Senaste kommentarerna i forumet

ganska exakt fem månader sedan som jag avslutade vårt förhållande! Har varit upp och ner och hit och dit under dessa månaderna! Bäst för mig funkar det att bryta helt och inte ha kontakt med honom! Blev som att vara ihop med två personer, saknar den nyktra personen mycket men INTE den berusade. Ser man till helheten så har jag det mycket bättre utan honom! Han erkände att han är alkoholist men ville inte göra något åt det! Tvärtom skulle omgivningen anpassa sig och ta hänsyn! Han slätade över dåligt spritsinne med ”men du vet ju hur jag blir när jag är full, inget att bry sig om”!

..med valborg och allt. Lika bra att börja förbereda sig mentalt. Igår passerade tredje Lill-lördagen här hemma utan vin! Tänkte inte ens på att det var onsdag. Vi åt middag som vanligt och vatten därtill som om det vore helt naturligt? bra där en ovana borta! Verkar som många av oss denna vecka lider av olika slags krämpor så kärlek till er???ta det lugnt, härda ut snart känns det bättre?‍♀️

Din ”hårddisk” har fått virus och behöver bootas om. Du vill inte dricka men det vill din sjukdom.
Jag var i samma sits. Jag kunde inte fixa det själv. Jag behövde träffa andra människor som blivit fria.
Man ser tydligt att du har rätt virke i dig. Du kan greja det här. Men du behöver precis som jag hjälp från andra nyktra medmänniskor.
Stort lycka till nu.
Kämpa Radar 77!
Det är värt det!

Ps. nick från M*A*S*H eller? :)

Tack för ditt inlägg. Vissa stunder är man som en ledsen hund. Men orkar inte kämpa mer . Har blivit tagen för given för länge. Hur länge sedan var det som du tog dig ur din relation ?

Måste jag gå till en klinik eller läkare då jag vill ha antabus för att stoppa drickandet och sen gå vidare med mer hjälp ?

JenniferZ, Finalisa och Miss_blondy.
Era ord ger mig kraft att fortsätta på inslagen bana. Jag ska kämpa. Maken sitter halvpottig i rullstolen i kväll igen men detr hans problem. Kram på er

Har huvudvärken gett med sig? Kan meddela att jag känner av betydligt mer spänningar, typ nacke, axlar, rygg, huvud nu när jag inte dricker. Tänker som du, att alkoholen gjorde att man slappnade av. Men, det är väl som någon sa bara en "lånad" lycka (avslappning). Kram och krya på dig!

dagen då jag kom hem efter jobbet, (trött och hungrig som vanligt då jag INTE kände att det var ekande tomt och ensamt hemma. Jag kände mer att det nog var lite småskönt att vara ensam, slippa prata med någon, kunna hoppa i myskläder och skita i städning, tvätt, disk, matlagning...bara ta lite fil och macka och ha lugn och ro.
Kanske jag kan uppskatta att leva ensam så småning om. För det finns ju onekligen fördelar med det! Också.
Mannen reser utomlands imorgon. Han har inte berättat det men jag vet från annat håll. Det ska bli skönt, för då slipper jag tänka och känna kring att han inte hör av sig, jag har vant mig vid ickekontakt när han är på uppdrag, det blir liksom normalläge då, för han är iväg, och inte för att han undviker mig. Får se hur det känns när han är tillbaka i landet igen, utan att höra av sig. Fast då han jag flyttat till min lägenhet och lever ett liv där han inte har varit en del av det.
Tack för alla peppande kommentarer, ni är värda guld!

Svarar i min egen tråd. Kul att höra från dig! Hur har du det?

Skriva att jag beklagar allt ont som har skett och sker i ditt liv nu. Hoppas du får all stöd och hjälp som du behöver -Mentalt.psykiskt som fysiskt..! Hoppas innerligen att saker och ting vänder för dig..Känner med dig..
En stor varm kram

Tänkte på en till sak. Och det är att det inte är konstigt att många dricker. Både mycket och mindre... det är inte lätt att vara människa och ofta går både hjärna och känslor på högvarv hela dagarna och ibland på nätterna. Pressen är stor på oss redan från när vi är barn.

