Senaste kommentarerna i forumet

Önskar jag kunde säga att imorgon är det fredag och kan pusta ut... men jag ska iväg utomlands me jobbet i 5 dygn och jobba... kommer bli mycket tunga dagar men samtidigt är det ju kul att komma iväg.. just nu är jag mest rädd för ja känner mig okunnig och underkvalificerade för jobbet jag fått.. jag kan inte deras processer och naturligtvis som på alla arbetsplatser.. så finns det en näsvis person med attityd 17 år yngre än jag... som jag liksom inte är bekväm runt.. usch jag vet inte vart jag ska ta vägen... kanske måste ja inse att jag behöver ett lugnare jobb.. med mindre ansvar.. yes mindre lön.. men det känns inte så viktigt.. jag vill må bra och känna inre lugn... det enda jag vill är att känna lugn... livet behöver inte vara så galet hysteriskt. och spännande.. mer harmoni.. mindre prestige... ska lägga mig efter jag packat och be till Gud att jag håller ihop... vet ni... jag är så trött på det här... när ska man landa... en vacker dag kanske jag bor på landet.. med hundar och en snäll tillvaro... jag tror det är det livet som kommer göra mig lugn i själen.. att acceptera att saker inte blev som man trodde när man var 25 ur pigg och gjorde karriär... annat e viktigare nu... tack för ni finns <3

Men nykterheten gav mig klarsyn, ork och mod att börja göra förändringar i livet, och mitt förhållningssätt till olika aspekter av livet. Det blev även solklart att jag har stressat mig sjuk. Alkoholstoppet löste inte det, tyvärr. Men i nyktert tillstånd har jag orkat se sanningen i vitögat och söka hjälpen som behövs. Så, inget blev egentligen bättre av att sluta dricka, men det var ett första livsviktigt steg på vägen mot att må bättre. Men jag tror mycket på den nedåtgående spiralen du beskriver. Dricka för att må bättre, må ännu sämre, dricka för att må bättre... Jag är väldigt lättad att jag lyckades bryta den. Stor kram till dig såhär i slutet av en riktigt ansträngande vecka. Hang in there. Snart hittar du fötterna. Autopiloten tar över detaljer som kräver massor av mental energi i början. Det blir bara bättre!

...allt rullar på. Har ingen våg men jag tror också att jag gått ner en del I vikt kläderna blev större liksom ?

Fantastiskt att hitta vägen ut ur dimman, grattis. Fortsätt på din resa.
Kram
Ellan❤️

Här tickar dagarna på, är uppe i 35 alkoholfria dagar och det känns toppen.
Det händer inte så mycket här, går på mina KBT-möten två ggr i veckan, samt ett AA-möte. Har inte riktigt tagit till mig mötesformen (AA) än men jag masar mig dit iaf.
Har utan ansträngning gått ner 2-3 kg och hoppas det blir några fler ?. Känns gott att svullna magen försvunnit till viss del.
Jag är ffa sjukt trött på vintern och längtar nåt galet efter våren nu. Är ju trött hela tiden ?
Läser dagligen i era trådar men har inte så mkt att delge själv.

till tid i förskott från mig. Intressant (?) fiskdiskussion.? Har vänner som upplever liknande när det framgår att de är vegetarianer. 35 följdfrågor och höjda ögonbryn. Nåja...
Intressant det där med tid. Jag har snart min 2-års dag och jag vet att vissa funderar på detta med att räkna dagar. Jag stirrar mig inte blind på det men det är samtidigt roligt och det ger mig motivation framåt. Inte bara i nykterheten utan i övrigt. Saker går att förändra, beteenden går att förändra, jag är förändrad. Men precis som du skriver så har jag full respekt för den numera lilla alkoholdjävueln som finns inom mig. Det kan gå fort så därför tror jag på att leva ett liv som gynnar min nykterhet.
Det blir bra...
Kram
Ellan

Hej Anxiete, blir så rörd av allt du skriver och beskriver. Min mamma har levt som du i hela mitt liv, jag har världens snällaste pappa, men han är alkoholist sedan han var typ 12. Nu är han 73 och min mamma blev dement för något år sedan och sitter i rullstol på demensboende och kan inte sköta om sig alls längre. Jag har läst allt jag kan om demens, och det verkar vara en viktig bidragande faktor till sjukdomen att man levt under konstant stress och isolerat sig från sociala sammanhang. Vilket ju är precis så som du och andra nära anhöriga lever. Så om du tycker att det är svårt att ta beslutet om att lämna, tänk på att du är värd ett liv utan konstant stress, och om du väljer att stanna så finns det risk att det påverkar dig extremt negativt, inte bara psykiskt, utan så småningom fysiskt. Om jag kunde spola tillbaka tiden och om jag visste då det jag vet nu hade jag absolut uppmuntrat mamma att lämna, så nu projicerar jag den önskan lite på dig ;) Kram!

