Senaste kommentarerna i forumet

Vad skönt att du slipper tankarna på att avsluta ditt liv själv. Det måste ge en slags ro i kroppen? Har själv brottats med det här till och ifrån i mitt liv. Rädd för att leva rädd för att dö. Så kan man nog sammanfatta min livsinställning. Är hemligheten att göra sig så upptagen i livet att man inte hinner eller orkar grubbla på existensiella frågor? Förstår verkligen människor som går med i sekter, enkla raka svar på livets svårigheter. Människan måste ha något att tro på. Jag tror på en högre makt. Något som är större än jag kan förstå. Men så kommer tvivlet och avgrunden ligger vidöppen. Vad är meningen med allt det här? Jag uppskattar dina inlägg väldigt mycket Ikaros. Så mycket klokhet och livserfarenhet utläser jag i dina ord. Tack!

I stunder av totalt kris... som jag upplever mitt liv nu.. sittandes på hotellrummet ute i Europa.. då jag fick avveckla från jobbet efter flygresan för... att jag inte kunde sluta lipa.. ( alla förstår för jag berättade om vad som hänt ) .. så undrar jag va sjutton jag håller på med.. ni är de jag kan prata med.. vänner.. familj osv kommer med peppande ord och omtanke.. MEN DOM FÖRSTÅR JU INTE HUR JAG KÄNNER... alla tycker att dom har svaren... det har dom inte.. suck.. helt slut.. åt en macka i hotell baren.. ja.. jag tog två glas vin.. inte sugen på mer.. men behövde desperat dämpa all inre kamp.. det funkade men ville inte ha mer.. alltid nått.. nu vatten på hotell rummet och ska sova.. helt vit.. nej... halv vit.. ja.. jag måste vara glad för alla steg jag tar i rätt riktning.. i annat fall hade det blivit två flaskor vin idag.. så jag e nöjd över det i alla fall.. VÄNNER.. allt ert stöd betyder så mycket... just nu betyder det faktiskt ALLT... jag kikar in här hela tiden för att värmas av era fina ord och all er omtanke.. önskar jag kunde vara lika mycket stöd för er.. men det kommer.. <3

Levern kan väl vänta ett par dagar, tills värsta kramperna är över? Vi behöver inte mer lidande i livet än den sorten vi verkligen inte kan rå på... Kram

DET känner jag igen! Fast för mig har den märkliga värken inget samband med alkohol. Huden över hela kroppen blir öm och värker om jag "svullar". Om jag går loss på ungarnas fredagsmys tex. Fet hämtmat, chips, godis... Då vaknar jag nästa dag och är öm överallt. Och det är just huden som värker. Visst är det märkligt? Ingen jag har berättat det för tror på mig... Men du får liknande besvär av av att avstå från alkohol? Hmm... undrar vad det kan vara...

Jag har inte heller ägnat mig åt några karatefyllor (sedan ungdomen). För mig har det handlat om 2-4 glas vin i tid och otid, för att nå ett behagligt rus, mota bort min nedstämdhet och kunna slappna av. Det började gå utför, på så sätt att jag drack oftare och fler glas även på vardagar, så jag bestämde mig för att sluta stresshantera med vin och ta tag i grundproblemen istället. Det har varit riktigt jobbigt att ställa om mentalt och orka med livet utan min "snuttefilt", men jag har inte behövt kämpa mot något fysiskt beroende. Så min kamp känns ibland rätt futtig i jämförelse med många andras... Kram

Fan. Menspremiär idag, mensvärken börjar ticka igång. Kan jag ta en ibuprofen 200mg? Vill ju inte jävlas med levern nu när jag försöker detoxa.

Riktigt duktigt med 14 dagar. Jag vill också dit :-)
Fortsätt så. Boxarna är inte bra, man har ingen riktig koll.
Tycker att om man korkar en flaska så hushållar man på ett bättre sätt.
Då ser man ju åtgången

Kram tillbaka

Känner igen dina tankar. Jag klippte med mamma för två veckor sedan. Och denna tiden har varit så skön. Slippa ha ångest och handskas med hennes manipulation. Samtidigt så undrar jag ju hur det går för henne och jag pratar med pappa om det. Han säger att det verkar som att hon har skärpt sig, men bevis finns att hon har varit på systemet.

