Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina du! Tänk att man kan känna sig närmare och tryggare här inne än med sina bästa vänner ibland !! Gick från aktivt beslut att dricka en flaska vin för en stund sen... till att baka en sockerkaka och brygga gott te! Detta forumet är ovärderligt... kryper ner i soffan med en filt och film och tänker att ... jag fixar detta! Det e bara ett jobb!!!! Vinäger.. tack igen ❤️.. jag följer din tråd och förundras över din styrka.

Det funderade jag också över, i alla fall som det var från början. Numera är det nog tyvärr även ett kemiskt beroende för min del.

Men visst är det så att vi letar anledningar till att få ta det där efterlängtade glaset. Är det jobbigt - bedöva. Har jag gjort något bra - belöna!

Förstår precis vad du menar med kickar. Jag måste också få feeling utan A vad gäller musik och nostalgitripper.

Nu kör vi en bra låt och hoppas på ☀️

fint att ta hjälp. Visst har vi konstaterat att många av oss här är högpresterande med duktig flicka-syndrom. Svårt att göra sig av med, då det där att alltid visa/vara sitt bästa sitter i ryggmärgen. Vi måste alltså klura på hur vi ska göra. Hm...

Försöka lämna jobbet kvar på arbetsplatsen. Inte lätt, men smart.

Delegera! A och O vid ansvarsfullt arbete med ledningsuppgifter.

Inte överprestera i början. Visst, vi vill visa vad vi går för, men det innebär att vi måste vara mer än bra efter ett tag för att leva upp till förväntningarna.

Ta det för vad det är. Känna in, läsa än, analysera. Vad förväntas? Hur är miljön, stämningen, kollegorna?

Vet att ovanstående inte är lätt, men på något vis ändå nödvändigt om vi ska orka i förlängningen.

Glömde ju det viktigaste - hoppa över alkoholen!

Önskar dig stort lycka till, fina du! ♡ Kram från grönkålisten. ?

...utan att falla tillbaka i vanedrickandet. Tre kvällar (varav fredag och lördag helgen som var) av 114 har jag druckit mig berusad, dock inte i närheten av någon karatefylla. Inser att jag räknar dagar trots att jag inte tänkt göra det på ett tag.

Måste se det som en stor bedrift - jämfört med det tidigare dagliga drickandet/supandet - annars tappar jag all motivation. Ytterligare ett par gånger har jag tagit typ ett par öl, men utan berusning.

I dag är det också dag 3 av 100 nya fräscha! Vill köra helvitt igen, som de första 60 dagarna i mitt nyktra liv. Har därför lovat att hänga på Liten stor, som även han kämpar som en furie mot A. Mirabelle är också med på resan och självklart får den som vill följa med.

Dag 3/100, nu kör vi. Häng på! ♡

Jag är bara GLAD att du hoppar in här... jag tror du har rätt... jag VET du har rätt... och jag vet varför jag har dessa krav... en tung.... uppväxt... frånvarande pappa och sjuk mamma som till slut valde att säga adjö självmant så att säga... jobbigt såklart.. sen karriär..... och när jag gick in i väggen för 5 år sedan... fick jag sparken som tack... finns säkert fler anledningar... men ja.. dessa var två..! Jag tycker inte synd om mig själv det minsta... jag har mycket fint i mitt liv... men kanske är det sunt att söka efter roten till att man känner och agerar som man gör.. inte vet jag... jag söker svar :) .. är tacksam att du tar dig tid att läsa.. kram till dig.. <3

Vilken Flashback jag fick när jag läste din historia..Vårt min och exmannens liv såg lite ut som ditt för många år sedan..Förutom att scotern var en bil..Jag hade glömt att mitt ex också försvann på helger och lämnade mig och ungar utan hänsyn..Med åren så söp han hemma desto mer istället. Hela vårt liv har varit berg och dalbana tills jag också blev beroende..Jag lyckades sluta dricka och separerade sen från sambon som inte vill eller har förmågan att sluta dricka..Du kan aldrig tvinga, önska, göra något som gör att din sambo slutar dricka..Det är bara individen själv som kan göra det..Hur vill du leva? Det bestämmer du..Det är inte kul att leva ihop när alkoholen har makten över människorna..Kram

Dubbelt inlägg

Jag är väl medveten om att jag bara hoppar in här, men det låter som om du har väldigt höga krav på dig själv ?