Casam, känner med dig, min bror är likadan. Man vill hjälpa men vet inte hur! Min bror har kämpat mot alkoholism och tagit återfall i säkert tjugo år.

Som svar på frågan om din syster är alkoholist så tror jag definitivt att hon är det. Om hon inte vill erkänna det för sig själv kommer det vara väldigt svårt att hjälpa henne att ta till sig någon behandling.

Om ni är flera anhöriga kan ni prova att göra en intervention. Samlas i ett rum som hon inte får lämna förrän alla anhöriga har fått uttrycka hur hennes alkoholvanor har påverkat dem. Då är det bra att ha en plan förberedd för att påbörja behandling. Ring vårdcentralen, sjukhuset eller kommunen för att bli lotsad rätt.

Min bror har provat mängder av olika behandlingar, det som fungerade bäst var en privat rehab klinik i Norge. Kostade över 200 000 kronor för typ sex veckors behandling. Efter den mådde han bra och var nykter i runt ett år innan han började om.

Det är en hårfin balansgång mellan att kärleksfullt hjälpa en anhörig och att bidra till att de kan fortsätta dricka. I min brors fall får han bo hos mig ibland, men då är det nolltolerans, vilket leder till fruktansvärd abstinens såklart.

Jag tror dock inte att det hjälper att skuldbelägga alkoholisten, det gör dom så bra själva och det är säkert därför dom dricker, för att dämpa ångesten från skuldkänslorna.

Men det funkar inte heller att vara för "snäll"... Svårt.

Finns en intressant föreläsning på youtube https://www.youtube.com/watch?v=6EghiY_s2ts som inspirerade mig och som jag nu ska försöka se om jag kan få min bror att använda sig av.

Ja, vet inte om det hjälpte. Men vill att du ska vet att du inte är ensam :)

Fy. När jag tänker efter. 120 spänn om dagen i ett år. 43800 kr. I två år. 87600! Lägg till högtidsbubbel, finare öl och utekvällar på det. Herrejösses.

Sparkonto för enbart detta efter löning.

Och då vill jag banne mig inte se en ny vänsterskatt på kapital (på mina redan skattade ölpengar som tidigare gick direkt till Systembolaget+alkoholskatt).

...här ovan och kan själv skriva under på nästan allt.

Det är så lätt att ändra förhållningssätt till arbetet, jag höll på att bränna ut mig innan jul, gasade på med en massa vin vilket gjorde att allt blev dimmigare. Jag hade inte så mycket att göra egentligen, nu med ett vitt sinne så sköter jag det galant, att organisera mig förbereda mig, lägga rätt energi på rätt saker osv.

Så jag tror verkligen att A är superbov numero uno i det här. Kedjereaktionen är en nedåtgående spiral. Misstänker också att om man försöker sluta, om man iaf är inne och nosar på det som de flesta här är, så kanske det kan skapa EXTRA ångest om man dricker, får ett återfall osv. Eventuellt en känsla av misslyckande. ( min hypotes vet ej...än )

Vi är ju människor, våra kroppar tål inte gift och reagerar på det. Om vi ska funka maximalt ska vi väl leva giftfria i harmoni med naturen.

Man löser definitivt inte allt, inte på långa vägar genom att sluta med A, men jag är helt övertygad om att det blir lättare att lösa allt annat, att ta tag i det om man är nykter. Det är det jag lever just nu. Men jag har tagit det jävligt lugnt på sista tiden. Sista månaden, tja min vita månad, nästan varit sängliggande hela tiden tyvärr pga diverse sjukdomar. Någonstans tror jag att det var kroppen som sa ifrån, tvingade mig in i lugnet och eftertanken.

Men nu är jag tillbaka och att leva såhär i nuet är faktiskt fantastiskt.

Lycka till. Inhale. Exhale.

Igår hjälpte min pojkvän en vän med att flytta och kom hem sent. Jag var jättesur för han hörde inte av sig om tider och jag väntade med middagen. Värsta var att han hade fått en öl som tack. När han kom hem frågade han om jag ville ha den som för att bota sitt dåliga samvete. Gissa om jag vart förbannad. Ölen står fortfarande kvar. Jag har kommunicerat och varit tydlig om mina mål och det kändes som om han struntade i det. Bör läggas till att han inte dricker särskilt mycket.

