Senaste kommentarerna i forumet

...ovan. Det är bara att hålla ut. Det där grå är bara livet. Det vi ville fly ifrån.

Snart återfår det sin färg igen, håll ut!

?

Se det som ett intressant experiment. Vad händer i kroppen och knoppen när du avstår? Nyfikenhet är en stark drivkraft för oss människor... Om du ångrar dig så har du ju resten av livet på dig att dricka. Du har kontrollen! Kram

Den där meningslösheten som kom efter ett tag nykter var verkligen bedrövlig... Från eufori över att lyckas till "meeeeeh spelar roll". För mig höll den trista, gråa, grötiga känslan i sig rätt länge :/ men utan att jag märkte det så slog det om. Det gör det för dig med om du håller ut. Plötsligt upptäcker du att det istället är vinet som känns meningslöst. För mig kom nog den punkten när jag slutade hitta på än det ena än det andra för att distrahera mig. Det finns en befrielse i att lugnt stanna i gråa trista eller rastlösa tankar och känslor. Acceptera att så här känns det just nu. Det får vara så. De jobbiga känslolägena tappar sin kraft och makt på något vis, när man inte gör allt man kan för att mota bort dem. Kram

Vad bra tankar du har kring sug och drickande..Planeringen som kan handla om lång tid framåt..Minns mig själv när vi skulle iväg på en resa med husbil.En av få gånger jag slapp vara chaufför i större sällskap..Jag hade tänkt att dricka alkohol på en resturang i staden och sedan skulle vi promenera till campingplatsen..Detta hade jag planer på i flera veckor..Jag drack ju under dom veckorna för hade ju inte kommit til min gräns än..Resturangen som valdes hade ingen alkohol..Jag blev jättesur och ville gå därifrån. Övriga i sällskapet(flera ungdomar) bl a ville stanna. Jag surade och kände mig riktigt blåst på konfekten..Jag hade fullt med alkohol i husbilen, men denna förberedelsen innan med att planera alkoholdrickandet gjorde mig förbannad..En alkoholist som inte fick sin substans..Jämförde ditt planerande ensam i huset..Att vi kan planera drickandet långt fram också..Skönt att du är på banan igen..Stor varm kram..

Självkritik kan förgöra en men vad ont har du gjort.
Du föll och nu har du rest dej upp precis som du ska.
Lycka till ?

Jag tar antabus och i smyg räknar jag dagarna tills jag kan dricka igen. Den har tagit över mitt liv!!!!!

Ofta hittar vi stöd hos varandra eller inom oss själva i svåra situationer..Jag är nykter alkoholist, lämnat en man som inte ville sluta dricka..Har syskon som dricker men även syskon som slutat dricka..På det viset ser mina barn och syskonbarn att det faktiskt går att sluta förgöra sig själv och sitt liv.. Tidigare så trodde jag att det var nästintill omöjligt att sluta dricka..Motivation och söka hjälp tills man hittar rätt är mitt råd..Personerna som dricker och har jobb och barn bör ha större chanser än den som mist allt..Leta efter olika behandlingsformer. Det finns många nyktra alkoholister inom t ex AA som kan ge råd och stöttning..Lycka till..Släpp inte taget, men bli inte möjliggörare heller..Styrkekram

Hej igen! Nu tror jag att jag hittat felet. När vi tog bort sidfoten på sidorna så gick det inte längre att skrolla tillräckligt långt ner för att du skulle se fönstret där du skriver in ditt meddelande. Jag har försökt justera det nu. Kolla gärna om det funkar bättre och hör av dig annars.

/magnus

Blir peppad att läsa dessa nya beslut. Mitt egna beslut är inte lastgammalt. 103 dagar nykter idag. Kan låta mycket i vissa öron, speciellt i början. Känner igen mig så. Fredagen, tjejfesten osv. Mina första fredagar var vidriga helt ärligt, men det blir bättre och det går bättre. Jag. brukar tänka "en dag i taget" (ibland tio minuter i taget om det är tufft), jag stressade ur fruktansvärt över att se det ur ett längre perspektiv precis i början och gör det ännu. Varje morgon har jag satt en rutin där jag uttalar bara för mig själv :"Bara idag ska jag vara nykter hela dagen vad som än händer!" En dag i taget blir till veckor och månader och förhoppningsvis år av ett schysst mående utan A!

Stort lycka till och var snäll mot dig själv! Det är så jäkla tufft i början tycket jag, men det blir bättre och bättre. Små ljusglimtar av hopp, kom ihåg att ta tillvara på dem!

