Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst lite i den här tråden, är ny här sedan en vecka, men inte läst startinlägget.

Är det märkligt att berömma din inledning? Tycker att du sätter ord på din tillvaro på ett fint sätt.

Jag fyller 30 om några månader och vill också förändra mitt alkoholbeteende, håller på just nu och det går bra faktiskt. Målet är inte att bli nykterist för det vill jag inte utan skaffa bättre vanor och kunna begränsa sig.

God natt!

Uppfattar det som att du inte får det stödet som du vill ha och att han inte ser dina signaler, kanske för att han inte vill förändra sin livsstil/vanor och därför inte kan stötta dig.

Hur funkar det när ni inte är tillsammans - när du är själv? Tycker du om att umgås med dig själv?

Försvinn några dagar. Ta en lång bussresa med övernattning någonstans, eller en weekend i någon annan stad eller varför inte en veckas "tankesemester" och fundera på hur du vill göra.

Oavsett så vill du ju ha förändring och det kräver ju lite action i varierande grad - med eller utan karln.

/Nattugglan

om du googlar på Lena Nyman Alkoholhjälpen så får du flera träffar på Lenas tråd "If you're waiting for a sign, this is it."
Hennes senaste inlägg i sin egen tråd var 14 maj, 2017.

/Pi31415

Hur hittar man Lenas tråd.
Henne tyckte jag mycket om/ btt

Hur hittar man Lenas tråd.
Henne tyckte jag mycket om/ btt

Hoppsan, blev ett maraton inlägg... hoppas jag säger nåt klokt...
Jag har hängt härinne länge. Har sett gemenskaper utvecklas, "Järngäng", har sett de som räknat dagar och verkligen slutat direkt, har sett människor som faller, som faller och faller så att det gör ont att läsa. Har sett de här "järngängen" ha oerhört stor betydelse för att lyckas. Jag har trängt mig in i ett gäng. Flera av dem "klarade sig". Jag är en av dem som "ville gå min egen väg", som inte slutat helt, som inte kunnat räkna dagar. I början var jag avundsjuk på de dom fick grattis till 100 dgr..., men jag gjorde ett val. Jag förstår dig, förstår din känsla av att inte räcka till. Men som du skriver så är det främst vårt eget problem. Vi väljer ett annat sätt. Det är lättare kanske när man räknar, men lätt är det inte för nån. Vinäger beskriver varför hon väljer andra trådar, man får respektera att folk väljer hur frustrerande det än är. Jag har haft människor i min tråd som ifrågasätter val jag gör... irriterande, men de som irriterar sätter ofta fingret på något.
Det finns män härinne regelbundet. Nån som då och då deltar i en gemenskap med säkert 4-5 kvinnor.
För mig vinner inte flest dagar.. jjag tävlar liksom inte i den ligan.,, så för mig är trådar som din oerhört intressanta. Jag funderar på att skriva i min tråd, två steg fram, ett bak osv, men det blir liksom lite samma hela tiden. Det finns absolut folk som misslyckas o återvänder. Även några av de som lyckats återvände. Vill du läsa en intressant tråd kör LenaNyman.,, hennes kamp där i början. Det blev liksom inga dagar förrän efter ett tag. Jag vill själv inte lägga av totalt. Tänker att jag inte måste, men det är inte oproblematiskt att lämna det öppet. Häng kvar snälla du... men ta det lugnt med andra som kämpar. Vi har alla våra inre strider och det är främst dem som vi behöver fokusera på. Varför, hur, när i vilket sammanhang. Jag "höll upp" i 8 månader... dörren var öppen. Fördelen med det är dock att om man återfaller, så är det inte kört..., jag stannade och stannar lite ovanför botten. Jag behöver fokusera på när o varför och det finns inuti. Vilka känslor, vilka sammanhang. Och visst jag är också kvinna.., gick till en terapeut som var föga förvånad. Vi ger och ger.., ibland med all säkerhet utan att någon ens har behov eller ens vill ha. Men vi ger och går sönder. Prackar pä människor vår välvilja. Jag tror att vi behövs ibland, men kanske inte alltid.
Jag hoppas att du stannar Ron, för att de reflektioner du gör känns betydelsefulla. Och visst det är kanske få män här. Men De finns och brukar hitta varandra.

Här kommer Stort Grattis även från mig ... jag följer dig fortfarande .. ” hack i häl ” ?