Igår var jag lite sugen pga trötthet och alla deadlines men gick och la mig tidigt istället. Drack en cola zero med citronskivor och runt 2,5 liter bubbelvatten med citronskivor istället. Känner att jag har extremt mkt mer tid när jag inte dricker så i längden kommer jag få mer tid för att möta deadlines -> mindre stress.

Idag är det dag 5. När jag har gått och lagt mig inatt har jag sparat 600 kr.

Yes! Vilken insikt och kraft - du hittade andra beteenden i stället för att ta det där glaset vin. Grattis!
Vilka alternativa beteenden/strategier kan du ha för morgondagens aw?

Hoppas att det går så som du vill!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Så härligt Mellan att du kommit fram till ett beslut som känns så rätt för dig! Att du satte dig själv i fokus och gjorde de förändringar som krävdes för att du skulle må bra. Sedan är det sorgligt naturligtvis att han fortsätter sitt liv på ett sätt som han troligtvis inte mår bra av. Vi får skicka lyckönskningar om att han kanske också någon gång väljer en förändring.

Men du har valt att ta ansvar för ditt liv och ditt mående, till det vill jag säga stort grattis!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Odette,
Spännande med nytt jobb. Och påfrestande oxå naturligtvis. Fungerar med en dag i taget vid alla förändringar i livet... för mig i alla fall. Jag har en tendens att måla f-n på väggen och göra det mesta till katastroftankar, vilket leder till stress, sömnbrist... och så är hjulet igång. Numera dricker jag inte men oj vad jag har använt alkohol (vin var favoriten) som lugnande. Jag hamnade vid en punkt där jag inte visste vad som var vad, precis som du skriver. Utbränd till max, beroende av alkohol, ångest... vart börja nysta? Jag valde att arbeta med alkoholberoendet först. Livet blev inte en dans på rosor från dag ett men den värsta ångesten släppte. Sömnen kom tillbaka och kroppen började läka fysiskt. Då kom nästa bit, den psykiska. För mig handlade det mycket om att lära om. Förstå vad det var hos mig, i mina känslor, tankar och beteenden som jag behövde förändra. Visst hade jag gamla trauman att ta itu med men framförallt behövde jag förstå att min ”allt eller inget” personlighet, mitt kontrollbehov, mina höga krav på mig själv och min brist på kärlek och respekt för mig inte skulle fungera. Jag gav fingret åt dieter, träning med prestationskrav och fokuserade inåt.
Två år senare så är inte livet enkelt men det är så mycket enklare. Det gör ont, jag går in i gamla beteenden, jag maxar för ofta men jag blir bättre på att ta hand om mig själv. Det är min väg och jag tror att våra vägar kan se väldigt olika ut. Att börja med att bli kvitt alkoholen tror jag dock på och att fundera på vad det är som vi flyr ifrån. Samhället är i mina ögon så stressat men vi behöver kanske inte vara med i det tempot hela tiden.
Min kropp har läkt på en bra sätt och när jag började må bra gick jag ned i vikt. Det är ett konstaterande och har inte varit ett mål då vikthets, träningshets och prestationer i allmänhet kan vara en trigger till dåligt mående för min del. Men det är jag det...?
Kram
Ellan

Nykter en dag i taget och livet går Vida-re.......

Hej mina fina vänner <3.. Phu .. rätt påfrestande vecka.. en del bra.. väldigt fint ställe jag hamnat på .. en en gång utbränd.. alltid utbränd.. känner elefantungen på bröstet.. men min man stöttar och jag gör mina andningsövningar.. en dag i taget.... tanken på att flyta ut på landet gör sig påmind.. men jag har det som mål... en vacker dag.. hur som.. nu till min fråga.... ordspråket: " jag dricker för jag mår dåligt... och jag mår dåligt för jag dricker" ... jag tycker det säger väldigt mycket.. jag undrar ibland om mitt drickande är orsaken till att jag mår dåligt på så många sätt... alltså att drickandet skapar en kedjereaktion ... typ såhär : dricka.... bakis... svullen kropp... övervikt... känner sig ful... ofräsch.... blir nedstämd.. ledsen.... väldigt trött... ofokuserad...... stressad... lösningen.... dricka för att må bra.... må bättre och glömma hur man mår... och så är cirkeln igång igen... är det så att om man slutar upp med A.... så kommer allt det andra att falla på plats? .... hur tänker ni ? skulle bli tacksam för er input.. för jag har svårt att skilja på vad som är ett resultat av A.. eller inte... antagligen ALLT eller? tacksam för er hjälp... Jag hoppas ni mår ok mina vänner... <3 idag önskar jag att jag kunde sitta på ett fik med er.. och. bara prata och omge mig med er värme och omtanke <3

Det är inte så att jag hetsäter godis. En påse polkagrisar räcker i fyra dagar.
Det jag menar är att jag lätt slår över i att bara äta supernyttigt, grönsaksjuicer osv.
En balans är alltså vettig istället för att gå från en extrem till en annan. ?

