Senaste kommentarerna i forumet

För kloka ord

lämnade mitt förhållande med en alkoholist för fyra månader sedan! Tänker tillbaka och undrar vem jag var då? Sa och gjorde saker som jag normalt sett aldrig sa och gjorde annars! En sådan frustration, ilska och sorg man kände! Hämndkänslorna växte och jag sa elaka och omogna saker, blev en primitiv varelse helt enkelt! Var inte jag för fem öre! Men man är ansvarig för sina egna ord och handlingar så för sin egen självkänslas skull ska man inte ursäkta sig med att man är ihop med en alkoholist! Jag lämnade för att rädda mig själv och mitt jag eller hur man skall uttrycka det!

God kväll denna fina skärtorsdag!

Ja Vinäger så kan det absolut vara!! Och det är så fantastiskt att våga känna utan att längta efter bedövningen. Känna utan att bli rädd och tro att de tyngre känslorna aldrig ska gå över. Ellerhur!

Och ja Lerigen. Nu bestämmer vi själva hur vi ska leva våra liv. Det är inte alkoholen som ska få bestämma över det enda liv vi har. Vilket slöseri. Jag kan ibland tycka att vi sover bort mycket av livet men tänk då om man dricker.... då både sover man och dricker bort livet. Nu är vi åtminstone vakna på riktigt när vi är vakna.

Idag är det en riktigt vårig kväll (trots en hel del snö kvar). Vi har grillat. Min man dricker öl men en god vän ute på gården. Jag sitter inne och dricker kaffe och surfar på telefonen. Barnen leker med kompisar och jag har målat dem till påskgubbar och de har ritat påskkort och gått runt bland husen och önskat glad påsk. Jag har förberett deras påskägg med godis och en varsin slant.

Förut var just såna här kvällar en kväll då jag hade druckit. Vin antagligen. Och såna här kvällar om jag haft en nykter period hade jag varit väldigt sugen och kanske rentav brutit nykterheten och bett min man köpa rosé till mig.

Men. Ikväll. Inget sug.

Jag tycker det är förargligt att min man och hans vän dricker sig in i dimman. Imorgon när jag vaknar och jag sätter mig med en kopp kaffe i solen så kommer båda de ligga svettiga i sängarna och vrida sig i ångest och illamående. För jag tror att de efter alla dessa öl kommer att ge sig ut på nån krog. Inte för att ölen de redan druckit inte kommer göra dem bakis. Det är redan för sent att ändra på det. Lika bra att dricka sex timmar till väl?

Jag menar inte att vara respektlös... Inte ens hånfull. Men det är dessa sanningar som måste sägas, skrivas och tänkas av oss som inte dricker. Om så bara för vår egen skull. Vi vet ju sanningen och ska inte förtränga den igen.

Imorgon om solen skiner ska jag ta med mig barnen ut till nån härlig park om de vill.

Hoppas ni andra känner att nykterheten är så självklar som jag känner den. Tänka sig att jag förut drack så ofta! Och nu känner jag såhär! Det är häftigt att bli frisk.

Kramar!

Jag drog mig undan för jag visste att jag luktade och för jag ville dricka i fred. Sorgligt men sant. Nu är vi mycket helare som familj.Och jag är inte heller så trasig. Tänk vad man försakar för giftet.

Jo visst är det så.
Att dagsljuset kan vara nog så skarpt ibland.
Och viljestyrkan slår det sunda förnuftet.
Att bara lugnt och stilla inse det som faktiskt är.

Det är ibland för tungt och så häller man på några kilo viljestyrka och tror att det ska förändra läget.
Vilket det sällan gör.
Så släppa taget,ha tillit till processen och våga tro att den rätta vägen som känns tydlig ska uppenbara sig.
Men den vinglar så förbenat.
Ibland är den spikrak och solklar.
Ibland får man leta så hemskt.

Men samtidigt är de tunga dagarna nog så viktiga för att insikterna ska få ta sin rätta plats i medvetandet.
Så fortsätta lyssna på mitt jag som blir allt starkare ju mer jag vågar känna efter.
Låta det vara så och så småningom vrida om mot bättre tänk tror jag är min väg.
Ta de obekväma besluten som gagnar mig men kanske ingen annan.
Ta det knorr som uppstår och stå fast.
I både stort och smått.

Jag har för snart 4 veckor sedan avslutat ett förhållande med en missbrukare, och jag kan erkänna nu, att jag bara blir lessen av och läsa det jag har skrivit här på sajten. Jag känner igen mycket av det du skriver. Man vill bara hjälpa dem, och dom ser en som fienden. Det är tungt att vara anhörig till en missbrukare.

Jag kan nu se hur mina gränser flyttas.