Tack för ditt fina inlägg som fick mina tårar att börja rinna. Det är riktig kris för mitt barn nu. Jag känner till det här med motivationen och man känner sig så fruktansvärt maktlös när man inser att barnet trots alla insikter ändå inte har den. Jag har rätt stor förståelse för hur det funkar för hen, har själv haft ett problematiskt alkoholbeteende i perioder från unga år men det gick aldrig så långt som för hen. Men det hade kanske kunnat göra det. Som vuxen blev det gradvis lättare att reglera det. Vi har också mycket alkoholberoende i släkten.
Trots detta är det svårt för mig att förstå att hen, med allvaret i den här situationen, inte är tillräckligt motiverad då hen har ett jobb som hen är bra på och som hen älskar, viktiga sociala relationer som riskerar att förstöras med mera som betyder så mycket för hen. Ja, det känns som om det gäller hens liv nu.Jag vet hur svårt det kan vara att avstå och hur lätt det är att gå i gång på olika triggers, fast man intalar sig att det inte är så den här gången... Om hen bara ville prova det som vården föreslår.
Jag släpper aldrig, håller med dig - väldigt stor skillnad när det handlar om partner respektive ens barn, även om det är svåra situationer i båda fallen. Tack igen för ditt inlägg <3 Kände mig plötsligt lite mindre ensam med detta (fast jag är eg inte ensam, finns både far och syskon).

Alltså tack från hela mitt högpresterande hjärta! Dina ord går rakt in i mig och det känns otroligt fint att det jag går igenom och gjort kan inspirera och ge något till andra! Det är stort!

Jag har sen min första bekantskap med A alltid älskat känslan den gav. Befriad, lugn, kreativ och gud vet allt. Jag var 13 år då. Har med åren, familjeliv och karriär lyckats jobba mig upp till ett bra beroende helt klart. Har väl under de senaste fem åren i princip druckit varje dag, alltid nåt. Kan räkna de dagar jag inte druckit nåt på en hand skulle jag tro. Mängderna blir man tolerant med efter tidens gång och en eller två flaskor vin märker inte maken av att jag var nämnvärt berusad. Alltid älskat vin, kontrollerat rus (kontrollfreak ju), sprit har gått för fort. Möjligtvis såklart sprit när det inte funnits annat och gärna som en sista skjuts för att kunna sova ordentligt. Har även jobbat som träningsinstruktör och det funkar fint att kombinera med A. Man lär sig alla knep. Om man tränar innan den värsta bakfyllan kommit funkar det helt ok för mig. Skakig blir jag ju av träning iallafall ju. Helt vansinnigt vad jag utsatt min stackars kropp för. Men allt går om man vill. Min moral och pliktkänsla har gjort att jag under inga omständigheter försatt mig i situationer där jag kunde riska bli avslöjad. Förens den sista tiden, då jag i princip hoppades att polisen skulle ha blåskontroll vid skolan då jag skjutsade ungarna för att jag skulle åka dit och bli tvingad ta tag i detta. Också helt sjukt. Jag har flyttat så mycket på mina värderingar och min moral tills jag till sist insåg det inte finns så mycket mer att flytta på för min personliga egen del. Det är väl olika för alla. Jag har alltid skött jobb, åtaganden osv. Den som har fått lida mest är jag själv.

Jag upplever mig som positiv generellt och tänker att saker som är trasiga måste fixas. Jag har nu idag fått lära mig att se mina största motgångar och hinder som möjligheter att lära mig något. Nederlagen är hårda ibland, men jag är ju inte mer än människa ju. Jag skulle aldrig döma nån annan ens i närheten av så hårt som jag dömt mig själv. Det har för mig blivit en stor lärdom. Jag duger precis som jag är och jag gör så gott som jag kan!

Jag blir nyfiken på din historia såklart! Har du nån tråd tro?

Idag är det Dag 14 och allt känns bara meningslöst och trist. Jag känner mig nere, rastlös och uttråkad. I vanliga fall när den här känslan kommer över mig så planerar jag in något roligt med en vän, fixar en middagsbjudning eller åker direkt och hälsar på någon. Vid alla dessa tillfällen brukar det ingå alkohol (inte stora mängder, men ändå). Alternativt tröstar jag mig med vin i soffan framför någon serie.

Nu känner jag mig baklåst. Vad ska jag liksom hitta på som kan få mig att känna mig gladare, något som inte innefattar alkohol? Nej, idag tvivlar jag! Kan förstå dem av er som har en familj hemma, men jag som är ensam varannan vecka... Vem bryr sig liksom om jag dricker på mina barnlösa veckor? Suck.

