Senaste kommentarerna i forumet

Mindre kul..
Min hälsa har blivit sämre, precis som jag oroade mig för. Så idag ska jag vila och gå på ett läkarbesök. Inte svårt att vara nykter när man är sjuk. Synd att man inte tog tillvara på hälsan tidigare. Dock inte säkert att det beror på alkoholen men den har säkert bidragit.

Tack för beskrivningen. PRECIS så är det ju. Fattar inte hur jag kan vakna idag, efter 19 nyktra dagar- känna hur fantastisk jag mår. Pigg, utvilad, glad.
Ändå vet jag att kl 16 kommer förhandlingen börja i mitt huvud.

Och särskilt detta argument som mitt sämre jag kommer med:
- Du klarar nog att ta bara 2 glas ikväll. Tänk vad trevligt det vore!

Fattar inte att de tankarna kan komma. Som att det inte finna något filter av erfarenhet tankar måste ta sig igenom. Jag har ALDRIG under 20 kunnat ta bara 1-2 glas.
Och försöker den ena halvan av mig att argumentera för att det kommer funka ikväll?
När den rösten börjar tjata i eftermiddag ska jag hånskratta åt den. Imorgon 3 veckor.

Hej!

Jag ber om ursäkt! Jag ska vara noga med att inte nämna varumärken och liknande.
Tack för en viktig sida. Har hjälpt mig. En puff i rätt riktning och viktig kunskap om A.

Trevlig Helg!

Jag kom inte heller in igår. Trodde att jag blivit portad ;-) Utslängd från krogen har väl hänt någon gång i unga år.
Blev lite orolig. Måste varit systemarbeten.
Tog P igår men kan inte känna så fort tror jag. Tror det tar några dagar. Humöret är dock bra idag och kanske lite piggare.
Sömnen var toppen.. Jag kör till dag 21 som jag har sagt.
Tur att det var höger och Oxen :-)

Ha det fint

Att vakna varje morgon halvt ångestvriden och tänka: "Idag ska jag minsann vara nykter, det är inte värt att må så här".
När sedan ångesten har lagt sig några timmar senare: "Nämen det klart jag inte ska behöva sitta hemma själv nykter och med ångest ikväll, det är ju så långtråkigt och oroligt".

Dessa slitningar, en ständig kamp.

Det är helt riktigt, man ångrar aldrig en nykter kväll, men återigen låter man sig luras ofta genom tankesättet: "Imorgon är en annan dag, tänk nu, sen tar jag konsekvenserna imorgon".

Dilemmat är ju att man reducerar ångesten på kort sikt med A - det är svårt att tänka imorgon eller på lång sikt, när man väl är i ångestens plågor. Den ska bort, snabbt.

Testa l- glutamin finns på hälsokosten.
I skopa 2 ,5 g löses i lite vatten 1 gg per dag. Finns kanske andra doseringa också.
Så många som tydligen får effekt av det och skriver på denna sida om det.
Enkelt och billigt att prova.
Fortsätt kämpa du har börjat så bra ?

Har varit på BUP med min yngste son, han har språkstörning och är en så fin och fantastisk liten människa med humor och en oändlig fantasi. Jag minns ett ögonblick när han var ca 3 månader och låg i sin lilla vippstol på golvet. Jag stod där och tittade på honom och fick en sån underlig känsla. I hans blick fanns något jag inte förstod, som fick mig att undra ”Vem är du, egentligen?” Jag har nog känt skam för det jag kände då men idag känns det som om jag förstår allt om min lilla 6-åring. Om min man, ja alla i min omgivning skulle fått bestämma hade jag inte tagit honom till BUP. ”Han är ju så glad och fin, det ordnar sig när han blir äldre! Han lär sig ju prata mer och mer, det kommer nog! Han är ju bara 6 år, ingen 6-årig pojke kan sitta still...”
Jag tänker ibland att jag nog överdriver allt, att jag tillochmed vill att han ska vara annorlunda, att jag letar bevis för att bekräfta min egen teori så jag kan få slå på mig själv litegrann... Och jag trodde att det bara var jag som såg, såg hur han försvinner in i sig själv, hur det inte går att ropa på honom när han är inne i någonting, hur han kissar på sig när han spelar eller fokuserar på något för han inte känner att han är kissnödig. Hur han vid matbordet liksom rinner av stolen ungefär en gång i minuten...
Så i förrgår ringde psykologen från bup, de hade fått in enkäten från hans lärare och med allt sammantaget ansåg hon det viktigt och nödvändigt med en neuropsykologisk utredning.
Jag blev mer chockad än jag någonsin trott och jag blev förvånad över min reaktion. Jag hade nästan börjat tro att jag inbillat mig. Att även om jag har en äldre son som också varit 6 år skulle jag ha glömt hur de är...
Fast nej, jag har inte glömt, jag har alltid vetat att det är såhär. På något vis.
Idag känner jag att detta förklarar så mycket.
Detta hade varit fullständigt ohanterbart om jag fortfarande drack inser jag. Så att vara nykter medför så mycket mer än det uppenbara, det ger mig förmåga att hantera mer än mig själv?