Hej buzzz. Jag ska väl inte säga att det är roligt att du är tillbaks. I alla fall inte av de skäl som du beskrivit. Ändå är det en positiv känsla när också några av de gamla veteranerna hänger kvar här på forumet.

Du nämner AA och huruvida detta är ett helt nödvändigt steg för att behålla nykterheten. Min erfarenhet är att AA är bra, tom mycket bra. Det passar dock inte alla av många olika skäl. F.n. ligger min egen "AA-verksamhet" nere men jag känner att detta forum ger mig lika mycket energi. Du, Buzzz, har ju också tidigare lyckats med hjälp av detta forum så det är bara att kavla upp ärmarna och försöka kopiera bedriften.

Sedan löper vi naturligtvis alla risken att ta ett återfall, eller två. Risken men också lusten till dessa återfall minskar dock i takt med att de nyktra dagarna löper på. Det är så förbannat skönt att vakna utan det ständiga dåliga samvetet och den vedervärdiga ångesten. Hos mig har problemet varit att jag har vägrat att ta till mig tidigare erfarenheter och bara "stängt av". Inte, i detalj, gått igenom vad som hände senast jag drack. Hur jag mådde, att jag i praktiken inte ville leva vidare, den bottenlösa ångesten. Det är vad jag själv måste jobba med. Tänka efter före jag bestämmer mig för att hälla i mig det första glaset.

Allt gott till dig buzzz
Tjalle

Hej på er mina vänner,

Dag 23 som nykter är snart till ända och vad gäller den biten har det gått OK. Är just nu ute på resande fot och kan inte följa forumet lika "slaviskt" som jag brukar, men tittar in här åtminstone en gång om dagen.

Flackar just nu runt lite i Europa med ett ganska digert program (dock ej arbetsrelaterat). Alkoholen finns ju precis överallt så, ur den synpunkten, är det inte idealiskt. Å andra sidan har jag så mycket att göra och så mycket intryck att jag liksom inte "hunnit" längta till alkoholen. Dessutom är minnena av den senaste fyllan alltför påtagliga för att jag ska känna av något riktigt sug.

Jag är borta ytterligare en och en halv vecka. Åter i Sverige den 23 mars. Då har jag förhoppningsvis passerat en månads nykterhet med råge. Men, som vanligt. Inget högmod och se för guds skull inte för långt fram. Idag känner jag mig dock trygg och jag är tacksam för det....

Kram på er alla
Tjalle

Alla orden är lite lika, men betyder inte samma sak..Det kan hända att din mans ord”skiljas för din skull” betyder olika saker också..Skiljas så att du kan slippa hans supande, eller så att du kan gå vidare, eller så att han kan fortsätta missbruka för han klarar inte av att sluta..En mening kan ha olika innebörd.. Egentligen spelar det ingen roll..Kontentan är den samma..Han kan/vill/förmår av olika anledningar inte sluta dricka alkohol. Sen får du välja hur du vill ha det..Substansen alkohol har gett din man ett livslångt beroende.Den dagen han vill göra något åt det kanske kommer..Men många går långt ner i träsket och vissa drunknar där..Anhöriga kan tyvärr inget göra..Det är bara den beroende själv som kan bestämma sig för kursändring..Det finns ju alkoholister som supit bort flera relationer, barn, jobb, körkort .. mm mm. Kram