Jag läser era inlägg och sorgen river och sliter i mig, jag blir så fruktansvärt ledsen för er och er hjälplöshet, för era barn... Ledsen för att jag varit ett sådant barn till mina föräldrar och ledsen för att jag har egna (dock fortfarande små) barn. Att känna sån oro för sina barn går väl inte att leva med, jag skulle slitas i stycken...
Jag är idag nykter men blev alkoholberoende tidigt, under alla år manipulerade jag mina föräldrar men de visste nog ändå. Och oroade sig. Jag har alltid skött mitt jobb och min familj så jag tror de kände att de inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var som var fel och därmed inte heller ställa mig mot väggen.
Och det sorgligaste av allt är att det hade inte spelat någon roll. Ingenting de skulle gjort hade spelat någon roll... Den enda anledningen till att jag är nykter idag är att jag fann motivationen inom mig själv, JAG ville sluta dricka för att JAG inte stod ut med mig själv när jag drack.
Det är fruktansvärt men tyvärr är det nog till 99% sant. Man måste vilja sluta själv, verkligen vilja för sin egen skull i första hand. Man måste vilja sluta förakta sig själv på riktigt. För även om alkoholisten verkar kaxig och skyller på alla andra har man med hjälp av alkoholen skapat ett djupt, djupt självhat som är så starkt att man skyddar sig själv genom förnekelse. Detta är iallafall min syn på mitt eget beroende och det är det enda jag kan utgå ifrån. Idag är jag nykter varje dag för att jag är rädd om mig själv, vill inte våldföra mig på mitt mående längre.
Jag är dotter, mamma och nykter alkoholberoende och jag önskar så, så starkt att jag hade en lösning till er! Men det har jag inte... En sak vill jag dock säga: försök stå kvar, släpp inte. Era barn finner nog sin motivation och då är det viktigt att ni finns kvar. Om ni orkar, vilket jag hoppas. Till er kvinnor och män som lever med en alkoholist vill jag säga tvärtom. Rädda er själva, ni är värda mer än att kämpa i ett krig som inte är ert. Hittar de inte viljan inom sig kan ni inte finna den åt dem. Jag lever själv med en alkoholberoende man, jag slutade men inte han... Om han inte genom att bara se mig och hur bra jag mår idag kan finna motivationen att ge upp sitt destruktiva sätt att dricka, ja då finns inget jag kan säga för att hjälpa honom heller. Tyvärr... Jag ger honom en chans men har inte oändligt tålamod. Den dagen jag tröttnar så går jag.
Men som förälder... man överger inte sitt barn så lätt, om det ens är möjligt. Därför gör det så ont att läsa era inlägg, vad har ni för val??!
Ni sitter i en fruktansvärd sits, ansvar och hjälplöshet samtidigt....
Jag önskar er ALL lycka till och att era barn finner kärleken till sig själva och viljan att välja livet och sina familjer❤️

Välkommen tillbaka! En fundering jag har: För mig brukar det vara ett varsel s.a.s en bra stund (4-8 tim. kanske) innan jag ska dricka och söka avslappning via A. Det är inte så att jag får ett återfall och råkar halka och flaskan råkar hamna strupen. Man måste göra vissa "moves" för att det ska bli ett faktum
av det hela. Det är i detta läge man ska lägga lockelsen/suget i en vagn eller något och skicka åt h-e. Peta bort A-djävulen ur huvudet helt enkelt.
När A ska in så vet jag således mycket väl att A-förtäring kommer att ske. Brukar säga det högt t.o.m. inför mig själv " Ditt fyllesvin utan karaktär " o.s.v. om mig själv inga snälla ord och inte ämnat för utomstående att höra. Riktiga tillmälen, ändå blir det A. Man fattar vilka krafter som är igång. Så jag förstår dig Vinäger fullt ut. Träning funkar bra för mig i dessa stunder. Fokus på annat och avslappningen kommer som ett brev efteråt. Men... Inte träna direkt efter en sådan karatefylla som du utsatte dig för Vinäger. Promenader, frisk luft, vatten för vätskebalansen, B12 i massor. Örtagubben har B 12 i sprayform
Mycket bra och effektiv. Brett B-vitaminspektrum i övrigt är bara bra. Tiamin i synnerhet.

Önskar Dig, mig själv och alla andra A-latenta ett stort lycka till!

