Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker hela tiden vara lugn och sansad. Inte gå i svaromål och bli arg. Jag ber sinnesrobönen om och om igen.

Ja, det är tanken. Det är inte min vilja att göra det som sviktar.

Men hur gör jag rent praktiskt? Han är full och det är svårt för mig att få honom packa ihop och gå, då han skriker och blir aggrsssiv. Dessutom är min brf förening liten och känns lite jobbigt.

Jag har bett honom packa ihop och gå iväg. Inget händer, han bara skrattar mig i ansiktet och pratar om hur dum i huvudet jag är.

men kasta ut honom. Verkligen! Var jätterädd om det du byggt upp! Det som tar år att bygga upp kan raseras på noll-tid! Bra att ditt hjärta och din hjärna förmedlar samma budskap, ett friskhetstecken hos dig! Nu skall du bara handla därefter! Kram

Livet blir meningsfullt först när man deltar... den meningen fastnade hos mig. Och hos mig stämmer den så väl in. När jag känner att jag är en del av något hittar jag mening. Det behöver inte vara stort, har inte så höga krav numera, men just känsla av att tillhöra. När jag var barn valde en anhörig den andra vägen, att avsluta sitt liv. Anhöriga, dvs vi, upplevde kaos av sorg, ilska och dysfunktion skapades på ett sätt som jag inte förrän nu som vuxen och med timmar av terapi kan förstå. Att våga prata om de mörka tankarna, att våga skriva om det tyngsta och för många skamfyllda känslorna är viktigt. Jag kan idag förstå den hopplösa känslan, känslan av att vilja försvinna. Det är därför jag tror så starkt på att finna en delaktighet, en mening och att vi människor ser varandra för de vi egentligen är och hur mycket vi har gemensamt. En vän till mig lämnade oss förra året på samma vis och det var tungt. Samtidigt som jag vet hur sjuk hen var så uppstår många varför. Varför kommer jag aldrig få svar på men vi behöver våga prata om det mörka. För precis som du skriver, det finns ingen ångervecka.
Tack Ikaros för att du vågar skriva om detta och delar din historia.
Kram
Ellan

Bra där! Samtalshjälp är något vi många behöver tror jag! Tänk på att det är du som ordnar och fixar med allt hemma också som navet i hjulet och brakar du därhän, ja då vet man ju inte vart hjulet spinner...
Vi är kontrollfreak! Finns det något du skulle kunna släppa på i din vardag som kan underlätta för dig?

Kram PimPim ?

...en beroendepersonlighet kommer man nog få tampas med hela livet.
Mitt gick från sex till socker/mat till alkohol.
Och lite träning där emellan. Min högsta önskan skulle vara att hitta en balans någonstans men då måste jag gå den professionella vägen och där är det månadsköer! Suck!

Ha en skön kväll!
Kram ?

Jag har fortfarande känningar i huvudet varje dag men knaprar en Ipren om så behövs.
Drick mycket bubbel! Det river gott i hals och strupe ??
Lycka till på resten av din resa!

Kram PimPim ?

...plus en influensa som släppte i fredags. En slags vårtrötthet! Behöver värmen nu! Omedelbums! ☀️

Klart ditt inlägg hör hemma här ! Alla vi som är här vet hur jävlig den psykiska terrorn är , den kostar oss så mycket energi och kraft att man skulle vilja krypa under täcket och stanna där tills skiten tar slut ! Kan du blockera honom så du inte vet om han hör av sig ? Bor ni nära varandra så du är orolig för att han helt plötsligt står där ? Stor kram till dej ?

Jag räknar inte längre egentligen, jag tror det blir bra såhär.

?

När ska du sluta räkna? Det känns som du har varit stark, inte snubblat någon enda gång och varit fullt motiverad under denna tid :)

Det går lite bättre för mig, har ingen exakt definierad plan, men dricker inte längre varje dag. Minst 3 vita dagar i veckan. Och de dagar jag dricker har jag gått ner till en mindre mängd, vilket gör att jag slipper morgonångesten. Små långsamma steg framåt mot ett bättre mående. Kram!

På semestern, speciellt på nya ställen I varma länder- inte så mkt alkohol för min del. Det blir bara jobbigt!

Och man får nog med intryck ändå.

När jag bodde söderöver i 15 år drack jag varje dag MEN på ett HELT annat sätt än här i Sverige.

Kanske en drink efter jobbet, vin till middagen men sen var man ute och var aktiv I flera timmar efter det- utan alkohol. Mycket oändliga samtal, dividerande osv.

Det var ju ändå drickande men med en hint av glädje och en mindre kugghjul I ett större sammanhang, inte ett raison d’être som det blivit här I hemmets trygga vrå.

Firar en vit månad idag kan jag väl tillägga, är mkt nöjd med mitt beslut, hur går det för dig? Har du någon plan?

Det är ju de där första dagarna som är värst!

Citron är nog bra, kanske inte om man har magkatarr men annars ?

Var på lokal häromdagen. Tog en Schweppes Tonic ( som är lite bitter ) och en färsk pressad citron. Is o sugrör.

Goddammit va gott ?

... men godis kan ju också få en ur balans.

Jag kör på apelsiner, de är så saftiga o söta för tillfället ?

Mvh
Moraltanten

Man vinner över monstret blir man starkare.

Som att ta sig igenom en kris istället för att bara ge upp.

Då vet man att det går, man överlever och har kraft över till nästa dag.

?

Ja!

// Emma

Jag har fått intrycket av att du jobbar väldigt mycket och går igång rätt ordentligt på arbetsrelaterade grejer. Du brinner verkligen för det!