Hej vänner. Hoppas ni mår bra?.... Här är det mycket blandade tankar... har förstått att på detta forum så får man skriva av sig... även om man kan verka självupptagen stundtals... ingen behöver läsa detta iofs..... är dock väldigt tacksam för ni som läser och kommenterar... det betyder mycket för mig... i nuläget skulle jag bli så glad för era tankar kring situationen jag befinner mig i... om ni vill och orkar... så gärna råd och tankar från er... <3 .
SÅ.. med det sagt... Här är jag nu.... nytt jobb... intro möte på torsdag.... sen start måndag nästa vecka... full fart! jag är ...LIVRÄDD! Hur ska jag hantera detta? tränar mycket nu.... försöker få kontroll över både min själ... min kropp... min vikt... och alla förväntningar... helt ärligt... alla hejja rop från vänner och familj får mig att vilja kräkas... inte för att jag inte uppskattar allas kärlek.. men elefantungen som ofta sätter sig på mitt bröst... blir till en elefant PAPPA...( tyngdmässigt sett) istället.... håller i rådande stund på att försöka organisera mig själv , vårt hem, allt som rör mitt liv... så att jag kan vara redo inom kort.... det är som om att min hjärna vill försöka sig på detta jobb... men min kropp stretar emot... bygger vätska och ser ut som en svullen gris... min man är utomlands nu på jobb... så jag är hemma och försöker få till rätt arbetskläder.... rätt utseende... rätt energi.... fick höra igår av en vän... " du har aldrig sett mer strålande ut" ... ok ... uppenbarligen är jag bra på att dölja ångest....och även mitt stundtals stora intag av A..... jag är rädd.... livrädd.... hur ska jag hantera denna nya utmaning... och hålla A borta? ... i helgen... var jag ju på 40 årskalas... men valde att sluta dricka och gå hem med min man... tror ni inte jag får massa skit av så kallade vänner att jag inte ville gå ut? lustigt hur folk är.... jag ska finnas där alltid och jag är världens finaste vän.. när jag gör exakt som DE vill.... hur som... antar man bara måste försöka kämpa på ? ... A blir ju ett sätt att döva allt detta... men jag har börjat känna.. att A inte hjälper till alls... inte ens första glaset.. man mår mest illa... lustig känsla... men jag tror den är sund... Mirabelle, Mary , Vinäger, Emma och ni andra fina där ute... tack för ni finns... <3 .. Tips mottages tacksamt...

I mitt fall högt stresspåverkan eller stark oro.
Det föder en process av reaktioner i skallen.
Kroppen reagerar på trigger. Jag läste att betigningen tar 0.1 sekunder till en somatisk reaktion med hjärtklappning m.m.
Det som triggar kan vara vad som helst, en bra eller dålig dag tex.
I vårat fall så tar vi ofta till A.
Vi vet ju att det fungerar för stunden.

Det kan föda en annan trigger, dagen efter en rejäl blecka.
Jag löste det med att dricka mer.
En helt värdelös idé.

Det jag försöker förmedla med mitt tjat är att bryta kedjan innan man ser en öl framför sig.
Istället för ett "nu har jag förtjänat en bärs" så har jag förtjänat att slippa 14 öl på raken.
Jag kan plocka fram en ny självbild som inte innehåller misär som A faktiskt ger.
Det går fanemej att ändra tankebanan och det är väsentligt för mig och min nykterhet.

Sorry för osammanhängande svammel.
Jag är riktigt trött i skallen.
Just därför har jag förtjänat att vara nykter.

förra gången vi diskuterade om vi skulle skiljas. Han ville skiljas för min skull "Så du kan gå vidare" Jag tyckte det var en kass anledning, en feghet att inte våga säga rakt ut att han vill skiljas utan få det till att det är för min skull. Men idag kom jag på att han faktiskt kanske har rätt? En sista lilla rest av självinsikt? Att han inser att han inte kommer att bli frisk och att han vill "ge" mig en möjlighet att gå vidare? Kanske kan jag klamra mig fast vid det, att min stora starka fantaskiske man vet vad som är bäst för mig? Att HAN inser hur djup han sitter i missbruket, men att jag behöver hjälp att komma förbi vår relation? Att han vill mitt bästa? Kanske är det bara hans vanliga alkoholsvammel, men det skulle förbaske mig vara lättare att skicka in de förbaskade papprena om jag kunde tänka "Han vill inte men han vill för min skull" och så får jag lämna med en känsla att han faktiskt tog det sista avgörande (hemska smärtsammma) steget för MIN skull. (Det är man ju liksom inte bortskämd med...) Jo, jag tror jag håller fast den tanken: Han vill inte skiljas men vill att vi gör det för att jag ska få en chans att gå vidare. :) Och så synar vi inte den tanken närmare i sömmarna. :P Ibland kan det vara en hjälp att linda in smärtsamma saker i ett ulligt rosa moln........