Ingen vill väl såra någon på detta forum? Meningen är ju att vi ska stötta varandra. Skriver ur bara ur mitt perspektiv. Ingen världslig sanning på något sätt. Skriver endast ur mitt eget upplevelse-perspektiv. Andra får gärna tycka, men man behöver inte ens kommentera om man inte håller med.

Häll inte olja på vågorna
Låt vara.
Vi är olika och ska samsas på forumet.
Tror ingen medvetet sårar/?

Odette .. Ja , tänk att sitta på ett fik/café o prata prata prata .. skratta o gråta tillsammans , lyssna på varandras levnadsöden ❣️ Tror att du redan vet svaret på dina pusselbitar .. lyssna på ditt hjärta och .. Våga .. huvudsaken är att du mår bra och har hälsan .. sen spelar pengar , karriär osv ingen roll. Jag känner Såå igen mig i din längtan efter förändring .. Det var med stor sorg jag var tvungen att bryta upp från min ungdoms kärlek , mina barns pappa .. vi hade vuxit ifrån varann och ville åt olika håll här i livet .. han ville fortsätta ett snurrande hektiskt liv .. medans jag började inse att jag inte mådde bra av att stressa mig igenom livet .. ja , en stor förändring med allt som det innebär att bryta upp o börja om .. ” jag dricker för att jag mår dåligt och jag mår dåligt för att jag dricker ” stämmer bra på mig .. Idag mår jag bra och vill/behöver inte dricka .. Önskar så att jag kunde dela med mig av det lugnet som jag känner ❣️ Som Vinäger säger så är det svårt att råda ... Men hur du än väljer så kommer här Pepp i massor och tvivla inte ang jobbet .. de har valt ut just Dig ... Kramar Lerigen

Vet inte vad jag skriva annat än att jag blir väldigt sårad av dina ord. Känner mig påhoppad. Styra upp? Pikar? Du får skriva vad du vill, men om någon går i svaromål och inte tycker exakt som du har denne fel.

Du behöver inte vara orolig framöver, åtminstone jag kommer att lämna din tråd i fred. Känner mest att det är sorgligt alltihop. Jättetråkigt!

Glömt notera att jag börjat tacka ja till alkoholfri öl/vin/bubbel på tillställningar. Funkar bra då man är van att hålla i ngn dryck och man ”smälter in” bland övriga som inte ser att man inte dricker (förutom närmsta bordsgrannarna då)

Tack för tips och pepp vinäger, håller med om humor. Det går att hitta i nästan allt tycker jag också :) kram tillbaka

(Tänkte flytta över till det vidare livet-delen idag men ångrade mig. Gör det när jag nått 100 dagar)

för kloka ord och energi! Ja att bli vän med sig själv är nog grunden till mycket! Att visa sig själv respekt och att lyssna på sig själv! Känner precis som du att respekt är något man förtjänar! Och kärlek är ju något som byggs upp av kärleksfulla handlingar!

Känns långt bort, ni kämpar väl ?!

Här inne på forumet, 6-7 personer, kvinnor, som tar täten och styr upp saker och ting.
Som Vinäger som kommenterar mitt inlägg och genast får 3 likes. Jag ser.

Fint att det finns andra som skriver som du Btt. Tack för stöd.
Jag behöver inte få fler pikar. För varje pik är jag allt närmre att sluta skriva på detta forum. Och må sämre.

avklarad här . Ska bli intressant att se hur det går.... Jag har njutit hela dagen och känt ett så skönt lugn inombords. Hur det blir imorgon vet jag inte , vet bara att jag ska sova gott inatt ?

Såg ditt svar i min tråd som du också har klistrat in här. Det var fint och det gjorde mig glad att du tog dig tid att skriva?. Och det stämde så bra! Jag har sökt hjälp på VC, men det finns inga tider hos psykolog- jag anses väl inte vara tillräckligt illa däran.. Men, jag har förstås aldrig erkänt hur mycket alkohol jag dricker?.

Du gör det bra som håller dig nykter trots motgångar. Heja!

Nu sovdags för mig (nykter...).

Jag förstår vad Ron menar, ibland blir det lite väl äppelkäkt och gulligt.
Räkna dagar kan jag tro att alla som behöver gör det i sin kalender.
Har ibland tänkt att några som har personlig tät kontakt kanske borde ha en egen tråd.
Kanske fel av mej men som sagt Ron har en poäng där balans och lite eftertänksamhet tycker jag också.
Förstår att det kan väcka någons vrede att skriva så. Menar inte att såra någon
Man läser det man vill eller inte vill läsa kan man också tycka.
Samtidigt roligt med små segrar här och där/ btt

Tack f stöd. Har strategier som handlar om max antal glas imorgon. Men det blir första riktiga testet sedan jag bestämde mig f detta f två veckor sen.