...att kika in i någon annans tillvaro. Lite roligt det du skriver om din fru, att läsa kanske, men inte att leva, det förstår jag.

Jag tror att jag var som hon. Speciellt när det var mycket på jobbet och hormonjävlarna spökade vid PMS. Så jag drack och blev lugn och fin och mysig. ( Gick sen in och skrek i någon tjock frottéhandduk på toaletten ) . Alkoholen triggade ju sen igång stressen i sig, så jag fick dricka igen. Så ohållbart.

Nu är jag ju då uppe i en vit månad. Och ibland blir jag irriterad över något, tillåter mig att bli lite arg också, men löser saker och vi kommer ut på andra sidan och det var ju inte så farligt! Generellt sett är jag lugn som en jävla filbunke och harmonisk. Lagar recept o pysslar hemma. Tänker på mig tänker på familjen, orkar t o m tänka på framtiden.

Man kan ju inte ändra någon annan, men jag måste säga att du gör RÄTT i att inte dricka. På sikt kanske det smittar av sig på din fru ( min man dricker kanske hmmm 30 % mindre nu när jag lagt av ) men det är kanske inte där problemet ligger. Irritationen kanske bottnar i något annat.

Lycka till!

Mvh
Amatörpsykologen Emma ; )

...med att städa är ju perfekt. Som LitenStor skriver här ovan så har det nog räddat mitt äktenskap också. Och min rygg.

Att kunna delegera. Jag gör mitt bästa, men det är apsvårt, speciellt på jobbet ( så enklare att göra det själv annars får man ju ändå "städa upp" när andra gör fel!) Men någonstans måste man tagga ner, lägga i en lägre växel och sätta sitt välmående i första hand.

För rasar man så rasar man och då finns det ju väldigt få ( eller ingen ) som kan ta över. Man har ju bara sig själv i slutändan.

Hoppas att din medicin ger den effekt du behöver!

//Emma

Skit att inte denna envisa förkyldning kan ge sig!

Japp, jag har ett växthus med en flagga på toppen som aldrig vill vara där den ska. Känner mig lite som den ser ut. Sliten som en sjörövarflagga och illa medfaren efter alla flyktförsök. Så fort jag känner mig frisk nog så ska jag ut dit och börja städa plus att se efter vad som har överlevt sen jag var sär sist. Suphuset kommer sig av att det är riktigt najs att hålla på där ute i ensamhet med lite rött vin eller en av de berömda muggarna med whisky och lite musik i bakgrunden. Fast jag tänkte försöka skippa det där med alkoholen denna säsongen. Jag ska villigt erkänna att det kliar både i fingrarna efter jord, frö, omplantering, sticklingar osv, men det kliar även i alkoholhjärnan min.

Stundtals har jag längtat mig knäpp efter något stark som hade kunnat fräsa på ordentligt i halsen isf hostmedicin.

Have a nice day

Ja min man är fast i både spel och alkoholmissbruk

Du är en av de kloka här som öppnat mina ögon , jag kisar lite fortfarande men de rosa glasögonen är borta.

Otroligt bra beslut med städhjälp. Vi fixade det för något år sen och det har nog räddat vårt äktenskap. Vi jobbar också mycket så vi har tagit hjälp på fler sätt än så. Man hinnner ju helt enkelt inte med allt. Jag tror man i såna situationer måste minska något, antingen jobba mindre eller tex städa mindre :)

Tack Mulletant! Det har tagit mig lång tid, och varit jobbigt. Men det är så skönt att fokusera på sig själv och inte alkoholisten som jag gjort i så många år.

Jag ska gå på jobbet nu, och ber mina böner att han är i bättre skick när jag kommer hem. Så jag slipper ta till polisen.

Kramar och ha en fin dag!

Sover tungt, så skönt. Kommit ur gårdagens dipp, kanske var jag bara stressad och orolig. Normala känslor som man bara lever igenom som alla andra.

Största stress-triggern just nu är min fru. Ska inte gå in på detaljer men av olika anledningar är det som att ha Carrie från Honeland när hon mår som sämst i serien i huset :) i och med att jag slutat dricka dricker hon mindre men jag gillar henne mer när hon druckit ett par glas vin och inte så så uppstressad hela tiden. Hennes stress smittar av sig på hela familjen.

Men jag fokuserar på mig själv och jag mår oförskämt bra faktiskt.

Och ja Pim-Pim, solen hjälper mig mycket med måendet. Influensan var hemsk men visst var det lite skönt att inte vara sugen på vin ändå? ;)