Välkommen Catrin! Din historia liknar min väldigt mycket. En man med alkoholism i släkten som inte såg att det var onormalt att dricka varje helg och gjorde dumma saker på fyllan (skoter, jomän....). Sen började han dricka i veckorna också, i smyg, gömde ölburkar överallt men förnekade att han var full när jag undrade. Tillslut började hälsan svikta, men det berodde ju inte på alkoholen nej....
Jag kämpade också i många år med att försöka hitta en lösning, adhd-utredning, terapi, missbruksbehandling, socialtjänsten ...you name it. Men han avbröt alla hjälpinsatser. Han kunde tillslut se att han var alkoholist men tyckte det var besvärligare att avstå varje dag än att fortsätta dricka. Så, det var hans historia.

Min historia är att jag tillslut valde att rädda mig själv. Att leva med någon som ljög för mig varje dag, som i alla lägen hellre valde en öl än allt kul vi kunde göra ihop, som fick mig att känna mig mindre värd än en ölburk, att leva med en man som drog sig mer och mer inom sig själv och sin alkoholvärld och till slut fick mig att känna mig otrygg i mitt eget hem pga allt han kunde ställa till med i fyllan. Jag sa att han fick välja behandling och mig eller fortsätta dricka. Han valde fortsätta och jag "valde" att lämna honom. Ett oerhört svårt och obekvämt val, men nödvändigt. För det går inte att leva med en aktiv alkoholist. Och det går inte att få någon att sluta. Han måste välja själv.
Du frågar vad du ska göra. Du ska lämna tycker jag. Det är dags att lämna NU innan du sitter insyltad med hus och barn (som jag får intryck att du inte gör ännu? ) Skapa ditt eget liv och bygg upp din självkänsla. Kanske kan det inspirera honom att förändra sitt eget liv, men så länge du stannar kvar ger du ditt godkännande att han fortsätter som förut, och den som tar mest skada är du själv. Att lämna är en process och vi är flera här som kämpar med det, vi har kommit olika långt och du får gärna hånga med på resan! Kram!

Mig! Klarade av att gå och handla och gå förbi bolaget. Vädret är bedrövligt. Grått,en jätte trigger. Men jag gick förbi den och sen var suget borta. En sån där typisk dag där jag kunnat köpa en box att trösta mig med. Slut med det. Idag är jag nykter <3

Ja, jag drack kopiösa mängder,vart lite otrevlig eller jäkligt dryyyg mot några. Kom hem typ 06 på morgonen och har inge minne hur jag ens kom hem!

Inte den värsta fyllan jag gjort men kände att det var droppen. Förut hade jag snefyllor 1 av 10 men dom blev allt tätare med åren (31 år). Aldrig varit en som dricker ofta men när jag väl börjar så dricker jag som om det är sista dagen i livet. ?

Jag kan dricka normalt ex på middagar eller hos familjen. Men just fest så får jag som en feeling och bara dricker mer och mer. Kör helt nykter nu! Hur länge vet jag inte. Men vet att jag alltid kommer få vara nykter till fest men om jag tar en öl eller ett glas vin till maten det får tiden utse ☺

Jaa nu är det segt. Saknar inte alkoholen, men som du säger, det är en trög period. Mår lite halvskruttigt, är trött och rastlös på samma gång. Hoppas våren ger oss en energiboost när den väl kommer ☀️?

Är skitsvårt och jätteviktigt.

Att se sin tillvaro på lång sikt.