Sedan om man känner att alkoholen tillsist skadar mer än vad den hjälper så krävs det ju en stor motivation till att verkligen sluta dricka. Och det krävs ständig och daglig reflektion i princip resten av livet kan jag tro... för att fortsätta att inte dricka.

Mitt ena barn har det jobbigt just nu och jag känner mig så tacksam över att jag finns här som den bästa versionen av mig. Och samtidigt får jag panik. Han är så liten men redan pressas han av sociala sammanhang och skola etc. Han är så liten men redan så besvärad av livet i perioder.

Det gör så ont i mig att jag vill skrika. Hade jag druckit nu hade jag viljat ta livet av mig nästan. Men nu är jag den vuxna mamman och jag tror att jag hanterar allt bra och jag tror det blir bättre snart. Jag ber om det i alla fall.

Och så förstår jag att folk dricker. Men jag vet också att det är bättre att inte göra det ❤ Hade jag gjort det nu hade jag mått 10000 gånger värre och även mitt barn, för jag hade inte varit den mamma han behöver.

Kämpa på alla där ute. Ni är grymma som klarar er genom livet ?

...att vi själva varit barn. ??
Jag läser så många berättelser här om trasiga uppväxter och olyckliga familjer.
Hur mycket är arv och hur mycket är miljö?
Hur mycket av min mammas ångest fick jag med mig i barndomen?
Hur mycket ångest har jag fört över på mina egna barn?
Hur kan vi hantera skuldkänslorna?

Jag tror att vi måste prata med våra nära och kära för att förstå och försonas med sorger och besvikelser.
Ärlighet och självinsikt är ett måste om man ska komma vidare och läka sig inifrån.
Man kan inte ändra det som har varit bara det som ska komma.
Mitt mantra är numera: Man ångrar aldrig en nykter kväll..?

Att tänka ”aldrig mer” är för stort för mig. Känns för mycket helt enkelt så därför låter jag bli och fokuserar på nuet. Detta rör alkoholen främst. Även fast jag nu har varit nykter ett par år så undviker jag ”aldrig mer” tankar. Jag dricker inte nu, har ingen plan på det och mår bra utan. Men tankar som aldrig mer blir bara för mycket. Att ha roligt utan alkoholen kommer med tiden och för mig har det handlat om att göra annorlunda. Lära om helt enkelt. Glädjen smyger sig på och då är den äkta. Tankarna riskerar att bli katastrofala och extremt stora när vi ser hela livet, sommaren, alla högtider och semestrar framför oss utan alkoholen. Där fungerar här och nu tänket bra för mig. Jag har fått prova mig fram. Förhållit mig till en situation i taget, en dag el vecka i taget. Planera och reflektera. Ibörjan kan det vara mer ansträngande men med tiden blir det en vana. ”Rom byggdes inte på en dag”, och inte min nykterhet heller. Börjar jag tänka oändlighetstankar och på hur stort universum är ligger jag snart vaken en hel natt för där har jag inget svar. En massa svammel från mig men det jag vill få fram är att tänk inte för mycket. Då kan det kännas oöverkomligt... Utan här och nu är det nyktert som gäller. Håll i detta nu, det är du värd!
Kram
Ellan

Du är en riktigt kämpe.Många nedgångar men du ställer dig upp varje gång.Även om det sker flera gånger om dagen. En stark person heter det ??

Så jag tänkte väl starta bearbeta mig själv igen. Någonstans är det läkande att skriva.

Nu är jag sjukskriven. Det mesta är väl likadant. Men inget är samma.

Jag har flyttat isär från min man. Vi har skiljt oss, vilket var mitt beslut. Jag har hittat ett nytt boende. Det tog ett tag, det gjorde jätte ont.
Jag är kvar på mitt jobb, men det är inte roligt längre. Stressnivån är väldigt hög hela tiden. Resurserna är små. Jag har slitit som ett djur sedan jag startade. Jag är trött.
Blev gravid i jan med en ons, det var fruktansvärt. Jag vill inte ha barn, än mindre bli gravid. Jobbade mig igenom det. Gjorde arbort, arbetade mig igenom det. Startade med nytt preventivmedel. Hatar det.
Början av mars, är med om ett övergrepp. Polisen rubricerar det som våldtäkt och grovt brott. Jag jobbar mig igenom det.