Jag känner igen det där med antabusen ”Jag har börjat ta piller nu, jag var hos läkaren” ”visa mig då!” Då visade hon mg Cyban, som är antirök tabletten (vilket hon också behöver sluta med..) som att jag inte vet ;P

Jaja, jag tycker att du gör rätt i att skicka ett mail och förklara en gång för alla. Eller åk dit och säg som det är och gå därifrån. Kram

Hej Mirabelle!

Jättetack!
Kroppen protesterar helt klart. Ska nog trappa ner först då jag tror att jag slutade för tvärt och det blev
en chock. Så har det varit varje gång jag försöker hålla upp och samla nyktra dagar
Max 2 glas vin idag för att inte börja krampa (det var hemskt, hemskt igår innan rödvinet, 2 glas) sedan provar jag igen på Söndag för att hålla ut lite längre. Det kan ju vara så att, som du säger, kroppen spänner sig och börjar krampa i en enda oreda
med smärtor som följd på många ställen. Värken: Den känns ytlig i magregionen (om jag tar tag i magen så gör det ont precis under huden, kanske 1 cm in under huden) med sveda och med uppblåshet och molande i ländrygg och upp mot njurarna. Lite kittlande känsla på huden i magtrakten.
Mycket sura uppstötningar och dålig matsmältning. Är själv helt medveten om att detta är resultatet av ett långvarigt missbruk.
Kanske inte stora mängder varje dag men dock dagligt intag som sannolikt tärt på vitala delar i min kropp.
Mitt problem nu är att komma på en strategi som passar mig och min kropp. Funderar på träning m.m. Kosten har jag lagt om till Vegetariskt
sedan en månad + att utesluta socker förutom vinet då som jag nu trappar ned med. Försöker få bort alla belastningar för att kroppen ska
läka bättre. Gör grönsaksjuicer,dricker mycket vatten, grönt the, Ingefära m.m. + samtliga vitaminer + zink, magnesium, aminosyror m.m.
En fråga som infinner sig är ju hur kroppen reagerar på träning, vilket jag gör varje dag minst en timma. Låg till mellanintensiv träning.
Tycker att jag känner när jag ska sänka tempot. Men är det farligt med mina symtom? Tycker att det känns bra efter träningspasset. Och mentalt känns det lite som att "orkar jag träna så har jag en balans". Dricker ju inte dygnet runt och det har känts lite som kontinentalt drickande och inget
vrålsupande, men räknar man efter så blir det stora mängder. Man blir mörkrädd...
Mina levervärden var ju något förhöjda, inte alarmerande som sagt + att sockret låg på 6,1. Sockret vill jag helt klart ha ner
och har läst att styrketräning är bra + kosten då förstås och viktigast minska radikalt på alkoholen.
Jag kommer nog att hänga här på forumet ett tag framöver för att hämta stöd och inspiration. Det behövs nämligen mycket sådant
i detta nu i min första riktigt svåra tid i livet.

Trevlig Helg och tack för svar

det var hyffsat jobbigt att förstå att man skulle vara ensam hela helgen.
Alla polare är ute på fest, inte sagt åt någon av dom att jag är själv för då börjar tjatet om att följa med ut.
Det jobbigaste är egentligen att inte min fru hakar på det här, älskar henne mest hur det här än kommer sluta.
Saknar familjen och alla ljud i huset men än så länge känns det lugnt,fast det har ju bara gått några timmar!!

Du är en underbar, inkännande och empatisk människa. Bara så du vet <3 Hoppas du får en fin helg! Kram

Och här sitter jag och vickar på tårna i mina alldeles för stora tofflor. Det är bra tofflor. De tvingar mig att sakta ner. Annars snubblar jag på mina egna fötter och står på näsan. Saktmodighetens skodon. Sanna mina ord.