Att på något sätt ha en plan.

Från en som på Dag 20 börjar känna en stor saknad av kickarna samt tvivla på om alkoholen verkligen var ett problem ?

Hej

Spännande läsning och kul att du kommer i kontakt med din essens. Hur kommer det sig att du upptäckte att det fanns ett ego?
Hur menar du med att forma ett nytt jag?

Vad kloka ni är. Känns som att ni ligger långt före i era tankar, och att jag fortfarande förnekar mitt problem lika mycket som jag erkänner det.

Räknade igår att perioden innan jag kom tillbaka hit drack varje dag i 25 dagar i streck. Sedan dess har jag druckit tre dagar och varit vit i 6. Och de dagar jag druckit har jag bara druckit ett glas. Låter ändå ganska mycket fortfarande, men för mig funkar det nog bäst att dra ner långsamt och ha med mig tankarna, än att sluta tvärt och sen falla dit rejält efter någon dag.

Det värsta just nu är allt det jag förknippar med alkoholen. Allt jag brukar göra medan jag dricker. Allt det blir så mycket tråkigare nu. Men det är väl en vanegrej. Mår ju bättre morgonen efter om inte annat.. :)

Allt handlar om att huvudet måste hänga med. Inte gå för snabbt fram och ta för stora beslut. Långsamt, långsamt!

Detta är mina erfarenheter alltså inte en sanning för alla..AA är bra för att där finns riktiga människor som har kommit olika långt med sitt beroende. Man får hjälp stöttning och råd. Vi kan ventilera och dela med oss av våra svårigheter med missbruk, men även stötta andra. Det är ofta välkomnande och kamratlig stämning..Nackdelar: Det kan sitta personer där med a-sug och berätta om det på ett lockande sätt..Det kan finnas personer man ogillar..Det kan finnas personer som har andra missbruk som dom döljer. Man måste åka till mötena och passa tider..Tror att det gäller att hitta sin grupp, som passar. Det finns underbara grupper som fungerar mycket bra och tvärtom...Forumet: Här kan man läsa helt anonymt, lära sig av andra..Man kan scrolla bort personer som dricker eller som romantiserar alkoholen..Man kan välja personer som passar mig själv..Forumet finns tillgängligt dygnet runt..Behöver inte åka någonstans och kan besöka forumet var man än befinner sig..En bra AA grupp är mäktig att besöka..Forumets tillgänglighet är otroligt bra..Kram❤️

Gråaste grått, regnslask sen snö och snålblåst.

Tänker på vad Mirabelle skrev om att man känner sig lite som en inkräktare här ibland, för att det kanske inte var alkoholen som var problemet utan någonting annat. Det var / är inte så svårt att sluta dricka; determined målinriktad.

Men så kommer så mycket annan skit upp. Och grå vardagstristess. Och inga kickar. Allt är som ett långt rakt Streck.

Låg hos min psykolog o vred mig I självömkansvåndor o “ ingen tycker om mig ingen förstår mig ingen bryyyyyr sig “.

Vi försökte sen halvhjärtat komma fram till om jag haft alkoholen som bedövning eller belöning. Där om tvista de lärde.

Kickarna, vad jag saknar dem. Att tuna in med ett glas rött och vänner och minnen och musik. Bedöva lite.

Utmaning: att hitta den känslan utan alkohol!

Återfall kommer tyvärr alltid. Du verkar ju ha fattat direkt att du inte kunde kontrollera det hela. Se det som en motor, det är ingen skam att inte kunna hantera sitt drickande, särskilt om man som du har tagit steget.

Huvudet värker, lite svettningar men inga skakningar. Första gången jag försöker avvänja mig själv efter lång tids högkonsumtion av vin på kvällarna. Jag saknar min träning och vill dit igen då kilona tickar på. Vill känna glädje igen, kunna njuta av livet så som jag gjorde innan. På jobbet är jag glad - det är ju min fristad från alkoholen och jag hoppas jag ska lyckas... vill lyckas, men är rädd för att få skakningar. När brukar de inträffa?