den tillbaka. Och jag började dricka på ett annat sätt, för att fly. “Vad som helst” hände inte längre. Bara inne I skallen. Etc, etc.

Nu är jag så lugn. Det har liksom stannat upp. Jag inser nu vilket kaos det varit de senaste åren. Herregud, jag kunde verkligen sett till att allt gick käpprakt åt helvete.

Det inser jag nu, efter två nyktra månader. Perspektiv. Jag normaliserade ett sjukt beteende, och dolde det så väl.

Så om någon fortfarande tvekar- jag rekommenderar nykterhet ✊


skrev Elise64 i Dag 10- är det nu jag lyckas?

Så skönt, du har en strategi!kanon var stolt!?


skrev Studenten i Jag är här nu.

Gårdagen var mentalt väldigt väldigt jobbig. Slutade med att jag gick ut vid 22 och sprang. Som jag sprang, grät och sprang. Ville slå och skrika ut min ångest.
Vilket jag oxå gjorde när jag kom hem. Skrek i en kudde allt jag kunde, grät och slog. Ut med ilska, ut med ångest. Bara ut från min kropp. Jag är så arg på så mycket. Jag känner mig arg på våldtäkten, på han som gjorde mig gravid, på mitt jobb, på skilsmässan. Jag är arg på mig själv som inte kan hantera det, som blir sjukskriven. Jag blir arg på mig själv på sättet jag hanterat det ibland, jag blir arg på tidigare självdestruktiva beteendemönster som tittar fram. Och jag är ledsen. Jag är så jävla ledsen. Och trött.

Men! Gårdagens psykbryt verkar ha varit läkande på något sätt. Idag mår jag bättre. Tog ingen sömnmedicin igår, så jag vaknade ganska pigg. Bokade in en tid hos frissan idag, så nu Hr jag fint hår. Gick omkring och strosade i köpcentrat. Köpte en ansiktsmask, nagellack och lite annat fint. Lindex har 25% på en vara idag så passa på.

Det var skönt att vara ute och promenixa så, gav mig mer energi. Funderar på om jag ska sortera tvätt innan gymmet eller efter gymmet idag.
Träning ÄR verkligen ett fackking lyckopiller. Jag bearbetar massor när pulsen går upp. Eller om jag kör yoga eller nått annat fysiskt.
Och det håller mig ifrån A, för nej. Jag dricker inte om ni hade funderingar kring det.

Ta hand om er!


skrev Mags i Tillbaka igen nu är det allvar...

Hej, jag är precis där du är! Men hittills enbart ett anfall av kraftigt sug och det var efter en känslomässigt tung upplevelse igår. Men jag köpte en glass istället :). Jag äter L-Glutamin som andra har tipsat om härinne. Kanske är det därför det känns lättare än förut? Eller för att jag faktiskt längtar åter till ett liv utan A?! Jag har köpt alkoholfritt bubbel för att fredagsmiddagen ska kännas lite festlig. Men känns inte så viktigt. Men mest längtar jag bara efter livet bortom beroendet. Å det har varit en process på något år att komma dit. Har hängt här på forumet i omgångar. Sover dåligt och drömmer konstigt. Fattar att det är skammen för jag utsatt min älskade familj för (trots att jag mest sovit på fyllan). Jag stängde ute dem och av mig själv för att jag inte orkade vara med. Men jag har ju åxå ramlat å raglat å svamlat såklart... Det får jag deala med sedan. Just nu behöver jag fortsätta fokusera på att lägga dag till dag å fylla dessa med mening. Nu kör vi! Livet här kommer vi!!!


skrev Elise64 i Dag 15- dags för tredje veckan

Har också hört att detta är bra! Ikväll blir det rent vatten, ananas och melon till fredagsmys!
Tyvärr ingen träning då mitt ben värker som tandvärk... tänk så viktigt det är med kost och motion?tack för alla tips!


skrev Dionysa i Dag 15- dags för tredje veckan

också bra i alla lägen av massor av skäl! Och gott är det...


skrev Dionysa i En liten dagbok.

Ja, det viktiga är ju att du (jag...) tar reda på och markerar våra gränser. Ge om vi vill och kan, fastän "motprestation och tacksamhet saknas...! Undvika att i slutänden bli bitter.


skrev MondayMorning i Han ska få en rejäl snyting....

bara upptagen med allt fixande runtomkring,
och skriver mer sedan.....
(lite periodare med skrivandet med)

Kram


skrev Miss_blondy i "Resan" är inte över..!