Jag såg det inte alldeles nyss. Men nu.

För gränserna är ofta så otydliga att varken jag eller andra kan se dem.

Det gör saker hamnar på fel sida. Ansvar som inte är mitt hamnar hos mig. Relationer jag inte vill ha är jag mitt uppe i och jag får en livsviktig funktion. Och får därför så svårt att gå ifrån. Men jag ser det nu. Och jag känner det.

För det gör ont när saker hamnar fel. De hör inte hemma där. Så det skaver. Och det blir tungt. Extra last. Extra börda.

Men jag får också så många belöningar. Det är det här jag känner till.

Det skrämmer mig hur mina beteenden tar sig uttryck på så många plan i livet. Färgar min person och mina handlingar. Utplånar mig i min iver att vara till lags. Att hjälpa.

Jag vill göra annorlunda. Även jag har gränser. Och det gör hemskt ont nu.

Sista åren, tror jag, jag drack. Känslan av att aldrig få den där känslan längre, som att inte ens alkohol kan fylla ”själens slukhål”. Ett par glas till bara, hoppas att man ska nå fram, men jag gjorde sällan det.

Ett kort ögonblick, för mig själv. Ensam i köket, musik på, alla ingredienser framme, korka upp flaskan. En halvtimme senare försvinner magin och kvar finns tomheten. Något gnagande rastlöst.

Med alkoholen alla minnen, nostalgi, livet som varit. En flykt från vuxenvärldens vardagsbestyr. En sorts konstig belöning för att ha överlevt ännu en dag.

Det var ju inte så att man kunde dricka ett glas och sedan surfa på berusningsvågen resten av kvällen. Nej det fylldes på hela tiden. En sista klunk direkt ur flaskan innan korken pluggas i. Det blev aldrig jättemycket men alltid konstant något.

Själens slukhål har slutit sig. Jag har lugnat ner mig. Allt har lugnat ner sig. Pimpim ( tror jag ) skrev om ökad fysisk kontakt, starka känslor för de nära, att vilja krama gosa ta på. Ge och ta. Så är det för mig också, skulle kunna krama ihjäl ungarna.

Minnena får vara kvar på sina platser, på lagring. De behöver inte dras fram och jämföras med nuet.

Nuet, mitt liv version 3:0. Helt ok.

Min darling dricker också mindre nu när jag valt att vara alkoholfri.
På påskafton ska vi iväg till ett par bekanta och jag väljer att köra bil! Det är en skön känsla att sätta sig bakom ratten efter en fest. Jag har definitivt inga problem med att släppa loss utan alkohol utan jag har jävligt roligt ändå! Det finns goda alkoholfria alternativ som smakar toppen ??
Ha en underbar påsk!???
Kram PimPim

Sen jag slutade tvärt med det förrädiska vinandet har jag blivit mer pussig och kramig mot mina barn och mot min älskling ❤️
Vad jag har saknat den närheten!!! ?
Nu ligger jag och yngsta barnet i min säng ihop om kvällarna och myser till diverse tv-serier. Det blir många kramar och ibland får jag pussa på pannan, inte så lätt med tonåringar ?

Känslan när man kryper in i älsklingens famn och få pussa på honom utan ångesten om han känner doften av vin från min andedräkt, ja det är en befrielse ❤️

Älskar närheten och värmen som jag nu är villig att ta emot igen och som jag så innerligt ger! Börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mitt rätta jag! Underbar känsla!

Pussar och kramar PimPim ?❤️?

Nu är det storhelg på gång och jag är inte ens sugen på alkohol. Sugen på vin? Ja. Sugen på alkohol? Nej. Jag vill ta helg och korka upp en flaska alkoholfritt rödvin. Påskafton innebär att vi håller en liten fest med kompisar och barnen hos oss. Det blir nog den största prövningen. Men jag har förvarnat att jag är alkoholfri och att maken håller nere intaget. Svaret blev oväntat. Vännerna håller också nere intaget. Inga frågor om varför. Skönt.

...som ofta går på Alanon-möten och bönen och min uppfattning är att man får själv känna vad Gud är för dig.
För någon kanske det är just ”Herren” för någon annan är det ”Livet”, en tredje ”Kärleken”, man får ha den uppfattning och tro man själv vill.
Det enda man läser ihop är Sinnesrobönen och det är fri tolkning av den också!

... när man ser det klart och tydligt i skarpt dagsljus. Å andra sidan så får man då möjligheten att göra de förändringar som krävs för att man ska få leva och må så som man vill i stället.
Vad tror du att du skulle behöva för att bryta den här trenden? I första hand de förminskande tankarna du har om dig själv?