En dag i taget, en tim. kanske för de som är illa däran och kanske en minut i taget t.o.m.
Men vi håller ut för det är ljusare på andra sidan A, jag lovar: Jag har nämligen begåvats med möjligheten
att befinna mig där i detta nu. Den möjligheten gav jag mig själv och det var skönt att jag och kroppen
var eniga denna gång ;-)

Ha det bra

Hälsar

John

är man så fokuserad på att ens partner skall sluta dricka och tror att allt löser sig då! Åtminstone trodde jag att allt skulle bli bra då! Att som partner till någon som har missbrukat är det nog viktigt att få tid och utrymme att bearbeta det som varit! När mitt ex hade sina nyktra perioder så kom allt ikapp mig! Jag kunde börja storgråta av både lättnad över att han var nykter men också över saker som hänt! Kunde bli så arg på honom och skälla! Då blev han sur och tyckte jag kunde va nöjd för att han var nykter! Men jag hade behov av att han i nyktert tillstånd skulle förstå hur illa han gjort mig när han drack! Negativitet tyckte han! Skönt att din man håller sig nykter och verkar mena allvar! Önskar dig massor av styrka och mod! Och härligt att höra av dig! Kram☀️

Jag är i liknande situation. Mitt vuxna barn har druckit för mycket länge, men har ändå kunnat jobba etc - som en "högkonsument" (som även ofta blivit redlös på fester och liknande). Men nu har det helt gått över styr. Jag är förtvivlad, ledsen och rädd. Kan mkt om missbruk och mekanismer bl a genom mitt eget jobb, även mitt barn är "teoretiskt" kunnig men det hjälper ju inte. Vi har mycket kontakt men hen vill inte ha den hjälp som vården föreslår, antabus. Och klarar uppenbarligen inte att avstå på egen hand. Hen förstår att hen borde, men som jag upplever det kan hen inte riktigt tänka sig ett liv utan alkohol - trots att det nu bara gör hen illa, inget positivt alls.

Verkligen tänkvärda. Emma,lite läskigt att läsa om hur det blivit på åtminstone en del barnkalas är, hoppas att det inte är så överallt numera. Är inte så uppdaterad vad gäller den biten. Jag minns mest korvgrillning, fiskdamm och vuxenstyrda lekar. Teman ibland, men inget måste. Vet förstås att det är olika lekland, Donken, badhus och annat det ofta ska firas på för många nu. Dyrt som attan, vissa måste avstå helt då de inte kan leva upp till förväntningarna. Tragiskt!

Men nu kom jag nog ifrån ämnet... Vi pratar mycket om att hitta anledningar till att få dricka alkohol. Men när barnkalas används som förevändning känns det som att det gått minst ett steg för långt. Bara ett konstaterande, inget dömande. Det finns så många aningslösa människor i vårt samhälle. Men någonstans önskar man ju att de små ska få vara fredade...

Har inget att säga egentligen, vill bara sända en varm hälsning.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Låter som att du saknar det som en gång gav dig lust och mening. Alkoholen har fått för stort utrymme i ditt liv. Så bra att du är här, du är inte ensam om det du beskriver. Här finns många som befinner sig i en liknande situation och många som påbörjat eller genomfört en förändring gällande sina alkoholvanor. Kunskap & erfarenhet.

Om du vill så starta gärna en egen tråd då chansen att få svar blir större då.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bra beslut :-) Nog vettigt att avstå tjejmiddagen så här i början. Visst känns det skönt att ha varit utan en helg. Man visar på detta
sätt vem som bestämmer . Jaget eller Alkoholen. Första hindret avklarat nu för dig. Fortsätt bara så blir det lättare framöver.
Är på dag 8 nu i denna vända. Ska fixa 30 dagar också har jag tänkt mig. Nästa mål är midsommar

Kämpa på!!

John

Tack för era inputs!
Lustigt att även om man är nykter själv så måste man få hjälp att tänka nyktert.
Ska jobba vidare med mitt medberoende.

Hej. Jag står inte ut! Alkoholen är det enda som får mig att över huvud taget att vilja gå upp på morgonen.Fixar inte detta längre. Allt annat är förödande tråkigt o det har gått för långt nu.

Min första nyktra helg på typ 5 år. Känns riktigt bra. Tjejmiddagen nu på lördag står jag över för att inte frestas. Känner mig inte redo att utsättas för det så enkelt ännu. Dom är vana vid att jag inte tackar nej. Jag som alltid dricker mest.. Har bestämt mig för 30 dagars nykterhet till att börja med och är en bit på väg. Heja mig :)

Ligga i pyjamas ändå till eftermiddagen. Det finns hopp även för dig. ? Nu fortsätter vi på den lite mer passiva linjen, oavsett om det gäller alkohol eller (över)aktivitet. ❤ Kram

Att inte "få" dricka brukar ge motsatt effekt för många. Jag brukar tänka att jag får, men väljer att låta bli. Det känns genast mycket bättre, det är mitt eget val. Valet gör jag dessutom varje dag: "i dag väljer jag att vara nykter, i morgon tar jag ett nytt beslut".

Något tips inför bryggkvällarna? Jag gillar riktigt goda alkoholfria alternativ. En del vill inte alls ha substitut, andra är rädda att de ska få längtan efter A, men, som sagt, för mig funkar det bra.

Även jag tog ett återfall, men är på banan igen. Vi lär oss av våra misstag.

Lycka till! ♡