Tror inte hon har helt fel om utmattningen, den kan vara lömsk och ikläda sig många skepnader!

Samtal på arbetstid blir nog jättebra och kanske någon medicin på det.

Lycka till!

Jag har bott större delen av mitt vuxna liv I södra Europa och jag känner väldigt starkt att mina bekanta där drack lite då och då , alltid I samband med mat och umgänge och alkoholen var inte huvudpersonen ( jämför svensk twentysomething förfest där man åt lite makaroner innan och sen satt med sin egen vinare).

Det var inget planerande kring A för det fanns ju överallt.

Ibland någon drink ute på ngn klubb men ofta glömdes det bort ( inte av mig ) I diskussioner eller dans.

Där emot är det ett förskräckligt gräsrökande hela tiden och en väldig tolerans kring detta.

I Sverige tycker jag det är väldigt tabu för både alkohol och narkotikaproblem. Vi är ju dock itutade att “ man börjar röka lite hasch o sen sitter man där med sprutan I armen “ att man på något sätt inte kan värja sig mot narkotikan medan alkohol är mer moraliskt skambelagt “ jaha hon går och skåpsuper när barnen lagt sig jaja då vet man ju vad hon är för en...”

Idag är det dag 4. Bubbelvatten med citronskivor är verkligen så himla gott. Läste någonstans att citron är bra för levern men det kanske är fejk, någon som vet?

Har lyxat till det med extra gott kaffe hemma också.

Det går bra. Jag inbillar mig ibland att jag har gul hy och får panik men förstått att det är de varma ljuset i lamporna. Känner kittlingarna/trycket på högersida men mest efter jag har ätit. Är det gallan?

Min mage i övrigt har aldrig varit så här bra. Blir inte dålig i magen direkt efter ha ätit viss mat som jag tidigare reagerat på och det är bra konsistens generellt. (Sorry, för detaljerna).

Jag har börjat skissa på en plan i huvudet om hur jag ska lägga upp de kommande 3-4 månaderna. Men vill inte rusa iväg, är ju fortfarande bara dag 4 och vill ta en dag i taget, fast måste säga att det går väldigt bra.

Härligt! Bra gjort att våga komma ut och inte vara ensam i sin ångest/utmattningsdepression! Nu kan det bara bli bättre.

Om jag hade gått till psykolog samtidigt som jag tog medicin så hade det nog hjälpt mig i många situationer flera år senare.

Under mer eller mindre långa perioder under mitt liv har självmordet varit närvarande i mina tankar. I bland har det fungerat som tröst genom vetskapen att där fanns en yttersta väg ut. En väg ut när allt kändes som mörkast. Vid flera tillfällen agerade jag under berusning på ett sätt som tydde på att jag sökte döden. Omgivningen har räddat mitt liv flera gånger.
Den senaste perioden med mer eller mindre uttalade självmordstankar varade under några år. Jag sökte på nätet efter lämpliga metoder och umgicks med tanken nästan dagligen. Sedan hamnade jag i en situation där jag blev allvarligt sjuk. En lunginflammation som jag inte behandlade höll på att leda till min död. Jag frös och insåg under febern att döden var nära. Tankar på vänner och anhöriga som avlidit upptog mina tankar. Men jag kämpade. Nu efteråt märker jag att de gamla självmordstankarna är borta. De tvättades bort under min sjukdom. Varför och hur vet jag inte men borta är de.
Möjligen försöker jag numera att acceptera livet som det är. Mitt hjärta är under utredning och jag har ont i ryggen. Man har konstaterat ärrbildning efter en diskbråcksoperation samt artros i vänster höft som förmodligen kommer att kräva operation. Men trots att jag endast med svårighet för närvarande kan gå 50 meter har jag ingen önskan att avsluta livet. Tvärtom vill jag nog vara med ett tag till. Livet blir meningsfullt först när man deltar har jag börjat förstå.
Ja, detta var några rader om den yttersta utvägen. En utväg som inte har någon ångervecka. Det finns nog alltid alternativ som är bättre än döden.
Ikaros

Man blir verkligen avskräckt av alla stackare i intervention och addicted. Det är ju dit vägen går man hamnar om man inte stoppar eskalerande drickande.

Starkt jobbat. Känner igen allt du skriver och det blir så mkt lättare att komma framåt när man kan prata med fler öppet om utmattning/ångest. Grattis till vad som nog blir en vändpunkt!

Det gjorde du riktigt sabla bra ? Hejja dig!

För att ni tar er tid att svara och lägga era tankar i den stora tankepotten. Jag har varit hos läkaren nu. Jag höll masken i hela 30 sekunder efter att vi satt oss. Hon tittade på mig och sa ”Berätta”. Jag flackade med blicken och sa ”Jaa...” och sen började jag tjuta ? Men det var ett bra samtal. Diagnos: Utmattningsdepression och ångest. Hon ville sjukskriva mig. Jag sa nej. Mediciner fick jag, men bara om jag går på behandling hos psykolog. Jag sa att nej, jag hinner inte med fler vårdkontakter eftersom det är ett helvete att sköta allt sådant runt ungarna och vara på jobb samtidigt. Då sa hon att i så fall sjukskriver hon mig. Mitt val är att jobba och gå till psykologen eller vara sjukskriven och gå till psykologen. Så nu har jag tider bokade och klara. Jag pratade med min chef direkt också. Hon blev väldigt förvånad, och väldigt tagen när jag berättade om allt som har lett till att jag hamnat här. ”Du måste börja släppa på garden litet och sänka kraven på dig själv... ” Men jag har hennes fulla stöd. Det blir inget problem att vara borta för psykologsamtal. Det känns skönt nu, att spökena är ute i ljuset.