Jag ska berätta en sak för dig Vinäger om varför jag inte gillar när andra räknar dagar.

Jo för att det blir en tävling. Att någon är duktig, jag är sämre. Jag blir ledsen, känner mig otillräcklig och avundsjuk. Önskar jag var lika stark. Det är inte ert fel, problemet ligger hos mig.

Acceptera dina känslor. Respekt är något man förtjänar inget man bara får för att man är förälder.
Detta ständigt dåliga samvete. Försök att tänk att du är värd att må bra och då behöver man ”sanera” sin omgivning. Ställ dig frågorna -vad behöver jag och
-hur gör jag för att det ska bli så.
Bli vän med dig själv. Då minskar skuldkänslor.
Skickar massor av energi till dig ??

Tycker det finns många historier om det du beskriver. Själv har jag börjat om säkert 30 ggr och strugglar fortfarande. Men lyckas bättre och bättre för varje försök. Men man märker när tex ngn slutar skriva här - det brukar vara ett tecken på att hen fallit helt och hållet. Det är ju då man behöver mest hjälp.

Grattis till dina framsteg! Det känns som det är många små steg som sakta tar de flesta framåt.

Herrgud, vilken kamp jag har ukämpat de senaste två månaderna. Har skrivit om min förtvivlan och mina återfall. Har kämpat som en idiot för att kravla mig upp igen, varje gång.

Alla här kämpar! Vissa dagar flyter bättre (som väl är) men långt ifrån alla, i alla fall det jag kan utläsa av inläggen. Att sedan kampen ser olika ut är en annan sak.

De flesta av oss är här för att bli nyktra! Vi lider av en beroendesjukdom som gjort att vi varit nära att gå under. Vi måste helt enkelt klara av det här.

Självklart måste vi få berätta om de framsteg vi gör, likväl som vi beskriver bakslagen. Det är väl själva vitsen med forumet, att motivera och bli motiverad.

Vet inte varför du verkar bli så provocerad av att en del räknar dagar. Det är ju bara en strategi för att ytterligare förstärka motivationen - för vissa alltså. Andra gör på annat sätt.
Försök hitta det sätt som passar dig.

Lycka till!

Det har lugnat ner sig lite. Stormen har blåst över.
Ska ta hand om bitarna nu, ta en dusch en kopp kvällste.
Barnen har somnat.

Jag ska resa bort och det är skitjobbigt för mig. En oro som började med extrem flygrädsla har sedan förskjutits till extrem organisering dagarna innan resan- listor tvätta stryka handla , har hållt oron stången genom denna metod. Och nu har jag haft så mycket med jobbet o livet att jag glömt skaffa kattvakt o köpa resetandborste o presenter att ta med etc så jag kom bara helt ur fas. Lägg till en rädsla för en ryggskada jag har som inte vill ge med sig och lite smärta etc.. blä.

Vinäger- bra tips! Jag kollar mest shoppingsidor online när attackerna närmar sig håller mig kvar I verkligheten- låtsasshopping på net-a-porter , herregud.

Att känna den omtanke och värme som kom från er fick mig tillbaka, shit alltså, tack!

O nu kom min man hem så det blir en riktig kram också.

Är ett vrak, men ett nyktert sådant ??

för att du delade dina upplevelser Ullabulla! Ja så trist att känna så för sina föräldrar och samtidigt...ännu tristare att lägga locket på och kväva sig själv! Orkar inte göra det längre! Anförtrodde en vännina hur jag kände! Hon (har friska föräldrar) sa men dom är ju sjuka och kan inte hjälpa det riktigt! Nä men inte jag heller! Jag var ett barn och skulle va vuxen på nåt sätt! Så extremt självupptagna och skuldbeläggande är dom och har alltid varit, i stort och i smått! Jag har börjat lätta på trycket och fräsa ifrån när de uppför sig ”sjukligt”, det är faktiskt skönt! Även om man inte får någon frisk respons så är det ändå skönt och befriande! Funderar också mycket och ofta på hur det har påverkat mig i min mammaroll! Har jag ”fört över” något på mina barn? Jätterädd att beteenden ska gå i arv och att mina barn har tagit skada! Även om jag vet att de har haft en helt annan barndom än vad jag har haft!