Jag arbetar, går till jobbet. Sovit 1-3h natt sedan feb. Jag är trött. Jag är stressad. Jag orkade inte mer. Dagen jag gick till våldtäktsavdelningen sjukskrev läkaren mig. Det är en vecka sedan, och här är jag nu. Utmattad.

Det var mitt vidare liv.

Jag skriver nog mer sen, men hjärnan la av nu. Jag är trött.

Ta hand om er!

går det att bygga vidare på hjälpen utifrån!? Din man verkar ju ändå ha viljan och ambitionen att hålla sig nykter även om han ”misslyckas” ibland! Han söker ju aktivt hjälp själv! Avgiftning och nykterhet/avhållsamhet är ju bra men kanske behöver han jobba mer på djupet för att hålla fast vid nykterheten!? Samtalsterapi kanske kan vara något? Och också att han kan kolla alternativ för behandling mot smärta mm! Vad bra att du släpper kontrollen/ansvaret till honom och inte räknar flaskor och annat! Det är så lätt att falla in i sådant beteende när man känner sig maktlös och vill skaffa sig kontroll över situationen! Känner igen mig i det där du skriver om att du blir trött på att allt handlar om alkoholen! Hade ett förhållande med en alkoholist! Avslutade förhållandet i december! Han hade inte insikten och viljan att sluta dricka! Jag var jämt tröttare när helgen var över än när den började! Man blir helt utmattad och tappar kollen på sig själv till slut! För man har ju fullt upp med att försöka ha koll på någon annan! Hoppas allt går bra för er! Som sagt skönt att din man ändå verkar ha mycket vilja att hålla sig nykter! Fast förstår din situation fullt ut! Kram

Helt fantastiskt!?????
Du är otroligt stark!

Vill bara säga ??????!

Tack miss lyckad och Lerigen för er respons ❤

Jag är sådär extra lättad nu över mina val i livet och i nykterheten. Och det är pga självkänslan som jag alltid tjatar om och återkommer till.

Jag hade nog varit ett vrak nu om jag drack. Jag menar, jag var nästan det när jag slutade när det kommer till min självkänsla. Så hade jag druckit över ett år till på det.... Hur hade jag mått nu? Jag hade nog hatat mig själv (sorgligt men helt sant). Alla mina tillkortakommanden förr hatade jag mig för men nu ser jag dem som mänskliga och normala. Ingen är perfekt. Och när det går att acceptera sig själv för goda och dåliga saker så kan man må bra. Och om man vill kan man även klara av att förändra saker lättare och på ett positivt sätt.

Jag tappade livsgnistan när jag drack och jag tyckte jag var sämst på allt. Det är ju fruktansvärt. Men jag insåg det knappt då får jag var ju van vid att tycka att jag var värdelös.

Jag går inte runt och känner mig bäst nu heller men jag ser inte ner på mig själv. Jag känner mig inte dålig och skamsen och jag trycker inte ner mig själv.

Livet är jobbigt ändå som det är ibland och som förälder har man mkt ansvar och mycket att leva upp till och ta hand om. Att till råga på det ta bort all kraft och all kärlek till sig själv för att man inte vill eller kan sluta dricka, det är ren och skär självtortyr.

Jag har svårt att formulera mig nu för tiden här för jag begränsas så mkt av att förbli anonym. Vill inte skriva nåt utmärkande så då skalar jag av massa detaljer. Kunde jag skriva helt fritt hade det varit lättare. Men det är bra att skriva lite rörigt och odetaljerat än inte alls.

Jag är också så glad åter igen för mina barns skull att jag inte dricker. Jag finns här i vått och torrt. Alltid redo för allt. Och med orken!

Min relation till mina barn är såååå nära och så bra. Vi litar på varandra till hundra procent och kan prata om allt. Hade jag inte slutat i februari 2017 kanske vi inte hade haft det såhär bra? Vi har alltid varit oerhört nära men ju äldre de blir ju mer märker de ju. Hade jag druckit nu hade de ju märkt det väldigt väl och jag vet inte hur det hade påverkat vår relation. Jag ska aldrig ta reda på det heller ? den enda relation jag nånsin ska ha till dem och andra är nykter ❤

Kramar!