Hur ska jag kunna stålsätta mig om jag måste ta beslutet att låta min ängel till vofse somna in idag!? Är på väg till henne snart. Och om hon har de jag misstänker så är de det enda rätta att låta henna "somna" (hon fyller 14 år ) Skuldkänslorna är som ett stort svart moln över mig nu.Pga av min destruktiva livstil under många år (utöver alkoholen) Så hon har inte alltid haft det så lätt!
Just nu är jag jätte rädd pga jag känner att jag inte litar på mig själv. Skulle nog redan druckit om jag inte visste att jag behövde vara skärpt för hennes skull. Men är mest rädd för att hon ska känna min ledsamhet så hon blir rädd och orolig! Om jag måste göra detta så känns det som om jag sviker henne.Hon har hjälp mig så mycket.Från att trösta och göra mig glad till att pröva skydda mig så gott hon har kunnat.

Jag hoppas jag bara målar fan på väggen.För jag hanterar inte detta alls bra.

Håll alla tummar att det bara är vanliga ålderskrämpor ❤️


skrev Litetill i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Att du kan gråta! När min mamma dog, med vilken jag haft en usel kontakt med hela mitt liv, kunde jag inte gråta. Kan inte än (8år). Så mycket sorg som inte kommer ut. Så gråt och sörj.
Kram


skrev Radar77 i Tillbaka igen nu är det allvar...

Extrem rastlöshet och fredag betydde tidigare bara en enda sak. Frågan är vad det betyder nu, känns som obruten mark....


skrev Amanda igen... i Hög på min egen förmåga.

Tack JenniferZ!! Styrkan varierar i styrka ska jag säga. Är just nu väldigt skör pga andra faktorer så det känns som om jag balanserar på en väldigt smal bro... Så din pepp är välkommen!!!? Vi har bott i ett annat europeiskt land under hela min sons liv i stort sett, han fångades upp av Bvc där som 2 1/2 åring och sen placerades han i specialskola redan innan han fyllde 4 år. Logopedkontakt varje dag men han vantrivdes och utvecklingen skedde långsamt. Skolan blev som ett arbete med många uppgifter. De talade aldrig om tex adhd och liknande. Det var som om han redan var placerad i ett fack fast utan diagnos. Detta land ligger långt efter Sverige i många avseenden. En god vän till mig som fortfarande bor där har två söner med grav adhd samt autism kan inte få tillgång till de mediciner hon fått till pojkarna i Sverige helt enkelt för att den medicinen inte finns i landet överhuvudtaget.
Min son går i vanlig skola här i Sverige nu och han älskar det! Vi har haft kontakt med logoped och kommer nu ha möte med skolan om vilket stöd de har möjlighet att erbjuda min son. Jag kan bara hoppas på det bästa. Upplevde du att det var svårt att få hjälp från skolan?
Jag tänker att om samhället fungerar som det är tänkt tror jag att det mesta kommer gå fint men det är skrämmande att tänka på hur det blir annars...
Styrka till dig med, vi behöver det alla lite då och då❤️


skrev Amanda igen... i Trebarnsmamma på Antabus..

Hej och här finns en till mamma men som skammen släppt taget om lite. Jag har varit nykter sen juli förra året. Minnena av den mamma man varit som aktiv går inte att sudda ut men genom att hålla sig nykter avtar den krampaktiga skammen och nykterheten förhindrar att den byggs på vilket för mig varit och är så viktigt!!! Jag hoppas du får känna detta du med, både du och dina barn är värda det. Du är värd att leva utan skammen ständigt närvarande. Här är du inte ensam, vi är tyvärr många med liknande historia. Skriv vad du vill, att dela med andra gör att bördan lättar en aning!♥️
Kram Amanda


skrev Anthraxia i En liten dagbok.

Jag pratar mycket med en väsentligt äldre och VISARE kvinna än jag själv - och hon säger något liknande; att jag är fucking beundransvärd i hur stark och stöttande jag är, och hur bra jag sätter gränser och PRATAR med honom.

I början var jag Hemskt arg på henne dock - hon pratade på ett sätt som fick mig att känna att jag har någon sorts Skyldighet att hjälpa honom komma till rätta med sitt problem; JAG är stark och JAG är duktig och TÄNK vilken CHANS han Har, som träffat mig.

Samtidigt så har hon en poäng; jag ÄR de sakerna och mer därtill. Det betyder INTE att jag är skyldig honom något - men det betyder att så länge jag VILL så kan jag hjälpa honom.

Jag kan inte ta över hans problem - men jag kan hjälpa. Han borde kanske vara lite tacksam, men det tänker jag inte säga till honom ;)