Istället för att räkna nyktra dagar räknar jag nu dagar sedan jag påbörjade min medicinering. Tre. Lättnaden hägrar där framme. Jag är varken sugen eller osugen på vin. Skulle någon stoppa ett glas rött under näsan på mig så skulle jag förmodligen dricka det. Tur att så inte är fallet. Imorgon dock... Vi har kick-off med fest på kvällen. Nu har jag ju en fullt legitim anledning att inte dricka. Medicinering. Men det vet ju inte de :/ Ingen vet något alls om min utmattningsdepression. Eller att jag låtsats vara en positiv, förväntansfull och driven människa i flera år :( Fake it till you make it, tänkte jag. Och det har ju funkat. Jag har ju stått på benen och kunnat glädja mig några ögonblick ibland åt segrar och framgångar, i efterhand sådär. Men nu känner jag mig som en stor fet bluff... Alla människor som jag entusiasmerat och dragit framåt kommer känna sig grundlurade :P Kanske bäst att inte säga något.

Han har inte druckit och jag har stöttat honom helt i det och inte druckit något alls heller. Skönt bara.

...sänder massa Styrkekramar till dig nu ? Hoppas innerligt att du orkar med detta, att din inre styrka finns där för det är jag säker på!
Ta hand om familjen och hämta kraft hos varandra ?

Kram PimPim

Din kropp säger verkligen STOPP! Med versaler och imperativ. Smärta och svullnader är nog bevis på att du verkligen behöver hålla ut den där tredje dagen... Lätt för mig att säga, jag vet :/ Så bra att du har varit på "genomlysning" hos vården iaf. Då kan du ju dra slutsatsen att du inte svävar i omedelbar livsfara. Är värken "ytlig"? Kan det vara så att du spänner dig i din nykterhet? Jag har besvär med värk i kroppens alla leder. Det började med nacken för flera år sedan, men spred sig. Jag använder Ormsalva för att lindra. Finns att köpa hos Apoteket. Lycka till med livsomvälvningen, och välkommen hit!

För mig är räknandet en tävling mot mig själv. Jag gillar listor och dagböcker, räkna pengar/kalorier/dagar som jag sparar motiverar mig för det är så konkret. Tycker det är bra att räkna för då kan gå tillbaka och se bevis på sin kapacitet när det känns svårt och/eller går dåligt. Sen att få bekräftelse här är bara en bonus för folk här förstår. Känner ingen som kan relatera i övrigt och har inte berättat för någon förutom min partner som stöttar mig i mitt förändringsarbete, därför känns det mest naturligt att dela med människor här.

Jag är inte nykterist. Men dricker sällan och när jag dricker är det vin . Skriver upp när jag dricker. Vill ju ha koll. Nej om jag känner mej trygg. Han har aldrig fysiskt skadat mej. Men med ord och beteende har han gjort mej illa. Nja vet inte riktigt. Känner mej väl inte helt trygg. Litar ju inte riktigt på honom. Mycket som jag aldrig vågar säga. Känns som han inte riktigt ser mej och uppskattar mej. Ska få prata med kurator.

Det gick superfint att räkna upp till 30 dagar, men sen började mitt utmattade huvud slå kullerbyttor... Jag brukar glutta inne hos Mary när jag vill ta reda på hur många nyktra dagar som har förflutit :) För mig handlar det verkligen inte om en tävling. Ibland vill jag bara veta. Få ett kvitto på att tiden faktiskt går, även om det känns som om den står still. För så känns det när man kämpar, som om tiden står still och inget någonsin ska bli bättre. Urladdade sociala batterier... Det känns igen. Mina har nog sulfaterat. Jag funderar över att börja ta en promenad i välsignad ensamhet under lunchrasten, istället för att stöta och blöta (mestadels jobb-orienterat) med kollegorna. Kanske lyckas man ladda om inför eftermiddagen då? Ha en trevlig helg!

Igår var en psykiskt mycket påfrestande dag men jag hade inget sug alls. Jag tog mina sömntabletter men fick ändå bara fyra timmars ryckig sömn med starka drömmar och många uppvaknanden.