Det vill jag vara varje dag, fast jag inte sjunger så vackert...???

Sånt händer ibland, vägen är inte alltid rak men du vet ju vart du vill???
Så nya tag, det klarar du galant!
Kramar???

Synen på, och forskningen om alkoholberoende går ju så sakta... ändå framåt. Genom att fenomenet är så skuld- och skambelagt har det blivit svårt att närma sig på ett sakligt vis, verkar det som. Vissa uttryck blir därför förlegade i och med att synen utvecklas. Vi säger ju inte längre "neger" eller "oäkting", etc, heller!
Och, – Ullabulla: jag har också funderat över alkoholberoende som sjukdom. Jag resonerar som att man BLIR sjuk av a:s följdverkningar. Det finns ju en mängd fysiska, psykiska, sociala... fenomen som direkt kan härledas till (över)konsumtion av alkohol. Själva det tvångsmässiga drickandet i sig blir ju (som) en sjukdom. Precis som bulimi, självskadebeteende, etc.

Nästa helg är det dags för min första prövning. Jobbrelaterad mässa med middag, underhållning, leverantörsmöten och allt som hör till.
Jag har inte ”kommit ut” på jobbet, då jag inte riktigt vet vart jag står i mitt förhållande till A, än.
Jag har dock berättat om min nedstämdhet.
Jag kommer ha tillgång till Antabus tills dess, men jag ska fanemej klara det på egen hand hoppas jag.
Som ett plus ska jag köra bil ca 25 mil dit och 25 mil på söndagen, så jag vill vara pigg och fräsch inför hemfärden samt att mina antidepressiva inte går hand i hand med alkohol.
Det med antidepressiva har jag skitit fullständigt i de senaste 15 åren och ändå druckit, men det behöver inte mina kollegor veta.

Hur har ni gjort i liknande situationer? Har det gått att stå emot?

”medberoende” luktar och smakar offerkofta tycker jag! Därför var jag struts i många år, vägrade inse och acceptera att jag var ”medberoende”! Vet inte om det hade gjort skillnad om det hade haft en annan benämning i och för sig! Precis som alkoholisten måste ”supa klart” och komma till egen insikt så måste väl även vi som är medberoende bli klara med vår drog! Sen var också ordet medberoende för mig starkt kopplat till närstående till alkoholist! Trodde inte det gällde mig som vuxit upp med psykiskt sjuka föräldrar! Så ja Dionysa håller med dig om att det kanske borde benämnas annorlunda! Just för att människor lättare skall kunna identifiera sig, känna igen sig och förlika sig!

Aha, jag förstår.
Vad säger din man då?
Jag gjorde allt som oftast så att jag köpte det frun ville ha och en platta åt mig själv. Roddade om så att jag bara hade 3-4 öl med mig in. Sen gick jag till tvättstugan, ut i garaget eller nåt annat påhitt för att fylla på.
Det är ju inte ett helt hälsosamt beteende, och det gällde att smyga och smussla.
Så här i efterhand kan jag såklart skratta åt det, men när jag väl bestämde mig för att ta tag i mitt liv och mina alkoholvanor så mådde jag så fruktansvärt dåligt över det där smygandet.

Hur har det gått för dig?

Att det är ett enkelt och "praktiskt" att benämna tillstånden man går in i för alkoholism och medberoende.
Om jag låter bli att ägna mig åt skadligt beteende så är jag frisk.
Men om jag dricker eller agerar medberoende så är jag sjuk.
Dvs jag låter diagnosen stå lite på sidan om mig som en skugga.

Ibland så går jag då fri ulligt in i skuggan,ibland drivs jag dit.
Så för mig passar beskrivningen bra på det beteende som tidigare var min vardag och som jag nu försöker avstå.

man får lära sig av det och se till att åtminstone att den här dagen! blir som man eg vill.