Stark ibland och superduperdålig självkänsla ibland. Skammen är värst. Vill ju vara ett gott föredöme för mina barn. Lycka till, JenniferZ! Gott att vi får stötta varandra! /Sofia

Kämpa,se framåt dag för dag.Ingen stress och inte alla dessa måsten,som egentligen inte är måsten.Lugn och ro.Och mycket vilja ?

..via familjestödsenheten. Upplevde previs som du att kunskapen kring missbruk helt saknades. Den ena samtalsstödjaren sa varje gång att han inte kunde förstå varför pappan inte bara kunde ringa mig när han råkade bli onykter vid umgänge. Varje gång försökte jag förklara att det inte funkar så, att pappan aldrig någonsin erkänner att han är onykter, inte ens då han på fyllan ramlat omkull med vår ettåriga son i famnen, med min elvaåriga son som var den enda där. Och allt fokus låg på mig, hur jag skulle kunna börja känna förtroende för honom, nu när han enligt egen utsago inte längre har alkoholproblem. Att om pappa säger att han har kontroll så måste jag lita på det. Men så kom han till ett samtal full..jag höll masken först, för jag ville att de skulle märka det själva. Han förnekade det när jag frågade, men när samtalsledaren frågade så erkände han. Jag ställde frågan om han då hade gjort ett aktivt val att gå till samarbetssamtal full, eftersom han hävdar att han har kontroll. Fick svaret att han gjort det för att jävlas med mig. Jag avbröt mötet, och på nästa möte så sa jag att det kändes lönlöst att fortsätta. Deras fokus är på att samarbeta, men vårt problem är inte samarbete utan att han inte tar sitt föräldraansvar, så vi var nog på fel plats. Men jag hur vet du att han är 100% nykter? Menar du även när han inte har umgänge? Jag har försökt ställa kravet att han visar långsiktig nykterhet med blodprov, men hittar ingenstans där man kan göra det utan att det kostar mycket. Men nu är det inte ens aktuellt längre för pappan säger att han inte längre har ett missbruk och visar inga tecken på att vilja vara nykter. Jag har haft perioder då jag kollat nykterhet med alkomätare men det funkar inte för då kommer han onykter och fejkar att han glömt mätaren och det blir jobbigt för sonen när jag ber pappa gå igen.

Hejsan ADHD ❤️
Länge sedan, gick in och läste dina tankar. Du är så BRA !!
Kram sigge69

Tack för feedback! Egentligen är det bara många års kamp för att bli frisk som gör att man låter påläst.
Har verkligen försökt med allt för att nå en normal livsnivå och livskvalitet.
Tveka inte att fråga om du undrar över fler saker kring detta. Har kanske inte svaren alltid men kan ta reda på
det mesta.

Trevlig Kväll

John

Jag har precis varit på flera sådana samarbetssamtal, har ungefär en liknande situation som du. Skillnaden är att just nu är min sons pappa nykter. Men jag går bara och väntar på nästa period... familjerätten sa ungefär samma sak till mig. Att den missbrukande föräldern har rätt till umgängesrätt hur som helst.
Kruxet med dessa samtal är att personerna som håller i dom oftast inte har någon ”riktig” kunskap om missbruk. Mycket fokus på hur JAG hanterar min oro. Att fokusera på ”nuet” och inte tänka på det som varit... (mitt ex har varit onykter/drogpåverkad med sina barn flera gånger) Jag fick tips om att uppsöka psykolog!!! Känner att problemet inte tas på allvar och att det daltas oerhört med den missbrukande föräldern. Som tur är känner jag mig trygg i mig själv och vet att min oro är befogad och jag vet att jag inte bara är ” en orolig person ” som hon sa. Har insett att samtalen inte leder någonstans. Det enda som gäller för mitt ex är att visa i handling. Dvs. 100% nykterhet.
Vi som ej missbrukande föräldrar har ju ansvar att skydda barnen och ska då se till att de ej utsätts för fara, vilket det såklart blir om pappan halsar en flaska sprit... så för mig är det ständig kontakt och att vara beredd på utryckning så fort barnet är hos pappan.
Kommer nyfiket följa den här tråden och se om du får något tips...