Idag är jag trött. Dagen började dock bra, jag var laddad för bastubad på förmiddagen och på relativt bra humör. Det sa pling i telefonen och ett meddelande att lönespecifikationen fanns tillgänglig. Förra månaden fick jag 0.00kr eftersom jag lyckats få till både vab och två karensdagar innan jag blev sjukskriven för depression. Man kan lugnt säga att jag behövde de dör 10% som jobbet står för nu. Men icke. 230kr blev det idag. Jag är totalt sänkt. Åkte på min bastu för att skingra tankarna något. Nu på eftermiddagen ska jag hjälpa en närstående att flytta långt bort vilket känns i hjärtat. Ikväll ska jag och maken äta på en alkoholstinn restaurang och sova på hotell. Det är bäddat för ”ett par glas vin” för att lätta på trycket, för att få romantiken att flöda när vi ändå är barnfria, för att...

Jag har packat ner en flaska alkoholfritt vin till mig och två alkoholfria öl ifall maken kan tänka sig det men jag tvivlar...

Jag försöker hålla blodsockret i schack och inte bli hungrig för att inte dippa trots tröttheten. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag känner tårarna bränna. Jag hatar ångest och nedstämdhet. Jag vet att jag behöver rida ut stormen, att det går över, men det är svårt.

Jag önskar?? er all styrka ??
Vad jag har insett så är tankens kraft betydelsefull. Hur du väljer att tänka. Vända saker och se ur andra perspektiv. Missbrukaren har fel. Jag har haft så dålig självkänsla men när jag blev starkare ( mycket av alla trådar jag läst) och inte var osäker på om jag tänkte rätt eller fel. Tänk, då tog jag makten över tveksamheten. Önskar dig styrka.
??

Så du får kämpa... Mina tankar finns hos dig. Önskar dig kraft, mod och fokus att ta dig igenom de närmsta dagarna <3 Kram

Att bli lämnad ensam med sin kamp sådär... Det känns inte riktigt som det här med "nöd och lust" som man lovade inför församlingen en gång :/ Men din analys är nog helt rätt. Din fru är rädd. Din nykterhet tvingar fram insikter som avslöjar livslögner. Du får tänka att hon hamnar i en sorts livskris och behöver tid för att bearbeta det. Hon kommer kanske behöva stå där i vägskälet och se sig omkring länge. Kanske bestämmer hon sig i slutänden för att följa efter dig på den väg som du trampat upp. Ha en trevlig helg nu, och unna dig att trösta dig själv med sådant du blir glad av. Godis... pizza... snobbkaffe... Whatever rocks your boat.

Fint att se dig komma in här och skriva, då jag vet att du haft en svår tid. Hur mår du nu? Vad har du för stöd och hjälp runt omkring dig?

Med hopp om en lugn och fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är evinnerligt trött på att min kropp och själ är helt ur balans mer och mer ju längre tiden går.
Ska försöka hålla ut nu med mer nyktra perioder. Skriver här sen och berättar hur det gått/går.
Har alltid kunna hålla en bra balans men nu är det typ att det krävs mer och mer alkohol och jag gått över gränsen totalt.
Viktigt också att läsa andras erfarenheter här på forumet.Hjälper mycket.

Tack för peppande ord

först och främst tack för era svar, känns så jävla mycket lättare när man känner att man inte är ensam.
varit nykter sen måndags, lite sömn har det varit men det har funkat.
Varit snack om att vi skulle åka till helgen till ett släktställe där det krökas hårt.
Eftersom jag satsar på att vara nykter så trodde jag att vi avskrivit planerna men igårkväll kom frågan om vi skulle åka.
tyckte inte det var så bra ide eftersom jag inte hade klarat av att hålla mig nykter när alla andra dricker.
Efter en massa diskussioner så har övriga familjen åkt så nu är man ensam hela helgen.
Bara gilla läget och jobba timme för timme är min plan.
Trodde att det skulle vara positiva vibbar när man försöker bli nykter men det jag fått höra av min fru är allt annat än positivt.
Verkar verkligen som att hon är livrädd för att jag ska lyckas. Vissa saker hon säger är så galna så jag vill bara säga åt henne att,märker du inte själv hur du hittar anledningar och försvar för ditt drickande, men jag biter ihop,hon är inte där än.
Trevlig Helg Allihopa

...du får em trevlig kväll och skönt att ångesten lade sig!

Kram ?