I Tankar från rådgivarn, Att inte fastna i beteenden
skrivet av Carina den 23 april om att vara "medberoende" och om "alkoholisten". Kloka tankar som vanligt, men jag ifrågasätter beteckningarna "medberoende" och "alkoholist". Tycker dom är stigmatiserande och lite föråldrade. Jag tror mig minnas att grundaren av mottagningen på Riddargatan prof. Sven Andréasson också brukar hävda det. Vad säger ni?

Så sant så Dionysa! ?

..res på dig, borsta bort smutsen.. blicka framåt.. så där ja... nu är det bara att gå igen.. där framme skymtar målet! Trevlig helg och se upp för nästa dike, finns troligen bakom nästa krök?‍♀️

Nä jag hoppas inte det Vinäger.Det är så sjukt hur hjärnhalvorna kan bråka med en.Det är som ett slagsmål där inne ibland. Jo de "måste" nästan vara så.Hur skulle annars människor lyckas vara nyktra år ut och år in om det inte känns bättre och mer stabilare.Men sen som du skrev - Man måste vara på sin vakt..

Tack FinaLisa ?
Sitter nu med mitt kaffe och ciggaret igen (Måste sluta.Men en sak i taget ? Något slags beroende måste man väll få ha kvar hihi ) och de ska man inte klaga på ? Det kunde ju ha varit en kaffegök (usch).Men som tur är så är de endast vanligt hederligt svart kaffe ??
Idag har man tagit semester pga tandläkaren och tandhygienist.Tur är ju det pga jag vaknade av att jag hade ont i tanden ? Men snart är det över ?

Ha nu en uppfriskande och härlig dag i det gråa vår vädret ?☃️?️

Suck, gjorde en mindre dikeskörning igår (2 glas vin). Ni är det bara att förlåta sig själv och ratta upp vägen igen. Att det ska vara så jävla svårt. ?

Vad gör du i dag, studenten? Berätta gärna; vi är några som lever oss i i dig och din situation och kan ibland känna igen oss.

...är också bra! Innehåller det mesta en människa behöver! Det finns massor med god näringsriktig mat att botanisera i!
Som pantotensyra som nämndes ovan, finns i de flesta livsmedel, stor mängd i lever, fullkorn och baljväxter. Även i torrjäst, vetekli, nötter, bananer, advocado!, sirap, tomater och mjölk.

Vet inte varför men kunde inte tänka på något annat än mitt ex igår! Längtade, saknade, tänkte på allt vi har upplevt tillsammans och kände mig så oerhört sorgsen! Kanske sorgsen just igår för att det var i april för ett antal år sedan vi träffades! Vi blev galet kära, svävade på rosa moln och var så lyckliga! Så ovetande! Kanske var sorgsen för att jag var ute och sprang på ”vårt” ställe igår?! Där började vi dejta, så mycket fina och söta minnen! Brukar springa där men just igår sprang jag och bölade så jag knappt kunde se nåt!
Igår hjälpte inga ”KBT övningar” alls! Försökte verkligen men gav upp och bara lät mig själv vara ledsen! Undrade om han saknade mig och tänkte på mig, kanske var det ”telepatiska” känslor och tankar?! Eller förresten så var det nog bara jag som vill att det ska vara så! Fick till och med för mig att det hade hänt honom något och att jag kände på mig det på något sätt! Deppigt värre! Kändes inte ens härligt med våren som jag längtat så efter! Så glad att man kan skriva sina tankar och känslor här! Ingen annan kan förstå hur det är att avsluta ett förhållande på grund av alkohol, inte på grund av att man inte älskar! Att lämna någon man älskar....! Men, kan de säga, hade ni varit rätt tillsammans så hade han slutat, för din skull, för er skull! Gör så ont när någon säger så, pratar därför aldrig med någon om detta längre, jag pratar här istället! Idag är en ny dag, får försöka ta nya tag! ?? ?

Till John-Erik -vilken tur att jag har ont i höger knä och född i oxen... vill ju inte att du ska dö,? vi ska ju övervinna smärtan! Och jag är envis som en oxe? Igår kom jag inte in här??? Och kunde inte läsa om P.. testade du den? Nyfiken hur det gick. Jag fick hem Zeolit, har tagit min första dos! Blä!!inte gott! Nu jobb! Ikväll forum, ha en bra dag ?‍♀️nästa vecka passerar vi 20...!

...måste a i vissa lägen, och kanske? för alltid. Men vi tar en dag i taget och räknar med att just nu går den fett bort. Ägnar energin åt något mer okomplicerat och roligt!