Håller tummarna för dig Ullabulla för att du hittar en väg framåt till bättre mående!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

för ditt inlägg ”hos mig”.
Du har kommit långt på din resa, som jag förstår inte varit en smula krokig stundtals, precis som livet är. Min resa har precis börjat och förväntar mig inte att den ska vara lätt, men jag tar en dag i taget!
Som du skrev till mig: man ångrar aldrig en nykter dag. Det tar jag till mig❣️
/Tanten

Med alla sinnen i behåll och med full fokus presterade du ju på toppennivå! Stort grattis! Skönt att höra att du är på rätt köl!

Påskkramar från
Påskharen PimPim ???

Du har all anledning att vara stolt över dig själv.
Kram

Jag är väldigt hälsomedveten och gör medvetna val i livet för att bibehålla en god hälsa, som exempelvis äta varierat, mycket frukt och grönt, nu är jag inne mycket på hemmamixade grönsaksjuicer ??. Motionerar regelbundet, gym och promenader. Röker inte. Däremot har jag en stark hälsoångest eller hypokondri. Kan inbilla mig allt möjligt, känner efter, googlar på symptom etc. Flera i min släkt har detta, vilket tycks ha gått i arv. Jag har inte bara ångest eller oro för sjukdomar relaterade till A utan det gäller allt. Det går i perioder, ibland känns det bättre och jag glömmer bort. Huvudsaken är att jag får avkoppling och vila och lugn i sinnet.

Rimliga nivåer...när mängden var uppe i 1.5l vin om dagen, blev det till slut för mycket, framförallt en kraftig morgonångest. Nu har jag dragit ner till 1l vin 3-4 dagar i veckan och den lilla skillnad har gjort en märkbar effekt. Piggare på morgonen och mindre ångest. Olika dagar. Vatten är viktigt!

Jag har svårt att se inre målbilder för 1-2 år framåt i tiden, lever mer på kort sikt, men helst av allt så skulle jag vilja dricka 1-2 glas och kunna vara nöjd med detta utan att kräva mer.
Jag tar en månad i taget och utvärderar!

Glad Påsk!

Hej hej igen!

I en annan tråd (som jag tyvärr inte hittar nu) kom det fram att man söker behandling som har forskningsstöd och inte bara "tro". Kan mycket väl förstå att många vill ha forskningsstöd för den hjälp man eventuellt ska ta emot. Därför vill jag bara skriva, så det inte blir något missförstånd, att det finns en hel del forskning gjort på 12-stegsbehandling (AA/NA mfl) och Socialstyrelsen rekommenderar 12-steg som en av alternativen som stöd för personer med alkohol- och narkotikaproblematik.

AA startade på 1930-talet i USA. På den tiden var kyrkans påverkan större på hela samhället än idag. Tiderna förändras och det gör även AA så i stället för Gud så säger man en "högre makt" och denna är upp till var och en att bestämma vad det är. Men trots detta synsätt så är det fortfarande personer som inte känner sig hemma i denna rörelse. Vi är alla olika och vi kan behöva olika sorters stöd. Det behöver därför inte göras till någon tävling om att något ska vara bättre eller sämre. Man behöver hitta sin egen väg, precis som ni gör här! :-)

Om ni vill läsa mera om forskning som gjorts och vad som rekommenderas enligt Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer så kan ni gärna läsa här:
https://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/…

Rekommendationerna graderas från 1-10 där 1 har den starkaste rekommendationen och 10 rekommenderas ej. 12-stegsbehandling har fått en 2a på denna 10-gradiga skala.

Önskar er en skön påsk!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det där är en fråga som många funderar på ! Tack för att du lyfter upp den. Som du och DetGårBättre skriver så är det ju högst individuellt. Vissa personer kanske dricker en gång per år och det går riktigt illa. Andra kanske dricker flera gånger i veckan men det verkar inte hända någonting. Men om man ska utgår ifrån de råd som ges så sägs det så här:

"Hur mycket alkohol är riskabelt?

Riskabel alkoholkonsumtion är om du dricker 14 eller fler glas per vecka om du är man, eller 9 eller fler glas per vecka om du är kvinna. Att dricka sig berusad innebär också alltid en risk. Om du dricker fler än 4 glas som man, fler än 3 glas som kvinna vid ett och samma tillfälle, eller om du har över 0,6 promille i blodet räknas det som berusning oavsett om du känner dig berusad eller inte. Om du dricker mindre än detta räknas det som måttlig alkoholkonsumtion."

Om du vill läsa mer om detta så kan du gå in på den här länken: https://alkoholhjalpen.se/fakta

Men, som tidigare sagts, för vissa personer skulle ovanstående konsumtion inte alls fungera. Vi är alla olika individer!

Varma hälsningar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är kanon att du har hittat din väg till en livsstilsförändring! Det känns som att du är trygg och bestämd gällande din plan.
Du beskriver fördelarna med att fortsätta dricka (men mindre) vilket bland annat är ökad kreativitet, social gemenskap, god middag m.m. Tidigare har du också skrivit om nackdelarna med att fortsätta dricka på det viset du gjorde tidigare vilket var bland annat ökad ångest, minskat kreativitet, ökad aptit för onyttigheter.

Det jag tolkar mellan raderna (säg till om jag har fel) är att du är en hälsomedveten person, då du vill exempelvis undvika socker och har en rädsla för alkoholrelaterade sjukdomar.

Nu har jag inte lusläst alla inlägg, så jag ber om ursäkt ifall du redan har skrivit något om detta som jag missat, men vad känns som en rimlig nivå gällande alkoholkonsumtionen för dig?

Och vilka långsiktiga vinster (om ca 1-2 år) kan du se om du skulle lyckas hålla dig till den konsumtionen som du önskar?

Med hopp om en fin och solig påsk!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du verkar ha haft en tung kväll, där du fått skuld över saker du inte känner ska ligga i ditt knä. Samtidigt ser du att du förminskar dig själv. Jag hoppas innerligt att du hittar ett förhållningssätt till detta som blir mer positivt för dig.

Du skriver att du var påverkad av alkohol när du skrev ditt inlägg. Såklart vill vi att du fortsätter skriva här på forumet samtidigt är vår erfarenhet att det ibland kan fälla snarare än att lyfta sig själv/andra när man skriver under påverkan. Vi är därför tacksam om forumet är en alkoholfri plats med respekt för de problem som många här upplever. Berätta gärna hur du tänker kring detta. Kanske är det även något som övriga användare har erfarenhet av och kan bidra med tankar kring.

Med hopp om en fin påsk!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Precis som John-Erik säger handlar det om balans. Jag tycker det verkar som du har en bra balans Ron, du går din väg vilket är rätt.
Att jag tex inte klarar att dricka alls beror ju på att jag inte klarade eller brydde mig om att hålla balansen så det slutade med att jag skadade mig själv och andra. Detta gäller dock för mig. Jag skulle aldrig kräva av min man tex att bli helt nykter för om han inte tycker det är jobbigt att planera sitt drickande för att kontrollera det så är det ju helt ok. Vad jag vill säga är att om man befinner sig i sitt eget sk ”toleransfönster”, där man mår bra och varken skadar sig själv eller andra då är det ok att vara där, hur det än ser ut. Om man dricker lite vin då eller då eller inte dricker alls, det är inte viktigt.
Ha en fin påsk!☺️??‍♀️

Jag mötte min man nykter. Det var via en dejtingsida och när vi skulle träffas förstå gången var naturlig med att jag inte drack alkohol. Jan frågade inte ens varför. Jag tror det var då jag bestämde mig för att det var Han jag skulle vara med. Jan var den första jag träffat som inte heller försökte övertala mig att dricka.
Någon kom "över på te" men hade ändå en flaska vin med sig. Den fick han dricka själv medans jag drack mitt te. Sen när han var berusad o dryg skickade jag hem honom. Trög kille, snacka om att göra bort sig..

Var ärlig från början, är mitt råd. Det går fint att gå ut och äta gott utan alkohol. Den som bara vill ha sällskap för att dricka vin är väl ändå intr något i längden.

Därtill var det härligt att veta att när jag blev kär var det äkta känslor och intr bara fylleromantik!

Lycka till .

Vad bra att du gått med i anhörigprogrammet och är öppen för stöd i din process!

Har du sett att i programmet kan man ställa frågor? Gör gärna det så kanske du hittar en väg ut ur fastlåsningen.

Önskar dig en fin påsk!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mitt möte med socialen gick bra och dom lade ner anmälan efter vårt möte. Mitt ex backade upp mig 100% och det kändes bra men jag är ändock sargad efter det som har hänt. Jag vågar inte prata om mitt beroende längre. Jag känner mig väldigt tveksam till att ta kontakt med någon annan inom öppenvården för behandling även om jag behöver det. Vilken paradox! Det finns vård men jag vågar inte ta emot den för att chansen finns där att jag misslyckas och då kommer det bli känt för personer som jag inte vill ska veta. Min arbetsgivare skulle definitivt ta mig ur tjänst. Jag är själv chef så jag vet hur detta skulle hanteras.
Min intigritet är viktig för mig. Varför kan man bara inte få vara anonym? Att dricka för mycket är inte OK i vårt samhälle även om alla säger att det är en sjukdom. Jag har inte kommit dit iallfall att jag tycker det är känns ok att berätta för allt och alla att jag är alkoholist. Jag känner skam.